av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
ons, 2019-10-30 - 20:30

Dementa snigelns sista arbetsvecka... Till min stora förtjusning hålls vi på helt olika ställen denna förlovade tid. Gud är god. Trodde jag. Tro fan den eländiga människan lyckas sabotera min själsfrid där bortifrån också. Först ställer hen till ett sådant jävla kaos (pga total inkompetens och allmän brist på vare sig sunt förnuft eller självinsikt) att jag tvingas lämna min fristad, och arbetsuppgifterna jag borde ägna mig åt, för att åka dit och reda ut skiten hen har ställt till. Märkligt nog är det fortfarande MITT fel att hen inte klarar av sina arbetsuppgifter. Enligt henne. Så blandar vi in en ung naiv stjärnögd kollega i kompotten. Hen lever fortfarande i villfarelsen att alla människor i grunden vill väl och om vi bara pratar ut och öppnar våra hjärtan för varandra så blir det fred på jorden. Amen. Hen jobbar med dementa snigeln denna vecka. Och ringer mig om än det ena än det andra som det måstes pratas ut om, för snigeln känner si och snigeln känner så... om jag hade för vana att krossa unga människors illusioner skulle jag svarat ”Bra. Låt fanskapet känna på. Hen är värdelös. Jag hatar hen. Jag önskar hen allt ont. Sluta stör mig med tramserier.” Men mån om ungdomens tro på mänskligheten och lyckliga slut får jag lov att slå an en mer pedagogisk ton. Och gnissla tänder. Jag tänker att tro fan jag borde klyvt’na med en spade iallafall. Hen ska ju uppenbarligen hemsöka mig från vägs ände. Hen hittar säkert ett sätt att förpesta min tillvaro från andra sidan sparken ut också. Gud jag vill ha vin. Och får jag inte dricka det så kan jag väl få drämma flaskan i huvet på #%^*+#%

Adde
tors, 2019-10-31 - 08:52

och fin nu :-)) Klappa katten, den virtuella alltså !, njut av kaffet och vinka adjö med ett snett leende i morgon :-)))

Mirabelle G-S
tors, 2019-10-31 - 09:01

Jag lyssnar på dig jag. Jag är skitlugn ? Jobbar hemifrån idag. I en annan kommun. Iförd pyjamas. Avstängd mobil. Jag utmanar snigeln att försöka sabotera min frid och hindra mig från att sköta MINA arbetsuppgifter nu ?

Fibblan
tors, 2019-10-31 - 09:34

Hahaha..?!
Snart slipper du hen!
Så fint av dig att mitt i allt tänka på att inte störa med en ung människas hopp om mänskligheten ? Förstår att det är tålamodsprövande det här ?!
Bra val för dagen ?! Fantastiskt bra jobbat fina du?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Mirabelle G-S
tors, 2019-10-31 - 13:04

Har ni funderat på skam någon gång? Känslan är obehaglig som tusan, men livsviktig för människans överlevnad. Jag jobbar hemifrån idag och passar på att läsa en del facklitteratur jag kommit på efterkälken med. Jag har läst allt förut i olika former, men upplever ändå eureka-moments. Som tex det här med skam. Denna obehagliga känsla spelar en så central roll i våra liv, och vi har så mycket att vinna på att lära oss (och våra barn) att hantera känslan på ett konstruktivt sätt. Klipper in mina anteckningar...

Skam reglerar och dämpar oss, får oss att anpassa oss till varandra - positiva känslor (ex lustfyllt utforskande) aktiveras samtidigt som negativa känslor (ex tillsägelse) - olustig nedslagenhet = skam. Skam i lagom dos (som man får hjälp att stå ut med) gör det möjligt att leva tillsammans i grupp. Viktigt att tillrättavisandet upphör direkt när skam aktiveras och ersätts av härbergering, normalisering av känslan, tröst.

