av Axlanders

Axlanders
fre, 2019-09-20 - 00:12

Ligger i sängen och tänker så många "tänk om" och lyckliga slut i skann att jag blir knäpp. Jag vill verkligen inte det här. Det gör för ont. Och jag kan inte påverka minsta lilla, jag räckte inte till...

Axlanders
lör, 2019-09-21 - 19:13

Igår hörde sonen av sig genom sms på kvällen och skrev att han saknade mig, mycket!
Och det rev till i hjärtat utan dess like, tror aldrig min kropp pumpat ut så mycket tårar förut. Vi bestämde att han skulle hälsa på någon dag.
Vet dock inte när och om jag kommer orka det...
Saknaden är fruktansvärd just nu när jag vet att de har helgmys där jag brukade ha helgmys.

Har även fått böckerna jag beställde så försöker ta den lilla ork jag har och läsa.
Get your loved one sober och
Släpp kontrollen - Vinn friheten
Någon som läst? Ögnat igenom Get your loved one sober och undrar om någon använt sig av den metoden? CRAFT.

Axlanders
sön, 2019-12-22 - 23:04

Jag lämnade aldrig, vi tog det långsamt och är idag särbos. Men för varje dag som går så blir han mer och mer den giriga, elaka och kalla mannen som jag för några månader flydde ifrån.
Hans lycka när vi fortsatte som vi igen gav mig hopp, ett hopp som idag återigen svalnar...

En av anledningarna till att jag startade ett liv med denna person är pga hans genuina vilja att sluta med allt! Han ville det verkligen!
Idag när jag ifrågasätter när han tänker be om hjälp? När ska du lägga ner allt? Får jag skrik och ilska som svar. Svar som "Så tar du upp det igen, du håller fast vid varenda liten sak en säger och lever på det och trycker upp i ansiktet på en." Just den "lilla" saken är så oerhört stor för mig då den är själva anledningen till att jag faktiskt är med honom men han förstår inte det.

I Fredags stormade han ut pga jag inte sa något efter att han sagt att han inte ser ngn framtid med mig eftersom vi inte kan umgås med varandra vänner (hans=pundare/alkisar och mina vill han inte träffa?). Jag blev så matt i hela kroppen när han började höja rösten och säga elaka saker som blivit allt mer vanligt, vilket gjorde mig tyst och apatisk... Vilket gjorde honom förbannad och rätten att bara lämna mig med de orden hängandes...
Han har gjort något halvhjärtat försök att ta kontakt sedan dess men jag orkar inte svara, vet inte vad jag skulle svara.

Det är verkligen bara sonen jag älskar och gör ont att lämna nu. Vore det inte för honom hade detta varit betydligt lättare...

Axlanders
sön, 2019-12-29 - 20:54

Jag måste ut ur detta. Jag hör alla ord som kommer ur min mun då jag berättar om allt för en nära vän, jag hör hur ohållbart det är. Hur stort egot är på denna man och också hur mina egna gränser har pushats och pushats till att bli obefintliga. Alla hårda ord jag får höra då det inte dansas efter hans pipa.
Jag hör hur allt låter. Jag ser hur det är. Så varför är det så svårt?!
Jag vill inte leva med ett rusande hjärta när hans röst höjs, eller andnöd och tårar av panik då hans ord haglar över mig. Jag vill inte!!

Denna helg har varit så fruktansvärt plågsam med vetskapen av att sonen är där och jag är inte längre del av vår lilla familj. Jag känner mig inte saknad, inte önskad. Jag är bara borta, inget mer med det... Och det är det som gör mest ont i mig

Amanda
tors, 2020-01-02 - 09:21

Vad tufft du har haft det den senaste tiden. Med stunder av rusande hjärta, andnöd, panik och elaka ord som haglat. Samtidigt har det känts svårt att bryta upp, vilket är helt naturligt. Vi människor har ju flera olika sidor och jag gissar att det har funnits mycket värme mellan dig och din partner. Under de senaste dagarna har de kyliga och elaka sidorna dykt upp allt mer, och du har lagt märke till att dina gränser har suddats ut. Situationen har blivit ohållbar. Klokt att du delar med dig till din nära vän och att du skriver här! Det är inte lätt att stå ensam i detta smärtsamma.

Vad skulle du behöva just nu? Finns det något som kan vara hjälpsamt?

Tveka inte att kontakta t.ex. Kvinnofridslinjen på telefonnummer 020-50 50 50 om du vill prata med någon utomstående. Och fortsätt gärna att berätta här! Vi är flera som läser det du skriver, du är inte ensam.

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Axlanders
tors, 2020-02-06 - 01:31

Stor sorg då min katt slitits bort från mitt liv. Hon fanns alltid vid min sida sedan 18 år tillbaka och nu är hon borta. Jag känner en stor saknad som inte kan beskrivas. Fått fint stöd av vänner och bror. Dock har han jag älskar mest behandlat mig som luft. Agerat argt när jag visat känslor, fått känslorna att verka orimliga i proportion till vad det gäller... Han och alla vet hur mycket hon betydde för mig. Hans oförmåga att stötta mig har gjort mig apatisk.
All kärlek har förvandlats till likgiltighet och tomhet. Jag kan inte längre känna den passion jag haft för denna person. Jag bryr mig inte lika mycket om att mista honom och sonen. Detta är en stor klocka som ringer! När jag inte känner något alls... Då finns det inget som håller mig kvar.
Nu behöver jag bara ta steget, mitt lilla förnuft och krossade hjärta ut ur denna skeva människas liv...

Nordäng67
tors, 2020-02-06 - 07:31

med din katt, ledsen för din skull♥️ Förstår din saknad, husdjur ger bara kärlek och tillit. Dom är aldrig elaka, bara snälla. När det gäller dig själv: du skriver att "han jag älskar mest har behandlat mig som luft". Kanske kan du fundera lite över vad kärlek är för dig? Känner igen mig mycket i det du skriver. När jag började fundera runt det insåg jag att jag inte kunde skilja mellan sorg, kärlek, ilska, ledsen. Jag blandade ihop allt som knep i hjärtat. Jag har precis som du destruktivitet i barndomen. Man har lärt sig att någon som man älskar kan behandla en både med kärlek och sen svänga om och göra riktigt dåliga saker. Man blir "trygg" med att vara otrygg. Har du provat terapi? Jag har gått i KBT och fått jättebra verktyg för att lära mig att sortera känslor. Och också att mer kunna sammanfatta människor som bra eller dåliga för mig. Tidigare kunde jag se människor t.ex. mitt alkoholiserade ex som två personer: en jag älskade och en jag hatade. Hatade att prata om min barndom, såg den som begravd. I KBT blev jag uppmuntrad att titta på den lite mer utifrån. Ett bra sätt för då såg jag mig själv som liten och började känna empati (inte tycka synd om) och omtanke med mig själv. Så vänd fokus till dig själv. Även om din särbo är ett lite passerat kapitel så kanske du vill ha ett förhållande någon gång i framtiden. Bra att jobba med sig själv så man då väljer någon som är bra på riktigt för en. Många kramar