av Pianisten

Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

Pianisten
sön, 2019-09-29 - 22:11

Ok dag. Mycket kring vårt kommande stora projekt.. Börjar bli rörigt i huvudet. Har svårt att hålla många bollar i luften samtidigt, då blir jag fort trött och stressad.
Blev ett besök på gymmet på morgonen, klockrent. Jag och två till när jag kom. Kan helt klart bli något att ta fasta på den tidpunkten.
Haft huvudvärk som krupit på fram mot eftermiddagen några dagar i sträck nu, lite tröttsamt och energikrävande. Hoppas det ger sig snart. Imorgon är vi äntligen full styrka på jobbet igen efter 3 veckors överlappande semestrar. Ska bli skönt.
Önskar alla en fin start på veckan!

Soffi
mån, 2019-09-30 - 07:57

Fortsätt vara snäll mot dig själv även på jobbet i veckan så kommer den att gå galant. Jag tror tom att huvudvärken kan minska då?!

gorm
mån, 2019-09-30 - 19:28

Jag hittade åter till detta forum efter, ja vad kan det vara, 3 år eller mer? Hittade din tråd, (lång och fyllig som en ankarlina) av en slump. Jag har inte läst allt, började från början, men hoppade till slutet efter ett antal misslyckanden av dig. Jag, och så många andra, känner igen mycket, allt för mycket, av problematiken i att inte kunna sluta. Inte minst att se så många "sköna" alternativ försvinna som en skrämd katt runt hörnet. Och mot slutet av din semester i år, var jag nära att skicka ett cyniskt inlägg, typ "Ge upp dina fåfänga försök, accepera att det inte går, njut av det i stället". Det gjorde jag naturligtvis inte, piken var ju egentligen riktad mot mig själv. Men så ser jag nu en ny attityd hos dig. Och jag håller alla tummar som går. Vi behöver en "vinnarskalle", envishet som Gunde Svan för att klara det. Men det lär gå sägs det...
GE INTE UPP, säger jag på dag 2 (som var nära att bli dag 0)

Pianisten
tis, 2019-10-01 - 10:24

Hej Gorm, kul att du fastnade lite i min tråd. Ja, fyllig kan man nog kalla den, har lite svårt att fatta mig kort och inläggen blir nog ofta lite väl långdragna. De som orkar läsa får ju en ganska klar bild av vad jag vill få fram tror jag i alla fall.
Det du nämner om min semester stämmer ju rätt bra. Jag kunde bara ge upp, jag hade inte rätt inställning och metoder för att klara det. Nu när jag tittar tillbaka så förstår jag precis. Kraven. Själv hemma med barnen hela sommaren och jag hade så stora planer och förväntningar på mig själv. Tänkte att bara jag håller mig sysselsatt med positiva saker så kommer jag inte hinna sakna drickan. Hade ju gjort en urna med lappar vi skulle dra varje dag med olika aktiviteter vi skrivit ner på en lista först. Kändes som ett vattentätt koncept och det fungerade i några dagar, sen dog energin. Jag glömde av mig själv och att jag skulle ha semester också, jag var inte på långa vägar rustad för att leka världens bästa pappa än.
Så ja, jag känner helt klart en annan attityd hos mig själv nu också, ärligt talat har dessa 13 dagar hittills gått nästan för lätt.
Kortfattat tillåter jag mig nu att må, göra och vara precis som jag vill och känner för bara jag inte dricker. Detta får ta sin tid. Det innebär att visa en annan sida av mig mot min familj också istället för som innan, vara den som är stark och gör det som "bör" göras. När man börjar tänka efter finns det väldigt, väldigt få saker som verkligen, verkligen MÅSTE göras, livet fungerar ändå. Det handlar faktiskt en hel del om det ordet du använder Gorm, att släppa fåfängan och den fläckfria fasaden.
Får jag ett litet sug att röra på mig så försöker jag ta den, det är otroligt viktigt. Men jag ska hålla mig långt ifrån allt vad träningsprogram och scheman heter på ett långt tag. Nu ska jag börja tycka om träningen på riktigt, som jag gör innerst inne. Bara jag börjar göra det jag vill, NÄR JAG VILL och inte BÖR!

Vinäger
tis, 2019-10-01 - 10:55

"Kortfattat tillåter jag mig nu att må, göra och vara precis som jag vill och känner för bara jag inte dricker." Och de avslutande orden "När jag vill och inte bör".

