Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Det gläder mig så att du har lyckats ta klivet in i nykterheten igen. Önskar att du ska finna dina svar på de svåra frågorna, och vägen till ett fortsatt liv utan vare sig panikångest eller a-djävul. Kram

Känner en sådan tacksamhet över att få vara en del av detta forum. Att få skriva av sig sina innersta tankar och få gensvar från så många. ? En av de främsta faktorerna som håller mig uppe och ger mig framtidstro. (Gamlahäst, vilken överraskning, så himla glad över att höra från dig igen. ?)

Sofia, känner mig extra tacksam då någon av er professionella hör av er. Jodå, jag har träffat både en terapeut och en psykolog vad gäller min panikångest. En kort bakgrund:

Första gången panikångesten satte klorna i mig var för ca femton år sedan. Den kom som en blixt från klar himmel och drabbade mig med omedelbar kraft. Jag fick under pinsamma omständigheter lämna rummet jag befann mig i just då. Sedan återkom den för att med oregelbundna mellanrum och många år senare till slut en dag ta över mitt liv helt och hållet.

Jag sökte hjälp via jobbet och hamnade hos en beteendevetare. Hon var säkert bra, men jag som redan plöjt all litteratur i ämnet fann inget nytt att inhämta. Vi tränade på vissa vardagliga scenarier, men jag visste redan innan vad som skulle funka och inte.

Jag jobbade efter dessa begränsade träffar vidare med mig själv och kom långt, otroligt långt, med tanke på min problematik. Helt plötsligt kunde jag handla ensam, gå till biblioteket, till och med åka pendeltåget ibland.

Efter en ny svår ångestattack fick jag tid hos en psykolog. Till en början tänke jag mest att hon som var yngre än jag inte kunde tillföra något. Men tji fick jag, till viss del. Det var hon som efter att jag berättat min historia om mina psykiskt sjuka föräldrar, sa de förlösande orden: Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte. Gode värld vad de orden hjälpte mig. För så var det ju, hur mycket de än ville, så klarade de inte av ett fullgott föräldraskap.

Sedan många år stretar jag på med mina egna strategier. Min klaustrofobi är dock ganska svårbotad, så tillsvidare utsätter jag mig endast för de situationer jag kan behärska. Begränsad? Ja, visst är jag det. Men inte värre än att jag kan leva ett fullgott liv. Ok, jag sätter mig inte på ett flyg till Australien. Samtidigt tittar jag på en Jorden runt-resa med båt som innefattar just den kontinenten. Så det går att hitta alternativ. Efter ett tag blir man proffs på det. Jag är relativt resvan, har besökt ca 35 länder, så det första någon förknippar min panikångest med är nog inte begränsning, även om det för mig många gånger är vad det handlar om...

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Kanske att det går att leva ett hyfsat liv trots begränsningar. Att våga även om man är livrädd. Om ni bara visste hur många tunnlar jag passerat trots dödsskräck inför dessa. Varje gång jag kommit igenom är en seger. Liksom varje buss-, tåg- eller båtresa är. Så himla skön känsla när man fixat det.

Som jag nyss skrev till någon, Nasse i Nalle Puh beskriver det så bra: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Exakt så är det. Varje gång jag utsatt mig för något ångestframkallande och klarat det, den känslan är svår att beskriva.

Sååå... Någonstans inom mig känner jag stolthet ändå. Ok, jag dricker för mycket, men... Ihop med min ångestproblematik hade det kunnat vara värre, mycket värre. Självklart hoppas jag att min nuvarande nykterhet denna gång leder till ett helvitt liv, men som vanligt är jag otroligt ödmjuk inför alkoholens kraft.

Efter detta långa och spretiga inlägg önskar jag alla en fin fortsättning på helgen. Äntligen kom jag också till skott med att kommentera i flera vänners trådar. Tack för att ni finns.

Kram till den som vill ha och behöver ?

