Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

det vet vi. Det går inte att påbörja ett "sluta dricka projekt" halvhjärtat. Det är ju ett helvete även när det är helhjärtat om vi ska vara helt ärliga.
Är ju ändå bra att du deltar på möten för då känner du dig tryggare med vad det handlar om när du väl är redo. tänker jag..? Ha en fin dag.

Femina

Idag kände jag mig inte i form för dubbla möten utan det fick räcka med ett. Känner mig lite kluven igen inför AA. I princip "alla" berättar att programmet för dem är liv eller död. Det är psykintagningar, LVM, behandlingshem osv. Jag känner mig som en turist! Jag menar inte att jag är på något sätt bättre än någon annan där. Jag har bara inte blivit lika beroende, lika sjuk, ännu. Jag har full respekt för andras lidande men jag delar inte deras upplevelser. Jag har inte supit bort jobb, körkort, barn, vänner osv. Det är jag tacksam för. Jag kan springa på hur många möten jag vill, ingen kommer hindra mig. Men vad vill jag uppnå? Jag har ändrat mitt liv, ändrat mina dryckesvanor och lärt mig en massa. Hur bra som helst! Men, det skaver lite inombords. Det är inte nyhetens behag längre. För mig är det fortfarande ett val om livskvalité, inte en fråga om liv eller död. Jag har träffat många fina människor den här perioden. Verkligen. Men jag undrar ibland vad de tänker om mig när de inser att för mig är det inte samma kamp, samma allvar. De får ju förstås tänka vad de vill. Jag har tagit hjälp av AA för min egen skull. Men utan AA så tappar jag detta sammanhang. Då blir jag mer ensam igen. Motivationen att vara nykter kommer sjunka betydligt.

Imorgon ska jag träffa min läkare och få resultatet av senaste röntgen och minnestestet. Jag vet att det kommer ta på krafterna. Min man följer med mig. ?

Du beskriver det väldigt bra tycker jag. Inte att man känner sig bättre än någon annan som kommit djupare i missbruket, man skulle mycket väl kunna hamna där men är inte där nu och förhoppningsvis har man belyst sitt problem i såpass tid att det aldrig behöver bli så. Jag fastnar för det du beskriver att det handlar om livskvalitet. Precis det handlar det om för mig just nu. Jag har varit nykter i en månad idag och min livskvalitet känns som plus minus noll därför vacklar min motivation väldigt mycket nu också men det skall jag inte trycka fram i din tråd utan hålla för mig själv. Vill inte förstöra för någon annan som har bättre krafter. Hoppas det gick bra hos läkaren idag, Kram

Femina

Varit hos läkaren. Känner mig trött, maktlös och uppgiven. I vårt land, som det ser ut idag, ska du vara fullt frisk eller så sjuk att det inte kan ifrågasättas. Bevare oss för alla som hamnar på gråskalan... Hjärnan är dessutom det organ som är mest komplext och som vi vet minst om. I princip gick läkarens "dom" ut på att jag får försöka jobba heltid och sedan bli sjukskriven när det inte längre fungerar, trots att stress är mycket negativt för mig. Röntgen visar försämringar, små blödningar och infarkter. Men de är ju inte så stora att jag märkt utav dem. Jag lever i ett "moment 22". Dricker vin idag. ?

Femina

Börjar känna mig övertygad om att jag kan kalla mig alkoholist utan att tveka. Dricka "kontrollerat" finns inte på kartan längre. Tack, Gud, för att du visar mig vägen. Dag ett idag, igen. ?

Femina

Jag gick ikväll på 90-minuters mötet som är på måndagar. Har inte varit där så många gånger men det var jättefint. Fullt med folk och varm stämning med levande ljus på bordet.

Min "vän" hörde plötsligt utav sig idag, flera gånger. Det känns som isen lossnat mellan oss och han var lika omtänksam och peppade mig som tidigare. Det känns bra. Han bryr sig fortfarande. ?

Hej, jag har läst det mesta av din tråd. Du har ett tufft liv förstår jag. Att du tar till alkohol som självmedicinering när du känner ledsen, ensam eller stressad är ju ett symptom som jag inte tycker att du ska nonchalera. Det gör du såklart inte, men jag tänker att du skulle behöva annan hjälp än AA för att faktiskt komma till rätta med roten till det onda, lära dig hur du ska hantera dom här känslorna, istället för att "bara" fokusera på att minska alkoholkonsumtionen.

