av Anonym28381

Anonym28381
mån, 2019-12-30 - 15:56

Jag är ny här på forumet. Jag är 43 år och har de senaste 13 åren druckit problematiskt.
Jag väljer att säga att jag mitt drickande har varit i gråzonen. Mellan två extremer. Inte ”ett glas vin sporadiskt till en god middag och inget behandlingshem, avgiftning eller minnesluckor".
Jag har sökt hjälp för mitt drickande och vet att jag inte är alkoholist efter utredning, samtal och tester.. men likväl har jag bestämt mig för att sluta dricka. Detta att sluta dricka trots att man inte definierar sig som alkoholist intresserar mig. Jag har plöjt litteratur, poddar, websidor mm och kommit fram till att i Sverige är det fortfarande ganska svart-vitt. Du gör en test för att få reda på ”har jag alkoholproblem?” och så länge du inte får en slags uppmaning att sluta eller i ett frågeformulär trycker på ENTER och får svaret ”jag är alkoholist” så tror jag vi är många som har fortsatt att korka upp. ”Så illa” är det ju inte…
Jag sköter mitt jobb. Min partner klagar inte. Jag har inte fått några fysiska konsekvenser av mitt drickande .. än. Men det jag tänker att du kanske känner igen dig i, är att du - liksom jag
-har försökt sätta gränser för mitt drickande, men misslyckats.. gång på gång
-har inte nått botten.. än
-har svårt att sluta dricka när du väl börjat
-kan ha vita perioder, har börjat och slutat ett antal gånger men glömmer sedan hur det var och tänker att du kan testa igen. Denna gång blir det annorlunda!
-du vet att du inte har utvecklat sjukdomen alkoholism ..än
-du vet inom dig att det kommer inte bli bättre med tiden eller gå över av sig självt
-du känner en sorg över att aldrig mer få dricka men det står dig samtidigt upp i halsen av att försöka dricka måttligt och misslyckas
-när du druckit vaknar du mitt i natten och bannar dig själv varför det blev så här ..igen
-alkoholen ger dig ångest
-du har använt alkohol för att stressa ner eller ta bort ångest i perioder

Jag har börjat och slutat dricka alkohol säkert 30 gånger de senaste 13 åren.
Det längsta jag varit nykter är ungefär ett halvår. Varje gång jag börjar igen är det för att jag tycker
att det gått så bra att vara utan och jag har trott mig ha kontroll över det. ”Denna gång blir det annorlunda!”. Har kommit fram till att det tar mig ungefär två veckor att komma tillbaka i gamla hjulspår. Jag kallar det att ”dricka upp mig igen”. När jag varit utan alkohol några månader smakar det starkt och jag tål inte mycket. Då tror jag att ”nu har jag fått ordning på detta” men gången efter kan jag dricka två glas och sedan rullar det på. Efter ungefär två veckor är jag tillbaka i det stadiet att en halv flaska vin är som att vrida på en kran och jag vill ha betydligt mer. Och så snurrar det på.
Jag har aldrig druckit så mycket att jag fått minnesluckor. Jag har aldrig vaknat nerkissad eller nerspydd. Men jag har problem med ångest och det har förvärrats av alkoholen och bakfyllorna.

Nu har jag kommit till den punkten att nu vill jag inte mer. Den 22 december bestämde jag mig att
’enough is enough’. Hade tänkt vänta till efter jul och nyår, men varför vänta på något jag vet är oundvikligt. Jag vet att det kommer bli tufft men jag ska lyckas. Jag väljer att sluta innan någon i min närhet kommer be mig att sluta.
Känner du igen dig? Dela gärna dina tankar.

Gott Nytt nyktert 2020.
/Grådask

svagis
mån, 2019-12-30 - 16:46

Jag sa till någon häromdagen: Den där botten som man måste nå för att verkligen kapitulera....den ser väldigt olika ut för olika människor eller hur?