Tror att du har hittat ditt koncept. Fortsätt så.

Kram

Mrx
tis, 2019-10-01 - 17:18

Pianisten, väldigt bra inlägg du skriver om att släppa alla måsten. Jag kämpar med samma problematik. Jag lära mig att släppa på kraven och vara snäll mot mig själv. Kämpa vidare

Pianisten
ons, 2019-10-02 - 15:30

Vinäger och Mrx, tack för "bekräftelsen" :-) Samtidigt som jag bara skriver vad jag känner så blir jag själv lite orolig över min växande självsäkerhet med nykterheten, den är livsfarlig, det vet vi. Risken är stor att sänka garden och börjar bete sig "som vanligt" igen för man inte är på tå. Ska man ändra sitt beteende så behöver man aktivt leda sig själv till rätt beslut många gånger om dagen annars är det lätt att man börjar gå åt samma håll som man alltid gjort igen helt omedvetet. Men nog om det, uttrycket "inte måla fan på väggen" gillar jag mycket. Gnäll och oroa inte en massa så länge allt känns bra i själen.

30 dagar är det sagt vad som än händer.. och än sålänge har inga hinder uppkommit för det. Men jag har redan börjat märka lite funderingar som uppkommit angående vad skall hända sen? Grejen är, det kommer hända en stor grej i mitten av november. Vårt pågående s.k "stora projekt"... Det är inte helt offentligt än, snart.
Det är sjukt faktiskt, precis som den här reklamen från systembolaget när de sitter runt ett bord och äter kakor. Det här bekymret med att andra förväntar sig att du ska dricka och man nästan känner ett ansvar att göra det för att inte göra dem obekväma. Precis som du, Soffi, skrev med din särbo och vinflaskan.
Vid de här tillfället kommer jag, utan att kunna göra något åt det, att vara mitt bland flera andra människor som dricker, som är där just för min skull dessutom. Jag kommer vilja vara en del av det för att stunden ska kännas fullständig. Som det är nu så kommer jag den dagen att dricka till 90%. 10% säger att om jag anstränger mig riktigt hårt och hittar rätt inställning innan denna dagen så kan jag vara nykter och lyckas det en sån dag kan det bli ett statement för livet.

Soffi
ons, 2019-10-02 - 15:41

Men, vad jobbigt att redan nu börja oroa sig för en tillställning som ligger typ sex veckor bort. Inte så att jag inte förstår, jag hade kanske också oroat mig långt innan.
Försök att se att du kan vara en del av gruppen oavsett vad du har i glaset och försök att släppa det just nu så att det inte förstör ditt "en dag i taget" redan nu.
När du väl kommer dit kommer du att ha styrkan av tid i ryggen så att du kan fatta ett välövervägt och bra beslut.

Pianisten
tors, 2019-10-03 - 14:17

Soffi tnx för din feedback. Är nog inte direkt en oro, mer funderingar. Med den inställningen jag kommit till nu så känns det ganska klart att mina 30 dgr kommer passera men jag känner att självsäkerheten beror mycket på att jag inte har något planerat under denna tiden som kommer sätta mitt beslut på större prov.
Imorgon är det fredag och jag kan njuta av bara tanken att helgen är på väg och jag inte har en tanke på dricka, eller, jo visst. Jag kan tänka på det men ändå känna att det inte finns något behov. Jag ser bara alla fördelar med att inte göra det. Vi har bestämt att snygga till lite hemma. Barnen skall sova över hos mormor och morfar. Vi tänkte kanske gå på bio och en middag. En härlig helg att se fram emot helt utan berusning!
Men jag har ju varit här några gånger som sagt. Känslan börjar gnaga lite i bakhuvudet, om det är så här lätt hur kan jag då ha problem? "Det är väl bara att göra som jag gör nu så måste jag ju kunna dricka vid lite utvalda tillfällen" Jag har varit minst lika självsäker som nu och sabbat det på bara ett par veckor! Hm....

