av Garageper

Antonia
mån, 2019-12-09 - 16:11

Här på Alkoholhjälpens förstasida görs reklam för en studie på Karolinska med orden "Vill du testa en app för att minska riskfyllt alkoholbruk?".
Ja, tänkte jag, alla hjälpmedel är väl bra - så jag anmälde mig och godkändes för studien.
Med stor förväntan loggade jag in i den utlovade appen, där jag föreställde mig en massa konstruktiv interaktion som skulle få mig att tänka till.

Jag hamnade på en helt statisk textsida, totalt befriad från interaktionsmöjligheter. Tre- eller om det var fyra - texter om alkoholens faror. Inget mer.

Jag provade att mejla den ansvariga för studien. Tänkte att jag gjorde fel på nåt sätt, inte riktigt hade lyckats logga in. Fick inget svar.

Det var då jag insåg att jag hade hamnat i en kontrollgrupp. Googlade studien och hamnade på en forskningsprojektsida på nätet och fick det bekräftat. Jag hade lottats till en grupp vars deltagare bara fick tillgång till en värdelös fejkapp.

Jag vet ju att det är så forskning går till. Hamnar man i kontrollgruppen är man den som tyvärr drog nitlotten. Man är där för att bekräfta att forskarna har gjort allt rätt med de andra, de som drog vinstlotten. I det här fallet förväntas jag kröka vidare, medan de som fått den verkliga appen ska bli nyktra eller i alla fall fantastiskt mycket nyktrare och leva lyckliga i alla sina dagar.

Så om jag ska vara forskarna till lags nu, då ska jag alltså inte lyckas med att förändra mitt drickande.

Eftersom jag inte bara är en beroendepersonlighet utan också har en släng av auktoritetstrots så peppar detta mig, även om jag också blev lite sur att jag inte fick pröva deras app.

Garageper
tis, 2019-12-10 - 22:26

Antonia, så glad för din skull när jag läser om din utvilade, harmoniska morgon. ?
Jag söker efter denna morgon, denna känsla, harmoni så fort jag slår upp ögonen.
Det vore faktiskt den bästa av julklappar jag kan få. ??
Vi får se om jag kan börja meditera, som jag lovat mig själv i evigheter. Kanske då kan sömn o sinne bli mjukt och gosigt?
Nykter och tacksam inför livet och dagarna framför mig.

Gojan o Antonia, så kloka tankar och reflektioner. Skänker mig glädje och ljus.
Sköt om er.
GP

gojan
ons, 2019-12-11 - 16:10

Antonia, det där känner jag igen! Undrar om inte upprorskänslan är en drivande del i ett missbruk/beroende av vad det nu är man övernyttjar. Man vet ju att man gör fel och att man gör sig själv illa,men treårstrotset måste bara få ösas ur. Å treåringar har ju inte hunnit bli särdeles förnuftiga än...

Jag stångades med en terapeut för många år sedan och det klokaste som jag har haft användning av var:

Tänk dig att du har alla dina åldrar i dig. Du har treåringen som kastar sig på golvet i frustration. Du har tonåringen som är astrött, obstinat, ifrågasättande och en besserwisser. Du har tjugofemåringen som har hunnit få lite perspektiv på livet etc. Alla de finns och de visar sig då och då och alla har sina roller och syften. Men! Om du nu vore ett företag, vem av alla dessa skulle du då anställa som VD?

Jag gillar sådana där konkreta föreställningar. Jag får ansikten på mina beteenden och kan koppla ihop mina reaktioner med liknande och göra mönster. Å andra sidan kan det blir för mycket av det där när mitt kontrollbehov slår till på nätterna.

I natt var en vidrig natt. Ni vet, en sådan där när man knappt sover, men drömmer och liksom vet att man drömmer. Jag låg på rygg, med huvudet mot en glasruta. Vi var högst upp i ett höghus och allt hade blanka, skinande ytor. Jag vet inte vilka som var i rummet, men situationen var hotfull och det hade med min bror att göra. Jag skulle kastas ut med huvudet före, men inte förrän min skalle hade krossat glaset. Det var ett tjockt glas. Jag kunde inte röra mig, inte heller skrika. Till slut får jag ändå ur mig att de ska få tummen ur, för jag vet att jag måste våga släppa taget om livet. En liten del av mig vet ju att det är en dröm, men skräcken är ändå verklig.
Jag vaknade av att jag skrek på riktigt när jag föll tusen våningar ner och jag var dynblöt av svett.

