Wow, snart ett halvår ju. Helt knäppt. Håller på med flytten och bor nu i nya nu. Det är mycket kvar. Det tar lång tid när man är själv även om jag får hjälp av päronen.

Hinner knappt vila och märker mer och mer hur jag inte funkar som andra ´. Har haft så många meltdowns på senaste tiden, och det är för att jag ej fått vila som jag borde.

Skulle ju ha semester denna vecka men blev sjuk istället. Ingen direkt feber med jätteförkylning, munsår och orkeslöshet.

Ska till lägenheten i andra staden i helgen och packa upp ännu mer. Trots att jag flyttar till dubbelt så stort så får jag inte plats med allt. Man lär sig att förvara smart i en liten lägenhet.

Ingen lust efter A. ingen alls, tänker på det ibland att nu hade man ju kunnat unna sig en... men känner nästan rädsla över A. Efter jag drack 1,5 öl och det smakade så illa. Att jag kände smaken av giftet så blev jag nog avskräckt lite mer. Jag har ofantligt känsliga smaklökar och de har bara förstärkts sen jag slutade dricka och röka.

Jag äter bra mat, inte så mycket mat just nu. Men det varvas med julbord och bufféer så håller mig nog ungefär där jag är tills efter jul.

Skriver för lite här inne, men har inte dåligt samvete över det just nu. Det kommer lugna sig med allt i mitt liv och då kan jag stötta er andra. Syrgasmasken behöver sitta stadigt på mig först. Det är en gupplig resa, och målet är inte i syne riktigt än men jag ser landningsbanan.

Väljer att inte dricka i dag. Istället unnar jag mig kanske en Somersby alkoholfri 0.0% cider. De är så ljuvligt goda.

Det är julafton och jag är så jävla Autistiskt!

Så känns det just nu. Jag kanske inte är alkoholist för det var så lätt och sluta och lätta att inte dricka vid högtider. men spelar det någon roll? Ne... inte alls. Jag har ett problematiskt förhållande ändock så väljer att inte dricka. Jag har tillräckligt många kort emot mig som jag inte kan välja bort så varför utmana ödet!?

Nu till varför jag är så jädra autistisk. Som några av er säkert vet så ska jag (har fått ett datum i januari då det startar) påbörja en utredning mot Austim och ADHD, då främst Autism skulle jag säga. Jag är nästintill övertygad om att jag har det. Har läst så mycket och upptäckt så många saker med mig själv som stämmer. Det känns till och med som att jag blivit mer Autistisk utåt sen jag lärt mig om det. Det känns inte normalt. Men vad är normalt egentligen?

Att få meltdowns, att använda kroppsliga rörelser för att få ut frustration eller att försöka känna sig mindre obekväm är som nytt för mig, men det stämmer ändock. Det har ju alltid varit så, alltid - fast jag har inte kunnat pussla ihop bitarna. Att fundera över allt man gör, när man gör det, varje gång - det trodde jag alla gjorde. Att inte ha en autopilot. Jaha... den har aldrig funkat på mig. Att bli så sjukt trött jämt och det pga. alla intryck.. det är helt nytt. Tänk om det inte bara är för att jag är lat?

Att ha ett behov av att få saker gjort på rätt sätt och inte kunna släppa saker, att alltid fokusera på detaljer. Att se, höra, iaktta saker som andra inte gör. Att ha ett minne som ibland är extraordinärt och ibland är skrämmande nära språkstört. Att vara bästa skådespelerskan då väldigt få verkligen vet vad det är som inte stämmer... Att inte se vad andra håller på med (och inte bry sig), att inte förstå flirtande och koderna för social interaktion ibland. Det är ju jag!

Samtidigt så är jag ju så vanlig, average, "normal". jag ser ganska bra ut, kan vara social och trevlig, jag har humor och ser inte allt svart eller vitt. Jag har lätt att få kontakt med människor om jag anstränger mig. Jag är bra med andra NPF-personer. Men jag har tydlig problematik med relationer - även om jag ser det som att jag väljer bort relationer pga. att jag klarar mig bra själv och att jag inte klarar motgångar + att det är så skönt att vara själv.

För de flesta så låter det jättekonstigt men jag känner mig nästan aldrig ensam. Fast jag är totalt själv och det - väldigt ofta. Det är det bästa jag vet. Att vara ensam är bättre än att vara full. Att vara ensam och göra det jag gillar är bättre än godis.

Men just nu är jag inte ensam, just nu är det jul hos mina päron. Som tur är, är det lugnt här, folk dricker inte så mycket och vi ät bara 6 personer. Jag kan, som nu, gå undan till eget rum och ladda batterierna. Men det är så jobbigt att behöva vara kring människor så här, även om det såklart också är trevligt.

Jag skulle behöva en veckas semester efter flytten och efter allt fix i lägenheten. Känner mest för att vara där och fixa allt nu. Men på jul så måste man ju va med familjen, tydligen. Det är den enda högtiden som jag firar. Nyår, midsommar osv. gör jag ingenting på. Har inte gjort något på massor av år, har inte blivit bjuden, har inte bjudit in mig.. har druckit själv. Nu blir det detsamma - utan drickat då. Det känns ok.

Ska lägga mig och vila en stund nu innan Kalle Anka slutar, sen är det väl julklappar. Ska bli kul att se reaktionen från min ena kusin när hon får en viss present från mig.