Igår vart inget vidare, åtminstone inte senare delen och det är ju den man minns. Jag kom iväg lite spontant på träning igen faktiskt efter jobbet. Supergött denna gången med. Sen när jag kom hem skulle sambon iväg ett par timmar också. Hade inte börjat med någon mat. Jag var ganska trött.. Mina barn har blivit så väldigt tjafsiga det senaste alltså! Ju mer irriterad jag blir, desto mer tjafsar de känns det som. Jag försökte verkligen hålla mig helt lugn igår och förklara saker pedagogiskt men min dotter alltså, 8 år.. finns det någon typ av för-pubertet? Denna attityd! Jag blir tokig inombords och vid en viss punkt även utanpå. Det blir aldrig bra. Det där hemska samvetet när man inte orkade vara en jätte bra förälder gnager alltid jobbigt. Behöver fundera ut någon metod jag känner mig trygg i utan detta dåliga samvete..

Idag är en fin dag! Behagligt tempo på jobbet. Var ute ett ärende innan på förmiddagen, härligt väder, soligt, blå himmel och sån här härlig sval frisk höstluft <3 Bara det gav ett litet lyckligt pirr. Knoppen är klar och pigg, det är så tydligt vad bara två veckors nykterhet gör för huvudet. Hur man hanterar problem och stress 100 gånger lättare. Hoppas på en bättre kväll idag, inga planer, kanske bara ha en riktig slappekväll! Börjar märka att det kryper på lite saker med känslan att jag "bör" ta tag i det nu när jag mår bättre. Ska nog ta och backa ett par steg idag.

Pianisten
mån, 2019-10-07 - 15:27

Idag kom vintern till västkusten. Samma framförhållning som vanligt när man samma morgon just innan lämning kommer på att man behöver hitta alla vinterkläder. Stavas KAOS men jag överlevde denna gången med.

Äntligen är det jag pratat om lite i föregående inlägg, -vårt "kommande stora projekt" offentligt.... ...trumvirvel... .......VI SKA GIFTA OSS! :-)
Det har varit ganska svettigt ett tag. Vårt först planerade och redan bokade upplägg,- en minimal vigsel i stadshuset med två vittnen bestämde vi att ändra i sista sekund.. Vi har hela tiden velat göra det enkelt och inte som ett vanligt bröllop, sönderstressat ner på molekylnivå. Men vi kände båda i hjärtat att något inte kändes helt rätt. Vi ville fira detta med våra nära och kära!
Så nu har vi inom loppet av ca två veckor snott ihop en bröllopsfest istället med allt vad det ändå innebär. Eller rättare sagt, håller på att få ihop. Vi har nätt och jämt bokat lokal och fått ut inbjudningar. Det mest tokiga är väl att vi beslöt att datumet skall kvarstå, allt ska ske i mitten av november!
En sak är säker, nu känns det väldigt kul och hösten kommer gå fort :)

Så där är vi nu och som följer att grubbla på är ju vissa dilemman i frågan. Dilemmat som stavas alkohol. Svensexa?? Bröllopsfest??
Senaste dagar inklusive helgen har passerat utan bekymmer och jag känner små framsteg varje dag i mitt nya sätt att tänka med mindre krav och att ta dagar och lust mer som de kommer. Jag mår väldigt bra just nu!
Så frågan är då, varför skulle jag inte kunna klara av att dricka och ha lite kul på mitt eget bröllop??
Har jag redan förträngt den personen som suttit och skakat i soffan hemma en måndagskväll, med knuten näve, för att inte gå till barskåpet. Kan det verkligen varit jag?
Ja det är ju dessvärre så och lite tragikomiskt i sammanhanget så kommer den personen sannolikt alltid finnas och lura i huvudet, ända tills döden skiljer oss åt.

Miss Hyde
tis, 2019-10-08 - 12:14

Härligt att läsa att du mår så bra just nu och att du skippar alkoholen. Självklart överlever du både svensexa och bröllopsfest utan alkohol! Det händer så mycket kul då ändå, det behöver du inte döva bort. Själv var jag gravid när jag skulle gifta mig så för mig fanns inget alternativ. Det enda tråkiga med att vara nykter på sådana tillställningar är att bevittna den stigande fyllan och eländet den skapar (dumma kommentarer, otrohet etc). Jag har ju aldrig varit någon torrboll och dömer ingen, men det hade faktiskt varit mycket skönare om min man varit nykter på vårt bröllop också. Det är så normaliserat att vi ska dricka i tid och otid. När vi har som roligast är vi ju som barn - och de är aldrig fulla av alkohol, bara fulla av liv. Kram!

