Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Tack sigge! Vill inget mer än att få Leva, förhoppningsvis är det snart min tur att få bo nånstans där vi kan få bo på ett ”normalt” sätt. Svenssonlivet är få förunnat som den största längtan!
Har försökt så otaliga ggr att ställa honom mot väggen, men hans största styrka är orden och kraften (läs skriken) i rösten....han stänger av helt! Sparka ut honom går inte, han vägrar flytta!
Hade någon haft en lägenhet åt mig imorn, hade jag packat idag!
Ska kolla in grynet...tack för tipset! ❤️
Kram även till dig

Precis som andra här skriver till dig blir jag och vi på alkoholhjälpen också berörda av ditt inlägg. Du har verkligen försökt otaliga gånger på så många sätt att försöka påverka honom att förändra sig. Det finns inget som fungerar om han inte är beredd på att ta emot det, bollen ligger hos honom. Det hörs att det gör ont i dig att barnen far illa av hans beteende och detta gör att du får mer kraft. Du talade om för honom där och då precis vad du tyckte, tyvärr eskalerade hans vrede då och inte heller det du sagt hade effekt. Du är verkligen mån om att vara en bra förälder det hörs. Det hörs också att du har fått nog av hans drickande, konstanta oron inför stora helger och hans hotfulla och elaka beteenden mot dig och (indirekt) barnen. Utifrån det du beskriver låter det verkligen som ni far illa och det du är inne på att bo isär låter väldigt bra. Det har du tänkt många gånger och försökt. Vet inte alls om du tänkt så men en möjlighet är ju att söka ett skyddat boende via en kvinnojour eller kontakta kommunen. Tills dess att han tar tag i allt och väljer att göra en förändring, bara en tanke. Vad tänker du om det?
För att höra mer kring det går det alltid att ringa anonymt till socialjouren eller kvinnofridslinjen, 020-50 50 50.

Hoppas du känner stöd här inne och fortsätter att läsa och skriva här också såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykteristen

Tack Roxette för dom fina orden! Blir riktigt berörd och glad av att du skriver att jag verkar va en bra förälder...vill inget hellre än att se mina barn glada och framförallt trygga. Vilket tyvärr är si o så med just nu.

Jag ska kämpa vidare för ett eget boende o hoppas verkligen att 2020 är vårat år

Therese77

Hej igen

Vilken pärs du gått igenom sedan jag läste här senast. ❤️
Ååå jag hoppas verkligen att du får ett boende snart. Den bästa julklapp du kan få tror jag. Jag tycker också att du verkar vara en toppen mamma!! När du beskriver din vardag så gör du det så att jag riktigt känner långt inne hur det påverkar mig. Att få börja på ny kula och att få börja drömma igen önskar jag dig mer än någon annan.

Här är det förvånansvärt bra. Ett par glas vin på fem dagar. Och de glasen var till en middag han lagat till mig..
Jag försöker njuta av lugnet. Men någonstans i bakhuvudet finns det tankar på ”hur ska julen bli” och ”om det nu blir mindre dricka framåt, kan jag verkligen glömma/förlåta och blicka framåt med denna man” ”vad har vi gemensamt” osv..

.

Nykteristen

Åhh jag håller hoppet för din skull nåt otroligt över att d faktiskt går lugnt till för er del! Det vore väl om inte annat bästa julklappen för er del....speciellt för din som för slappna av!

Va borta hos en kompis hela dagen igår, man känner att man slappnar av ordentligt o verkligen bara kan va....tills man är på väg hem. Ju närmare hem jag kommer desto mer ovilja får jag. När jag sen möter d jag misstänkt skulle möta när vi kommer hem o det bara blir ett faktum är åhhh så irriterande. Inte jättefull men tillräckligt o onykter för att allt ska bli så påtagligt. Gickno la mig tidigt, orkar inte titta på hans tragiska jag

Nykteristen

Aja jag fick så jag teg redan ikväll gällande vit jul...som vi tydligen skippar iår redan med början idag! Herregud, går ut i hallen var och varannan minut för o ta en klunk. Ber honom att vänta med d tills vi gått o lagt oss eftersom vi strax ska d o han o sonen leker med lego...känns sådär med den kombinationen. Så då var vi igång igen med alla dessa härliga ord om mig, hemska människa som jag är. Stackarn får inte dricka hur han vill....
Som tur är ska vi åka till mina föräldrar imorn och sen va där till 25.e så han kan supa bäst han vill imorn....vilket han kommer eftersom han varit o laddat idag, vilket är resultatet av fyllan ikväll!
2020 kommer bli hans år, d ska jag då se till...

Det måste vara väldigt tufft att leva under sån press som du och dina barn lever under.

Men i nuläget så kanske du inte har styrkan,mer än att tänka tanken fullt ut.
Kanske i morgon att du tar klivet.
Eller i övermorgon.

