av Cinna

Cinna
mån, 2019-09-23 - 13:21

Idag är det 10:e dagen i rad utan alkohol. Av dessa dagar var jag på väg till Systembolaget i 3 dagar men fortsatte förbi utan att gå in. Jag kände mig stark som kunde stå emot och jag undrar var den kraften kom ifrån. Tankarna på alkohol har just nu stannat av och är inte som de första dagarna, ständigt närvarande. Jag har rensat ut alla glas som påminner om att dricka alkohol och jag har gjort hjälplappar som jag bär med mig. På en hjälplapp står det att jag ska skjuta upp tankarna i 15 minuter. Tankar på att bryta min så sköra nykterhet. En annan lapp säger åt mig att ANDAS. Andas och att regelbundet vila. Jag har schemalagt mina dagar så att jag får en balans i att göra nytta - att träna - att yoga - att vara utomhus - att göra ingenting. Jag har också börjat äta ordentligt med regelbundna vanor. Nyttig mat. Trots at det är en hel del som har schemalagts så hinner jag med. Schemat är anpassat så att min stress har reducerats ordentligt.

Femina
mån, 2019-09-23 - 21:13

Välkommen hit till forumet och grattis till dina 10 dagar! Du verkar redan hittat strategier för att hantera situationen. Jättebra! ?

Pellis
tis, 2019-09-24 - 05:40

Grattis till 10 dagar och som många säger här inne: Grattis till att bli tvåbent, då står man stadigt :-) Träning, nyttig mat och frisk luft gör susen för kropp och knopp! Blir verkligen imponerad över dina strategier - bra jobbat!

Sofia
tis, 2019-09-24 - 13:23

Hej och välkommen hit! Det låter som att du har hittat en jätteklok väg för din hälsa och nykterhet. Ett schema med en balans av nytta, träning, yoga, att vara utomhus, att göra ingenting och att äta ordentligt och regelbundet - det låter som ett strålande sätt att minska stress och ge dig själv väldigt bra förutsättningar för att hantera eventuellt sug efter alkohol (som ju verkar minska redan, härligt!). Inspirerande att ta del av!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Cinna
ons, 2019-09-25 - 11:40

Tack för era välkomsthälsningar och ord att jag är på rätt väg. Stressen och med den paniken och ilskan är det som startat suget för mig. I dag var det träning på schemat men kropp & knopp sa Nej. Jag är för trött idag och jag var på yoga igår så idag tog jag beslutet att vara hemma. Att hinna ikapp i mig själv. Jag har tagit en promenad och låtit mina ögon ta in solen och att andas.
Jag har kämpat till och från med alkoholen och det har i perioder gått bra. När det gått bra har jag tänkt, det funkar att gå ut och äta och ta en öl eller ett glas vin. Inget mer. Vilken luring.... det har istället startat en ny period med mer alkohol. I dag vet jag att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol och mitt mål är att det så förblir. 11:e dagen idag men det känns som längre tid.
Jag har inte tyckt om mig själv, känt mig annorlunda än andra människor. Jag har ju märkt att jag har haft andra svårigheter genom livet och jag har inte gillat dessa. Jag har bestämt mig för att ändra på det och jag är på gång. Mina s k svårigheter är Jag och om släktingar, vänner och bekanta inte klarar av det och kan förstå så är det något som ligger hos dem. Inte hos mig. Jag går först nu, i mitt liv och jag värnar om min kropp och knopp.
Det var ett steg i rätt riktning att gå med som medlem i detta forum och jag förstår hur vi alla kämpar. Jag känner mig stärkt att inte vara ensam i detta. Tack.

Cinna
tis, 2019-10-01 - 19:32

18 dagar idag och nu tycker jag det är tufft.
Jag har inte vacklat i mitt beslut att aldrig mer dricka a, men i vissa lägen, vissa dagar, som de senaste - så har jag tagit bort oron med att dricka för att döva. Nu måste jag göra annat, och gör, men det är så jobbigt.
Och dagarna är såååå låååånga.
Tankarna mal och mal, vad ska jag göra av all min tid? Det är klart att jag vet att detta blir en vana så småningom, ett nytt sätt att leva men det mal ändå. Jag har nu dragit på mig en förkylning och det gör mig deppig. Yogan och träningen är inställd nu då jag är sjuk. Går ut och går i lugn takt, ligger och vilar. Äter. Gör lite sånt som jag skjutit upp att göra, "måsten". Det är skönt att bli av med.
Jag är helt klart uttråkad.
Men jag håller kurs!