Efter en dusch vid tretiden i morse, somnade jag om och hoppades på att jag skulle få vara i fred nu när jag hade varit så modig i förra drömmen. Men icke. Jag jagades av att mina föräldrar la över ansvaret för min bror på mig, att svägerskan ringde mig och bar telefonen nära min bror, så att jag hörde hans röst. Han hade en liten, tunn röst och det var vidrigt att han var utom räckhåll. Precis som i verkligheten hade han brutit med mig och därför kunde jag inte ge mig till känna. Jag tvingades på sätt och vis titta på (lyssna på) när han gick under.

Endast tre veckor har gått sedan min bror bröt med mig. Det känns som en evighet. Jag är ändå förvånad över hur det tär på mig - vi har i princip aldrig haft en vardag tillsammans eftersom han är så mycket yngre än jag. Under 3-4 veckor innan dess, härjade han med mig och mina föräldrar och ända sedan dess har jag sovit skruttdåligt.

Mina sömnsvårigheter är grundorsaken till att jag har druckit för mycket. Innan brorsan brakade loss, hade jag faktiskt hittat det som Antonia beskriver ett par inlägg upp: harmonin. Nu känns det fanihelvete att jag ger en självisk skitunge makten att störa och förstöra. Jag dricker inte, men jag sover heller inte. Och om jag sover, ser ni ju ovan hur hjärnan bråkar.

Nå, det var skönt att få sätta ord på allt.
Sköt om er!

Garageper
mån, 2019-12-16 - 23:51

Drömmer de sjukaste, mest levande episoder där jag är tvungen att väcka mig själv ur drömmarna för att gå upp och kolla om jag fick en blåtira när knivpsykopaten attackerade mig, eller om jätteormen faktiskt ligger kvar i köket och äter upp resterna av fikat jag lämnat kvar på diskbänken?
Hahaha, så ser mina nätter ut, jag vet aldrig vart drömmen tar mig härnäst.

Ingen alkohol, skön glädje, dålig sömn som vanligt, men lugnare i sinnet och stressen över att känna mig fel och orolig är lägre.
Om det enbart beror på att jag inte dricker alkohol vet jag inte men det hjälper givetvis fantastiskt mycket att vara nykter.
Träna min kropp och bli ansträngd, behöver inte ens göra det varje dag längre och bara det att jag duger ändå är helt sjukt skönt. Bygga på uthuset, även om regnet öser ner och jag blir genomblöt och kall in i märgen så blir jag glad för varje bräda eller regel som hamnar rakt och gör nytta. Att bygga utan ritning har ju sina sidor. Ibland får jag riva det jag byggt för att göra om, göra rätt eller för att jag helt enkelt vill ha det grymt bra. Jag klandrar inte mig själv så extremt mycket som jag skulle gjort för ett år sedan. Det är skönt. Det är som livet i stort.
Jag jobbar fortfarande inte och kommer så inte heller göra förrän jag är stabil och frisk i hjärnkontoret. Tänker en del på mitt arbete som jag var nära att säga upp. Det hade inte varit bra, det förstår jag nu med lite mer distans och klarhet. Tack o lov att jag inte var så impulsiv som jag brukar vara. Ett friskhetstecken månne?
Jag har börjat fundera och jag vill troligen tillbaka till mitt arbete när tiden är mogen. Vill fortsatt resa för jag blir väldigt rastlös av att vara på en plats hela tiden. Blir även sjukt rastlös och orolig av arbete framför datorn. Frågan är dock vilka planer ägare och ledning har för mig då jag säger att jag är redo för arbete? Allt detta har ni hört förut, jag går på repris.

Balans är viktigt på alla sätt och vis, i alla sammanhang. Harmoni, kreativitet och förnöjsamhet är mål jag skulle vilja uppnå, tror jag är på väg om inte så upplever jag det emellanåt i vilket fall som helst. Korta stunder är bättre än inga stunder alls, eller hur?

