känner med dig och känner igen mig när det gäller ledsna stunder och dagar. Man kan göra saker som man egentligen vet man tycker är roligt men kan inte riktigt känna det fullt ut. På grund av det ledsna i hjärtat. Håll ut det blir bättre. Tänker fortfarande på det som var bra men blir inte ledsen längre utan är mer som att man tänker på en liten skatt av fina minnen och njuter av det. Dom där fina minnena är ju också anledningen till att man kämpade och hade svårt att lämna. Massa kramar och önskar dig en fin helg ♥️

Anonym 21523

Förstår att det känns jobbigt med huset o alla de minnen mm...
Det är inte konstigt du känner mycket, det blir en separation av många år som gått, både sorgsna och fina minnen

?

Några bra stärkande dagar har jag haft. Så skönt. Helt plötsligt känner jag mig stark igen.
Trivs i min lägenhet och jag känner mig inte så ensam. Känns skönt att sätta sig och äta, tända ljus och känna att det är lugnt och skönt.
Hörde några kloka ord på tv i dag. Du saknar den man du vill att han ska vara. Det är precis så det känns. Jag saknar någon som inte finns.
Jag kämpar vidare på min väg. Framåt.

Vi fortsätter att plocka i huset. Undan för undan blir huset tomt. Och garage. Nästa vecka är det dags för den nya ägaren att ta över.
Mannen har ramlat tidigare. Trampade fel enligt mannen, jag tror han var full. Han slår upp ett stort sår på ryggen.
Han får inte ha sår, han har en sjukdom som gör att han är infektionskänslig. Jag säger till honom att han måste söka för det. Han gör det så småningom.
Men han mår dåligt i dag och söker vårdcentralen som inte kan hjälpa honom.
Då blir han sur och irriterad på mig istället.
Han åker bara från huset, utan att säga hej då.
Alltså jag behöver inte bry mig, men han smittar mig med sitt dåliga humör, och jag blir ledsen i kväll. Varför?
Blir samtidigt ledsen att han är så obrydd om sin hälsa. Jag vill inte känna så här. Känns som jag går tillbaka och inte framåt på min väg.

InteMera

Verkar som du ramlar in i gamla känslomönster när du möter honom, helt förståeligt. Blir säkert lättare när ni är klara med huset och inte behöver ha så mycket kontakt. Var inte så hård mot dig själv, tids nog blir det lättare att inte dras med tror jag!

Så skönt att få pepp om vad som händer. Är nog så, InteMera, att man rycks med tillbaka i känslorna.
Tack, ska bara låta det vara, känslorna, iaktta dom och låta dom passera. Inte döma
.

Spinoza

Att vara neutral mot någon man älskat är ju inte helt lätt. Det är lätt att halka tillbaka till i gamla mönster och jag tror som InteMera att det blir lättare att hålla distansen även känslomässigt när ni inte behöver ha kontakt mer. Skönt när allt blir klart med huset!

Själv har jag ju inte haft kontakt med mitt X sen i somras, förutom ett enstaka mail om en räkning som kommit fel. Men i natt så drömde jag att jag träffade honom och att han var jättearg och frustrerad över något (han var ofta det även i nyktert tillstånd) och att jag blev väldigt påverkad av det. Det var skönt att vakna upp och inse att det var en dröm, men skrämmande verkligt ändå. Det fick mig att fundera en del...

Då så var huset sålt. Nycklarna lämnade. Nya ägaren har tagit över.
Skönt, ledsamt men bra att det blev gjort.
Det har varit en långsam process. Kanske bra ändå. Jag har haft tid att sörja och tänka.
Och det är väl så att det har varit många jobbiga år och det försvinner ju inte i ett slag.
Nu är det min tid. Jag bygger upp mitt liv själv.
I kväll ska jag träffa barn och barnbarn. Och i morgon ska jag på kalas. Ser fram emot det. Nu ska det in mycket glädje i mitt liv.
Ville bara uppdatera lite.
Ha en så bra helg ni kan, alla här❤️

Spinoza

Hej!
Skönt att det stora steget är taget och du är redo att gå vidare.
Ha en riktigt läkande och rolig helg!

Så skönt att du äntligen kan stänga det kapitlet.
Nu kan du fokusera bara på dig själv, barn, barnbarn och allt annat som ger dig lycka och glädje.
Ha en underbar helg?

Dagarna går. Försöker hålla mig borta från mannen. Skriver inte till honom, men han skriver till mig. Skickar kort på mig, på oss. Han skriver att han älskar mig. Men jag skriver alltid att jag kan inte leva med dig när du dricker som du gör. Då skriver han inte mer.
Kämpar för att hålla distansen och att läka.
Gick in här och löste för många år sedan, när jag började skriva här. Allt var likadant som det är nu, bara att det blev värre.
Är så tacksam att jag fann styrkan att gå. Hade jag fortsatt hade det kanske blivit ännu kämpigare, och ännu mer fylla.
Det är värt alla tårar, alla sömnlösa nätter, alla gånger jag skrivit här, för att få råd, allt prat med nära och kära. Man kommer så småningom ut på andra sidan. Jag säger inte att jag är klar, men jag är på god väg.
Och varenda gång känner mig ensam så tänker jag på hur ensam jag satt på helgen när mannen valde att dricka i garaget. Så skönt att slippa det.
Hoppas jag kan inge lite hopp till alla här som kämpar med att stanna eller gå.
Det finns hopp om ett bättre liv??

För varje dag och varje vecka och varje månad kommer du att bli starkare, lugnare och fridfullare .
Det var inget riktigt liv utan antagligen bara en överlevnad du hade tidigare, liksom alla vi andra.
Det är inget lätt val att lämna men ett nödvändigt sådant.
Du har kommit en lång väg och det är du så väl värd.
Kram Azalea?