av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
sön, 2020-01-05 - 00:56

Japp, så länge har jag varit nykter nu, säger appen. Om fem dagar når jag milestone 222 dagar :) Coolt antal. Det gick alldeles utmärkt för maken och mig att vara nyktra under resan, fast herr och fru sällskap avnjöt alkoholhaltiga drycker. Emellanåt kände jag mig litet avis, men det gick över rätt snabbt. En kväll blev det litet för mycket för frun. En annan kväll mycket för mycket för herrn. Jag tycker så fruktansvärt mycket om de här människorna, så det bekommer mig inte. Vi spelade frågesportspel halva nätterna, musicerade resten av tiden och åkte skidor på dagarna. Perfekt början på nya året :) Nu är jag rätt sliten. Tur man har ytterligare ett par dagar att såsa runt och bara pilla sig i naveln, innan allvaret börjar igen.

Knaskatten
sön, 2020-01-05 - 10:38

Över sju månader?! Herregud. Det är ju fantastiskt! Så fantastiskt bra, hurra för dig! ?

Fibblan
mån, 2020-01-06 - 22:54

Coola siffror till en cool person?!
Heja dig, vad bra du är Mirabelle ??!
222 dagar runt hörnet - det hände 2020 ??!
Grattis och en stor kram från mig till dig!
/Fibblan ?.

Mirabelle G-S
tis, 2020-01-07 - 23:42

Oh du store tid. Varför inte rivstarta med en 16 timmars arbetsdag när man nu ändå måste skrämma igång sig själv ? Gud så dumt. Man mår ju inte bra av att göra på detta viset. Så våffå våffå våffå göööör ho på dette viset då? Jo, hon hamnade i ett flow. Nu igen. Suck. Nåja. En gång är ingen gång. Men nu måste jag hålla ena foten på bromsen ett tag...

Strulan65
ons, 2020-01-08 - 11:46

Är mkt svårare att lära sig lagom än något annat, är väl därför man kört ända in i kaklet hela jäkla tiden?
Men fortsätt träna på bromsen, för är så viktigt att ha regler för att inte hamna fel// kram Strulan

Vinäger
tors, 2020-01-09 - 15:33

Haha, att det ska vara så svårt att lära om. Nu har du ju visserligen gjort det vad gäller det viktigaste, alkoholen, men ändå. Bra att du (ännu en gång) kommit till insikt om att livet hastighetsbegränsning har överskridits. Om inte annat för att det för många är en trigger till att bedöva sig med lite lullull. Och det vore ödesdigert nu. Inte för att jag tror det - du är ju en så'n som inte dricker - men det vore dumt att utsätta sig för risken i onödan. Eller hur?

Önskar dig ett lite lugnare tempo ett tag. Lite grönkålschips, Cola Zero och en stor portion Chill är ordinationen från doktor Vinäger inför helgen.

Många kramar till dig, du fina. ?

Mirabelle G-S
tors, 2020-01-09 - 18:56

Men man kan ju ha ambitionen ? Jo, jag är ju en sån som inte dricker... Tack vare lov. Jobb med rivstart och återgång till skola för alla ungar, med diverse tillhörande stressreaktioner, sömnsvårigheter mm... Det var tillräckligt för att jag skulle börja dagdrömma om ”bara ett par glas vin...” Men när man nu är en sån som inte dricker så kan man ju drömma på bäst man vill. Nåt vin blir det inte iallafall. Nu har vi iaf en ny ledningsgrupp på jobbet, som är inställd på att få ordning på torpet. Hög prio är att få ordning på våra arbetstider. Alla jobbar alldeles för mycket. Gratis. För ingen har haft tid eller energi att faktiskt hålla reda på hur många timmar det handlar om, eller försöka prioritera bland allt som är lika livsnödvändigt, eller försöka hitta på kreativa sätt att ta ut någon form av kompledighet. Från och med dagens möte med ledningen är det strängt förbjudet att göra sådär som jag gör. All extra tid ska skrivas upp. Varenda kvart. Och varför det var nödvändigt att jobba den kvarten. Och sen ska den plockas ut. Eller så hamnar man i allvarsamma samtal... Hmmm...