Angående alkohol så har jag inget tydligt mål, det kanske jag borde ha? Jag fick helt enkelt nog och kommer mer o mer över på rätt sida av oroshärden att ha svårt att stå emot eller styra mina egna tankar i rätt riktning. Men jag är ändå helt övertygad om att jag i framtiden, långt eller kort borta i tid kommer dricka igen på ett eller annat destruktivt eller kontrollerat vis. Men just NU dricker jag inte alls och det har jag valt på alldeles egen hand, det känns riktigt bra.

I torsdags var jag faktiskt inne på Systembolaget, handlade en BiB till min fru. Brutet ben och väldigt less på sin situation, lite rött i lagom mängd på kvällskvisten kan väl aldrig skada? Hon kan kontrollera det, inte jag.
Känslan av att gå in och handla och samtidigt veta att jag själv inte kan eller vill ha något gjorde mig bara ännu starkare på något vis. Inga som helst problem med det fast det lär inte bli någon vana. Jag är bara glad att slippa hetsen runt bolaget och mängden man behöver köpa på sig för att bli full och nöjd för stunden.
Farbrorn framför mig i kön köpte öl, vin och sprit för dryga två tusen kronor. Jag reflekterade över det som extremt bortkastade pengar och varför vi "behöver" dessa drycker. Ytterligare ett tecken på friskare själ och hjärna kanske?

Var på suveränt julbord i går kväll med nära och kära, alla drack kallt, friskt kranvatten till maten förutom två som tog varsin julöl. Det var allt dricka som passerade vårt bord och stämningen var allt annat än låg trots detta. Vi skrattade så det värkte i magen och folk runtomkring tänkte nog vi var lite fulla ändå.
Gamla minnen gjorde sig påminda om tidigare års julbord som firats med firma och arbetskamrater, som i och för sig varit kul men där maten kommit i tredje hand och fyllan i första. Mitt senaste "bjudbord" slutade med att jag blev så knölfull att jag gick hem först av alla, bra gjort tänker kanske någon? Sanningen var att jag kom på mig själv vara så berusad att jag knappt skulle kunna gå hem för egen maskin och att jag var tvungen att få några timmars sömn innan jag dagen därpå skulle flyga till Kina igen. Jag tog mig hem men ramlade två gånger pladask på trottoaren och är bara glad att farbror polisen inte såg mig ragla hem den natten.
Dagen efter hade jag värsta ångesten över att bara ha fragment av samtal och tokigheter jag kanske gjort. Skrev till kollegor och bad om ursäkt för saker jag eventuellt gjort eller sagt. Inget visade sig stämma med min egen bild jag hade bara varit askul hela kvällen enligt dem som svarade.
Själv kände jag mig extremt okul i flera veckor efteråt och var glad att kunna fly till Kina i två veckor utan att behöva komma in till jobbet efter helgens julbord.
Pust!
På något märkligt vis tänker jag att detta aldrig mer ska hända igen.
Kan jag vara så säker på det?
I vilket fall som helst är det ett minne jag aldrig glömmer, trots karatefyllan och läxan är faktiskt lärd, om än en något dyrköpt sådan.
Ta hand om er och tack för ni orkar läsa?
Jag mår bra, önskar och hoppas ni andra gör det också.
Vi förtjänar det.

GP

nystart
tis, 2019-12-17 - 00:24

Du är fantastik GP, önskar jag kunde vara lika stark som dig. Det går framåt för mig men kanske lite för sakta..... Karatefyllor, ja det har jag med, inget man skriver hem om men det kommer fram ändå - jag ska skiva om dem i min tråd när jag är redo. Må väl!

Garageper
ons, 2019-12-18 - 23:50

Vinäger och Nystart, tack från botten av mitt hjärta.

Har lite svårt att se mig själv göra något speciellt stort, det är helt enkelt nödvändigt att ta tag i det.
Men som ni säkert har listat ut själva har jag alltid haft svårt att se mig själv göra bra saker.
Kvävd av prestation och "Allt kunde göras lite bättre"
Allt skapat av eget(?) självförakt och känsla av att inte duga eller räcka till.
MEN!
Tack o lov har jag förstått att JAG duger, jag och vi kan nå precis dit vi vill om vi kämpar och lägger energi på rätt saker. Vad rätt saker innebär är olika för oss alla.
Just nu har jag känslan av att göra rätt och vill lyckas. Dock är det ibland tunn, skör is jag vandrar på. Har därför packat med isdubbar och varma kläder!
Era ord ger mig ytterligare mening och kraft att fortsätta.
Underbart att det peppar, jag är mycket glad över det!

