Virvla

Känns som jag går runt o runt. Jobbar, äter, sover. Känns som inget är kul. Var kommer den känslan ifrån? Och så trött. Konstant huvudvärk.
Kom på idag att jag nu passerat 9 månader. Inte ens det har jag tänkt på. 9 månader utan alkohol. Det är stort! Och jag vill känna mig stolt. Men gör inte det. Fast samtidigt gör jag det. Det är så blandat. Försöker tänka positivt. Försöker se framstegen jag gjort med mig själv dess månader.
Går runt med en oro. Att nånting hemskt kommer hända snart.
Antingen med mig själv eller någon annan. Tror jag har den känslan för att så mycket hänt mig de senaste 4 åren. Och 3 av dessa ökade alkoholkonsumtionen. Tills förra året då jag bara nä, dags att ta sig i kragen och jobba med sig själv. Alkohol löser inget. Om 3 månader har mitt vita år gått. Det hägrar i mina tankar hela tiden. Kommer jag våga prova? Eller kommer jag falla tillbaka i gamla mönster? Kommer jag fortsätta ett vitt år till? Och jag gillar inte att ha den tanken. Eftersom det tillhör framtiden. Och framtiden kan vi inte sia om.
Sen är det det här med att älta.. jag vet att man inte kan skylla sitt drickande på någon. Man har ett eget ansvar.
Men jag tror nog, att hade jag inte haft den killen jag hade då, då hade jag inte varit där jag är idag. Han liksom tryckte ner mig så. Men nu när jag har en bra kille så tar jag inte alkohol på samma sätt. Just nu inget ? har läst om så många som haft beroenden men som kan dricka efter dom jobbat med sig själva.
Kanske man skulle sluta läsa om det.. totalt. Jag vet inte vad som är bra och inte bra. Men jag fortsätter som jag gör, en dag i taget och med tron om att tron kan försätta berg.
Inspirerad av Greger, alkisen som blev normalkonsument. Allt går att förändra, har man tron på sig själv så klarar man allt.
/ Virvla

Virvla

Googla på Greger alkohol eller nåt så kommer det nog fram...

Ibland önskar man att man hade facit på livet... att veta på förhand hur olika val faller ut... Tyvärr omöjligt. Vi får famla oss fram, lära av våra erfarenheter och lita till processen. Förstår precis den där känslan av att vara i ständig beredskap för bästa katastrof. Tror det tar lång tid att skaka av sig den om man utvecklat ångestproblematik till följd av trauma (vilket ju psykisk misshandel definitivt är). Men en dag ska även vi leva trygga i förvissningen om att livet på det stora hela vill oss väl. Gratulerar till 9 månader!

Virvla

Tänk så mycket enklare livet hade varit om man haft facit på det.. men samtidigt tråkigt känner jag ? då kanske man inte hade gjort nåt här i livet.. jag tror det är det som är livet, att vi lär oss, även om vi tar fel vägar ibland. Då lär man sig.
Jag märker ju att den här känslan blir lite bättre. Men så kommer svackor. Jag hoppas på att psykologen kan ge mig verktyg som gör att jag klarar min ångest, nervositet och osäkerhet. Att jag kan bygga upp mig själv. Att jag kan lita på mig själv.
På nåt sätt tror jag att allt har en mening oavsett vad som än händer.. även om vissa händelser kan vara svåra att ta till sig.
Så finns det en mening.
Tack för grattis! Konstigt att man inte ens tänkte på det själv.. är det nu man ska se upp?

Virvla

Har nu varit utan alkoholen sen tredje december 2018. Om det varit tufft? Ja. Om jag tänker på den? Ja.
Tanken som går är om det går att förändra. Om man kan dricka igen. Och ja, man kan det. Men frågan är vilka konsekvenser det ger och om det är värt det.
Om man kan programmera om hjärnan såpass att det går o dricka lite igen. Min kropp känns just i detta skede helt slut och jag vill bara sova för då slipper jag ALLA tankar. Om jag inte vaknar av mina mardrömmar ? mycket tankar på livet, vad som är meningen med det, tycker samhället blivit något jag inte gillar, jag gillar inte utvecklingen i världen, känner sällan glädje även om jag försöker tänka positivt. Hur gör jag för att ändra mina beteenden? Hur jag blir mer självsäker, känner mig mer trygg i mig själv, våga mer, ha tro på mig själv? Vet att det sitter i hjärnan.. men vet inte hur jag ska få bort det negativa. Älska mig mer själv och inse att jag är värd att älskas.
Inte så jättelångt kvar av mitt vita år.. sen dags för ett nytt beslut. Har fått många tecken på att jag inte är alkoholist. Gått mkt på healing, medium, hypnos m.m. Har hjälpt mig mycket. Får se jag fortsätter.
Hoppas ni alla mår bra i era resor. Ni är starkare än ni tror! ?