Olika individer reagerar olika på skam
1) tillbakadragande. Socialt accepterat. Lagom dos = individen drar lärdom av misslyckandet. För stor dos = social fobi, depression.
2) Ilska, attack mot andra. Följd av skam i kombination med att känna sig övergiven, oälskad.
3) Förnekelse av händelse/gärning.
4) Attackera sig själv. Spela pajas eller driva med sig själv. Allvarligt: självskadebeteenden.

Kanske någon mer upplever ett aha! moment... Jag förstod genast mig själv och många i min omgivning litet bättre...

Adde
tors, 2019-10-31 - 19:22

lyssnade på en intervju med en företagsledare jag beundrar när han fick frågan om "flygskam" . Och han svarade på den omgående utan en sekunds betänketid med att säga att "skam" inte leder till något som helst bra resultat utan det gäller att se lösningar även där.
Ett till synes enkelt svar men....

Som aktiv alkis skaffade jag ju mig mängder med tillfällen att skämmas och de allra flesta söp jag bort men som kom i retur när jag gick in i det nyktra stadiet av livet. Och det funkade ju inte att gå omkring och skämmas och tryckas ner ännu mer, och djupare i skorna, utan jag var ju tvungen att hitta en lösning.

Och lösningen fanns ju färdig och klar i 12-stegsprogrammet, färdig att användas, och massor av folk att fråga hur de gjort tidigare. Jag har inte svårt att relatera till dina 4 punkter, been there done that, men idag vet jag ju att lösningen alltid finns nånstans. Det gäller att inte ge upp och att tänka utanför boxen.

Tack för att du påminner mig !

Mirabelle G-S
tors, 2019-10-31 - 19:34

Lösningen för dig var 12-stegen ? Jag skulle vilja uttrycka det så att AA gav dig hjälpen att uthärda skam-känslan och lämna den bakom dig, tillsammans med beteendet som fick dig att skämmas.

Jag försöker placera mig själv på någon av de fyra skamhanteringsprofilerna... Tror att jag är en 4:a. Alternativt en 1:a som inte stoppar vid lagom, utan blir depressiv.

AL
fre, 2019-11-01 - 07:20

att 12steg.inte är.svaret på allt för alla? Det skulle vara befriande att höra.

Mirabelle G-S
fre, 2019-11-01 - 08:32

Kanske är 12stegen svaret för alla. För alla som är redo att ta första steget iaf. Beror kanske på vad skammen består i. Det går att applicera 12stegen på mycket mer än problemdrickande. Jag har en bok om att applicera stegen på själsligt och känslomässigt lidande. Nånstans i nån flyttlåda. Jag köpte den för ca 10 år sedan, men den grep mig aldrig, så den förblev u stort oläst.

Min skam är oftast helt verklighetsfrämmande. Den handlar alltid om maktlöshet, att jag inte räcker till. I situationer som faktiskt är omöjliga. Min förväntan är ändå att jag ska räcka till och bara fixa allt. I mitt yrke har jag läst i oändlighet om KASAM (känsla av sammanhang) och jag vet att det är mina förväntningar på verkligheten som är problemet och orsakar mig lidande. Men jag klarar ändå inte av att skruva in mina förväntningar på rätt frekvens, annat än mycket kortvarigt med mycken möda. Kanske ska jag gräva upp den där 12stegsboken... Månne jag är andligt mogen för den nu.

Mirabelle G-S
fre, 2019-11-01 - 19:14

Ära tack och lov! Två snigefria arbetsdagar och jag har hunnit med alla måsten som legat i bakhuvudet och pockat på min uppmärksamhet. Och today is THE Day, när hen lämnar min arbetsplats. På måndag är jag permanent snigelfri ? Någon permanent ersättare han man inte lyckats skaka fram, men iaf en vikarie jag vet är duglig. Hen fyller absolut snigelns skor mycket bättre än snigeln själv, om än den formella behörigheten saknas. Yippi yey! Nu tar jag helg, med a-fri skumpa och kebabpizza ?

