av Charlie70

Charlie70
lör, 2019-12-28 - 17:41

Vi ar många har inne och jag har last en hel del trådar. Ni ar fantastiska! Jag beundrar er alla som arbetar för ett halsosammare liv och en battre relation till alkoholen. Jag ar numera en av er och har påbörjat min resa. Mitt absoluta mål ar att vara helt nykter. Att dricka lite grand fungerar inte för mig. Jo, det gör det i 99% av fallen men den hundrade super jag till jag stupar. Nu har jag lyckats med bedriften att supa till jag stupar två gånger på samma vecka. Och, inte nog med det. Min 14-åring var hemma hos mig och såg mig båda gångerna. Det får aldrig handa igen. Darför ar mitt mål att vara helt nykter. Jag ar inne på dag 6 nu. Det har gått bra såtillvida att jag inte kant något sug öht. En dag i taget. Jag har mycket jag vill beratta för och bolla med er men börjar med en grej. Ar vi fler härinne som har barn med neuropsykriatiska funktionshinder? Jag upplever att min alkoholkonsumtion ökade markant i samband med att min flicka fick sin ADHD-diagnos nar hon var fem år. Jag hamnade i en kris, därefter oro för hur det ska gå i framtiden, darefter en valdig massa arbete kring skola nya utredningar (hon har flera diagnoser i dag) skolbyten, BUP, habilitering, logoped, försakringskassan, ögonspecialister, LSS... you name it. Som mamma ar jag den som har haft huvudansvaret för samtliga kontakter, undersökt alternativa skolor, fixat ansökningar, telefonsamtal, möten, planer osv. Pappan har alltid funnits dar, men egentligen aldrig drivit några frågor som rör dottern. Nu ar vi skilda sedan 1.5 år tillbaka. Jag har under alla år kant mig valdigt ensam i denna hantering. Det ar jag som har funderat över alternativ och oroat mig. Finns det fler har som kanner igen sig i det, och som har tagit till alkoholen för att få ner tempot i skallen som bara går ut på att göra det basta för sitt barn? Jag förstår att stress oavsett orsak, ar en trigger för många har, inklusive mig sjalv. Men, samtidigt har jag lite svårt att acceptera att jag tagit till alkoholen nar stressen varit kopplat till mitt barns val och ve. Förstår ni vad jag menar?

Strulan65
lör, 2019-12-28 - 15:41

Tror att det där är väldigt vanligt ibland föräldrar med barn med olika diagnoser och sjukdomar.
Från början funkar ju alkohol så att hjärnan får vila en stund, sen tyvärr gör den hjärnan ännu mer stressad och så rullar det på.
När det är ens barn så släpper aldrig oron och stressen byggs upp.
Träffade många föräldrar i mitt förra jobb, som man skulle kunna kalla medberoende till sina barns diagnoser de fick aldrig någon vila.
Det borde finnas redan tidigt stöd för föräldrarna så de orkar.
Så klanka inte ned på dig själv, utan ett bra steg att du är här. Finns massa bra människor här som stödjer och hjälper, även ett bra självhjälpsprogram // kram Strulan

Charlie70
lör, 2019-12-28 - 15:49

Precis så. Stressen och oron kring ens barn slapper ju aldrig. Man kan inte logga ut från det livet helt enkelt. Sedan vår skilsmassa och varannan veckas livet som jag har numera har jag dock fått både öva på att slappa men aven fått otroligt valbehövlig vila. Trist att en skilsmassa ska behövas för att man ska få vila sig. Jag gillar egentligen inte begreppet medberoende, men det var ett nytt anvandningsområde för mig nar du sager "medberoende till sina barns diagnoser". Du får jattegarna utveckla hur du resonerar om du vill vid tillfalle. Jag ar genuint intresserad! Återigen, kanns bra att vara har och tack för ditt svar Strulan!