Stor, mjuk Bamsekram!

GP

gojan
tors, 2019-12-19 - 09:16

Jag är imponerad av att du håller dig så aktiv. Jag är helt övertygad om att det är rätt väg att gå.

Nu har jag inte läst/sett Hundraåringen som klev ut genom fönstret, men det är ändå så jag föreställer mig att du gör: du kliver ut ur ett beteende, lite på sidan av huset; inte genom dörren. Genom dörren hade varit att basunera ut färdigformulerade mål och löften, tänker jag mig. Fönstervägen erbjuder istället tid där du kan formulera målen allt eftersom du vandrar. Inte vandrar helt planlöst förstås, för du tog ut riktningen redan när du tog första steget.

Kram!

Garageper
sön, 2019-12-22 - 19:54

Självklart blir det fönstervägen, att gå genom ytterdörren är allt för enkelt. ?
Jag gör mina val och inte alltid är det lätt att veta om de är rätt eller mindre bra.
Mitt val att inte dricka är klockrent bra! ? Jag är dock irriterad över att jag fortsätter tänka så mycket på alkohol. Både på de hemskaste ångest dagarna och hur illa jag mått men även tankar som romantiserar och låter mig längta efter den sköna effekt det kan ge mig.
Det negativa är klart övervägande men jag skulle önska att allt runt A blev suddigare och totalt meningslöst liksom. Säsongen som är just nu gör att alkohol är mer på tapeten än vanligt.
Det är otroligt skönt ändå att veta att jag inte kommer dricka oavsett vad som än sker och vilken dag i ordningen som är värd att fira. ?
Det gör mig väldigt varm inombords och glad för både min och mina närmaste käras skull.
Snart, om ca 5 veckor bör det av mot äventyret med ryggsäck och nyfikenhet. Har inga planer på att förverkliga mig själv, det behövs inte. Har aldrig riktigt förstått vad det innebär? ? Lite rädd är jag ändå att rastlösheten ska slå hårt mot mig och suget kicka in. Jag laddar upp med böcker. Det finns i dagsläget inga som helst planer på att avsluta min nykterhet bara för att jag eventuellt blir rastlös på en palmbeklädd korallstrand.
Ta hand om er i helgerna!
GP

Garageper
mån, 2019-12-23 - 11:22

Mic, saknar dig och dina kloka ord härinne.
Jag hoppas allt är bra med dig?
Vill önska dig en lugn avkopplande Jul.
För egen del går det fortsatt riktigt bra. Hade ett reflekterande samtal med frugan i morse runt alkoholen och hur mitt dryckesmönster sett ut sista 10 åren. Det är så avklätt och genomskinligt när jag betraktar det utanför mig själv på något vis. Hur kunde jag hamna där jag var och hur ser man till att inte hamna där igen? Jag tror personligen att ju mer man analyserar och förhoppningsvis finner svar och försöker förstå dem så minskar man risken för destruktivt drickande igen, kanske?

I natt drömde jag extremt otrevliga drömmar igen. Jag sprang och smygdrack i ett kök någonstans, hällde i mig kopiösa mängder samtidigt som jag var på helspänn över att någon skulle komma på mig. Allt var på något märkligt och bisarrt vis länkat till mitt arbete och det är ännu en källa till oro för mig i dessa dagar. Vaknade av att frugan låg jämte och kramade mig, jag upplevde mig själv bakfull och sliten! Det blev en förlösande känsla när jag förstod att det bara var en dröm. ?

Nu skall snickras på bygget några timmar, laga Janssons, baka bröd och bara ta in det goda med julen.
Alkoholfritt, lugnt, mysigt och helt utan större krav tillsammans med hela vår lilla familj.
Sköt om er och ta hand om varandra.
Kram GP

gojan
tors, 2019-12-26 - 20:39

God fortsättning och hoppas att helgen varit vilsam!

Jag har missat att du ska ut på äventyr, GP! Vad roligt, berätta!