Mirabelle G-S
lör, 2019-11-02 - 10:07

Om jag får säga det själv, så är jag rätt impad av min stresshanteringsförmåga så här långt in i nykterheten. De senaste nätterna har jag vaknat kallsvettig med hamrande hjärta pga en problematisk situation som kvarstår att hantera efter vår traumatiska tid. Situationen är av stora ekonomiska mått. En av anledningarna att jag drack var bla att få fly mentalt från just denna omständighet. En stunds lindring. De senaste nätterna har jag identifierat orsaken till ångesten, resolut tänkt ”Tjaaa, det är ju pissigt, men jag löser det inte mitt i natten iaf. Jag oroar mig imorrn istället.” Sedan har jag vänt på mig och somnat om. Nykter och utvilad i dagsljus inser jag att om än det är ett kännbart jävla aber att hantera situationen, så är det långt ifrån den livshotande katastrof som ger sådan ångest nattetid. Skit, men görbart. Märkligt det där, hur stresshormonerna löper amok mitt i natten. Men det är visst hanterbart. Även utan vin.

Strulan65
lör, 2019-11-02 - 11:49

På natten är alla problem så stora och de flesta är dödliga. Är själv expert på att börja med ekonomi för att sen avsluta med världsfred och svält.
Lär mig att stänga av, men hamnar där ibland.
Så mkt klokt av dig// kram Strulan ??❤️

Dee
lör, 2019-11-02 - 23:07

Jag kan varmt rekommendera att försöka få antingen ett recept på tyngdtäcke från läkaren din eller köpa ett eget!
Detta hjälper mot nattlig ångest, får en rofylld och lugn - magiskt faktiskt!

Jag köpte mitt på Curaofsweden, spana in dom :)

Mod och styrka,
Dee

Ensam1984
sön, 2019-11-03 - 09:07

Det känns som jag inte varit inne och skrivit hos dig på evigheter. Vad glad jag blir för din skull att den där nedrans snigeln har flytt sin kos nu.

Det där med att vakna mitt i natten och tänka på något som tynger låter superjobbigt, men som du skriver så hanterar du det så himla bra. Nu vet jag inte hur situationen är, men allt går att lösa, det gäller bara att läsa på, finna strategier och så kan man tydligen be om hjälp också ;) Det gäller ju faktiskt alla delar i livet, inte bara sluta dricka, sjukdomar och funktionsnedsättningar utan även ekonomi och allmänt mående. Men det där vet du bättre än mig finaste Mirabelle.

Och grattis förresten till 5 månader, det är ju toklångt ju. Själv blev det 4 månader just i dag. Borde ju firas! Utan A såklart :)

Mirabelle G-S
sön, 2019-11-03 - 11:55

Där sa du nåt Dee! Jag har ett tyngdtäcke som jag plockade bort under sommaren. Det ska jag jaga fram igen ?

Ensam, det är så sant, allt går att lösa. Jag pratade med min man om saken och han hade redan en hållbar plan, som han stakat ut med hjälp av svärfar. Jag har inte riktigt vant mig vid att maken är såpass frisk nu att det går att involvera honom i de stora, jobbiga frågorna, än mindre att han skulle hantera dem på eget bevåg... Det har varit rätt många år när jag tassat på tå och inte vågat lägga sten på börda för honom. Den här situationen blir löst nu, efter fem års ständigt malande oro. Vi tar oss ur med en stor ekonomisk smäll i solar plexus. Men görbart. Och sen är den oron borta för evigt.

Mirabelle G-S
sön, 2019-11-03 - 12:09

Strulan, att börja med ekonomi, gå vidare till världfred, epokalyps, epidemi och svält, därifrån till hypokondri å hela släktens vägnar, med ond bråd död som enda möjliga utfall... Yes, det är mina orosnätter i ett nötskal... Jag ställer inte upp på det längre. Nog är nog. Katastrofer (såväl inbillade som verkliga) hanteras dagtid från och med nu ? Kram