av Berra

Ångesten tar mitt liv...

svagis
ons, 2020-01-01 - 10:52

du är en fantasifull, energisk och mångordig personlighet. Mycket känslor i vanliga fall här också. Dock har jag gått ner på sparlåga sen jag blev nykter och det känns....ganska trist men välbehövligt precis som du skriver....mellandagarna är viktiga. Jobbstressen svår att undvika men det borde gå lättare utan A. Är inne på dag 12 nu och kroppen återhämtar sig dag för dag.

Gott Nytt 2020!

Berra
tors, 2020-01-02 - 01:21

..och god fortsättning på det nya året.

Lite tungvrickning blir det med tjugo tjugo, får hela tiden en liten minnesflash från en kompis som alltid tjatade om sin pilkastning när han var full, det högsta man kunde kasta var i tårtbiten klockan tolv med inte i det största fältet, utan i det minsta som gav tre gånger värdet på tårtbiten...
” å då skulle ni ha sett, ja’ba’ satte trippel tjugo trippel tjugo och på sista trippel tjugo igen, hundraåttio points på ett set...”
Och det fick man inte bara höra en gång utan flera gånger under samma kväll, oj så trött man blev på det.
Inlevelsen var stor hos honom och han torrkastade alltid med högerhanden, enda gången han var någorlunda moderat med sitt drickande var under tävlingen, två snabba öl sedan tävling och därefter antingen segeröl eller som oftast dränka sina förluster.
På helgerna drack han och hans kompisar alltid hembränt och cola som de brände själva, och var stolta över för deras sprit luktade aldrig finkel.
Minns en helg på sommaren för dryga 25 år sedan, vi låg på stranden några familjer och par och han var som vanligt fyllesjuk en lördagseftermiddag, hans minsta dotter då kanske två år behövde bajsa och hans dåvarande sambo sa till honom att den där blöjan få du ta, dvs ungen badade naken men behövde sätta på en blöja så att hon kunde slutföra jobbet.
De gick in i skogen och ordnade med saken, ungen kom sedan springande tillbaka glad i hågen och skrek glatt att bajset hade luktat så illa att pappa hade kjäkts i skogen.
Alla log glatt åt honom när han kom glidande ur skogspartiet helt blek i ansiktet, han tittade på oss alla som om ...”what”?
Föga visste han att dottern hade skvallrat på honom, han lade sig på filten och plockade fram snuskburken och knackade vant på locket som han alltid brukade göra.
-Vad hände med snusen du tog för fem minuter sedan frågade en kompis?
-Äh stönade han lite lågmält, den försvann, och så var den saken slutdiskuterad tyckte han, och alla andra fnissade åt honom.
Slutkontentan av detta drar man att bakfylla och byta bajsblöja inte går ihop.

