Camilla79

Jag lever tillsammans med en man som varit nykter i ca 5 månader. Enligt honom själv. Dock så vet jag att han dricker i smyg på helgerna. Jag har hittat ett flertal spritflaskor som är fulla på fredagen och tomma på söndagen.
Jag märker direkt på honom när han druckit och då tar jag varje chans jag får att leta efter flaskor som han gömt.
Min fråga är, vad gör jag? Ska jag konfrontera honom?
Han går i 12 stegs program samt behandling och enligt honom själv är han nykter.
Tack!

Li-Lo

Du lever med någon som arbetar för att förändra sina alkoholvanor vilket kan vara tufft då det är svårt att både visa omsorg och uppmuntran och samtidigt ta sina egna behov på allvar. Ofta finns det besvikelse med från många år av oro. Jag undrar hur det är med dig och vad du valde att göra. Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart, trots detta hoppas jag att du vill stanna hos oss. Det är svårt när tilliten vacklar och när de ena intuitionen ifrågasätts. Ett vanligt råd är att lita på sin egen upplevelse och agera utifrån den. Hur är det för dig?

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Måne68

Du behöver inga bevis. Det du känner räcker. Smygdrickande finns inte. Det funkade inte att smyga i tonåren - och funkar inte bättre som vuxen. Din man har tagit återfall. Tyvärr har du rätt i Din känsla. Jag tycker du ska fråga honom om det , säga att Du vet. Att du sett flaskorna tömmas under helgerna, mörkt av hans förändring, hans lögner.
Det blir bara mer. Alla gränser suddas ut, en efter en. Och så är allt igång igen. Han kan inte sluta själv. Suget har blivit för stort. Be honom söka hjälp - Det är ju ingen skam i det.
Men vi anhöriga kan inte sluta dricka i deras ställe!
Jag lider med dig...
Hoppas du står på dig.
Men valet är hans till slut.

Låter som din man genomgår behandling i öppenvård. Ibland är detta inte tillräckligt utan han kanske har behov av att komma till ett behandlingshem istället. Om ni inte har väldigt gott om pengar ansöker man hos socialförvaltningen om pengar till detta. Sedan väljer man ett hem utifrån din mans behov, men motivationen är ju självklart det viktigaste och frågan är kanske om han är motiverad att göra en förändring. Att fortsätta en behandling och samtidigt dricka är ju meningslöst. Grunden i tolvstegsprogrammet är ju, som jag ser det, ärlighet.

Camilla79

Först, tack för era svar!
Har inte varit här inne så helt missat att ni skrivit.
Situationen har förvärrats och jag vill verkligen konfrontera honom men är så rädd. Rädd för att han ska lämna mej om jag gör det. Hela hans liv har bestått av lögner och att manipulera människor. Han skulle aldrig erkänna att han druckit. Aldrig! Han ljuger om allt, för alla. Han lånar pengar av vänner och familj för att kunna dricka. Han har slutat gå på möten. Han har slutat i sin öppenvårdsbehandling.
Jag trodde ett tag att det blivit bättre. Att han slutat, en vecka klarade han sig utan alkohol. Men sen igår var det dags igen.
Han blir aldrig elak när han dricker, men får helt klart ett annat beteende. Och han dricker bara på kvällarna. Nej, jag försvarar honom inte. Men är bara så rädd för vad som ska hända. Om jag konfronterar honom.
Han har varit på behandling förut i 3 veckor. Det hjälpte uppenbarligen inte alls. Så jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar honom verkligen. Men jag hatar hans fulla jag. Hatar!
Jag vet ju vad jag borde göra men det är så svårt! Så svårt.

Zoeselene1970

Vet nån annan om att han dricker, övrig familj, vänner? Anar dom nåt? Att vara ensam i en sån här situation är hemskt, jag vet. Vad händer om du vågar berätta för andra hur det egentligen är? Om fler kan konfrontera, ifrågasätta och räcka ut en hand till honom? Jag upplevde det först som att jag svek, skvallrade. Men så här i efterhand var det det bästa jag gjort, att slippa bära oron och ångesten ensam. För inget är ju ditt fel - allt ligger på honom och om nåt ska bli bättre måste han kapitulera, erkänna. Ju fler som vet desto svårare att komma undan med det. Och den sista dom vill lyssna på är ju den som står dom närmast. Jag släppte alla spärrar och outade allt till alla jag tyckte borde veta, möttes av misstro först men sen såg dom till slut det jag såg. Och då var det nästan försent, hans liv hängde på en skör tråd och än är kampen inte över. Men nu bär jag det iallafall inte ensam. Och jag tror det nånstans är en stor lättnad hos min man att slippa lögnerna och att inse att han faktiskt har många runt sig som bryr sig om.

Camilla79

Det är bara jag. Och jag tror inte att någon misstänker heller. Eftersom de lånar ut pengar o så. Problemet är att jag inte känner hans familj. Jag känner inte hans vänner. Så jag vet inte vem jag ska kontakta. Men den tanken har slagit mej. Att jag borde kontakta de som står honom närmast förutom jag.
Är så kluven kring detta. Vi har det så bra tillsammans, även när han dricker. Men jag är rädd att det bara är en tidsfråga tills han börjar dricka mer o mer. Tills en flaska sprit om dagen inte är tillräckligt. Och jag ska poängtera att han dricker kanske 4 kvällar i veckan i snitt.

Sorg40

Samma här håller det mesta för mig själv!
Jag har berätta för hans bror som trodde allt var bra hans mamma vill inte veta! Hans vänner känner jag inte heller.
Bördan är tung att bära själv

Min erfarenhet är att man är så ensam och har så mycket skam. Man blir själv som en enstöring och drar sig undan. Jag valde att berätta och allt blev kaos och inte så mycket bättre för min del. Det som räddade mig det var att jag har en nära vän som jag kan prata om allt detta, det var oerhört skönt. Jag fick också bekräftelse att det inte är mig det är fel på. Bara jag uttalade högt vad som hände så hörde jag hur fel det var och då skönt att få bekräftelse på det. Finns det någon i din närhet en vän, arbetskamrat eller någon i släkten som du skulle känna förtroende för att berätta? Sträck ut en hand och be om hjälp, en samtalspartner är underbart ?

Hejsan. Hur länge ska man orka! Är en tjej med två underbara barn och en man som jag älskar och hatar på samma gång. Tror ni förstår vad menar. Vad gör man för å hjälpa sin man?? Han dricker varje helg men kan även hända i veckan ibland. Rädd att någon ska få reda på detta. Alla är glada att det äntligen dags för helg men inte jag.