Hej, jag är ny här. Har en situation som jag har tröttnat på och tänkte att ni säkert har något klokt att säga!
Jag har en sambo sedan 3 år tillbaka. En man som är van att ha bra jobb, högt självförtroende, många bekantskaper men få riktigt nära vänner. Han är från föräldrahemmet fostrad i att prestera för att duga. I grunden ett gott hjärta och inte medvetet elak mot dem som finns nära. Under den tid vi känt varandra (4 år drygt) så har han tidigare haft en lite högre och mer frekvent konsumtion av alkohol än vad jag har. Historiskt låg det inte på den nivån att det var orsak till att få varningsklockan att ringa, men sedan ett år tillbaka har det eskalerat. Mer och oftare...varje kväll. Kan tilläggas att jag själv inte tar någon alkohol förutom vid festligare tillfällen, kalas eller det som ofta kallas "socialt drickande" (jag menar alltså ganska sällan och ytters moderata mängder).
Sambon petar i sig en flaska starksprit på tre kvällar och då kan det hända att han dessutom dricker 1/3 -1/2 flaska vin per kväll, ibland mer. Han blir inte elak, stökig, uppenbart full eller dum. Han somnar i soffan. Tidigt på kvällen (från 19.30 och framåt...) Samtidigt börjar han snarka katastrofalt högt och vägrar oftast vid uppmaning att gå och lägga sig i sovrummet. Till slut, ett antal timmar senare, pallrar han sig dit och somnar om. Jag är vaken några timmar till, och möter numera varje natt ett spritstinkande sovrum med en högt snarkande man, när jag väl går och lägger mig och försöker sova. Det misslyckas ju allt som oftast så jag går runt på rät få timmar sömn under en genomsnittlig vecka...
Jag har försökt ta upp detta vid flera tillfällen och påtalat hans konsumtion av alkohol och de effekter det har på honom, och oss runtomkring (finns tonåringar i hushållet men de märker inte så mycket av detta då de häckar på sina rum vid datorn...). Han slår oftast ifrån sig när jag tar upp det känsliga ämnet och har någon långsökt förklaring till att det varit stressigt, eller nåt sånt. Jag har parallellt bett honom i två års tid att söka hjälp för snarkningen dels för att han har apné (jag hör ju det eftersom jag inte kan sova på natten) och för att snarkningarna utgör ett problem för mig på flera sätt också. Han tar det inte på allvar. Han sökte hjälp för snarkningarna, fick en dosa som han skulle sova med en natt för att registrera andningen, men sket i att följa instruktionerna dvs att man MÅSTE VARA nykter när man gör testet. Han gick ut på krogen och testresultatet återspeglade inte verkligheten sen. Det var ett år sedan och han fick ingen mer hjälp från vårdcentralen. Eftersom han nu dricker mer så snarkar han också mer än då..Jag har fortsatt att tjata om att han får skaffa snarkplåster eller klämmor eller vad som nu finns att tillgå. Han gör inget åt det förutom att dricka mer och oftare. Jag ni kan ju gissa spiralen det skapar...
Jag känner att jag står vid ett vägskäl nu. Hans konstanta drickande har fått mig att få total avsmak för alkohol. Dricker jag ett glas champagne så smakar det som spritångorna i sovrummet ungefär... Jag vet inte hur jag ska kunna nå fram till honom med att han HAR ett problem. Eftersom han i övrigt tränar mycket så är hans egen bild att han har en sund livsstil, men det är helt tydligt att han inte ser hur hans drickande påverkar oss runtomkring...och jag är just nu bara jävligt förbannad för att han inte visar någon som helst respekt för det. Jag är trött på att behöva vara den som får lägga mig på soffan för att kunna sova någon timme i alla fall. Är trött på hela situationen!
Förstår att det inte finns enkla svar, men skulle uppskatta om någon vänlig själ, har ett råd eller två att bjuda på!