Pianisten
tis, 2019-10-08 - 22:12

Miss Hyde, det är nog just det som är dilemmat. Självklart skulle jag överleva men att vara nykter på en tillställning där andra dricker, i detta fallet inte vilka andra som helst utan mina närmaste vänner som kommit för att fira denna dagen med oss. Det blir som att stå vid sidan om och bara granska allt underligt som händer när de andra dricker. Förmodligen som du säger störa sig på den ökade berusningen, ointelligensen och de meningslösa diskussionerna som kommer med den. Jag vill inte ha det så då. Jag vill vara där i mitten, lika för stunden korkad och lättroad som alla andra.. Jag är inte där än, så stark att jag kan gå in i mitten nykter och dansa som om ingen ser mig. Där och då är jag för intelligent för det.
Om jag fick önska mig en värld så skulle alla vara nyktra på mitt bröllop, men det kan jag inte.

Kvällarna har varit jobbiga ett par dagar. Jag har börjat släppa på min attityd "skiter i allt tillsvidare". Jag vill ha ordning nu, på mig själv och min omgivning, mat och rutiner. Varit på gymmet efter jobbet idag igen, typ det enda jag ser fram emot på fritiden nu och det är av erfarenhet farligt. Jag vet vad som händer med mig då. Jag vill "satsa" på hälsan igen och tankar på att äta nyttigt och få i mig tillräckligt med protein osv tar över. Kraven sticker iväg och jag får dåligt samvete om jag äter fel eller går för långt mellan träningen. Det är precis de här kraven som till en början ger kickar och snabba resultat men sen kör mig i väggen.
Jag behöver bromsa igen, mitt löfte till mig själv är att sänka kraven. Det är mitt framgångskoncept hittills. Jag behöver hitta tillbaka till min ro igen, den har varit borta ett par dagar. Det är därför kvällarna är jobbiga igen.

Pianisten
tors, 2019-10-10 - 15:53

När jag började just denna nyktra månaden och bestämde att släppa på alla egenkrav så var det ändå som en autopilot ledde mig in på vissa bättre val. Någon slags överlevnadsmekanism gör så din bottennivå höjs och olika bra handlingar blir gjorda nästan omedvetet, obekymrat och kravlöst, trots att jag ansträngde mig för att inte låta mig göra saker jag inte kände för. Saker börjar helt enkelt fungera utan att man riktigt tänker på vad man gör. Detta med förutsättningen att alkoholen var borta ur hjärnan.

3 veckor har gått och jag har mått väldigt bra men nu är det nått nytt i mig som drar och vill mer än bara fungera. Nån annan överlevnadsmekanik som drar åt att skapa en ny mening och mål med framtiden.
Plötsligt mår jag inte lika bra av att bara ligga i soffan och, -som igår, -inte göra någonting. Sen köpa en pizza och trycka i sig för jag inte kände för att laga mat. Nu är det nått nytt i mig som säger att jag kan lite bättre. Att jag borde vara lite bättre, min kropp vill lite bättre..
Inom hälsa och träning är det lätt att sätta ett mål och bli väldigt sysselsatt. Men det är också extremt lätt att sätta väldigt höga krav igen och göra livet hårt och inramat. Snabba framsteg i träningen lockar starkt och skapar självförtroende vilket är en stor del av kicken. Samtidigt kommer viss fåfänga som jag inte gillar, det blir mer och mer fokus på ytan än vad som får mig att må bra.
Det börjar plötsligt bli lite mer komplicerat. Faktum är ju att det där med kravlöshet inte är sant från början. Jag har redan stället ett väldigt stort krav på mig själv, inte dricka alkohol på 30 dagar. 3/4 av tiden är avklarad. Betyder de nya tankarna kanske att jag är redo för ett nytt litet "krav" i rätt riktning.

Soffi
sön, 2019-10-13 - 16:22

Först, ett sent svar på nyktert bröllop.
Jag förstår helt och fullt att du känner att du skulle vilja dricka på ditt bröllop, köper dina argument.
Men jag tänker.. Hur blir dina minnen från "den stora dagen" efter ett scenario där du dricker?
Jag har aldrig varit gift, men om jag varit det så hade jag nog velat se tillbaka på den dagen som "den bästa i mitt liv".
Inte "jättekul, men synd att det spårade lite mot slutet..."
Eller "dagen jag tog ett återfall.."
Försök att beakta det när du väljer.
Väljer du, och klarar, att ta ett par glas för att uppleva bästa festen ever och din fru håller med. Så gör så! Men du gör rätt i att tänka efter före.