Virvla

Många tar idag en nykter månad. Det gör jag med ?
Känns som att det negativa börjar vända nu. Tänker på framstegen jag gjort. Snart ett vitt år.. trodde jag aldrig att jag skulle klara. Men jag ropar inte hej än! Det är ett tag kvar, ett tag kvar för ett nytt beslut. Jag kanske fortsätter att vara nykter eller så provar jag. Det är mitt beslut och mitt avgörande.
Har fortfarande tron att det går att förändra om man är i balans i sig själv. Och nej, jag lever inte i förnekelse. Jag vet vad jag har gjort och var jag varit. Tror det är viktigt att tänka på att man aldrig mer kan dricka alkohol. Det skrämmer hjärnan. Ett flertal har klarat det efter ett par år i nykterhet. Vi alla är ju olika. Att bara komma till insikt att man har problem är ett framsteg på vägen.
Vill man så kan man. Vill man släppa sin ångest och rädslor så går det. Det tar tid. Vill man släppa alkoholen så kan man. Vill man må bra så kan man må bra. Ordet är tålamod. Det tar tid.
Och tid ska det få ta.
Önskar er en trevlig dag ?

Virvla

.. att inte tänka på alkohol, prata om alkohol så gör jag det ändå. Jag vill ej göra det... jag vill ingen alkohol ha!!! Men min hjärna verkar inget förstå. Att jag ingen alkohol vill ha. Ingen alkohol just nu. Hur framtiden ter sig är en annan fråga. Tror jag läser och pratar för mycket om det. Min hjärna slappnar aldrig riktigt av. Oavsett tankar. Den är på högvarv. Med allt. Jag försöker att meditera. Jag vill bli fri. Fri från ångest och oro. Och det ska jag bli. För jag vet att nånstans där inne älskar jag livet. Livet som det är utan ångest, oro, förtvivlan och alkohol. Jag måste släppa taget om det som varit. Förlåta mig själv. Leva i nuet. Känna kärleken till mig själv och livet.
Jag duger som jag är. Jag älskar mig själv.
Jag är fri. Fri från allt och jag kan göra allt jag vill.
Jag är fantastisk!

Virvla

Mycket florerar i huvudet. Jag är trött på kvällarna men har svårt att somna. När jag väl somnar vaknar jag mitt i natten och huvudet kör igång igen. Sen är jag så trött på morgonen. Känner mig aldrig riktigt utvilad. Muskler som rycker. Hela tiden på min vakt. Försöker slappna av. Jag vill så mycket men orkar inget. Är detta pga av alkoholen? Efter så många månader där jag inte druckit en droppe?
Jag kommer närmare mitt mål, snart har ett år gått. Känner mig stolt. Kanske jag klarar ett år till? För jag vill känna mig mer i balans och stabil om jag ska prova igen. Samtidigt så jävla rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Dit vill jag aldrig igen. Skulle jag prova så ser jag inte det som ett återfall. Utan att jag provat. Går det så går det. Går det inte så får jag fortsätta min nyktra bana meden dag i taget.

Virvla

.. just nu behöver jag pepp. Pepp till att klara av alla förändringar jag gör. Kommer jag klara att vara nykter ett år? Kommer jag fortsätta sen? Kommer jag ha orken till det? Vill fortsätta med min nykterhet. Samtidigt maler det att det går att förändra. Jag kan dricka. Men vill inte dricka på ett destruktivt sätt. Jag vet ju att min ångest blir värre av det. Vet att det bästa är att ge upp A totalt. Det är inte värt det. Inte för alla pengar i världen. Jag har inte nått botten. Men det kanske jag gör om jag provar igen. Försöker att fokusera på allt som är viktigt för mig istället.
Man kan ha ett roligt liv utan alkohol. Ska bara få in det i huvudet också..