Jag tycker definitivt att du ska gå till beroendemottagningen! Tveka inte, bara gör det! Jag var på en beroendemottagning för första gången i augusti i år. Och jag kände också som du gör, att jag inte riktigt kvalificerar mig för att vara där. Det finns ju så många som är i så otroligt mycket sämre skick än vad jag är. Men jäklar vad jag är glad att jag gick dit! Bemötandet är fantastiskt! Jag ångrar att jag inte gått dit tidigare! Nu ser jag fram emot att gå dit för att få träffa den trevliga vårdpersonalen (är där för blodprov och lite snack var fjärde vecka). De får mig att känna mig välkommen och de verkar bry sig om en "på riktigt". Förvisso är jag inte lika långt ner i skiten som många andra är, men jag har ändå rätt att vara där! Jag har fått Naltrexon utskrivet, vilket fungerar jättebra för mig. Har inget sug överhuvudtaget.

När jag varit nykter i minst tre månader (när hjärnan inte är alkoholmarinerad längre) ska jag få gå till en psykolog för att börja bena ut VARFÖR jag bedövar mig med alkohol och förhoppningsvis bli bättre på att hantera situationer som triggar önskan att dricka. Jag ser fram emot det.

Idag har jag varit nykter i 92 dagar, och jag kommer att fortsätta att vara nykter. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till att tro att jag ska kunna dricka normalt igen.

Med detta sagt (ursäkta om jag snöade in på mig själv) så ville jag egentligen bara motivera dig att faktiskt ta det där steget att gå till beroendemottagningen, du kommer inte att ångra det!

Lycka till!

Kram /M

Femina

Tack, Maran, för att du delar med dig utav dina erfarenheter. Det uppskattar jag mycket. Jag tror även att ta en sponsor och börja göra stegarbetet är vägen ut ur mörkret och mot ljuset och sinnesro. Det säger iaf "alla" på mötena. Att vara nykter är inte samma sak som att leva ett bra liv. För ett nytt, bättre liv krävs mycket mer och där visar AA en väg att uppnå det. Jag måste sluta älta, sluta harma, bli fri från all skuld och skam. Börja leva efter sinnesro bönens budskap. ?

Femina

Idag fyller min fina son 18 år. Älskade barn. Jag försöker inte visa det men jag torterar mig själv inombords med skuld, ånger, förtvivlan, misslyckande... Men, jag är nykter idag och min ambition är att fortsätta vara det. Jag förtjänar inte mina fina barn.
Min dotter tror min man fyllt på sitt glas på morgonen nyligen och dessutom hällt whiskey i vinglaset vid ett annat tillfälle. Gud, vad ska jag göra?
Igår var jag på ett fullspäckat tisdagsmöte. Det var jättefint. ?

Har aldrig närmat mig AA av just den anledningen du beskrev att de känns så långt borta från mina problem. Men jag börjar förstå att det här med alkoholproblem är så mycket mer än själva beroendet. Under mina nyktra perioder har jag förstått att jag mår dåligt även om jag inte dricker. Jag använder alkoholen som självmedicinering mot symptom som i grunden inte beror på alkohol. Och dricker jag lagom mår jag ganska bra men det där med lagom verkar inte vara möjligt i längden och så fort det tippar över så faller allt.
Vill komma till att jag fastnade för det du skrev. "Att vara nykter är inte samma sak som att leva ett bra liv. För ett nytt, bättre liv krävs mycket mer"
Det är tydligt här att så många stålsätter sig att sluta dricka till varje pris och är sedan förtvivlade över att inte allt bara blir bra sen. Jag en av dem.
Det är när man slutat dricka som det stora arbetet börjar och där är nog AA om någon gång allra viktigast.
Tycker det låter som du är positivare än förut och att det går framåt om än sakta. Gör ont när du skriver att du inte förtjänar din barn. Att dom är fina är väl det största beviset av allt att du gjort många sakar rätt! Kram

Femina

Det kallas att vara nykter på "vita knogar" när man bara är nykter men inte förändrar sitt liv i övrigt. Det verkar vara en hård kamp, ett liv i uppförsbacke. Det går men är inte särskilt roligt.

Att byta ut ett beteende mot ett annat däremot kan öka glädjen i livet och minska alla de känslor som är anledningen till att vi dricker.

