Mhmh

Har insett att jag är alkoholist.
Har tidigare haft ett drogmissbruk men vart fri från de sen fem år. Tänkte att jag skulle klara av att bli fri från alkoholen själv, som med drogerna. Men det har inte funkat så bra. Har tagit kontakt med en beroendemottagning och väntar nu på tid. Är 29 år och känner mig så jäkla misslyckad, trots en masterutbildning, bra jobb, köpt en egen bostad. På utsidan ser ju allt så bra ut. Har dock haft problem länge och jag tror dem började under studietiden. Så nu ska jag ta tag i det, på riktigt denna gång. Även skrivit till mina närmaste vänner hur det ligger till, och dem är så stöttande. Så får börja nu.

Mhmh

Tänker mycket på alkohol, dock inte haft något direkt sug. Vart och tränat, vilket varit en väldigt stor del av mitt liv innan alkoholen tog över för mycket, skönt när endorfinerna kommer på ett annat sätt. Tackat nej till en fest på fredagen, kom på en ursäkt. Tänkte hålla mig borta från såna situationer ett tag, varför utsätta mig. Har berättat för några vänner hur de ligger till, bara fått stöd. Samt fått fylla i självskattning hos beroendemottagningen, ljög inte ens. Antar att jag bara är för trött på att leva som jag gjort.

Mhmh

Igår ville jag verkligen verkligen dricka, hade en fantastisk dag fram tills eftermiddagen då energitjuven på jobbet skulle ha möte med mig i två timmar. Efter de ville jag både dricka och kanske skälla ut någon. Slutade med att jag satt och gick igenom dagen med min man istället, två timmars ältande senare ville jag inte längre dricka. Nu är det träning och sen hemmakväll. Hade en fest igår men ljög mig ur den, lika bra så här i början. Tack för kommentarerna och peppen. Känns som de börjar bli svårare nu, 1 vecka in. Minns knappt senast jag inte druckit på så länge om jag inte vart sjuk.

Mhmh

Jag drack för de fanns alkohol och jag var själv, jag måste rensa ut allt. Får inte finnas hemma. Min självkontroll överstiger inte min självbild. Man tror man kan och klarar allt. Så sitter man som nu. Tre öl senare själv. För de här behövde ingen veta. Hur dumt att ha alkohol hemma. Ska prata med mannen imorgon och säga att vi måsta hälla ut allt och ha det clean hemma. Han har redan sagt att han kan vara nykter om jag tycker det är jobbigt. Antar att jag bara måste lära mig släppa allt. Hoppas att tiden hos beroendecentret kommer snart. När man är själv känner man också varför inte bara dricka allt? För ingen behöver veta. Ölen får en att känna sig som världens sämsta med. Varför gör jag så här. Hade det inte funnits öl hade de varit lugnt. Kanske man måste lära sig och omgivningen att inse ens begränsningar?