Så hur blev min nyårsnatt då?
Jotack, alldeles utmärkt, vi blev bara två par, det tredje paret stannade hemma med sin sjuka vovve, och den sjunde stannade hemma och firade med sina numera vuxna barn.
Vovven har kommit till åren har har fått många ålderskrämpor, det är väl frågan om hur länge de ska hålla liv i henne.
Det är för övrigt den enda hunden som är väldigt reserverad mot mig, och det har att göra med att när hon var en liten valp och skällde på mig som de alltid gör mot nya främlingar, så ställde jag mig på alla fyra och skällde tillbaka mot henne och jagade henne runt i huset, hon har aldrig därefter kunnat förlikat sig med mig, kanske har det med att göra för hon vet inte om jag är en människa eller möjligen en annan hund.
Japp, så’n är jag.
Nä’men för att återgå till gårdagen, det blev en otroligt lugn och behaglig kväll, bara vi två par runt en fin middag med förrätt och efterrätt som tog många timmar runt bordet, många vackra glas och stämningsfullt ljus från kandelabrar på bordet.
Kommunerna har bestämt att inga fyrverkerier på styrpinne får avskjutas längre så bara tårtor är lagliga numera.
Men trots det blev det vackert runtomkring oss från grannarna, själva hade vi bara kinesiska lyktor att skicka upp.
Men det blev allt av en flopp, den ville först inte veckla ut sig och tog lång tid på sig att få lyftkraft, när jag väl släppte den så dalade den ner ifrån balkongen där vi stod till att lägga sig i en enebuske och vi var livrädda att den skulle ta eld.
Men efter någon minut lyfte den sakta för att bli tagen av vinden och stryka grannens taknock innan vinden fick ett rejält tag i den och den gungade fram och tillbaka med världens fart, långt bort i skyn kunde vi skönja en liten röd prick som slog följde med många andra lyktor som vandrade samma horisontlinje tillsammans med sprudlande blixtrar från andra fyrverkerier, det var vackert.
Jag frågade de andra om vi skulle testa en till, men nej för f-n svarade mannen i huset, vi vet ju inte var den hamnar då.
Vi satt kvar i soffan långt in på småtimmarna och pratade gamla minnen.
Jag hade tagit med mig alkoholfri skumpa och en eklagrad julmust i champagnebutelj samt en alkoholfri gin&tonic.
Kvinnan i huset utryckte sig, ”F-n Berra vad mycket roliga olika sorters drycker du jämnt kommer med” efter att ha med glädje provat alla sorter och blivit glatt överraskad.
”..och här sitter vi med vårat samma gamla sura rödtjut på bag-in-box och så kommer du med en massa nyheter”
Ja svarade jag, och två av dessa är ruggigt nära sina original så det gäller att hålla koll på glasen.
Summa summarium så var vi båda väldigt nöjda med en lugn och trivsam nyårsnatt i goda vänners lag.
De vi firade förra nyåret med valde att göra en repris av fjolåret med en hejdundrande kalas på ett konferenshotell.
Men vi är lite rädda för att skapa nya traditioner, en gång är ingen gång, två gånger är en gonggong.

Annars är dagarna väldigt sköna, vi sover länge och tar långa frukostar, frugan lägger sina mellandagspussel som hon alltid gör.
Jag röjer runt i garaget precis som jag alltid gör i mellandagarna, det behövs och det blir lite av en upptäcksfärd.
Ojdå, är det här den där mojängen ligger, få se nu, den hör ihop med den grejen jag slängde igår, om jag sätter ihop dem så får jag en fungerandes sak, jag limmar, lagar och smörjer saker och plötsligt får de ett återuppstått liv igen.
Hoppsan det där hade jag en dubbel uppsättning av, då får de följa med ut till stugan i vår.
Jag plockar och fixar, lägger i ordning och sorterar, det blir inte så mycket mer plats men jag vet nu var saker har sin plats i alla fall.
Men det är bara frågan om ett par månader, så ser det ut som ett minfält igen, en släpvagn full av skräp går iväg under helgen till återvinningen och jag kan under några veckor stoltsera med att jag har gjort någon jädrans nytta under ledigheten.

Jodå, jag fick åka in i måndags till jobbet igen, killen som skulle köra utrustningen fick inte igång den, så det blev utryckning i alla fall på min lediga dag, för väl se vad som händer under morgondagen, kanske jag ska glömma mobilen hemma då?
Då har jag lovat frugan att vi ska åka runt och drälla lite i butikerna så vi får lite omväxling ifrån pusslandet och städandet.

Ute har det börjat blåsa upp i byarna, och jag minns precis hur det var exakt för ett år sedan då jag också skrev på forumet just då.
Då blev det nyårsstormen som ställde till det för hela Mellansverige, men jag hoppas att det inte blir lika som då.
Träden föll och många blev strömlösa under flera veckor, visserligen är det mysigt när det viner om husknuten och man ligger tryggt och lugnt i sin varma säng, men så lajbans är det ändå inte om man ser till konsekvenserna.

