av Doan

Doan
mån, 2020-01-06 - 23:48

Jag har lärt mig mycket de senaste två åren och kommit till insikter och jag lär mig hela tiden. Alkoholen har alltid haft en central och viktig roll i mannens liv, ja i vårt gemensamma liv men jag vet inte när han blev beroende. Troligen mycket tidigare än vad jag förstått. Jag tyckte det räckte för ganska precis två år sedan när vår lediga tid tillsammans bara gick åt till att vara sura på varandra, värdefull ledig tid tillsammans slängdes bort. Jag tog hjälp och gick på samtal under ett års tid och plöjde medberoendepodden, läste böcker och törstade efter information om den förbannade djävulsdansen som det innebär att ha en beroendeperson i sitt liv. Han tog hjälp men ville aldrig bli nykter och jag trodde då att detta skulle gå bra. Trodde på honom när han lovade att han skulle dra ner men idag vet jag att det inte är så lätt. Har bett honom att sluta ett antal ggr men idag vet jag att det inte hjälper ett dugg. Han väljer sitt liv och jag kan bara bestämma mig om jag vill vara kvar i detta ljugande, spritgömmor och underliga kommentarer... Jag har letat gömmor och varit blodhunden som sniffat efter alkoholandedräkt men jag har blivit bättre på att strunta i det.
Jag tog beslutet att själv bli helt nykter för att tonårsbarnen skulle veta att det fanns en vuxen att lita på i familjen. Pratade med dem (ett tufft samtal) att deras pappa är alkoholist och jag lät dem också veta att jag valde att vara helt nykter. Barnen tog det olika men det öppnade för samtal om alkohol, alkoholism och på något vis en lättnad att alla konstigheter som varit berodde på denna djävla dryck.
Jag fick frågan på mina veckosamtal vad jag behövde... första gången jag fick frågan så sa jag bara: - jag behöver sova och äta, det behöver jag!

Fenix123
ons, 2020-01-08 - 22:06

Lever oxå med en alkoliserad man & har barn. Beslutet gnager, lämna eller inte. Inbillar mig att jag har lyckats skydda barnen från det mesta. Hur tänker du?

Doan
lör, 2020-01-11 - 15:38

Hej Fenix123,
Jag går och tänker varje dag på det beslutet och jag hoppas att jag tar det 2020. Det går åt så mycket energi att tänka på det här. Man tror ju o hoppas att det ska ordna sig o att mannen ska sluta.... men han har ju sagt tydligt att han vill kunna ta sig en djävel.... Så frågan är ju bara: vill jag leva så här? Mitt svar är ju nej.... så vad väntar jag på?

När kom du till insikt o hur länge har det pågått för dig?

Skulle jag lämna så vet jag att barnen skulle ha förståelse och veta anledningen. De älskar sin pappa men de tycker att han är konstig emellanåt o det går inte att lita på honom...

Men jag undrar om jag drar mig för detta beslut eftersom det kräver en hel del arbete. På något vis kommer jag närmare att lämna, en litet myrsteg för varje dag...
Ta hand om dig

Doan
tis, 2020-01-21 - 14:18

Häromdagen den 16 januari så försvann min velighet, ska jag gå eller ska jag stanna o tro att det blir bättre. Men det blir inte det. Jag måste skilja mig, jag kan inte vara kvar, det är ett sjunkande skepp. Nu har det varit lugnt ett par dagar men det kan vända snabbt. Han är sjuk så är det.
Jag tog kontakt med kommunens öppenvårdsmottagning o bad om ett samtal, behövde bena ut mina tankar med hjälp av en professionell människa. Fick en timme som gav mig så mycket, en förståelse för sjukdomen o hur sjuk min man egentligen är trots att han försöker hålla skenet uppe. Att alkoholen tar över o kapar hjärnan o i slutändan är det bara alkoholen som är viktig... Det kommer inte bli bättre o som det är nu så lägger jag så mycket energi på honom istället för att lägga det på mig. Jag måste bort!
Under den här processen behöver jag stöd, jag måste börja gå på Al-Anon. Jag får inte backa nu!
Mitt beslut har jag berättat för två mkt goda vänner så stöd har jag men ändå rädd att jag ska vekna.
Men så fort han är igång igen så kommer jag veta att beslutet att gå är rätt!
Jag har under lång tid sett ut saker o möbler i vårt gemensamma hem o tänkt att det där tar jag med mig....
Men var börjar jag?
Önskar att jag kan, om 2 år, titta tillbaka på det jag skrivit o vara fri o må bättre. Han kommer alltid vara mina barns pappa o det kommer inte vara lätt. Men jag vill vara en förebild för mina barn o visa att jag kan ta mig ur ett destruktivt förhållande o i backspegeln skulle jag gjort det för flera år sedan. Barnen vet att de inte kan lita på pappa helt, han säger en sak o gör en annan. Inte vill jag att de ska välja en partner med samma problematik!! Eller själva hamna där.
Mycket tankar !!!