Nalle Puh är bra, Nasse är snäll och omtänksam - precis som du verkar vara. Känner precis som du för forumet här. Det är otroligt fint hur mycket samband man känner med människor man inte känner och hur mycket kärlek det finns här. Jag tänkte alltid att ”jag nog borde vara äldre” för att ha problem med alkoholen men det är ju VERKLIGEN inte sant. Nu är jag dock lite över 30 så inte någon tonåring men det är verkligen unga, gamla, olika bakgrunder - men alla binds samman. Det är något fint i det jävliga. Tänk vad tur vi har som har varandra här. Och det är himla fint att du delar med dig av tankar och händelser som är väldigt utelämnande. Du har gått igenom mycket och du ska vara stolt, för vilken kämpe du är!

Tack för att du skrev i min tråd, det var väldigt fint ❤️

Panikattack och panikångest, är det samma sak tro?
Jag har en variant som yttrar sig som kramp i bröstet, precis som jag tänker mig att kärlkramp känns. Det liknar också känslan av att ha svalt något stort och som inte går ner i matstrupen utan gör ont mellan brösten.
Och det kan komma närsomhelst, ofta föregås det av att min hjärna fått för mycket att bearbeta...
Har du någon strategi för att hantera din panikångest?
Och hur ofta kommer den?
Själv måste jag lägga mig eller sitta och andas lugnt och det brukar klinga av efter ca 15 minuter.
Så jag är inte längre rädd att det är hjärtat som det är fel på för det undersöktes för ett år sedan.
Jag hoppas verkligen att du ska få hjälp att hantera ångesten utan alkohol!
Önskar dig en fin söndag ?
Kram ?

Hej kära Vinäger,

Så fint att läsa hur du har landat.

Jag har sökt psykologisk hjälp för mitt skeva dryckesmönster, och i samband med det kommer jag att utredas för ptsd. Detta krävde att jag pratade om hur mycket jag drack och när vilket satt enormt långt inne, men jag orkar inte dricka för mycket 3 - 4 ggr/månad och må dåligt psykiskt för att jag gjort det. Det känns som en enorm lättnad och som en chans att äntligen komma tillrätta med det.

Styrkekramar ?

...när det inte blev som det skulle...

Jag försöker i alla fall. Det kan ingen ta ifrån mig. Att det är en kamp, det ska gudarna veta...

Tack alla som fortfarande kommenterar, trots att den ihållande framgångssagan lyser med sin frånvaro. Utan er hade jag inte kommit så här långt.

Trevlig fortsättning på helgen. Förhoppningsvis blir den vit. Om inte, kommer det en ny chans i morgon. Glöm aldrig det. Det går alltid att ta nya tag.

Känner mig knappast som en förebild, men om du misslyckats flera gånger finns det nog en del igenkänning i min tråd. Det viktigaste är förstås att vi aldrig ger upp kampen mot alkoholen.

Vi ger aldrig upp
Ger aldrig upp
Aldrig

Kram på er! ?

Låt inte något få dig att tro något annat. Du skriver i mot och medgång vilket är precis så det är med det här, det går inte alltid som man tänkt. Precis som du säger - det viktigaste är att man försöker och även att man skriver när det också inte går bra. För i det stora hela är det ju att man försöker ändra sitt beteende, det tar inte återfallen ifrån en. Visst vaknar man och känner ”fan” och alla självkritiska tankar hoppar på en, men jag är glad att du skriver här så att vi andra kan få en chans att stötta och peppa.

Stor kram ?