Nu har det börjat rycka lite i längta-till-stugan-tarmen, och jag vill inget hellre än att solen och värmen ska komma tillbaka.
För har inte snön kommit till julen, så behöver den inte komma alls resten av vintern heller.
Ligger och väntar på att sonen ska komma hem i natten, imorse kom han hem halvelva på morgonen.
Det känns som om han redan har flyttat ut, för han är mer borta än hemma numera, men å andra sidan, det börjar bli dags för honom att testa sina egna vingar, han är flyttmogen nu med sina 22 år.
Han är i början av sitt vuxenliv, och jag har blivit morfar och ligger och väntar på mina barn ska komma hem, känner mig gammal.

Swosch!, vad var det där?
Det var ditt liv Berra!
Oj, jag hann inte riktigt med, kan jag få ett nytt?
Nope!, det var det enda du fick, slit det med hälsan.
Halsa?
Nej Hälsan Berra, du levde inte ditt liv för att supa bort det, var rädd om det och njut varje sekund.
Du vet inte om när ditt liv är slut, och spara inte det bästa till slutet, det kan redan vara försent då.
Lev nu, dö sen...

Mitt chitchat med ”Gud”, eller någon annan högre makt.

Berra

mulletant
tors, 2020-01-02 - 11:34

och god fortsättning✨ Gör det; Lev nu! En av mina favoritpräster (jag håller mig med flera) har sagt att vi lever ett pulsslag i taget och det enda vi äger är andetaget i våra lungor! Ett ögonblick i sänder. Eftersom jag har min grundkompetens i vården så vet jag verkligen det, på riktigt.... fast vi lever ju ändå, de flesta av oss, med blicken riktad framåt, med fokus på framtiden - och så ska det vara!
Nio årsskiften har jag funnits här nu, mer o mindre intensivt. Forum, och speciellt ni långvariga forumvänner, är numera en oskiljaktig del av mitt liv. För det, för er alla är jag tacksam❣️
God fortsättning till er alla, alla.... / mt

Berra
mån, 2020-01-06 - 00:44

Många helgdagar med små luckor börjar nu ta sin ände....
OK, det är en dag kvar, en måndag som tur är som är röd, bara fyradagarsvecka, jo tack det smakar mumma.
Men jag ser inte riktigt fram emot den, min ledighet har varit orolig, tvingats rycka in två gånger till jobbet, senast i förrgår fem timmar troligen utan att ha löst problemet, det tar tid att se resultatet pga vissa fysikaliska lagar.
Det går kalla rysningar utefter min ryggrad, kommer få ett helvete närmaste dagarna, och att jobba hårdare betyder inte att det går fortare, man måste jobba smartare, och man kan inte stressa fram logiskt tänkande vid felsökning.
Men man vet inte, det kan gå bra också, ingenting som är hugget i sten.