Doan
ons, 2020-01-29 - 23:32

Så många gånger jag bjudits på drink, så äckligt starka, bjudits att dela på en flaska vin och jag tackat nej och han sagt:
-det är klart du ska ha!
En dag bestämde jag mig för att inte dricka en droppe alkohol mer vid något tillfälle, då trodde jag att det skulle påverka hans alkoholkonsumtion till det bättre. Men inte drack han mindre för det, det funkar ju inte så. Ibland kan jag få sån agg och fyllas av sån ilska mot den djävulska dryck som förstör så mycket! Ibland är det en uppgivenhet jag känner att det blev så här, en sorgsenhet, utan att jag upptäckte det, det smög sig på, ja så där som det gör...
Men det går inte att ändra något som varit. Jag kan bara ändra framtiden.

gros19
tors, 2020-01-30 - 21:39

Skulle rekomendera dig att besöka alanon regelbundet hur du än väljer att göra. Tror det gör det enklare för dig att fatta ett beslut och att förstå, få insikter och att känna att det är rätt beslut du fattar. På alanon kan du också låta din ilska, sorg m.m. komma fram så du slipper hela tiden trycka undan dessa känslor eller få utbrott vid olämpliga tillfällen. Det är mycket jobbiga känslor man ska hantera som anhörig och att ha någonstans där man kan tillåta sig att dela dessa med förstående människor är ovärderligt. Givetvis även att skriva här.

Självomhändertagande
tors, 2020-01-30 - 23:35

Det är så fint att läsa hur du väljer att avstå från alkohol helt för att vara en förebild för dina barn. Så bra! Jättefint att höra.

Ja, ta hjälp av alanon eller någon professionell. Låt det inte gå mer tid än nödvändigt, när du ändå vet innerst inne vad du vill göra. Du har kommit långt i den processen. Du har ett eget liv att leva tänker jag. Känner igen det där att "du kan väl också dricka med mig". Jag gjorde det ett tag, men sen satte jag stopp för egen del. Det är hemskt hur alkoholen har makt över missbrukaren. Jag fick kraft att förändra livet genom en mindfulnessutbildning. Det blev så tydligt att jag behövde lyssna på mina behov. Kanske mindfulness kan vara något för dig? Det kan finnas på vårdcentral, i kyrkan eller studiecirkel på din ort.

Ta hand om dig!

Doan
fre, 2020-02-07 - 18:52

Tack gros19 för dina ord? Ja jag behöver bolla mina tankar och då är ju Alanon toppen. Har varit där 2 ggr och första gången jag kom dit, för 1,5 år sedan så bara rann tårarna, där satt ju medmänniskor som precis visste hur det är! Det var så mycket värme i det rummet.

Doan
fre, 2020-02-07 - 18:59

Tack Självomhändertagande?för tipsen. Så skönt att mindfulness hjälpt dig. Det är ju så lätt att bara ånga på när det är som mest hektiskt, tillgodose andras behov och bara klara sig själv med litet. Men vi behöver ju så mycket mer än bara mat o sömn, något som jag trodde jag klarade mig på, behövde inget annat.
Önskar dig en fin helg!

Doan
fre, 2020-10-30 - 17:22

Länge sen jag varit in här. Tio månader har gått på detta år och jag är kvar på samma ställe som i början av året. Samma ställe men mina insikter blir fler o fler.
Funderar mycket på mig själv och vad jag gör av mina tankar.
Blev nyss frustrerad på en anhörig som har en sjukdom, inte beroendesjukdom men som skulle kunna lindra sina besvär med sundare vanor.
Jag läste en bok om detta och försökte berätta o förmedla det till min anhöriga. Han tog ju inte till sig det och tyckte nog jag var jobbig.
Jag blev så så besviken att han inte lyssnade och han inte ville följa mina råd.
Här ifrågasätter jag verkligen min besvikelse men det är ju samma sak!! Samma att jag tror att min man ska sluta dricka för att jag vill!!

Leta flaskor och hålla koll på hur mycket som försvunnit i flaskan.... varför gör jag det? Tror jag att kontrollen ska upprätthållas med att jag gör det? Som jag brukar säga till mig själv: Jaha och vad ska jag göra med den här informationen!?

Tänker varje dag på hur jag är, mitt egna ansvar för mitt liv o egna ansvaret hur jag agerar i olika situationer. Just nu tillåter jag ju att han dricker o häromdagen på en mindre gemensam resa till en ny stad såg jag var Systemet fanns. Var nära på att tipsa honom att där ligger det! Det kom så spontant i tanken men jag sa det aldrig....

Fokuserar på mig o måste påminna mig varje dag!

Kram till alla som kämpar!