Fibblan
tors, 2020-01-09 - 19:12

Mitt tema och det jag bestämt mig för att jobba mest med, detta året ☑️. Det är min nyckel (bl.a.) till att fortsätta avstå alkoholen?️. För precis som du beskriver Vinäger, är det ju ofta det som väckt längtan till lull-lull och nedvarvning på det heltokiga sättet, genom att tillföra gift som i längden förvärrar..jaja allt det där vet vi..
Och med detta har ju du Mirabelle kommit så fantastiskt långt ??!
Så följer dig här och låter mig
inspireras av din resa??!
Svårt att stoppa sig när man är i flow dock..?! Och det behöver man ju säkert inte göra i stunden, utan göra precis som du gör nu. Vara medveten om hur man funkar och se till att skapa tid för vila och återhämtning mellan dessa tillfällen. Då kan man både tillåta sig att vara "där uppe", stark, ambitiös, kreativ och driftig, för att sedan ta det lugnt och ladda upp batterierna igen.
Flow versus slow ? Yin och Yang ☑️ !
(Konstigt inte den symbolen fanns med i biblioteket..?). Det som är så viktigt ?!
Lycka till med broms och gaspedalerna ?! Hoppas vi båda kan få diplom när vi går på semester till sommaren??!
Ha en fortsatt fin kväll och en lugn och härlig helg sen??❤️!
Kram!
/Fibblan ?.

Strulan65
tors, 2020-01-09 - 19:15

Alla jobbar för mkt, då hittar vi på en regel att de får de inte och om de gör de skall de tas ut i ledighet. På frågan hur, är svaret det är bara att följa reglerna. Ingen skall jobba mer än heltid punkt. Kan väl säga att det funkar så där ?
Blir spännande och se om ni fixar det och kanske har lösningen ?
Drömma får man och dricka saft// kram Strulan ?❤️

Mirabelle G-S
tors, 2020-01-09 - 21:33

Den var riktigt fyndig Fibblan! Det myntar vi! Utan mitt flow tappar jag all kreativitet och motivation, så det måste jag få hamna i med jämna mellanrum. Men slow är den saknade pusselbiten. Fokusera på att tillföra medveten slow, inte på att helt utrota flow... Det är ett förhållningssätt som faktiskt kan funka ?? Jadu Strulan... Följa reglerna. Det går ju inte att göra det och fortfarande utföra uppdraget. Däri ligger problemet. Diskrepansen mellan krav och resurser. Den dagen man lär sig att skita i kraven lär man sig att anpassa sig efter resurserna. Sorry, no can do, för jag jobbar 40 timmar. Punkt. Det ska jag fasen lära mig i herrens år 2020.

Mirabelle G-S
lör, 2020-01-11 - 20:50

Jag befinner mig på resande fot denna helg. En resa jag måste göra regelbundet, men har skjutit på sedan jag bestämde mig för att vara nykter. För jag har aldrig klarat av att ta mig an detta nykter, utan använt mig av stadig salongsberusning rakt igenom för att orka känslomässigt. Nu var jag till slut tvungen att åka. Long over due. Och det gör så fruktansvärt ont i själen. Nykter är jag. Men tror fan att jag ska bli galen av sorg. Det värsta är kasten mellan ögonblick av frid, när mina ögon fastnar på någon detalj och något minne av lycka tar över tankarna. Ett eko av svunna tiders hopp. Det skingras och verkligheten sköljer över mig som en kalldusch. Och får mig att ifrågasätta allt. Varenda livsval sedan 20 år tillbaka. Dåtiden. Nuet. Framtiden. Ifrågasätta livet självt. Det är som att världen rasar runt omkring mig och marken rämnar under fötterna. Men inget händer egentligen. Bara inuti mitt huvud. Världen fortsätter snurra och livet gå sin gilla gång, utan att ta notis om att katastrofen har slagit mitt liv i spillror. I mitt huvud. Hjärtat rusar. Tårarna bränner. Halsen krampar. Jag andas och upprepar mantrat ”du är ok, allt är ok, alla är ok, verkligheten är ok, bara inte just här och nu”. Jag låter säkert lika galen som jag känner mig. Men jag är nykter iaf.