Jag och frugan har precis lagt oss i sängen med nybytta lakan och det känns fräscht, är egentligen inte alls trött så det blir lite som en straffkommendering, min dygnsrytm är helt rubbat senaste veckan, har somnat runt halvfyra fyra om nätterna.
Det är konstigt, inte alls trött och sömnen kommer som en ren utslagning, fjopp där gick säkringen liksom.
Vaknar klockan sex på morgonen av att tidningen ligger över ansiktet, läsglasögonen runt halsen och nattdukslampan lyser.
Räddar upp situationen och se där ligger man igen, med sina tankar, fuktiga sängkläder och kalla fötter, inget känns bra.
Men tio minuter senare går man in i dvalan igen, för att vakna runt klockan elva på förmiddagen, jag sover som djupast på morgonen, suck det var den förmiddagen!
Dagen har till hälften gått och med en frukost är man redan inne på eftermiddagen, t.om lediga dagar blir stressande.
Idag tog jag och frugan en låång promenad, vi har knappast haft någon riktig motion alls den här ledigheten, mest jagat runt känns det som.
Efter att gått runt och kikat in genom fönsterna längs gångvägen i det nybyggda området och sett hur det har utvecklats senaste åren, så gick vi stigen genom kohagen där herdefordskorna var borta och jag undrade om de var i stallet eller i frysen.
Men usch vad hemsk du låter sa frugan...
Men vadå, man har inte biffdjur för att enbart gosa med dem svarade jag, de har ett syfte, liksom...
Jomen ändå sa hon som inte tänker på att köttbiten i köttdisken en gång har varit ett levandes djur.
Vi gick längs med strandpromenaden utmed sjön där isskorpan var bara några millimeter tjock, jag suckade högt!
Frugan frågade varför och jag sade att det lär nog inte bli att testa långfärdsskridskorna den här säsongen heller, okey det är de två kallaste månaderna kvar på vintern men undrar om den hinner ta sig, jag har en enorm respekt för naturisar.
Vägrar gå ut på den innan traktorn har plogat upp en skridskobana på den, klarar den traktorn, klarar den mig.
På vägen hem efter ca en trekvart stannade vi och knackade på hos några gamla vänner som vi inte träffat på något år och tiggde till oss en fika.
Det blev en härligt impulsiv visit och vi satt länge vid fikabordet och samtalade, de hade också blivit mor/far-föräldrar så det fanns många bilder att titta på, stoltheten gick inte att ta miste på.
Runt benen kryssade två små lurventussar till hundar, tysk spets tror jag deras ras var, skällde först på mig och efter att ha rullat runt med dem på golvet ett tag så släppte de mig inte med blicken och de turades om att sitta i mitt knä.
Jo jag är en sann djurvän och kan inte låta bli andras djur, och efter en stund har jag fått deras tillit och då älskar de mig med.
Djurs kärlek är helt utan förbehåll äkta, antingen gillar dom dig, eller så inte, inga bakomliggande tankar.
När vi kom hem två timmar senare och det blivit mörkt så var alla barnen hemma med barnbarn och liksom väntade på var är middagen?
Deras två jyckar luktade misstänksamt på mina byxor, jasså! Det är till att ha varit otrogen du missunnande människa !
Det var de blickarna deras hundar förmedlade, tittade på mig och undrade, vart f-n har du varit?, jag känner inte igen lukten.
Snabbt hade vi ett familjeråd, och vi åkte till affären och köpte mat, det blev tunnbrödsrulle, med vanlig slang och lite tjockare kryddigare korvar, och gisses vad det rev bra, trots att vi körde grillen ute så behövde de inte vara varma, de var heta nog ändå.
Tillsammans satt vi länge runt middagsbordet, mätta var vi sedan lång tid tillbaka, men vi fortsatte umgås och samtala.
Det här är vår högsta familjetid var vecka, söndagsmiddagen, tiden då vi är tillsammans.
Ett tillfälle då vi kan lätta på våra hjärtan och samtala om precis vad som helst, både bra och dåliga saker.

Återigen tänker jag på hur min livssituation har förändrats sedan den dagen jag valde att förbli nykter.
Söndagar som var min värsta dag med ångest för sådant som jag inte hade haft kontrollen på under den tidigare delen av helgen.
Nu till den bästa av dagarna i veckan, där familjen står i centrum för våran uppmärksamhet.
Jag har tidigare försummat min familj med att ge ångesten precis all uppmärksamhet i stället för de som behövde mig.

Det är min tid att ge tillbaka den nu, det är aldrig försent för en förändring.
Hur stor eller liten uppoffringen än är, hur mycket min insats än tar, jag finns där för de mina, jag lyssnar på dem, stöttar dem.
De gav mig mod att genomföra min förändring, tillsammans ger vi varandra styrka.
Mitt livsverk finns där, produkten av sann kärlek, förtroende och förståelse, inget missbruk ska få ta det ifrån oss.
Jag värnar om det som betyder mest för mig, min familj, släkt, vänner och äkta gemenskap.

Helgen är på väg att ta slut, inte mina vänner, ni är några av dem, sträck på er!