Tankarna som kretsar kring A kommer att suddas ut och till slut blir det bara ett a, en krumelur bland en himla massa andra krumelurer. Ju fler situationer som vi tar oss igenom där alkoholen inte närvarar, desto mindre roll kommer den att spela. Kruxet är väl när man tycker att man har avdramatiserat det och just därför tänker att man väl kan ta ett socialt glas. Det funkar helt säkert ganska många gånger - och det är kanske inte ens gott eller ens behagligt - men sedan flyger den där djävulen i en igen. Beroendehjärnan hittar vägar till träsket och då flyger analyserna all världens kos. Jag tror att det är superviktigt att ha något annat att försvara och måna om som är större än det egna livet, för att kunna hålla sig på rätt sida. Människor som vill en väl, till exempel.

På omvägar har jag fått höra att min brors dotter har krävt att han slutar dricka. Nu har han accepterat att gå till en beroendeklinik. Jag tror inte på det förrän han verkligen har gått dit och att han har träffat någon som han inte kan lura. För luras, det kan vi! Vi lurar alla, i alla fall så länge vi har ett någorlunda fungerande socialt liv, förutom dem som ser oss berusade. Men prataprataprata tror jag verkligen på. Och fysisk ansträngning. Min hårt tränande son har beslutat sig för att bli min PT. 2020 ska bli himla mycket bättre än 2019.

Sköt er - och sköt om er.
/Gojan

TessMa
fre, 2019-12-27 - 16:09

#Antonia, jag anmälde mig också till studien på Karolinska och fick en app med 2 sidor att välja på att läsa?Mejlade dem men fick inget svar. Inser nu efter ditt inlägg att jag också kommit med i kontrollgruppen. Men vill nog inte vara med nå mer. I o med att jag genomför program här och tar hjälp på andra ställen så känns det inte som att mitt resultat kommer vara så tillförlitligt vad gäller den appen. Antar att det bara är att strunta i att svara på mejlen från Karolinska som ska komma?

Garageper
lör, 2019-12-28 - 01:22

Jag faller temporärt ner i djupet i bland. Helt utan förvarning eller logisk förklaring. Drabbades av en svår ångest för två dagar sedan då jag snickrade på mitt attefalls bygge.
Jag har svårt att släppa saker och ting som jag inte får till på rätt sätt. Det måste bli i vinkel, schysst skruvat och inget fusk. Om jag inte lyckas göra rätt eller gör en tveksam konstruktion ligger jag vaken natten igenom och ser dessa bilder rulla oavbrutet på det dåliga jobb jag gjort. Efter att igår ha försökt ställa tillrätta, förbättra ett jobb för tredje gången och fortsatt inte vara nöjd, fick jag seriösa tankar på att bränna ner hela bygget! Min nivå av stresshormoner och ångest växte sig brutal på nolltid. Jag insåg att jag var tvungen att sluta bygga men hade samtidigt ett enormt behov av att lätta på trycket. Jag bytte om till löparskor och drog iväg på en långrunda. Första 5 km var stressade och jag fick ingen ordning på tankarna alls. Kände mig så menlös, rastlös, värdelös. Det blev inte bättre av att jag såg min spegelbild i ett stort kontorsfönster då jag sprang förbi. Det såg patetiskt ut där jag knappt tycktes lyfta på fötterna i min sk. Löpning. Omedelbart sänktes mitt tempo ännu mer på grund av de negativa tankar och känslor jag skapade bara genom att hastigt se mig själv i en reflektion. Skönt nog kunde jag avfärda detta ganska omgående då jag trots allt var nöjd över att vara ute på en helande runda. Dryga timmen senare var jag hemma och trots oavbruten språng marsch i 80 minuter så behövde jag bränna ännu mer energi för att känna mig okej, jaga ångest och elände längre bort. Väl hemma och inne i stugvärmen gick det sakteliga åt rätt håll. Våra barn med respektive hade landat hemma hos oss efter julfirande på annan ort. Det blev en underbar kväll tillsammans.

Efter en natt med dålig sömn steg jag förmiddags upp och var ganska låg igen. Allt jag gjorde gick väldigt långsamt och blev fel. Skulle svänga ihop en smoothie till oss alla, maskinen började lukta bränt och lät illa, innan jag hann stänga av den sprack bägaren sönder och fruktsörja rann ut i botten av bägaren med resultatet av att bänkar och golv.....ja ni fattar säkert.

