av Sofuhl

Sofuhl
fre, 2019-09-27 - 09:01

Hej jag har en far som i mina tonår och vuxenliv (jag är 46 år nu) har missbrukat alkohol och betett sig svinaktigt mot mig, mamma och syster. Samt sina svärsöner och barnbarn. Han nådde sin botten och gick med i AA. Sa förlåt för dumma saker han gjort. Han gick inte in på några detaljer el händelser. familjen fick ställa frågor vid två tillfällen med terapeut involverad. Vi fick då säga vad vi kände. Det var flera år sen. Efter det har han aldrig frågat hur jag känner inför hans hemska gärningar, aldrig på riktigt intresserat sig för de ärr han skapat, aldrig engagerat sig för att göra vår relation bättre. Aldrig på riktigt nått steg 8 och 9. Eller ör det så här som AA ska vara? Låta den nyktra gå vidare med bara ett förlåt? Jag ska inte göra om det.

Hans bidrag i familjen är rent ekonomiska t födelsedagar ovh julklappar. Han ringer mig och min syster varje söndag vid samma tid och pratar i två minuter. Lyssnar knappt på svaren på de frågor han ställer. Han är helt avtrubbad. Detta ska nog föreställa hans version av gottgörande? Jag har inte frågat. Detta får till följd att jag fortsätter vara arg och sviken. När jag frågat honom ngt om det som var förr så säger han att han har gått vidare. Att han inte gräver i det förflutna. Att han bara ser på framtiden,( vilket han tycks göra genom att titta jättemkt på tv, äta onyttigt, röka massor samt gnälla på mamma.). Allt enligt AAs filosofi el? Blicka framåt bara. Vad jag ser är egoism och annan form av missbruk! Han och mamma är fortsatt gifta och jag vantrivs med att vara hos dem. Min kärlek t mamma är det som gör att jag åker med min familj och hälsar på dem. Jag känner inga känslor förutom ilska och frustration för min far. Hur ska jag komma vidare? Jag vill sluta fred med mig själv men jag orkar inte investera mer i honom. Så mkt som jag har försökt genom åren utan resultat. Jag har pratat och gråtit och skrivit medan missbruket pågick. Han går vidare på sitt avtrubbade vis. Han går på sina AA möten och är i sin bubbla. Jag tar fortf konsekvenserna av hans handlande. Jag går i kbt-terapi, jobbar med min självkänsla, skam och skuld men känner tomhet. Är det någon som har råd att ge?

gros19
fre, 2019-09-27 - 16:26

Alanon verkar passa dig perfekt. Leta på nätet efter lämplig grupp. Något jag har erfarenhet av är anhörigprogram under en vecka på Nämndemansgården. Även ett sorgebearbetningsprogram har jag genomgått där. Man har då möjlighet att uttrycka allt man bär på. Även anhöriga behöver tillfriskna. Du kan även läsa lite på nätet om vad dom erbjuder på Nämndemansgården för anhöriga som levt under de omständigheter du beskriver. Finns troligen även på andra ställen. Du kan gå vidare utan att blanda in din pappa i det och det är väldigt skönt. Lycka till!

Azalea
sön, 2019-09-29 - 22:41

Jag var med på anhörigvecka på Nämdemansgården. Det var med blandade känslor jag åkte dit. Men det var en otroligt bra vecka då man fick dela så mycket av samma erfarenheter i en mixad grupp av beroende och medberoende.
Jag lärde mig så mycket under denna vecka och rekommenderar det starkt.
Vi bär på mycket känslor och behöver all hjälp att få ordning på dem.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig framåt.
Kram Azalea?