Berra

svagis
mån, 2020-01-06 - 09:21

Du ger en fin bild av det nyktra livet - ingen dans på rosor men ändå så tillfredsställande - tack för det Berra!
Jag vill brodera en bonad och sätta upp i mitt kök och där ska jag brodera dina ord från inlägget ovan:

"Det är min tid att ge tillbaka den nu, det är aldrig försent för en förändring.
Hur stor eller liten uppoffringen än är, hur mycket min insats än tar, jag finns där för de mina, jag lyssnar på dem, stöttar dem.
De gav mig mod att genomföra min förändring, tillsammans ger vi varandra styrka.
Mitt livsverk finns där, produkten av sann kärlek, förtroende och förståelse, inget missbruk ska få ta det ifrån oss.
Jag värnar om det som betyder mest för mig, min familj, släkt, vänner och äkta gemenskap."

Kram
svagis

Mrx
mån, 2020-01-06 - 10:19

Den här veckan missade jag ej ditt bidrag här på AF. Du skriver väldigt bra och tänkvärda inlägg. Ångesten tar mitt liv heter din tråd. Min tråd heter fyller ångest. Känner igen mig i hur du beskriver ångest helvetet för jag har haft samma problem själv. Ser fram emot nästa gång jag har tillfälle att läsa din text.
P.s jag ska bli morfar igen till barnbarn nr 2. Vi gick båda i väntans tider på våra första barnbarn när vi träffades på alkoholhjälpen förra året.
/,Mrx

Självomhändertagande
mån, 2020-01-06 - 13:46

Hej Berra, jag är ny här och har ägnat förmiddagen att läsa i denna tråd. Jag önskar att mitt ex hade insikter som du. Nu har jag valt att släppa taget om honom, även som en vän, då jag upptäckt att han faktiskt inte alls förstår vad hans alkoholism gjort för skada. Jag läste inlägg från början och blev så berörd över de som du skrivit med Mie och 20 åringen och med många andra. Det är magisk läsning och du uttrycker dig väldigt bra i text. Jag instämmer med Sigge, det bor en författare i dig. Kanske du ska skriva en bok. Skriva ut alla dina inlägg och se om det går att göra något med dem. Fråga runt bland förlagen. Om du vill förstås. Jag var medberoende i 11 år och var inte medveten om det under de första åren. Jag hade gärna tagit del av dina insikter om jag hade hittat hit tidigare! Tror att många behöver läsa din visdom. Att stoppa i tid och uppleva livet när det fortfarande finns en möjlighet, att uppleva livet tillsammans med nära och kära. Wow! Vilket mod och vilken insikt. Tack. Tack!

Berra
sön, 2020-01-12 - 22:42

Det började med att jag styckade ner granen som nu mer liknade en strippfikus, den ville klä av sig in på bara stammen.
Kanske hade det något att göra med att herrn i huset börjat snåla med vattnet, vem vet...
Efter att möjlat ner den i en svart sopsäck och torkat av mordvapnet i form av en japansåg och påbörjade saneringen på styckplatsen.
Först med sopen, sedan med dammsugaren...
Spår av mördaren i form av fotspår med offrets barr under skosulan gjorde att rengöringen fortsatte ut i hallen där granliket kunde återfinnas utanför husknuten.
Smutsiga skoavtryck i storlek 44 med jord kunde återfinnas i köket, så det blev att våttorka flyktvägen ut i garaget.

Ja som ni ser, jag får en massa sjuka tankar varje år jag ska såga ner granen, den har ju inte gjort mig något ont, men ut ska den.
Hursomhelst dessa j-vla granbarr fanns nu i hela huset, mest i strumporna som såg ut som om jag sparkat en igelkotte i röven.
Så städningen fortsatte, helt oprovocerat blev det en storstädning med hela huset som insats.
Ja varför inte ta to’orna också, sagt och gjort fint blev det.

Varför denna städhysteri då, jo frugan kom på mig, varför gör du en massa andra saker än det du skulle göra, städa arbetsrummet!
Visste att det var precis det som störde mig, jag ville inte sätta igång och rensa, alla viktiga papper, kvitton och sladdar till all elektronik som jag köpt in senaste tiden, hur skulle jag kunna veta vilket USB-sladd som hör till vilken apparat?
Arbetsrummet blir alltid en sådan där sopstation där man lägger grejer som man inte vet var man ska lägga dem, eller inte orkar sortera in på en gång, sedan blir det en övermäktigt.
Jag antar att alla har en sådan där plats där saker blir liggande där man inte orkar ta tag i allt på en gång.
Men jag hann att plocka lite innan det blev dags att ordna med middagen, man kunde se skrivbordet på sina ställen, det var visst brunt.