Sofia

Hej Virvla! Du vill fortsätta vara nykter, men vacklar lite just nu. Du har en klok strategi att försöka fokusera på allt som är viktigt för dig istället, allt som gör livet roligt utan alkohol. Berätta gärna mer om vad det är - vad är det som ger ditt liv mening, pirr, guldkant och glädje, som inte har med alkohol att göra? Vad drömmer du om att göra mer av framöver?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Virvla

Jag har snart varit nykter ett helt år! Fasen, det trodde jag inte att jag skulle klara. Men det har jag gjort.
Ett år som varit upp och ner. Jag har försökt att arbeta mycket med mig själv. Fokusera på annat. Försökt att ha kul utan alkohol. Och det har jag. Men jag har gnagande tanke.. aldrig mer? Aldrig mer känna den där lätta berusningen?
För jag vet inte om jag kan klara det heller.
Jag måste släppa taget om alkoholen. Jag måste släppa taget om allt jag varit med om. Men vet inte hur. Jag märker ju att dessa tankar på alkohol tar mycket energi. Energi som jag vill lägga på annat. Och det försöker jag göra. Men jag blir helt slut.
Jag är så rädd för att förlora min man, jobb och allt om jag skulle prova att dricka igen. Och jag känner mig inte redo för att göra det.
Tyvärr har jag fallit mellan stolarna inom psyk.
Men har fått hjälp genom det alternativa. Men jag känner mig fast. Jag vill komma ut det här med alkoholen för jag är mycket väl medveten om att den är inte bra för mig. Vill hitta det positiva inom mig. Självförtroende. Självkänsla. Men jag trycker ner mig själv.
Har blivit ett mönster i min hjärna. Alkohol och självmord. Men jag vill leva och jag vill vara nykter. Men jag vill hitta roten till varför jag är sån här, upp och ner? Ångest på det även om det blivit mycket bättre. Försöker tänka kärlek och ljus. Även om det är ganska dystert ute nu?
Tror jag får bli lite bättre på att skriva här. Skriva hjälper.
Hoppas ni andra mår bra. Jag är inte så bra på att kommentera heller men ska bli det.
Fridens
Virvla

Snart 1 år! Så härligt! Börjar tankarna svaja nu av den stora tanken på nykterhet för evigt? Hur har du hållit dig nykter? Jag brukar lyckas 4-5 dagar, en gång nästan 3 månader.
Stanna gärna här, skriv för din skull, och för vår! Behöver inspiration till nykterhet, jag vet ju hur härlig den är! Var stark nu! Det kommer bara gott ur nykterhet. Bara dåligt ur alkohol. ”Den lätta berusningen” finns inte för oss med problematik. Tanken lurar oss, den lätta berusningen blir alltid tung. Alltid.
Ta det lugnt så att tvångstanken (jag känner att det är en destruktiv tvångstanke/tvångshandling) inte får energi nog att leva ut som handling. Låt tanken komma och gå.

Virvla

Tror det kan vara så. Eller att jag hade som mål ett år och vad händer nu liksom? ?‍♀️
Men jag fortsätter. Jag kommer säkert prova dricka någon gång i mitt liv. Men inte falla tillbaka i samma gamla destruktiva mönster. Det har jag lovat mig själv. Har för mycket omkring mig som är viktigt.
Hur jag hållt mig nykter? Genom att inte dricka ? skämt å sido, har haft mycket stöd från nära o kära. Jobbat mycket med tankens kraft, varit på healing, hypnos m.m. Tänkt på mig själv. Jag har alkohol hemma, jag har min man som dricker ganska mycket så jag är runtomkring det hela tiden. För det vill jag kunna vara. Sen tar det en hel del energi, men sån är jag. Går ut hårt. Det var min strategi från början, kunna festa fast andra dricker. Visst finns det en del avundsjuka hos mig för de som kan dricka normalt. Men med vilja o stål har jag klarat ett år. Min kropp har återhämtat sig efter de tre år som jag drack som mest. Men huvudet är fan så mycket värre. För mig ligger inte problemet i alkoholen. Jag har under året försökt lista ut varför jag tagit till den. Mycket är sorg, smärta, lidande. Som skapat ångest, oro och rädslor. Med alkoholen fick jag ett falskt jag som jag trivdes med tills en dag jag inte trivdes med den falska personen.
Jag kan rekommendera att lyssna på lev livet fullt ut. Gör meditation. Lyssna inåt. Varför tar du till alkoholen? När tar du till den?