Vinäger
sön, 2020-01-12 - 07:45

Vilken känsloresa du är ute på - i dubbel bemärkelse. Förstår att det är jobbigt. Ibland kommer vi inte undan vissa känslor, frågan är om vi ens ska försöka. Läste några bra ord hos Pianisten, som jag vill kopiera in här:

"Alla känslor planar med tiden ut men de vi gör allt för att undvika kommer ständigt tillbaka. Detta gäller både positiva och negativa känslor."

Klok som du är, vet du förstås redan detta, men påminnelser är aldrig fel.

Du gör det så bra, Mirabelle. Du sätter ord på känslorna så att vi andra förstår. Du härdar ut trots att det är mer än vad du känslomässigt pallar. Men framför allt, du gör det nykter.

Åh, vad jag skulle vilja komma över och ge dig en kram nu. Du får i alla fall en riktigt varm här.

Hoppas att du snart får landa hemma i lugn och ro, bearbeta allt och gå vidare.

Tänker på dig! ?

Fibblan
sön, 2020-01-12 - 11:26

kommer här ?❤️?!

Shit, vilken pärs du tar dig
igenom nu..?. Du är så bra på att beskriva dina känslor (en stor tillgång?!) så jag blev alldeles matt av ditt inlägg.. känner så med dig ?❤️ och önskar jag kunde vyssja dig som ett barn nästan. Hålla om, varmt och länge och säga att det här också kommer att gå över..
Du kommer att fixa även detta, utan a!
Förstår att du dragit på det, eftersom du vet hur mkt det kräver av dig.. Men nu for du! Och jag tänker att det också säger, att styrkan finns där???❤️!

Är med dig i tanken och skickar styrkekramar din väg..❤️

Stor kram!
/Fibblan ?.

Mirabelle G-S
sön, 2020-01-12 - 13:08

Tack kära vänner för era inkännande svar på min shoutout. Paniken över känslostormarna har lagt sig. Känslorna kommer och går, med mer eller mindre intensitet. Känner mig som en urvriden trasa. Tårarna lurar fortfarande bakom ögonlocken. Men jag är inte handlingsförlamad längre, utan håller förtvivlan stången genom att hålla mig upptagen. Det finns gott om jobb att göra, så det duger inte att sitta här och lipa ändå. Ikväll åker vi hem igen, till den version av verkligheten som ändå är ok, och blir bättre och bättre ju mer tid som går. Fotfäste. Acceptans. Glömska. Snart.

Mirabelle G-S
sön, 2020-01-12 - 16:00

Nu sitter jag här och väntar. Om en timme bär det av tillbaka till Stockholm igen. Det slår mig att sorgen är så allt konsumerande just nu för att jag har tappat mitt främsta försvar. Ilskan. Inte alkoholen (även om den kom väl till pass för att stanna i ilskan). Men åren har gått. Jag ser nyktert på tillvaron. Och läker väl, antar jag. Det rödglödgade raseriet skingrades. Ilskan gav vika för förlåtelse. Och en myriad av känslor fick spelrum. Nostalgi. Melankoli. Lycka. Smärta. Sorgen fick spelrum. Det var skönare att bara vara förbannad. Att hata. Ilskan saknas mig. Jag behöver inte alkohol. Jag vet inte vad det är jag behöver. Kanske ett permanent avslut. Kanske tvärtom, att återvända helt och fullt. Kanske ingenting alls, mer än ytterligare tid. Jag har ingen aning, annat än att alkoholen har spelat ut sin roll i sammanhanget.

PimPim
sön, 2020-01-12 - 19:52

...uppleva och tampas med i helgen. Skönt att höra att de lagt sig lite, men visst jag tror de kommer åter och åter igen just för att man har en viss skuld över vad man gjort och hur man misshandlat sig själv och svikit sin familj genom åren. Hade många sådana duster med mig själv förra våren några månader in på min nykterhet då. Jag klarade inte det ensam... men vad ska man göra när känslorna bubblar upp till ytan och när man är just ensam? Shit vad stark du var som fixade det nu i helgen... all eloge till dig!?

Många kramar PimPim?