Så till nya krav. Du har ju, som du skriver, "kravet" att inte dricka och det är stort.
Och nu tänker du att du kanske klarar lite ytterligare krav för att soffan och "ingenting" inte längre får dig att må bra.
Jag tänker att tillåtelse kanske är bättre än krav? Kan du tillåta dig att göra lite mer för hälsan utan att sätta krav på dig själv att bli "supernumberone"? Kan det hjälpa dig att nå en mer "lagom" nivå?

Pianisten
mån, 2019-10-14 - 10:00

Dag 26 av 30 och jag har inte mått sämre sedan jag slutade dricka... Tack för dina tankar Soffi, det känns som du tagit in det jag skrivit. Ska svara så fort jag känner mig lite starkare. Hade jag inte varit så nära mitt mål hade jag åkt dit igår kväll. Tryck i bröstet, stressad, rastlös, deppig. Dåligt humör, dålig pappa. Jag har insett nu att det inte var alls genomtänkt att sno ihop ett bröllop på en månad mitt i detta. Min sambo vill prata bröllop dygnet runt och mitt huvud pallar inte allt, jag har panik, kan inte sortera tankarna.
Det som gör mig så ledsen är att det är precis så här jag brukar må när jag dricker. Jag har varit nykter en måndag snart och ändå sitter jag och mår som en dagdrickare, jag förtjänar inte det! :'-( VARFÖR ska jag vara nykter då!? På fredag är det 30 dagar, suget att "fira" i helgen växer oroväckande starkt, spelar ju ändå ingen roll.

Pianisten
tis, 2019-10-15 - 11:03

Jag har inte haft problem att dricka "lagom". Jag menar så att själva fyllan är en del av problemet. Tvärtom tycker jag om den onyktre Pianisten (vilket är en stor del av problemet i sig) Problemen finns runtomkring.
Om jag spaltar upp mina dilemman och alla nackdelar jag själv ser med att eventuellt dricka tänker jag såhär,

*Risken är ganska stor att jag får huvudvärk redan under kvällen särskilt när jag blandar lite av det goda. Bubbel, rödvin, öl, nån avec o.s.v.
*Jag kommer; om jag inte dricker en droppe fram till bröllopet, garanterat bli bakfull dagen efter när vi ska åka iväg på spa-hotell.
*Jag kommer säkert ha en del bakfylleångest också utan att för sakens skull gjort nått pinsamt under kvällen. Den kommer av sig själv.
*Jag kommer säkert ha näst intill omöjligt att motivera mig att inte dricka även under spa vistelsen, särskilt med tanke på viss ångest.
*Dag tre kommer vara ännu lite mer ångest när jag druckit två dagar i rad och är på noll igen.
*Känslan att ha brutit (förhoppningsvis) över 60 nyktra dagar kommer kännas som en stor besvikelse även om jag gjort helt klart med med själv innan att jag ska dricka.
*Risken är stor att jag inte fortsätter min nykterhet efter bröllopet och börjar unna mig smådricka igen. (Note to self: läs dina inlägg från förra årets decembermånad när du smygsöp själv hemma med barnen för att klara av ett pepparkaksbak!)

Mm... finns en hel del att fundera på om man säger så, skönt att ha en månad kvar på sig. Just här och nu pang fick jag en känsla att självklart kommer jag vara nykter fram till dess i alla fall, minst. Det var lite skönt att känna med tanke på gårdagen..

Så, en liiite bättre dag idag alltså, finns i alla fall ett uns av livsmotivation så här långt.

En dag i taget / P

Skampåtorraland
tis, 2019-10-15 - 17:49

...det kanske är en inre oro/ångest som du tidigare "botat" med alkohol? Blir det för överjäkligt, så kanske en läkarkontakt kan vara ett alternativ? Finns ju en del bra läkemedel för att ta udden av obehaget, tills det stabiliserat sig. Själv klarar jag mig inte utan antidepressiva. Har testat ett par månader, men blir mkt nedstämd och vill helst dö. Det är ju lite olägligt när man har barn och ett arbete där jag stöttar andra genom psykisk ohälsa;-)
En tanke bara.