Jag önskar att du kan måla upp den framtid du vill ha för dig och dina barn och sen kanske ta de steg du måste ta för att det ska bli så.

Han kommer troligen inte att ta dom.
Det ligger nog på dig att du skapar förändringen då han inte är kapabel.

Jag skickar en stor kram och en liiiten spark att du vågar ta ett första kliv mot din egen frihet.

Nykteristen

Styrkan finns o byggs starkare om jag bara hade nånstans att ta vägen med barnen....jag söker o söker, ringer o ringer för o höra med privata hyresvärdar o allt möjligt. Men det är klippt omöjligt o speciellt nu. Ja om jag inte vill bo flera mil bort såklart, ute i ingenstans ?

Han är mest kapabel till att eskalera i sitt drickande tror jag...
Så min önskan för 2020 är att vi ska en lägenhet så jag o barnen kan flytta fortast kvickt o låta honom leva o njuta i sina spritångor! För nästa år ska vi ha en mysig jul från start...
Aldrig mer en Karl i mitt hus

Nykteristen

Åhhh vilken jvla dag! Denna som va så bra slutat i ett kaos. Jag o sonen va på bio nu i en, lämnade dottern med mannen då jag tänkte att d inte va så många timmar o d va ju ändå eftermiddagen bara o kom hem strax efter 17......trodde jag ja, såklart had egna iallafall hunnit få i sig 2 öl medan dottern sov. Jag ville nästan ha ihjäl människan när jag kom hem o både såg o hörde hur han va. Detta va sista gången jag lämnar barnen med honom oavsett tidpunkt....f-n aldrig kan man få unna sig att göra överhuvudtaget förrän han ska förstöra. Så nu går han omkring på nedervåningen efter ytterligare en massa öl o säkerligen sprit eftersom han skriker därnere om vilken h*ra jag är som alltid ljuger!
Har börjat spela in honom när han kommer in i sovrummet o säger diverse grejer innan stänger igen!vet inte om d är fel eller ej men....då kan jag iallafall lyssna tillbaka själv o höra att d faktiskt är såhär d är!
Skickade ett meddelande till vår ”inneboende” att vill han sova ikväll så är det bättre att han inte sover här eftersom han är
Väldigt aggressiv av sig o inte låter nån sova. Så han skulle sova hos en kompis för han behövde sova efter en partykväll i Sthlm,....
Det har även börjat störa
Mig att denna människa bor här också! Kan inte han bara dra åt h-vete han med?! Trött på människor just nu nåt så fruktansvärt.....

Nykteristen

Åhhh vilken jvla dag! Denna som va så bra slutat i ett kaos. Jag o sonen va på bio nu i en, lämnade dottern med mannen då jag tänkte att d inte va så många timmar o d va ju ändå eftermiddagen bara o kom hem strax efter 17......trodde jag ja, såklart had egna iallafall hunnit få i sig 2 öl medan dottern sov. Jag ville nästan ha ihjäl människan när jag kom hem o både såg o hörde hur han va. Detta va sista gången jag lämnar barnen med honom oavsett tidpunkt....f-n aldrig kan man få unna sig att göra överhuvudtaget förrän han ska förstöra. Så nu går han omkring på nedervåningen efter ytterligare en massa öl o säkerligen sprit eftersom han skriker därnere om vilken h*ra jag är som alltid ljuger!
Har börjat spela in honom när han kommer in i sovrummet o säger diverse grejer innan stänger igen!vet inte om d är fel eller ej men....då kan jag iallafall lyssna tillbaka själv o höra att d faktiskt är såhär d är!
Skickade ett meddelande till vår ”inneboende” att vill han sova ikväll så är det bättre att han inte sover här eftersom han är
Väldigt aggressiv av sig o inte låter nån sova. Så han skulle sova hos en kompis för han behövde sova efter en partykväll i Sthlm,....
Det har även börjat störa
Mig att denna människa bor här också! Kan inte han bara dra åt h-vete han med?! Trött på människor just nu nåt så fruktansvärt.....

Nykteristen

Den kväll avslutas i en dubbelsäng hos mina närmsta vänner...jag ringde upp henne utan att säga nåt o hon kom! Jag behövde inte ens säga nåt för hon hörde allt...alla skrik, alla hotande ord och hon kom! Hon o hennes sambo kom o hämtade mig o mina barn och jag kommer aldrig mer bo med honom! Jag kan inte, jag vågar inte....jag vill inte mer.