Enligt AA så är de tolv stegen vägen mot ett mentalt, andligt och kroppsligt tillfrisknande. Det görs genom att ge upp illusionen om att man kan kontrollera sitt drickande. Genom att hitta sin "högre makt" och be om hjälp. Genom att städa i sitt inre, skriva ner allt som skaver inombords och dessutom berätta allt detta hemliga, mörka, för en annan människa. Sen handlar det om gottgörelse, ge utrymme för daglig bön & meditation och framför allt ge vidare till andra. På vägen har man förhoppningsvis fått nya, bättre vanor, nya vänner i AA, nytt självförtroende och ny självkänsla och en vilja att göra gott för sig själv och andra inom alla områden i livet. Jag tror på att detta genomgripande program ger mer nytta än bara samtalsterapi och mediciner, även om vissa blir hjälpta utav det med. Vitsen är ju att leva ett liv fri från A. Fri från beroende av egen fri vilja utan att sakna A. Och om tanken på A kommer så har man så mycket erfarenhet och kunskap om sjukdomen att den tanken får flyga vidare lika snabbt som den kom. ?

Femina

Torsdag igen och dubbla möten. Därefter har jag hämtat dottern igen. Nu dricker jag te och snart är det godnatt... ??

Femina

Igår var jag nära att ta första glaset. När jag kom hem vid ca 16.30 och skulle äta skaldjur till middag...då kom alla ursäkter och bortförklaringar farande genom huvudet. Hur jag klarade det vet jag inte riktigt. Jag velade och köpslog med mig själv. En timme senare kom maken hem och vi åt tillsammans och jag drack min vanliga A fria öl. Efter middagen är det mycket lättare. Då är det som om det blivit för sent att börja dricka. Det är den där stunden kl 15.30 och framåt som jag har en egen variant av Skalmans mat-och sov klocka. Sen gick kvällen sin gilla gång utan sug. Man måste be till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter, vad som än händer, närmaste dygnet. ?

Femina

Jag drack en 50 cl folköl på 3,5% häromdagen. Märkte inget särskilt av det. Nu hemkommen från talarmöte. ??

Femina

Imorgon börjar jag en kurs i "Livsstegen" i en närliggande kommuns kyrka. Det är den kända prästen och f d alkoholisten Olle Carlssons variant utav 12-stegs arbete för personer utan beroende problematik. Det finns även en bok med samma namn. Jag ser verkligen fram mot detta så #Mulletant, om du läser det här, nu är det min tur! ?

Femina

Introduktion till Livsstegen nästa vecka samt Sinnesromässa i samma kyrka. Så himla fint. ?

Femina

Nykter November önskar jag er alla. Själv har jag nyligen provat lågalkoholhaltiga viner på 5,5%. De är ju inte som vanliga viner förstås men jag ville ändå prova. Jag har haft en härlig retreat-dag i en kyrka idag. Dessutom har jag varit på qi-gong i en kyrka denna vecka, tagit två härliga höstpromenader samt varit på introduktion till Livsstegen och på Sinnesromässa, allt under denna vecka. Plus två möten förstås. Känns som en ny sorts balans. Mindre AA och mer själavård och kyrka.
Idag firar min "vän" 30 års nykterhet. Trettio år! Nykter! Jag önskar honom allt gott. Vi är fortfarande vänner. ?

AL

Vilken energi till all aktivitet. Fast det är väl det som ska till kanske för att hålla sig på banan. Jag ska också till kyrkan idag. Se om det passar mig. Svårt med aktiviteter när man bor på en liten ort med lite utbud. Fast skogen är ju nära förstås.?

Femina

Idag var jag på mässa på eftermiddagen. Fint. Igår var vi som vanligt på andakt vid minneslunden där askan utav min pappa ligger. Så stämningsfullt att stå utomhus i skymningen med alla ljusen som brinner. Lågorna dansar i mörkret. Församlingen delade ut reflexer i form av änglar till oss som besökte kyrkan. Vi köpte även kyrkans egen honung med oss hem. Sånt gillar jag. Kyrkorna har ofta fina varor att ge bort som presenter eller att unna sig själv. ?

Femina

Idag skippade jag mötet med hemmagruppen och var istället en trappa ner och dansade i kyrkorummet. Åh, vad det var härligt! Jag har inte dansat på flera år! Jag är själv utbildad dansledare i Heliga Danser och hade för många år sedan en egen kurs i två terminer. Jag känner att dansen känns mer lockande än möten. Huvudsaken jag mår bra och aktiverar mig. ?