Hela min dag i går och idag har mina tankar periodvis varit väldigt mörka. Jag har funderat intensivt och allt för mycket runt min existens. Om jag inte hellre skulle vara död? Det är ibland en utväg jag funderar över. Hur ska jag göra det, och hur ska jag se till att familjen blir så lite lidande som möjligt?
Det mest absurda och patetiskt sjuka med mina tankar och känslor är att jag oftast älskar livet och det jag har möjlighet att göra. Min familj är det absolut bästa och mest värdefulla som finns. Att dessa hemska tankar och känslor kommer till mig är så extremt jobbigt att leva med.
Lika snabbt som de faller över mig, lika snabbt kan de försvinna.
Jag vet fortfarande inte om jag är bipolär men något sjukt är det. Dessa snabba, tvära kast mellan eufori och menlöshet sliter mycket på mig. Att jag har använt alkohol som självmedicinering i alla år är inte speciellt konstigt. "Medicin" mot svårigheter att släppa småskit, gilla mig själv, att inte duga, att ständigt vara tvungen att prestera, att vara orolig över något man inte vet varför, att alltid ha en känsla att något saknas utan att veta vad som gnager.
Fy fan.
Tack och lov är jag inte alltid så här sårbar och ledsen. Det pendlar snabbt.
Nu tror jag att jag är inne i en intensiv fas av uppvaknande och ifrågasättande där jag förhoppningsvis kommer ut lite visare, lite lugnare och med mer harmoni när svaren eventuellt kommer till mig.
Att jag kan gilla mig själv som jag är utan att behöva prestera eller plåga mig själv till bristningsgränsen genom träning.
Salig är den som funnit sin grej i livet. Vad mer än kärlek och god hälsa kan man behöva? ❤️
Jag fortsätter leta efter min lycka och salighet. ?
Det vore så lätt att tillfälligt bedöva denna svacka jag är i just nu med en kasse öl, några shottar whisky och en dunk rött? Tumla in i suddighet.
Jag har inga som helst planer på att göra det. Blir äcklad av tanken.
Jag ska rida ut stormen och komma ut stark ur denna tillfälliga, negativa berg och dalbana i tankar och känslor.

Långt och svårt inlägg det här, gör vad ni vill med det, jag förväntar mig inte att det ska hjälpa någon men det känns ibland lite bättre för mig själv att först skriva och sedan läsa om det jag själv präntat ned. Ger mig lite distans och reflektioner på ett annorlunda vis.
Konstigt kanske, men allt som jag kan göra för att jag ska försöka förstå mig själv och komma vidare är väl bättre än att låta bli?

God natt, ta hand om er.
Imorgon är en ny, bättre dag.
GP

FinaLisa
lör, 2019-12-28 - 07:54

Tack för ditt inlägg. Hoppas denna dag ska bli lättare för dig. Både praktiskt och själsligt ?
Visst är det bra att skriva av sig tungsinnet och sedan se det i skrift.
Bra för andra att läsa också då det inte är lätt för alla att formulera sig så bra som du gör.

Ja, livet är inte lätt men det är ju det enda vi har brukar man ju säga...
Och jag ser livet som en sträcka med större och mindre problem som ska lösas. Däremellan kan man få lite lycka och andningspauser.
Låter ju fruktansvärt tråkigt egentligen men jag är nog väldigt kontrollerad och alltid beredd på det värsta.
Mina katastroftankar har inga gränser så därför är jag nog ganska nöjd med att livet rullar på, är inte så mycket för utmaningar längre.
Jag är ingen spänningsnarkoman om man säger så?
Men förmodligen har det med åldern att göra.
Är nu 60+ och även om jag har alla mina åldrar i mig och minns mitt tidigare vilda ungdomsjag så inser jag att alkoholen har hindrat mig från att leva i verkligheten.
Så jag hoppas att mitt nya nyktra liv ska innebära en djupare förändring av min tillvaro.
Och nu har jag babblat färdigt i din tråd ?
GP, ha en fin och skön helg ❣️
Kram ?

nystart
lör, 2019-12-28 - 11:22

Vad fint du skriver, jag har inte så mycket att komma med själv just nu men jag läser och är imponerad av din styrka. Kram

Berra
lör, 2019-12-28 - 11:28

Min svåger är en pedant när han bygger, och för mig helt omöjlig att bygga med.
Han kan sitta en hel eftermiddag och försöka ta ut en rätt vinkel på en knutbräda till ett sexkantigt hus.
Det försinkar hela bygget och vår gemensamma semester går helt åt pipan, ingenting blir färdigt i tid.