Och... väljer att inte dricka i dag. Istället dricker jag pepsi max och alkoholfri öl. Därefter njuter jag av att kunna köra bil i kväll och morgon :)

Första dagen i mannaminne som jag inte dricker på juldagen. Hade alltid det som en storfestardag då jag började dricka efter lunch. I dag - inget. Och det har varit så jädra skönt.

Så har valt att inte dricka i dag, och inte i morgon heller för den delen :)

Har inget alkoholrelaterat att uppdatera om. Är totalt slutkörd mentalt men måste ta mig igenom allt bara. Lite i taget. Behöver en vilo-dag.

Är inte bjuden på någon nyårsfest, jag har inte frågat någon heller - då jag dels är rädd för att bli avvisad men även för att det är skönt att bara vara själv. Jag har varit själv på nyårsafton sedan 2011. De andra åren har jag ju dock haft flaskan. Så blir det inte i år. Fick höra att "så du firar nyår representerar ditt nästa år", kanske skulle gå till gymmet då, de har ju öppet till 01 ;) Det vore ju inte dumt om det kom naturligt 2020 liksom

Nu måste här fixas.

Väljer att inte dricka i dag. Istället gör jag vad jag måste och försöker att inte bryta ihop.

Janus

Kämpa på när du kommit så långt.
Jag tror på dig och det där med nyårsafton ska jag ta till mig.
Själv ska jag bort på middag till vänner jag ännu inte berättat att jag är alkoholist och måste helt sluta med drickandet. Men jag har hund som jag tar med mig och är en bra ”ursäkt” för att köra.
Själv är jag på dag 5 och ska på mitt andra AA möte ikväll.
Äntligen har jag erkänt för mig själv och vissa andra att jag är alkoholist och kan inte dricka A.
Kämpa på, ge aldrig upp!

Vi har bokat skidresa över nyår och första veckan i januari. Året börjar på friskus-vis, och fortsätter alltså så då, enligt din lånade profetia ? Det blir kalas det här! Du bryter inte ihop min vän. Du har klarat dig så här långt genom segaste flytten i mannaminne. Du fixar sista etappen också. Men det brukar ta emot extra mycket när man kan skymta målsnöret där framme... Om du bryter ihop litet på slutspurten, så kommer du igen och går i mål. Livet består väl rätt mycket av det egentligen, bryt ihop och kom igen. Har man ingen vettig katastrof att bryta ihop över så hittar man någon pseudo disaster att bränna topplocket på. Det handlar nog om kontrollbehov i grunden. Mina härdsmältor leder alltid till ett skönt ”back to basics läge”, a’ allt som inte på riktigt gäller liv eller död skiter jag högaktningsfullt i. Allt utom ond bråd död får bara hända och bli som det blir. Sedan ungarna var pyttesmå, helt vettlösa och bindgalna, har jag inte hittat många liv-eller-död-situationer att försöka kontrollera utgången av ? Kram på dig!

Nu har det varit tyst i din tråd ett tag... Hoppas att det är pga att du involverar dig helhjärtat i det nya kapitlet i ditt liv, och återhämtar dig från flyttbestyren. Kram

Primus

Oj vad jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag har precis påbörjat min resa mot nykterhet, drack senast i söndags och nu på fjärde dagen har väl alkoholen lämnat min kropp. Jag känner mig skakig, rädd, nykter och glad av att ha bestämt mig (igen). Känslorna svallar fram och tillbaka från hopp till förtvivlan, vet inte hur det ska gå i helgen utan min bästa vän A vid min sida. Det är första gången jag är med i ett sånt här forum och vet inte riktigt hur det funkar, men jag lär väl lära mig med tiden.

Hur går det för dig, har du några tips att ge?
Dag 4

Nya tag. Har startat en ny tråd. Känner att jag behöver börja om resan (då jag fallit) men att ha denna tråd som en reminder. Att jag faktsikt kan detta och är stark.

Och tack alla som bryr sig. Jag har känt mig som en svikare mot er och en dålig människa så har inte ens kunnat gå in här och kika. vilket såklart är så fel.

Kram och kom igen

Primus

Du är inte en dålig människa, precis som du skriver, men jag förstår hur du tänker. Det är lätt att skuldbelägga sig själv.

Du ska veta att det var Dina inlägg som fick mig att ta steget mot ett annat liv. I höstas var jag inne på detta forum för att söka stöd och ta del av andras berättelser, jag fastnade för dina inlägg och kände igen mig så väl! Jag var dock inte mogen att ta steget, men dina ord låg i bakhuvudet och bearbetade mig och jag visste att när jag kände mig redo skulle jag få mycket stöd av dina ord.

Jag kämpar på och hoppas att du är redo att göra det igen, att du kommer att klara det är det något som säger mig. Jag hejar på dig och tackar för allt stöd jag fått i dina inlägg!

Du fick mig precis att gråta en skvätt :)
Tänk vad man kan göra
Vi fixar detta tillsammans. Jag har startat en ny tråd men följer dig.

Primus

Nämen, det var inte meningen att få dig att gråta! Ja, vi fixar det ihop :-) Hur hittar jag din nya tråd? Har inte riktigt fått grepp på hur detta funkar ännu, jag kanske ska fortsätta i den nya tråden?

Har ägnat hela kvällen att läsa i denna gamla tråd, har ju startat en ny. Jag höll 177 dagar, tror ta mej tusan jag föll på den 178:e som jag skrev på. Då jag var så stressad och hade sån panik... hade ett bråk - kommer ihåg det som det var i går. VARFÖR åkte jag ner till systemet? Kommer ihåg att jag köpte 4 öl. Usch... men nu är jag tillbaka, 2v nykter :)