Men vi har varit duktiga hela helgen, frostade av tre frysar under gårdagen när det var någon minusgrad ute, fyllde upp soptunnan med gammal mat, vissa gick ut 2015!

Men för att återkomma till det här med alkoholen.
I lördags vaknade vi upp till att sonen hade röjt ordentligt i köket, han och en kompis som sov över hade varit ute och kommit hem sent och skulle laga fyllemat, tunnbrödsrulle med en burk uppvärmd ravioli, låter det gott?
Man blir lite gramse, men tycker ändå att det är okey på något sätt, jag gjorde ju likadant i hans ålder, men då bodde jag inte fortfarande hemma, frugan plockade undan det värsta och sedan lämnade vi slagfältet, ut och shoppade.
Kom hem efter att besökt det stora möbelvaruhuset med två nya kuddar, riktiga specialare, de har en inbyggd gel i ytan som alltid ska vara svalkande!!!
Vi skyndade oss att gå och lägga oss, de har en sådan där memoryskum och är lite obekväma tills dess att man vant sig, men min var utan blöta svettfläckar i alla fall, första gången på åratal...

Okey, nu drev jag iväg igen ifrån ämnet, jo...
Frugan satt på tåget i veckan, hon berättade att hon satt mittemot två äldre herrar, den ena säger sedan till den andre...
-Jag har räknat ur en sak!
-Jaha vadå.
-Jo jag har räknat ut att jag har druckit öl för trettiotretusentvåhundrasjuttioåtta kronor under förra året.
Frugan slutade lyssna när hennes tankar gick till att räkna ut vad det blev per månad, nästan tretusen kronor.
Vem dricker öl för tretusen kronor tänkte hon.
Hon fortsatte lyssna på männen, han gick tydligen ut på den lokala pizzerian och bälgade i sig fem stora öl varje kväll.
Nu skulle han bara gå ut onsdagar, fredagar och lördagar och bara dricka två öl per kväll.
När hon berättade det så slog det mig, hur skulle han lyckas med det, från 35 öl per vecka till bara 6.
En sådan storkonsument kommer att möta en hel del abstinensproblem på vägen, om han kommer att kunna hålla räkningen.

Nästa grej var det jag såg på morgonteven i morse, Patrik Sjöberg gick ut med att han hade haft problem med drickandet.
Hållit upp i fyra månader nu, han ville nog förtränga lite av hans historia med övergrepp och så vidare.
Men också som han sade, han tillbringar mycket tid på hotell när han föreläser om sin historia, man checkar in på eftermiddagen, äter en bit och sedan sitter han i baren för att inte få det så ensamt, lätt att trilla dit då, eller hur?
Hursomhelst blir jag ändå glad att kändisar går ut med sina alkoholproblem, det skapar nog en lindring för vanliga människor som sliter med sin nykterhet, alkoholen är ändå rättvis, den drabbar alla, kända såväl som okända, fattiga och rika.

Så min veckoroman börjar här ta sin ände, jag ligger som vanligt i min säng (med min kylkudde) en söndagskväll och summerar veckan som gick, det känns bra, jag är nöjd.
Arbetsveckan som gick var förfärlig, ni kanske minns mitt helvetesproblem, jag fick åka in tre gånger på min ledighet, jobbade övertid flera kvällar och i torsdags eftermiddag så löste jag det, det blev trots allt en väldigt avkopplande avslut på veckan.
Men jag har haft jouren i helgen, men som tur lät de mig vara.
Jobbet håller på att slita ut mig, eller så håller jag på att bli gammal, pallar inte att ligga i jämnt.
Min stackars hjärna tar aldrig vila, den löser problemen på nätterna också, inte undra på att man är sliten.

