Janus

Lever som ensam efter en separation för 10 år med en tonårsdotter varannan vecka.
Har alltid sedan tonåren gått all in på alkoholen vid fester. Men under senare år har konsumtionen ökat och använts som medicin när jag mått dåligt. När jag varit ensam har jag börjat dricka från fred-sön kväll. Men även vardagskvällar har blivit en vana. Vissa dagar har jag varit riktigt fast de flesta dagar släpat mig till jobbet.
Mina barn började uppmärksamma mig på att dom mår dåligt av mitt drickande även om jag försökt dölja det. Reagerat ofta aggressivt och skylt på att jag mått dåligt pga av massa olika saker.
Det senaste året har jag vid ett flertal tillfällen behandlat mina barn illa vilket medfört att dom tagit avstånd från mig.
Har försökt undvika dricka när barnen är i närheten men i söndags tänkte jag bara ta ett glas vin men det blev fler och jag blev konfronterad och det slutade med att jag bad honom lämna mig och nu sitter jag ensam hela helgen.
Normalt sett hade jag vid ett sådant tillfälle tagit till flaskan tyckt synd om mig själv och försökt hitta alla möjliga förklaringar till mitt beteende.
Men innerst inne har jag hela tiden insett att jag har ett osunt drickande och problemen ligger inte hos andra utan hos mig själv. Den jävla spriten dövar ångest för stunden men får mig samtidigt att göra dumheter och när bakruset kommer är det ännu värre.
Jag älskar mina barn och är nära att missta dom för gott och det gör mig så ont.
Så istället för att supa mig genom julen (har inte druckit någon alkohol sedan i söndags) har jag googlat och läst här. Jag har tagit mod till mig och kontaktat AA, ska gå på mitt första möte ikväll. Känner mig både vilsen och rädd. Har tidigare haft som mål att minska drickandet och det har funkat i perioder. Men inser att jag har ett osunt drickande så mitt mål måste vara att sluta dricka helt och bli en nykter alkoholist. Lära mig att inte skämmas för det och lära mig att ha kul utan alkohol på fest, på resor, vid grill, i ensamhet. För alkoholen har sabbat så mycket i mitt liv....
Önskar er alla en god fortsättning och styrkekramar i ert kämpande för ett bättre liv
Janus

siggestardust69

Hej ?
Wow, vilket mod du har ! AA och forumet samt att du bestämt dig för en positiv livsstilsförändring.
Hör finns massor med sköna beroendepersonligheter som är i olika stadier men som har en sak gemensamt dvs våran relation till alkohol.
Bra att du öppnat ev mmm egen tråd, skriv av dig, lös andras trådar.
Ett förslag är att skriva en dagbok, då kan du ta det dag för dag och sedan kan du gå tillbaka och påminna dig om hur och varför din resa startade.
Kör hårt nu ?
Fuck off alkohol!
Kram och ett stort lycka till & du underskatta aldrig dig sjölv ?.
Kram Sigge

svagis

Hej Janus
Hur kändes det då? Att vara ensam på julafton för första gången....?
Jag var också ensam och tyckte det var ganska tråkigt. Gick och handlade lite på förmiddagen och konstaterade att köpcentret var ganska tomt och för första gången på länge stressade jag inte runt när jag handlade vilket var skönt. Sen gjorde jag lite köttbullar hemma och janssons frestelse, åt det och drack julmust till, kollade en stund på TV och kröp sen ner i sängen och lyssnade på en ljudbok tills jag somnade, helt nykter. Tråkigt men inte outhärdligt på något vis.
Hur hade du det?
Kram

