min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Ler

M.M.. Är inne o läser ikapp .. Här kommer stort Grattis även från mig till dig och Ikaros .. 3 år och 1 månad idag ? Varm kram tillbaka .. Lerigen ?

"Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är,
att acceptera dess kraft
och ta del av den

Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit"

Citat: Marie Fredriksson Anthony

Tittar tillbaks till början av din tråd och ser att jag skrivit till dig men jag kallade mig Mimmla då. Kom inte ens ihåg mitt gamla alias så det fick bli ett nytt!
Ett år och en månad har jag varit nykter. :-)
Behövdes ett par volter till innan jag insåg att jag behövde hjälp. Mannen hade en flaska rom - 75 cl - som jag tyckte han behövde hjälp med att tömma. Så jag tömde den åt honom. Det blev inte så bra...Men det blev vändningen för mig.
Trodde ALDRIG att jag skulle fixa ett helt nyktert liv, men det gör jag. Och du med! :-)
Kram

Ler

Får tårar när jag läser raderna ..Så sanna ord .. Jag är Stark .. Har Också varit på botten och vänt ❤️

Vad roligt! Grattis till fin nykter tid. 13 månader är så otroligt bra. Du ser vi klarar av mer än vad vi tror! Härligt.
Trodde inte heller jag skulle klara det. Nu är nykter bara vardag. Det bara är, inga konstigheter.
Visst är vi alla starka Ler, på vårt egna sätt. Vi är många som vart där nere och kravlat.
Och vänt upp och bestämt oss för att aldrig mer hamna på den förbannade botten.

Och vi vet ju att vi hamnar där igen om vi börjar igen. Den där botten är likställt med helvetet för mig.
Aldrig någonsin dit igen.
Aldrig.

OM du visste hur den här meningen du skrev till mig - "jag klarar att göra ett bra val en gång till" - har hjälpt mig.
Att klara av att bara göra ett bra val till. Det är väl i de stunderna man kämpar en minut i taget. Den där
meningen blev ett mantra för mig. Jag har gjort väldigt många små bra val sedan dess.

Tack

Och fint att se dig här igen, speciellt under fortsatt positiva omständigheter. Vilken förebild. Du är bra!

Kram

Det var en riktigt bra mening det där... Jag klarar att göra ett bra val en gång till. Den klokskapen norpar jag och tar med mig ? Kul att se dig MM, och att nykterheten är den okomplicerade vardagen.

Ja nykterheten är ganska okomplicerad. Tack Mirabelle. Små små bra val.
Jag ska ärligt erkänna att även om jag inte tycker att själva "inte dricka" är så
problematiskt längre så börjar jag mer och mer inse hur mycket jag har också
isolerat mig med anledning av detta. Jag har fått välja bort människor i mitt liv som
dricker för mycket och det påverkar mitt sociala liv. Vill inte/blir inte medbjuden längre.

Men okej då.
Hellre nykter och isolerad/tråkig än stupfull och rolig (?)
Nykter och jag mår ganska bra i det. Är det alltid skitkul? Nope.
Jag får helt enkelt köpa att det inte skitkul jämt.

Kram

MM

Vi blev helt bortvalda av vänner som vi ”hängt’ med i ett gäng. Det var en förunderlig upplevelse. Dvs det var en i gänget som slutade bjuda oss. Vi fick lov att inse att det inte var vi som var viktiga utan alkoholen. En del av dem träffar vi fortfarande och har ärlig o bra relation med men när de samlas är det utan oss. Så länge sen nu så jag har distans men det var en stor besvikelse. Jag och vi har hittat andra sammanhang där samvaron inte störs av att nån är nykter.
Kram och God Vit Jul till er???? / mt

Jag som varken dricker a eller äter snabba kolhydrater utgör ibland ett problem som måste diskuteras högt i min närvoro. Jag bara lyssnar och om jag behöver kommentera är mitt standardsvar numera att jag unnar mig att äta och dricka (dvs leva) så att jag mår bra. Det fungerar. Lev och låt leva! Kram och God Jul❣️ / mt

Mer relaterat till att man tackar nej oftare nu för tiden, än att man inte dricker. Säkert inte uteslutande men jag är betydligt mindre sugen på vissa tillställningar där syftet mestadels är att dyrka promilleus den allsmäktige utsuddaren. Vem som kommer eller om de är trevliga eller inte, är sekundärt. I takt med att jag tackar nej till dessa så kommer det färre frågor/inbjudningar. Men har inte märkt det direkt i de sammanhang där det primära är att ses.
Men säkerligen finns de vissa som känner att någons nykterhet är som en strålkastare på deras egen konsumtion och därmed blir provocerade. Men vad ska man göra ??.

Känner mig lite ensam ibland. En liten looner. Jag står utanför och ser på.
Men det är OK. Får jobba på att skaffa nya vänner bara. Det blir vad jag
gör det till......

barndomsjular och kände sorg för barnet-i-dig och barnet-i-mig... helger var inte roliga... Sist och slutligen är jag ändå tacksam för att jag i mitt vuxna liv mötte svårigheter som lotsade mig hit. Det i sin tur gav mig vittring på vad jag behövde reda ut från min barndom. Jag har kommit i kontakt med andra ”vuxna barn” och hittat vägar till en djupare ro och försoning. Dessutom verktyg att hantera utmaningar som jag möter. Just nu sitter jag i frid och ro, behagligt mätt och nöjd och helt utan krav på nånting. Kaffe och TV och inatt midnattsmässa.
Kram och kärlek / mt

Faktum är att jag har undrat vart mot otroliga motstånd för jul kommer ifrån.
Jag har alltid haft det - i vuxen ålder men förstod inte förrns jag började fundera
tillbaks i tiden.

Det är andra saker som också spelar in. Konsumtion, den otroliga stressen och folk som
sjunker ner i soffan - som utmattade uttrycker - Pjue jag klarade det i år igen.
Det är nästan inte mänskligt.

Jag har svårt med glädjen som andra känner vid jul. Jag blir bara väldigt anti.
Jag kanske kan förlåta någon gång för skiten man vart utsatt för men jag tänker lite det som har hänt har hänt.
Jag har dock medkänsla för mig själv nuförtiden och en större förståelse för mig själv.

Min pappa dog när jag var väldigt liten och min mamma var ung så det har passerat
en hel del idioter som min mamma hade förhållanden med i min barndom. En del har
inte varit så behagliga att ha med att göra.

Jag lyssnade på Olle Carlsson på TV4 i morse. Han pratade om midnattsmässan inatt på Katarina.
Och mina tankar gick direkt till dig. Hade det inte vart så mycket folk hade jag kanske cyklat in och
deltagit...

Önskar dig en fortsatt fin och lugn kväll och massa kärlek tillbaks...

Men jag/vi kommer att delta i hans avskedspredikan i januari. Ska kolla om inslaget finns på Katarina församlings hemsida, annars kommer säkert nånting från mässan att läggas ut där. Vi har haft en lugn julaftonskväll med måttfullt ätande och vilsam samvaro. Nu snart mässa. Kram, kram kära forumvän❤️ / mt
PS En sak till: har du kollat Alkispodden? Gillar de killarna mycket! DS