För jag har inte gjort bort mig, blivit osams med någon eller ens ställt till med en endaste scen. Jag har inte heller druckit några jättestora mängder. Ändå tog jag också mitt nykterhetsbeslut strax före jul. Jag är alkoholist. En kronisk sjukdom som utvecklats under de senaste 20 åren. Jag har använt A för att få slappna av från ångest och oro. Jag har dragit mig undan för att få dricka ifred.

Så jag tänker också - enough is enough - bättre att sluta nu och inleda ett helt nytt decennium NYKTER. En dag i taget.
Kram
svagis

Soffi
mån, 2019-12-30 - 17:14

..på allt utom att jag inte tidigare haft några vita perioder i syfte att sluta.
Jag har druckit utan att få problem eller nå någon botten. Trodde jag...
Nu, efter en period nykter, inser jag att mitt drickande visst haft konsekvenser. Stora konsekvenser...

Välkommen!

Anonym28381
tis, 2019-12-31 - 13:21

Hej
Starkt gjort av dig! Önskar dig all styrka!
Fråga: Hur går dina tankar kring att kalla dig alkoholist? Är lite intresserad kring begreppet för jag undrar om det är så svart-vitt. Alkohol är ju ett gift och beroendeframkallande och alla påverkas av det även de som inte är alkoholister. Kan det vara så att ingen egentligen tål alkohol och att vissa av oss dock är extra känsliga?
Allt gott!

Anonym28381
tis, 2019-12-31 - 13:23

Tack! Grattis till nykterhet!
Vill du utveckla vad det har fått för
konsekvenser för dig?
Allt gott!

Charlie70
tis, 2019-12-31 - 15:11

Jag ar en av dem som kan dela din lista nastan till 100 %. Ett undantag: jag ar alkoholist. Jag ar några år aldre and du och kanner igen mig oerhört mycket i det mesta du skriver. Nu har jag andå kommit till en punkt dar jag måste saga nej till mer a. Varför? Jo, jag skilde mig för ett drygt år sedan. Nu nar jag har barnen ar jag ensam med dem. Tidigare fanns det ju alltid en pappa i i samma hus som man kunde lagga över ansvaret på för en kvall. Men, det faktum att ens barn ska se den enda (just för tillfallet) narvarande föraldern berusad kommer jag inte utsatta dem för igen. Jag tog mitt beslut 9 dagar sedan. Gått bra hitintills. Å andra sidan har det j inte varit normala dagar och vardag på riktigt annu. Återstår att se vilka triggers jag inte ar medveten om som kommer att dyka upp framöver. Önskar dig ett Gott nytt år och kram!

Rolf
ons, 2020-01-01 - 15:25

Ja jag känner så tydligt igen mig i att jag inte heller kan identifierat mig med jag ligger i en rännsten och kräks, blivit uthämtad från sextimmars eller haft svåra minnesluckor med undantag för någon ungdomsfylla. Som vuxen har jag hittat andra strategier för att inte skada andra människor, jag dricker själv så att andra inte påverkas (fast det påverkas inderekt). Jag har gått varvet om flera gånger i min hackiga skiva, precis som du. Perioder av avhållsamhet för att efter ett tag glömma de problem som A har medfört mig. En semester, en weekendresa, sommar, firmafest, kundevent o.s.v. har jag åter kommit till att dricka igen och som du säger så tar det några veckor att ”dricka upp sig” till en för mig en hanterbar konsumtion. När jag väl är där är mina motgångar farliga för då medicinerar jag med A och här går det fort nedför då jag börjar fungera dåligt, motgångarna ökar och medicineringen tilltar. Vipps så har jag hamnat i en självgående spiral neråt. Det läskiga för mig är att spiralen blir djupare för varje varv på min skiva.

När jag läser på detta forum så verkar denna historia vara vanlig, tänker att det är väl ändå någon lycka att vi är här även fast vi inte har varit på ett behandlingshem än? Oavsett vad vi definierar problemet som eller om vi definierar oss som alkoholist eller ej så är vi här av en anledning. Vi har en insikt om att om vi fortsätter som vi har gjort så kommer det gå emot vad vi själva vill. Frågan är vad du eller jag behöver för att hitta nya vägar utan att åter igen hamna där vi inte vill vara?