Janus

Hej,
Jo, det kändes väl sådär. Tänkte så mycket på mina barn som jag gjort besvikna så många gånger.
Annars åt jag lite och kollade på tv. Drack bara julmust och kaffe. Snart ikväll ska jag på mitt första AA möte.
En rädsla för mig är att våga erkänna för andra att man har problem med alkohol. Har alltid förnekat och försvarat mig vid sådana antydningar.
Men imorse ringde jag min dotter och erkände (vad hon redan visste) att jag har alkoholproblem och att jag nu söker hjälp. Trodde hon skulle säga vad är det vi sagt men istället sa hon att hon var så stolt över mig att jag äntligen vågar ta tag i mina problem. Kändes så stort.
Hoppas du också hittar energi och kämpar vidare.
Kram

Janus

Tack för pep och önskar dig samma.
Känns så skönt att sitta här i soffan framför tv:n och slippa den förbannade bakfylleångesten eller vara på fyllan och göra dumma saker.
Jag tror att jag har två stora utmaningar:
Att hantera tankarna med glorifieringen av alkohol o hantera alla situationer när det normalt förekommer alkohol.
Och även våga komma ut och inte skämmas för att jag har problem med alkohol.
Det senare har jag redan börjat med till ett av mina barn. Det får vara slut med förnekelse och bortförklaringar.
Hur långt har du själv kommit i din resa.
Kram

svagis

Ja du Janus...jag har bara gott att säga om AA men har inte gått dit på ett par år då jag flyttade ner till Göteborg igen och inte har tagit tag i mitt drickande förrän nu. När jag flyttade ned hade jag slutat dricka...det var i november 2017 och i september 2018 drack jag fortfarande inte, var så lycklig och stolt över mig själv...sen blev jag uppsagd från mitt jobb pga omorganisation (ingen där vet eller märker att jag dricker, förutom andra med alkoholproblem säkert) och så började jag dricka igen.....:( jobbar, handlar vin eller öl på vägen hem och så dricker jag upp det och somnar, vaknar och går till jobbet igen...så har jag hållit på nu igen sedan hösten 2018. Men nu är det min 5:e nyktra dag och det börjar kännas bättre och bättre. Jag ska inte dricka alls från och med nu för det är för svårt för mig att dricka måttligt. I alla sociala sammanhang sköter jag mig, kan dricka lagom mkt och sköta det sociala, men SEN när jag kommer hem....då tar jag igen det...

Lever ensam. Har två idag vuxna barn som vet om hur jag har kämpat mot A sedan millenieskiftet ungefär. De stöder mig och vill inte se mig dricka alkohol alls, vilket de har sluppit...jag har dragit mig tillbaka och druckit hemma i ensamhet.

Du har en fin och fantastisk dotter som du nu har på din sida i kampen mot A och alla krav på drickande i tid och otid i vårt samhälle. Jag har också svårt med den sociala biten, att avstå från alkohol och behöva förklara mig....usch...men jag ska säga så här har jag tänkt: Nej jag dricker bara alkohol när jag har lust med det och det är väldigt sällan nuförtiden. Vad tror du om en sån förklaring?

Om det är, vilket jag gissar, första gången du går till AA, så ska du veta att det finns en hel del givna ramar, rutiner och traditioner som kanske känns lite märkliga för dig till att börja med som blir en trygghet för dig. Och att säga: Hej jag heter Anna och jag är alkoholist.....var inget jag kunde på första träffen. Ingen försökte heller tvinga mig. Jag sa bara: Hej jag heter Anna och jag är här för första gången.

Jag skäms jättemycket för mina alkoholproblem. Omgivningen säger ofta att jag är stark och framgångsrik men egentligen är jag bara en svagis.....
Kram

Janus

Hej igen,
Tack för att du skriver. Känner igen mig i mycket.
Ska nu iväg till AA.
Skriver mer sen.
Kram

svagis

Mina egna minnen från första mötet var att jag sneglade förskräckt på folk omkring mig...hörde dem prata om "MIN Gud så som jag upplever hen" och andra grejer som jag aldrig hört förut :) De pratade också om några böcker...stora boken pratade de mycket om....nu har jag både stora och lilla AA-boken liggande i en byrålåda och det fanns en tid då jag läste regelbundet i dem....men det har varit så himla svårt att koppla ihop min bild av mig själv med AA! Nu har flera år gått sen mitt senaste AA-möte och jag sitter här och saknar gemenskapen runt bordet, delningarna (som jag heller inte fattade mycket av första gången) och jag vet att jag kommer att behöva stöd i min tillnyktring, precis som du och så himla många andra....