Strulan65
lör, 2019-12-28 - 16:15

Kort kan man säga att det är när du glömmer bort dig själv, svårt att släppa kontrollen och stänger ned dig själv och dina behov. Det är där jag menar att alla föräldrar med barn med speciella behov behöver stöd.
För tar man inte först hand om sig själv, så kommer man inte orka. Den personen som är viktigast är du, mår du bra kan du ta riktiga beslut och vara ett tryggt stöd.
Hoppas du inte tar illa upp och jag vet att det är väldigt svårt// kram Strulan

Charlie70
lör, 2019-12-28 - 17:39

Nej, jag tar verkligen inte illa upp. Du har ju helt ratt! Din beskrivning stammer på pricken på mig. Det har varit 15 år snart med barn för min del och inte förran jag skilde mig som jag fick tid och möjlighet att fundera över mig sjalv och mina behov. Har kanske redan namnt det men jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och depression i somras och har arbetat halvtid under hösten. Det faktum att jag föll i somras och att sjukskrivningen gett mig ytterligare skal att fundera över mitt liv ar nog samtidigt en viktig orsak till att jag ar har i dag (och inte om 10 år). (Vill också passa på att namna att bokstaven a med två prickar över ar kraschad på den enda datorn jag har just nu pga intensivt Robloxspelande. Blir lite svarlast, men man far anvanda sin fantasi :-))

svagis
lör, 2019-12-28 - 19:19

Jodå, jag har en dotter med Aspergers, ADD och Bi-polär sjukdom, idag 29 år gammal. Min alkoholism kom smygande under precis de år som du beskriver då jag som ensamstående med två barn, precis som du skulle sköta mitt heltidsjobb och alla kontakter för dotterns behov. Dessutom gick det inte bra ändå utan dottern slutade skolan efter år 7 och har aldrig återvänt. Just den grejen, att hon inte ens fick något slutbetyg från 9:an, var mycket jobbigt för mig och drickandet tog mer fart.

Idag lever min dotter ett hyfsat liv och ska snart börja arbetspraktik och mitt liv har utvecklats bra, idag forskar jag inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan, men drickandet har jag inte slutat med förrän precis för 8 dagar sedan. Så det är väldigt tufft men samtidigt inser jag att jag trodde/hoppades att om jag bara ordnade allt så skulle min dotter kunna vara som alla andra. Nä, det kommer hon aldrig att bli och det hade varit bra om jag insett det mycket tidigare....

Ingenting har i alla fall blivit bättre, varken för henne eller mig, genom att jag missbrukat A för att lappa ihop mitt inre - så du har tagit ett strålande bra beslut som kommer att hjälpa dig (och dottern) att hitta vägar framåt.
Kram

Lennis
lör, 2019-12-28 - 19:42

Har själv en son - nu 18 år som har ADD. Har varit många turer kontakter med skola ADHD enheter, försökt få till hjälp o stöd under skoltid som allvarligt har funkat skitdåligt. Man stångade sig blodig till ingen hjälp alls...gick igenom en skilsmässa med barnens pappa för 6 år sen också. Allt summa sumarum (ja det var dåligt redan innan gjorde att det var ett enkelt sätt att ta till lite vin för att få lugn o ro... med mer ångest o att må dåligt efteråt...
Du gör ett bra val för ditt barn att sluta dricka! Det finaste man kan ge faktiskt! Jag själv har lovat mig en kväll med vin till innan nyår som för vår del blir helvit o sen fortsätter det ett bra tag efter nyår (helst vill jag komma till för alltid ?