Jag är lite tvärtom, jag brukar jämföra med hur ett proffs gör, han jobbar mot en utsatt tid och då ska det vara klart.
Och då får man jobba effektivt och fuska på ställen där det inte syns, ingen skulle väl vilja lägga en massa timpengar på småsaker som ingen skulle lägga märke till.

Jag brukar tänka på varför svågern gör som han gör, och jag tror att han är rädd att bli synad av sina polare som gärna kan berätta om ett mycket smartare sätt att bygga på, och att han ska bli förminskad av dem.
Så hans pedanthet ligger nog i en rädsla att bli bedömd av andra, men å andra sidan han är en jäkel på att kritisera mina projekt.
Och mina svar är, ja jag hör vad du säger, men det här är/var mitt projekt och jag valde att göra så här och lösa det på det här sättet.
Jag vill inte lägga all min fritid på att enbart bygga, jag har annat att lägga tid och energi på, min familj t.ex.

När jag bygger så tillåter jag mig att ”projektera” i huvudet innan det drar igång, det är där allt tankearbete sker.
Inköp, material, delprojekt, verktyg, skisser och ritningar, införskaffande av information, skruvlängder, maskiner osv.
När det väl drar igång så har jag en arbetsplan i huvudet, den ska följas och allt ska finnas framme, byggmaterial och verktyg.
Jag sätter tidsplaner för varje dag och vecka som bygger på hur det gick dagen innan, och visst förändras det hela tiden.
Det som jag trodde skulle vara lätt blev svårt, och tvärtom.
Jag har lärt mig att sluta jaga millimetrar, det är centimetrar och möjligen halva eller tredjedels centimetrar.
Det finns snickarens bästa vän på tub och den ska man aldrig vara rädd för att använda.
Svågerns golv förblir alltid ett gungande hav beroende på årstid för att han la för små distanser mot väggen, jag har aldrig haft sådana problem, möjligen en lite kant som sticker ut under golvlisten .

Visst löser man en del problem under natten, men när jag stöter på problem så lägger jag det i facket för att lösas under vakentid.
Sömnen är oerhört viktig för att kunna lösa problemen på dagtid, får man inte sova så blir hela dagen kattskit.

Berra

Ullabulla
lör, 2019-12-28 - 17:33

Du duger.
Du behöver bara vara.
Den prestation du utför just nu genom att hålla dig nykter.
Den överskuggar allt annat.
Fusk ellerpedantbygge till trots.

Garageper
lör, 2019-12-28 - 19:11

Tack alla fina för era kommentarer och inspel.
Jag förstår att din svåger är hopplös att arbeta med Berra, det skulle jag tycka å!
Min noggrannhet är nog som din fast jag kör fast i skallen och summa summarum är troligen att allt handlar om min ångest som helt plötsligt kastar sig över mig. Då försöker jag radera ut det, eller kanske låter det gå ut över det jag gör precis då när det slår till. Ekvationen blir fullbordad av att man inte bygger speciellt bra på vare sig fyllan eller ångest, fast man kanske tror det?
Det blir att göra sig själv en Björntjänst.

Idag är dock en 80 procent bättre dag än igår både byggmässigt och mentalt.
Tänk vad skönt när det svänger tillbaka och att jag faktiskt vet att det vänder till glädje hux flux.
Bygget står nu redo i väntan på att kläs utvändigt med panel. Jag tror jag låter det vila ett tag och låter mig själv njuta av att ha kommit så långt och att resultatet är enastående bra.

Mitt och frugans ryggsäcks äventyr kommer närmare och det enda vi egentligen planerat är att vi är borta 6 veckor och flyger in till Manila, Filippinerna.
Vi gjorde en lång turné i Asien på detta vis i början av 1990 talet före vår äldsta dotter kom till världen. Nu tänkte vi återuppleva en del av detta projekt dryga 27 år senare. Vi ser fram emot det och är ödmjuka inför möjligheten att kunna göra detta tillsammans. Vila, upptäcka, njuta tillsammans.
Vi har tur för frugans gips åker av om ca 2 veckor, perfekt att köra rehab och rörlighet i värmen på en palmkantad strand.
Själv är jag lite oroad över min egen rastlöshet och att det ska trigga mitt alkoholsug.
Men inget tyder på att jag kommer svikta, inte i dagsläget i alla fall.
Det lär bli en och annan djungelvandring upp för vulkaner, till vattenfall och givetvis mycket strand och båtturer. Jag ska hålla mig lagom sysselsatt och ta med sköna böcker.