Snart så, en stunds medvetslöshet där kroppen kanske är orörlig ett tag i alla fall.
Jag ser fram emot forumträffen, mindre än en månad kvar, det pirrar lite..

Berra

Strulan65
mån, 2020-01-13 - 00:13

Tittade in här sent söndag kväll och där var Berra, kunde inte låta bli att läsa så blev en bra avslutning på denna dag❤️? Men i morgon blir starten på måndagen trist, så är det när man är nyfiken ?❤️Kram Strulan

Mrx
mån, 2020-01-13 - 07:21

Veckans krönika innehöll som vanligt igenkännande glimtar för min del. Jag har också ett arbetsrum med samma funktion som ditt. In med skiten i arbetsrummet och låt den mogna till sig innan det avgörande beslut fattas vad som ska hända. Jag ser fram emot Forum träffen med pirr i magen. En dag i taget ?
/Mrx

Fenix
tis, 2020-01-14 - 12:01

Berra, just som jag hade förträngt arbetsrummet genom att helt enkelt stänga dörren så känner jag mig totalt avslöjad. Ska börja rensa i eftermiddag, men ta det i små portioner. Ska rensa en hel stor hylla i ena skåpet och försöka skapa någon slags logik med alla sladdar. Vem vet, kanske kan några dubbletter åka i soporna, kanske tom saker som är trasiga och inte längre har något existensberättigande i mitt hem. Får jobba på till träffen i Stockholm då man kan slappna av från vardagens små förtretligheter. /Fenix

Berra
sön, 2020-01-19 - 23:09

Säger de som säger sig veta...
Men när år läggs till år så händer det ju ändå någonting, livserfarenhet typ?
Med åren så blir man ju lite visare, lite klokare och lite mer förståndig, eller?
Det var väl därför man lät åldermännen styra i de mindre byarna förr i tiden.
Visst fanns väl inte styrkan där rent fysiskt, men de fick respekten för att ha levt väldigt länge.
Men sådant gäller inte längre på våra arbetsplatser, bara för att man har jobbat där länge så får man ingen cred för det.
Ingen lyssnar på det som har hänt tidigare, man låter de yngre få upprepa samma händelsen än en gång,
Medan de äldre säger ”vad var de vi sa”, varför lyssnade ingen på vad vi hade att säga?

Varför all dess åldersnoja tänker väl ni?
Jo ett streck till på min vandringsväg, gammal har blivit äldst, ännu en gång i vår familj.
Men jag tycker nog att de andra nära fortfarande lyssnar på mig, även om de inte alltid gör som jag säger.
De har väl mer blivit en form av rekommendationer, gubben gaggar vidare, det är gamla grejer som trillar ur hans mun.

Idag har vi haft huset fullt av gratulanter, och gårdagen gick åt till att förbereda kalaset med inköp, bakning, städning osv.
Jag har en fru som är i det närmaste perfektionist, ingen ska kunna klaga på hennes överdåd av kaffebröd, tårtor, kakor m.m.
Och visst är de uppskattade, de flesta kommer och minst lika mycket för att umgås, snacka av sig lite vad som har hänt på sistone.
Och ljudnivån är alarmerande hög, vår favoritfamilj stannar in i de längsta, och det har blivit lite av en tradition att vi då äter middag ihop, alla nio personer (och en halv), idag fuskade vi med hämtmat, det fanns ingen ork till att ställa vid grytorna.
Nu ligger tystnaden som ett mjukt täcke över oss, och ingen orkar prata mer, alla har åkt iväg och vi bara njuter av tystnaden.
T.om TV’n står på låg volym, vi laddar för en ny arbetsvecka, stor suck!
Frugan packar väskan, hon ska iväg på en tjänsteresa under morgondagen.
Förr i tiden betydde detta att min stackars hjärna planerade för fullt just nu vad kul jag och min alkoholtörstande hjärna skulle hitta på när ”kärringen inte var hemma”.
Jag är så trött på allt detta dividerande i min skalle, och det känns verkligen skönt att jag inte behöver oroas över detta längre.
Jag är fri att ta övertaget över mina inre tankar, det enda jag behöver fundera på är vilken typ av hamburgare jag ska köpa.
För lat är jag, det är inget att skämmas över, ingen här lagar mat för bara en person, inte i den här familjen, möjligen fil & flingor.