Charlie70
lör, 2019-12-28 - 20:26

Smygande ar precis ratt ord i sammanhanget. Nar jag ser tillbaka på de senaste åren så ser jag så tydligt att det var iom att mitt NPF-barn fick sin diagnos som det började bli en riktig ovana att börja dricka rödvin på fredagkvallarna. Och mer och mer blev det med åren. USCH. Samtidigt har jag någonstans alltid vetat att jag legat i riskzonen för alkoholism da jag har en nara slakting som ar nykter sedan 1994 och innan dess var kraftigt under isen. Tack för att du delar med dig Svagis. Kanns otroligt bra att veta att jag inte ar ensam. För det ar man nar man har barn med NPF. Samhällets stöd ser sallan likadant ut i praktiken som på papperet. Jag har två barn. 14-åringen som såg mig kraftigt berusad vid två tillfallen samma vecka ar normal. NPF-barnet har varit förskonat från sådana erfarenheter. Men herreminje att jag skulle utsatta min 14-åring för detta. Det hade jag aldrig kunnat fantisera om. Jag har i princip alltid blivit full på "egen" hand. Nar jag suttit i barnfri zon. Å andra sidan ar denna extremt trista erfarenheten kanske något som behövdes för min del för att besluta mig för stanga min sedan lange komplicerade relation till alkoholen helt. Jag har förstått ett tag att mitt NPF-barn aldrig kommer att kunna leva ett helt självständigt liv. Vetskapen om att jag måste fortsatt finnas dar i alla dagar fram till min död, kan trigga min langtan efter alkohol. Det vet jag. Jag ar på dag 6 och an så lange går det bra, men jag vet att utmaningarna kommer. Hoppas vi kan skrivas mer om detta framöver. Tack igen Svagis!

Charlie70
lör, 2019-12-28 - 20:24

Lennis: Egentligen kunde jag skrivit samma svar till dig som jag nyss skrev till Svagis. Det ar skrammande hur många NPF-familjer stångar sig blodiga för barnens skolgång. Som du förstår så funderar jag på vad detta gör, inte bara med barnen, utan för alla kampande mammor och pappor darute. Jag hoppas vi kan höras fler gånger har! Jag ar inne på min dag 6 som helt nykter. I morgon blir det dag 7.

gros19
lör, 2019-12-28 - 20:40

Svårt att acceptera att du tagit till alkoholen när stressen varit kopplad till dina barns val och ve skriver du och jag börjar fundera varför har det inte varit så för mig. Har levt ensam med frånvarande fäder och en väldigt stress under många år. Födde för 45 år sedan tvillingar var av en fick en hjärnskada och har behövt mycket stöd hjälp och insatser av alla de slag. För 30 år sedan fick jag en son, som aldrig har fungerat i skolan och har neuropsykiatriska diagnoser och idag psykiska problem och ett missbruk, självmedicinering i alla fall inledningsvis. Han hittade inget annat sätt att hantera sin livssituation. Nu till saken varför började jag inte dricka då jag levt under väldig stress. Detta är jag givetvis mycket tacksam för, men jag tror det är så att dricker jag alkohol när jag mår dåligt så mår jag ännu sämre. Kan bara dricka när jag mår bra och då kan man ju undra vad beror det på. Visst lugnar man ner sig med alkohol, men jag upplever samtidigt att jag tappar kontakten med mig själv och med så mycket stress och problem skulle det vara en katastrof känner jag dvs det är inte bara en tanke. Som sagt jag är jättetacksam för att jag sluppit egna problem med alkohol eller droger. Ni som har dom problemen har ju otroligt mycket mer att kämpa med. ?

Pilla
mån, 2020-09-07 - 19:25

Tack kloka du för dina rader i min tråd.Det värmer att få kloka tankar från forumet.
Kram Pilla

svagis
ons, 2021-03-24 - 07:45

Gomorron Charlie! Precis som Pilla så hoppas jag att du vill skriva i din egen tråd också...vad händer i ditt liv nu? Minns att du skrev nåt om att sluta snusa med hjälp av Champix....hur går det? Påverkas dina tankar kring alkohol när du ska sluta med snuset? Har du kvar din läkarkontakt på beroendemottagningen? Många frågor....
Kram svagis

Charlie70
ons, 2021-03-24 - 16:36

@svagis Halloj! Nu fann du en jättegammal tråd! Jag skriver i Första dagen som ligger under Vidare livet nuförtiden. Flyttade dit efter 1 år. Där finner du allt om Champix och annat. Jag hade läkarkontakt på beroendekontakt fram till 6 månader. Vi hade en form av avslutningssamtal i augusti förra året. Kändes fint och jag tror jag skrev om det - att det kändes lite som att ta examen. Vi hörs i din tråd och i min andra tråd.

Kram!