Igår var jag värdelös i mina egna ögon.
Idag är det helt annorlunda och livet är skönt igen. Jag vet att jag duger och har en stor portion talang och kunskap inom många områden.
Tänk att ens egna tankar, självrespekt och omdöme kan förändras så dramatiskt i ett nafs, över en natt. Det är både skrämmande och skönt på en och samma gång.

Tack ännu en gång för allt stöd och kommentarer ni sänder mig. Det är så viktigt för mig att kunna återvända hit gång på gång för att läsa och skriva.
Det har verkligen hjälpt mig mycket i min resa mot förändring.

GP

Amanda
mån, 2019-12-30 - 15:37

Vad härligt att läsa att den här dagen är betydligt bättre än den föregående! Också fint att du delar med dig av både det som är ljust och det som bär mörkare stråk, det är ju så livet är. Du berättar så levande både om byggprojekt och om inre tankar och känslor, och på så sätt ger du också andra chansen att förstå.

Fortsätt att berätta om hur du har det, i med- och motgång. Vi finns här och vill gärna lyssna.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Garageper
fre, 2020-01-03 - 00:53

Allt är skönt tre dagar in i 20 talet.
Jag antar att det är en stor grej i sig själv att hålla sig nykter över alla helger runt årets slut?
På nyårsafton hade vi gäster och självklart drack alla utom jag alkohol, måttliga drinkare i vårt sällskap men ett par av dem dricker rejäla mängder i sin ensamhet, det vet och märker jag.
I kylen står nu överblivna vin och ölflaskor. Jag ser dem varje gång jag öppnar kylskåpet. Det finns ingen som helst lockelse i det för mig.
Det som kan fresta på ytte pytte lite grann är när frugan eller någon annan häller upp ett glas när stämning och atmosfär är helt rätt liksom.
Vad som håller mig ifrån det är att jag är sjukt medveten om att ett glas vin eller en öl är helt meningslöst för mig. Det måste vara många för att vara mening att ens dricka.
Jag har upptäckt supergoda alkoholfria öl och dessa drack jag ett par på nyår. Någon trodde tydligen att jag serverade gästerna fulöl på burk och själv drack fina småflaskor med exklusivt innehåll!
Så komiskt, de vet fortfarande inte om jag drack alkohol eller inte på nyårsafton. Det spelar mig faktiskt ingen roll alls vad folk vet eller inte vet om min nykterhet eller missbruk. Jag berättar gärna om mina problem men just nu känns det varken nödvändigt eller intressant för mig personligen, kanske för någon annan?
Jag tar det mesta som kommer min väg med hyfsad ro och just nu är jag nykter, ser framåt så där lagom, tränar också mindre hysteriskt, äter massor av choklad och godsaker........är nog lite så där lagom sockerslav just nu också. Men snart är förrådet med Alladin och pralinaskar slut.

En väldigt skön grej med att vara nykter är att slippa hela grejen med inhandling och turerna till Systembolaget. Planeringen, dyrt, köra in till stan bara för att, dåligt samvete, aldrig tillräckligt mycket, ljuga, gömma några extra i garaget.
Det finns andra saker i livet som jag kan sakna ibland, just nu finns det extremt få saker runt alkohol som jag saknar.

Jag önskar jag någon gång i framtiden kan vara stabilare, tryggare i mitt race mellan Euforia och Hellhole, att jag slipper mina djupdyk och tuffa rastlöshet, att lyckas omfamna min glädje och harmoni när jag fångat den.
Tror det finns lösningar på de flesta problem, det tar bara lite av vår tid, tålamod och klokhet att finna rätt väg.
Just nu är jag på en av flera sköna vägar mot ett mer harmoniskt liv skulle jag tro.
Glad att vara där jag är.
Jag duger.

Sköt om er och stor kram från mig.

GP