Pianisten
ons, 2019-10-16 - 10:58

Hej Skampåtorraland. Det har tagit lång tid och jag har varit fast fokuserad på att hitta grund till problemen i mitt liv, aldrig ge upp, kriga, kämpa, leta. Vad är felet?
Sakta börjar jag förstå, acceptera, ta in. Detta är som jag är. Det finns inte "ETT" problem. Jag är orolig, känslig, känner alldeles för mycket omkring mig. Andra människors humör, kroppsspråk, tonfall. Jag samlar intryck, analyserar, utvärderar, kanske kommer till något resultat. Det går inte fort, men blir ofta inte helt fel. Tar tid. Tar energi. Skapar oro och ångest många gånger.
Spontanitet och nära till skratt och glädje är andra förunnat. Det är för dem som pratar först och tänker sen. Dem som inte känner vad fel ord kan betyda för någon annan, eller för den delen känner av andra och tar åt sig.
Ändå är dem omtyckta, kring dem händer alltid nya spännande saker. Saker som inte är utvärderade och riskanalyserade.

Man hör så blandat om de här läkemedlen. Jag är lite rädd för dem. Vad gör de med mig? Är det en lösning att med läkemedel ändra den jag är. Eller kan jag lära mig att acceptera den jag är så starkt att jag låter mig leva så utan behov att spela någon annan. Jag är definitivt nyfiken, men också rädd att det är något nytt att bli beroende av. Men visst, är det något som får mig att må bättre till vardags och inte medför samma risker som ett livslångt riskbruk av alkohol så vad har jag att förlora.

Idag är jag lugn men matt och trött. Blev lite för hård träning igår i förhållande till vad jag ätit. Skulle vilja ta tillbaka några kilo inför bröllopet. Det kommer starta ännu en konflikt mellan bra träning och att inte äta för mycket. Som vanligt är det det kortsiktiga som står mot det långsiktiga.

Soffi
ons, 2019-10-16 - 15:50

Du beskriver på pricken hur jag är...

Inte lätt det där när man hela livet letat efter "problemet" för att kunna lösa det. Tills man börjar förstå att det är hur jag är. Och jag vill ju inte vara på något annat (ytligt, flamsigt) sätt heller egentligen.

Skönt att du mår lite bättre nu än för ett par dagar sedan iaf!

Pianisten
tors, 2019-10-17 - 14:14

Innan någon läser detta vill jag varna för att detta inlägget är väldigt omotiverande och uppgivet. Har du en bra dag och känner dig stark i din nykterhet så läs inte.
Ibland är det både bra och dåligt att vara inne här och läsa. Igår läste jag bland flera andra som är ungefär där jag är nu, med några veckors nykterhet.
Imorgon har jag klarat av min nyktra månad!! och ingenting är just nu bättre. Jag läser bland många av mina resvänner om samma sak. Tomhet, kamp och apati. Dag ut och dag in.

Jag började med min kravlösa tid och allt kändes så bra men sanningen kommer ikapp. Komma hem och lägga sig i soffan och trösta sig med skräpmat och godis framför TVn och intala sig att allt löser sig bara jag inte dricker funkade bara en väldigt kort tid, sen förstår man att det man gör är bara att bestraffa sig själv. Livet fortsätter vare sig du åker med eller inte. I ett gammalt inlägg skrev jag en kul metafor om just det. Livet är som att stå vid en köttkvarn och stoppa korv. Antingen står du och stoppar allteftersom det kommer eller ger du upp och begravas snabbt under högen. Kvarnen fortsätter gå.

Jag vill vidare men står bara och stampar! Precis som förr, trött och motivationslös. Igår somnade jag i soffan framför TVn kl 21 av ren tristess.
Imorse kunde jag inte ens efter 9 timmars sömn orka hålla humöret samman. Min dotter gör en olycka och välter hela frukostskålen i knät. Jag får ett bryt som en ostoppbar laddning innifrån som inte går att stoppa. Jag börjar gapa och skälla tills tårarna strilar ner för min dotters kind. Hon skäms såklart massor och det var bara en ren olycka! Det är som att stå utanför sin kropp och se allt hända utan kontroll men lika fort kommer jag tillbaka till stunden och fattar inte vad i helvete jag håller på med. Jag sansar mig, sätter mig på huk och ber om förlåtelse.

Det finns ju för fan ingen andra sidan! Det finns bara en annan sida med nya problem. Idag är jag jävligt less på allt. Det värsta är att mitt förnuft ändå vet att dricka inte är lösningen, jag har ingen lösning. Bara helvete, leda och kamp vad fan man än gör! Med dricka kan jag ju i alla fall skjuta upp ledan till dagen efter. Detta tar ju aldrig slut.

SKIT