Fibblan
tis, 2019-10-01 - 20:05

Det är i stunder som denna som prövningen kan blir extra utmanande..krasslig, man kan inte göra det man brukar för att må bra. Tristess kan verkligen vara en trigger i sig. Men du lyckas få undan måsten och ser ändå till att komma ut på en promenad i sakta mak.
Det är bra gjort ✨!
Fortsätt på din kurs och krya på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Cinna
ons, 2019-10-02 - 12:41

Tack Fibblan för stödet.
I dag är en bättre dag men tankarna på a har tagit sig in i huvudet och det gillar jag inte. Det mal även på hur många dagar utan a som gått. 19 dagar mal det på. Bara 19 dagar, känns som 19 år har gått. Tiden går sakta, känns det som. Tänk när jag kan konstatera att nu har det gått 19 veckor eller nästa mål, 19 månader!
I dag regnar det ute och jag har tagit fram pyssellådan.
Jag håller på att göra mig ett bokmärke med personer som målmedvetet idrottar/idrottat och lyckat nå sina uppsatta mål. Mitt bokmärke kommer även innehålla dem som lyckats ta sig ur ett missbruk eller aldrig någonsin druckit a.
Det är lätt för mig att känna oro för vad jag istället ska göra när jag går på fest eller går ut och äter. Jag kommer inte kunna göra som mina vänner, bekanta eller släkt. Vem kommer jag vara?
När jag nu gör mig en "bild" att alla människor dricker inte a och många når sina uppsatta mål, tänker jag att jag kan ha roligt ändå, så bokmärket blir en hjälp. Ett mentalt stöd. Jag vill ju inte längre ha det som jag haft.
Jag har valt bort många kemikalier när det gäller tvättmedel, matvaror, kläder men tanken på att jag har hällt i mig det istället är nästan skrattretande. Hur klokt har det varit?
Som ett stort "monster" ser jag på a, att det väller över en och får en att strunta i att vara sann mot sig själv och andra, och att ta hand om sig själv och ta reda på: vad är det jag saknat? Vad vill jag framöver? Jag är beredd att omvärdera hela mitt liv. Jag är beredd att flytta om det är det som behövs för att jag ska må bra. Jag är beredd att byta jobb och intressen och vänner. Jag kommer göra det som krävs när den tiden kommer. Jag börjar smått och lär känna mig själv. Treva mig fram och sen... släpper jag fram ångvälten - när jag vet vad jag vill. Jag känner en styrka som svischar förbi som inte är riktigt nåbar än. Snart.

Ensam1984
ons, 2019-10-02 - 13:29

Hej Cinna. Vilka superbra strategier du har. Att skriva lappar med positiv tankeställare är ju briljant. Det ska jag också gör, sen ska jag laminera dem och lägga dem i en jättefin burk, så jag kna ta en så fort jag känner att jag behöver. Hade själv en lapp i min plånbok (när man hade såna) efter att jag gick i KBT för många år sedan. på lappen stod det bara "Vad är det värsta som kan hända?". Det passar ju inte riktigt lika bra in på detta då, haha.... mer som en uppmaning lol.

Men vad starkt av dig att ha fixat 19 dagar, jag är på 92 nu tror jag, och det har gått i vågor för mig. Vet att jag skulle må bäst av att aldrig mer dricka, att jag är maktlös. Men tar ändå en dag i taget, det är därför det funkar. Säger jag aldrig mer så är det bara en trigger, men om jag tänker att jag får faktiskt dricka, fast jag väljer att inte göra det i dag så känns det inte lika hopplöst.

Men känner igen känslan av att inte få vara som alla andra när man umgås i alkohol-sällskap, jag åkte ju på en kryssning nykter med tjejkompisarna. Jesus kristus, det gör jag aldrig mer. Haha.. jag var tråkig, alla andra var jobbiga... men hade ändå trevligt med de jag var med, men nästa gång... inte på en fyllekryssning. Börjar acceptera att jag faktiskt inte är så där sprudlande och socialt eftertraktad som jag är med A i min kropp, och det är okej. Det är ju mig! Måste i alla fall försöka älska mig själv, annars kommer ju ingen annan kunna göra det.

Kram

Cinna
ons, 2019-10-02 - 13:48

Tack för orden. Ja, visst är strategier bra att ha! Jag laminerar mina med, för hand med fästande plast. De håller ju bättre.
Wow - säger jag till dina "92 nu tror jag" - dagar. GRATTIS! Jag ser fram emot att kunna säga det. En dag i taget tycker jag låter bra. Det är ju det vill vill, lägga en dag efter oss utan alkohol. Modigt av dig att åka på kryssning, tror inte jag hade velat. Vissa saker känner jag har "fallit bort" som aktivitet. Visst är det roligt att umgås men vad göra på en kryssning? Några gånger tidigare då jag valt att vara chaufför till en fest, för att undvika att dricka, har jag blivit stående och observerat vuxnas beteende med a i blodomloppet. Många vuxna vågar inte erkänna att de dricker för mycket. Vi erkänner. Det är bättre utan. Jag är lyckligt lottat som fått den insikten.

Ja, man förändras som person när man säger Nej till något, visst är det spännande! Jag skulle hellre lära mig segla än att åka på en kryssning. Tänk om jag skulle tycka om det? Tänk om jag skulle tycka mer om mig när jag gör något jag inte brukar göra. När jag utforskar andra aktiviteter, i andra miljöer och tillsammans med andra människor än de jag är van att träffa, kanske jag känner annat?