Nej detta är inte lätt.Jag förstår helt din resa.Nykter.Återfall,nykter,planerat smyg,?.Det är lönge sedan jag stannade hemma pga spriten ,men det hände.Nu har jag en fas där det går bra och jag har ett jobb som jag tycker mycket om,det är viktigt för mig.Där är 0 tolersns.Skönt.Jag har inte smugit och har inga gömmor hemma löngre.Värdesätter det vi har tillsammans och orkar inte smyga mer.Livet får ta över igen.Följt Hela tråden o önskar att du hittar lugn och harmoni.Jag kommer inte att kommentera mer men läsa i lära. Kram

Alla kämpar på sina sätt! Vi ger inte upp! Även om man kan falla lätt, så ger vi banne mig inte upp! Forumet hjälper verkligen till att skämsmössan inte blir för stor! Kram på Dig kloka Vinäger

Det är som det är när det inte blev som det skulle... Det uttrycket beskriver hela mitt liv egentligen. Allt i mitt liv. Jag får svindel när jag tänker på det. Så jag väljer att tänka bara på fungerande aspekter av det som blev. Blandar jag in det som skulle bli så lägger sig depressionen som en grå blöt filt över mig... Min poäng är väl att om alkoholen är det enda som inte blev som det skulle i livet, så har du nog lyckats rätt bra ändå ? Kram

Jag mår riktigt hyfsat, vill bara säga det. Är inte helvit, men har för tillfället en sorts balans med flera vita dagar än tvärtom. Har hittat några nya bra strategier. Är glad för det.

Känns så bra att kunna skriva något positivt. Försöker i och för sig att hålla humöret uppe, trots motgångar, då min övertygelse - åtminstone för egen del - är att jag mår sämre om jag grottar in mig i det negativa. Inte förneka känslan av att det är jobbigt, inte alls, men om jag använder min humor i vardagen mår jag per automatik mindre dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är lätt...

Är dock i grunden en positiv person. Är nog det som gjort att jag överlevt mig själv.

Kram till er alla

(Marie58, imponerad över att du tog dig igenom hela min tråd. Du får så gärna skriva igen. Önskar dig lycka till. ?)

Skönt att du är i hyfsad balans? och att du hänger kvar på forumet.
Du behövs och din tråd är full av klokskaper och livsinsikter. Och inte minst humor?
Stor kram ?

Fibblan

Hyfsat är helt okej. Liksom ngn sorts balans. När man varit i det svarta hålet, är detta en skillnad värd att lyfta fram. Ibland är det gott nog och så får man lov att stanna upp i det och se på vad bra man har fått med sig längs med vägen ??!
Jag tror som du på att lyfta blicken och se det positiva som finns och som du gör?!
Det i sig, är en strategi för att hålla humöret uppe ju, liksom din humor?! Det är inte lätt, alla gånger som du säger, men en stor tillgång när du behöver ge ngt "hjärnspöke"
en match ??!

Kram till dig finaste Vinäger ?!
/Fibblan ?.

Mår hyfsat, har hittat någon form av balans och några nya strategier.
Tre framgångsfaktorer.
Håll i dem!

Kram

I dag har det hänt en massa överraskande positiva saker. Håller på att spricka av glädje. Av en överdriven rädsla för att bli identifierad vill/kan jag inte gå in närmare på det hela. Men bra är det - j-vligt bra till och med.

Och vet ni, det är jag själv som är orsaken till allt det goda som äntligen fått fart. Lite (läs mycket) stolt känner jag mig allt.

Känns lite tråkigt att behöva skriva så kryptiskt, men jag är riktigt nojig ibland.

Nu ler världen mot mig igen. I kväll ska jag på tjejträff med ett jättegäng härliga vänner. Gissa vem som erbjudit sig att köra... *Viftar med handen i luften*

Det är härligt att må så här himla bra, om än glädjen må vara tidsbegränsad. Men hallå, då är det ju ännu viktigare att fånga och ta vara på känslan. Tanka energi. Hoppas jag kan överföra lite av min sinnesstämning till någon.

Önskar att ni alla får en fin helg. Förhoppningsvis A-fri, men om inte så vet ni ju att det kommer många nya dagar att vara nykter på.

Tack än en gång för fina kommentarer.

Kramar från en vimsig men välmenande vän. Ni vet, hon den där Berg-och-dalbane-Vinäger