Li-Lo

Jag gissar att det var skrämmande inatt och att du var mitt i en rytande känslostorm samtidigt fann du ditt inre lugn och tog ett klokt beslut. Du har även tagit ett mer långsiktigt beslut. Det räcker nu. Det är dags för dig och dina barn att se en annan framtid. Berör. Jag hoppas att vi här på forumet kommer vara ett stöd för dig under den processen. Vi finns här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykteristen

Tack ❤️ Ja d va väldigt skrämmande situation o kändes hotfullt även mot barnen vilket var den största anledningen till att nu är det nog. Han har ringt x antal ggr redan o sista var att kom jag inte hem med barnen så skulle han komma o hämta dom. Jag tar det som ett hot och ett desperat försök att bara få hem oss mer än en handling denna gång och stålsätter mig.
Det finns ingen annan utväg nu än var för sig

InteMera

Oj vilka hemska dagar du igen genomlevt! Det är så starkt gjort av dig att ta dug ifrån mannen, inte vänta ut hans härjande utan bryta genom att åka! Fortsätt ringa på alla bostäder du bara kan och kanske du kan stanna där ni är ens för några dagar? Åtminstone över nyår då spriten brukar flöda.. Sänder dig en stor kram från en som varit där du är och vet hur arg, upprörd, ledsen och nedbruten man känner sig i den paniken när man inser man bara måste ut ur huset till vilket pris som helst!

siggestardust69

Hejsan Nykteristen
Blir så förbannad av att läsa vad du och dina barn utsatts för. Kokar hör! Var tvungen att skriva av mig på min blogg. Om vad jag tycker om dessa ynkliga ynkryggar till sk män. Fy fan!
Hoppas du har det så bra ni in i detta kaos och att ni kan få känna ett lugn.
Allt ordnar sig, du har tagit det första steget mot ett bra och mkt bättre liv.
Önskar er allt det bästa ❤️
Kram Sigge

Nykteristen

Tack! ❤️ Det är skönt att kunna skriva av sig sin frustration, rädsla och alla övriga känslor som svallar inne i envist nu....hopp, förtvivlan, glädjer sorg you name it!
Men det är också första gången jag Verkligen verkligen känner att d är nog, att det verkligen inte går mer det här livet vi lever...och det är en känsla av frihet, den känslan är ny för mig. Det kanske är den sista tråden som släppt som gör att det jag känner är inte sorgen över att behöva lämna honom utan sorgen över att mina barn troligtvis inte kommer ha nån mer pappa närvarande. Känslan att faktiskt börja ta steget bort från honom, d är den som befriande....eller?

Therese77

Hej
Har inte orkat läsa här inne på ett tag. Du verkar ha haft en mkt kämpig tid över julen. Julafton skulle du ju fira borta. Hoppas den var fridfull ❤️. Vår julafton blev bra.
Så oerhört tråkigt att läsa det du blivit utsatt för. Och så oerhört bra att du ringde din vän och att du gjorde som du gjorde.
Känslan av befrielse tror jag infinner sig när beslutet är välgrundat och rätt. Du har kämpat så länge nu, du är värd ett bättre liv.

Bra att du spelade in honom. Jag skriver ju upp allt intag och jag läser här bakåt hur jag beskriver min vardag. Vi behöver det.

Så lik vardag, så mkt styrka, vilja och mod.
Tänker på dig ofta.. ❤️

Nykteristen

Hej Therese,

Har tänkt även på dig! Hur har du det med allt? Skönt ändå att julen blev bra!
Jo vår julafton blev bra...som tur var och vi kunde njuta både julafton och juldagen hos mina föräldrar.
Vi sov hos min vän till lördagen, sen skrek sonen av gråt att få komma hem till pappa och hemmet. Så vi åkte hem, där bor vi nu och jag har en obehagskänsla i kroppen hela tiden. En arg känsla som ligger där trots att jag försöker hålla minen framför barnen.
Va hemma o pratade med honom i lördags och som vanligt bad om förlåtelse o guld o gröna skogar....ringa beroendemottagningen, gå i terapi, ska aldrig hända igen! Nä just det! ?
Idag fick jag ett erbjudande om lägenhetsvisning som jag ska gå på....men jag vet inte om jag kan ta den, det blir för dyrt. Med 8500 kr i kallhyra med mitt studielån...ja jag måste räkna på det, men det skulle va bra även om läget är Åt h-vete...petitesser i d stora hela!

HI

Nästa gång din man är uppenbart berusad så låt honom lämna på förskolan så reagerar förhoppningsvis personalen där och hans alkohol blir förhoppningsvis uppmärksammad av någon fler än du. Du behöver lägga ansvaret för hans alkoholkonsumtion där den hör hemma. Hos honom. ❤️

Nykteristen

Nej nej finns inte på världskartan att han skulle få ta mina barn själv till förskolan påverkad....
Det har inget med ansvaret om hans alkoholkonsumtion att göra, det har med mina barns säkerhet att göra...varför ska jag utsätta dom att ensam va ute på morgonen i mörker med sin pappa som är alkoholpåverkad o antagligen knappt kan ta hand om sig själv?
Nej nej, det får ingen mig att göra...oavsett anledning!