Och tänker man tillbaka till dessa tider då man drack, ja usch.
Ringa runt till kompisarna, ingen som är sugen på att gå ut och dricka en öl?, vadå en öl!
Hela hjärnan var fullt upptagen med att planera något, vad som helst, bara det innehöll någon form av alkohol, i massor.
Alkoholsuget är svältfödd hos mig, den lilla slingan i skallen är förkrympt och nästan förtvinad, men ack så lätt att väcka till liv.
Jag har alltid en stor respekt för den lilla ådran som mycket snabbt kan växa mig övermäktig.
Därför håller jag mig avsiktligt borta från alla eventuella tankar på att någonsin kunna dricka alkoholen igen.
Det blir så mycket surr i pallet då, även om det ligger långt fram kommer aldrig hjärnan att få någon ro.

Och inte bara ångesten som äter upp mig, utan allt skit som händer när man inte har kontrollen.
Jag blev faktiskt rädd för mig själv på slutet när jag drack, tappade ofta kontrollen och all vetskap om vad som hade hänt.
Att leva med den ovissheten dagarna efter, vänta på att någon skulle ringa, messa eller maila om att säga upp vänskapen.
Och på slutet behövde det inte ens några stora mängder, ångesten kom av sig självt som en gammal vana, som ett gift i mina nervbanor inducerat av alkoholen.
En vana som skulle finnas där, var helg skapad under fredagen och med ångest som inte var avklarad under lördagen, som sedan späddes på ännu mer under lördagen och sedan komma i dubbel dos under söndagen.
Det var därför jag alltid hatade söndagar, ångestens dag med kallsvettningar, magont och ett kryp under huden.
De gånger jag försökte prata med någon om det, fanns bara ord som ”Äsch, det dr har ju inte hänt, nu överdriver du”
Men i min upplevelse så var det ju en verklighet, det var som om man förminskade min verklighet.
Det hände så mycket i min stackars skalle, att jag kände att något måste göras....
Roten till allt det onda var ju faktiskt alkoholen.
Och ett bra sätt att få hjärnan på andra tankar var ju att belamra den med nya, allt som gav hjärnan någon form av näring förutom drogen alkohol som den var så beroende av, var bra.
Att hålla den sysselsatt med annat var min medicin, tills längtan efter alkoholen hade ebbat ut.

De säger att åldern inte har någon betydelse, det har den visst det.
Ju längre tid jag har avhållit mig från alkoholen, desto mindre tänker jag på den, den självläker så länge jag inte ger den näring.
Kanske, kanske är det därför vi nykterister hela tiden räkna dagar, ju längre tid det har gått, desto mindre tid tar den av våra tankar.
Varje vecka tänker jag extra mycket på den, just söndagar som med tiden har växlat från min värsta dag i veckan, till den bästa.
Just därför skriver jag allra helst på söndagar i forumet, och den tiden på dygnet när jag har som bäst tid för mina egna tankar.
Det är just nu, och jag känner en tacksamhet för att jag har fått det liv som jag verkligen förtjänar, ångestfritt!

Det enda jag behövde göra var att göra mig av med en efterhängsam kompis som kallade sig herr alkohol.

Berra

Stormenlilla
mån, 2020-01-20 - 08:52

Grattis! Också grattis till dig som gjort så bra val för dig själv och som nu kan skriva så mycket fina inlägg som gör att vi andra får inspiration. Jag råkade trilla dit lite i helgen, inget kaos som det brukade vara men fick som du skrev den där krypande ångesten iallafall. Hjärnan började fabrikera som att det skulle ha funnits minnesluckor så jag kom till samma insikt som du.

Hoppas att du får en jättefin måndag!

Kram