Det som är bra med AA är att det är så konkret. Eftersom du har pratat med din dotter och hon är glad för att du ska gå så blir det lätt för henne att fråga dig hur det går med AA? t.ex. Inte lika lätt att säga: Jo det är så att jag sitter och chattar på ett Internetforum med andra alkoholberoende....det låter inte lika starkt liksom!

Men men...idag har jag förberett för morgondagen då båda mina barn plus en flickvän kommer hit och firar jul i efterskott. Ser så mycket fram emot det och har köpt varsin fin julklapp med hög mysfaktor åt dem. Eftersom jag gillar att laga mat är det vad jag har gjort hela dagen - drack en liten flaska julmust under tiden - kändes väl....inte så festligt, men bra mycket bättre än att vingla runt i köket onykter. Jag är NYKTER och det är kväll - dag 5 :)
Nyfiken på hur det har gått för dig. Kände direkt när jag såg ditt nicknamn Janus att jag kände igen mig - på ytan ett ansikte - därunder ett helt annat.
Kram

Janus

Hej,
Visst var det omtumlande på mötet. Men jag är så himla stolt att jag gick dit. Kändes så skönt att kunna dela varandras erfarenheter utan att skämmas.
För jag skäms också och funderar på vad jag ska säga till min omgivning. Från festprisse till helt torrlagd. Till dom närmsta kommer jag säga som det är. Sen är bara frågan vem som är de närmsta. Har så här långt även berättat för syrran och fick bara positiv uppmuntran.
Jag känner absolut att AA kan vara en stor hjälp i mitt framtida arbete för nykterhet.
Eftersom du själv kände positivt till AA ta tag i det direkt för så här i början av tillnyktringen är man skör och det är lätt att man åker dit igen. Minsta motgång och man hittar alla möjliga skäl till att ta till flaskan. Hjärnan är uppfinningsrik. Och har jag väl börjat vet jag hur det slutar och det är aldrig gott. Så stå på dig och kämpa. Du kommer fixa det och må så mycket bättre.
Kramis

svagis

Bra jobbat Janus! Jo jag funderar också på att gå. Ska kolla idag när nästa möte är.
Det bästa med AA tycker jag är att ALLA verkligen kan gå dit. Det är kanske till AA-möte jag ska åka när jag är på väg hem från jobbet och blir frestad av Systembolaget....hm...det låter som en bra idé.

Hoppas du får en fin Annandag Jul nu :)
Kram

svagis

Tack för dina inlägg i min tråd - det hjälper mig och jag känner din närvaro på något sätt :)

Vet ju att du går på AA-möten intensivt nu men tänker ändå att det är bra att du håller liv i din alldeles egna tråd också. Inte bara hjälper andra utan också skriver en rad bara för dig själv....Jag märkte att jag hade lättare att reagera på andras trådar och inlägg och tänkte att jag då glömmer att fråga mig själv: hur mår jag idag? Så jag försökte få fart på min tråd igen och ska hålla fast vid det. Det är säkert annorlunda för dig eftersom du har dina möten IRL där du delar osv. men ville ändå fråga dig i all enkelhet :)
Kram
svagis

Läste i annan tråd att du känner dig trött. Vill bara säga att du inte är ensam, är i ungefär samma fas som du märker att det inte är lätt att komma i ordning med sömn och att känna sig utvilad. Tänker att jag inte ger mig, vet att jag inte mått så här tidigare och att det är fullt möjligt att komma tillbaka, det tar bara lite tid och mitt tålamod tryter. Vet inte hur det är för dig?