Hej, jag behöver skriva av mig lite känner jag.
Jag provade alkohol för första gången när jag var 12 år, sedan den dagen är det kört.
Jag vet inte riktigt vart ska ta vägen. Jag har supit bort 2 stycken seriösa förhållanden. Jag är i ett tredje nu, vi har dessutom en grabb på ett år som jag är rädd att förlora. Jag dricker dagligen. Sambon märker då och då men hon är för snäll, hon vet att jag mår dåligt och självmedicinerar med sprit.
Men hon vet inte hur allvarligt det är egentligen.
Jag har jobb och sköter mina uppgifter, men ibland när jag vet att jag ska vara ensam och jobba så drar jag i mig ett par öl för att hålla humöret uppe.
Varje dag jag kommer hem och har parkerat så halsar jag vin eller öl innan jag går in.
Jag tar med mig sprit in i duschen.
Jag passar på att dricka från mina gömmor när sambon är i duschen osv.
Jag vet att hon vet, vi har pratat om det flertal gånger dessutom. Men jag mår så jävla dåligt utan alkohol och jag är så fruktansvärt stressad på grund av mitt jobb. Jag har ett företag med anställda som jag sköter och jag kan inte bara lämna det åt sidan. Samtidigt klarar jag inte av att styra allt om jag inte får ta min dagliga dos av alkohol så jag kan slappna av och slippa huvudvärken.
Jag vågar inte söka professionell hjälp, jag är rädd för att bli bedömd som olämplig att ha körkort samt att jag inte vill att alla i min närhet ska veta och dömma mig

Ragamuffin

Hej! Känner precis den oron med körkortet trots att jag aldrig skulle köra onykter eller ens om jag var osäker! Därför jag inte vågat berätta på VC!
/Ragamuffin

Jag är inne på dag 19 med Antabus. Jag kontaktade den lokala beroendemottagningen (VC slår ifrån sig allt när man för alkohol på tal) och talade om att jag behövde hjälp med min alkoholism. Jag tänkte att det må bära eller brista, jag måste få till stånd en förändring. Livet är viktigare är körkortet.

Till min lättnad talade läkaren på BM om att de inte brukar dra in körkort om man själv söker hjälp. Jag antar att det handlar om att visa att man har viljan till förändring.
Inställningen kan säkert skilja mellan olika instanser, kanske man kan ställa en fråga om körkort anonymt? Kan tänka mig att det är värre om man blir remitterad / tvingad dit..

Jag skall inte påstå att veckorna utan alkohol varit någon dans på rosor. Jag har ett alkoholsug från helvetet, och ibland när jag får en lugn stund för mig själv står ångesten och lurar bakom hörnet. Men jag fungerar mycket bättre som människa. Jag tänker klarare (allt är relativt ), jag klarar stress bättre och jag blir inte lika lätt irriterad på "alla idioter runt omkring mig".
Jag vet att det känns bättre när man är lite smålullig. Åtminstone för tillfället. I mitt fall har det krävts mer och mer alkohol för att uppnå denna känsla av välbefinnande. Jag kan inte längre lura människor i min närhet, min alkoholism måste vara en av världens sämst bevarade hemligheter. För mig har alkohol varit det sämsta tänkbara alternativet för att för att hantera stress och kunna slappna av.

Jag vet inte om du får ut något av mitt svammel, men jag hoppas att du kan komma tillrätta med ditt problem, oavsett vilken metod du använder. Försök att förmå dig själv att söka hjälp, A är ingen lätt motståndare som du vet.

Hej igen, det var ett tag sedan jag var här.
Jag har inte haft en enda nykter dag sedan jag skrev sist tror jag. Även om jag inte supit mig full så har jag minst dragit 3-4 öl för att "komma i rätt form".

Hur som helst så har jag nu vart i kontakt med en läkare då jag ville ha campral utskrivet, men jag fick naltrexon.
Har läst mycket om medicinen nu och den verkar fantastisk om den nu funkar på mig.

Är på dag 1 med den nu.
Idag har jag druckit:
50cl öl 3,5%
33cl öl 6,0%
35cl vin 14%
Märker ingen skillnad ännu men antar att det kanske tar lite tid.
Tänkte jag skulle försöka föra lite dagbok.
Tack till de som orkar läsa.
Mvh Kontentan

Drack vinet medan jag skrev förra inlägget. Upplevde att jag blev snurrig och tung i huvudet precis som vanligt när ruset kommer. Däremot kände jag ingen euforisk känsla över huvud taget, det kändes mest jobbigt.
Den senaste timmen har jag funderat på om jag ska dricka mer vin men jag låter bli för att jag mår ganska illa just nu, det kanske är en bieffekt av medicinen

Lilleman

Har läst om dessa preparat! Det verkar vara lite individuellt hur dom fungerar faktiskt. Visa får eufori efter 5 öl o sen tar suget slut. Andra känner inte det.
Kämpa!

Tack för din kommentar lilleman.
Har bestämt mig för att sluta många gånger och misslyckats lika många gånger.
Men det här är första gången jag sökt hjälp av vården.
2015 var jag nykter 19 dagar i sträck och det är den längsta nyktra perioden på minst 12 år.

Jag har googlat åtskilliga gånger genom åren på hur man ska sluta dricka men har inget minne av att jag läst om naltrexon, det är bara antabus och campral som är på tal av någon anledning

Idag har jag mått illa hela dagen, det brukar jag iofs göra nästan varje dag och det går över när jag får i mig min alkohol.
Men idag är det annorlunda, vi var ute och lunchade med några vänner till familjen idag. Jag satt inte och vred och vände på mig, jag hade inte bråttom hem till flaskan, vi gick till och med runt i butikerna efteråt och jag tyckte att det var riktigt trevligt.
I vanliga fall hade jag bara tänkt på att få komma hem och "klyva tändved till pannan" eller någon annan ursäkt jag kör med för att kunna dricka.

Men bara för att testa min naltrexon så hällde jag i vanlig ordning upp ett ölglas med vin från en välgömd bib, halsade halva, ställde undan glaset bakom de där flingpaketet som ingen äter av överst i skafferiet.
Jag satt mig vid köksbordet med platta och väntade på välbehagskänslan så jag kunde fylla på.
Den dök aldrig upp, jag hällde ut vinet som var kvar i glaset. Det kändes inte intressant.
Vet inte om det bara är placebo eller om tabletterna verkligen funkar för mig.
Just nu känns det skitbra rent ut sagt, jag vill verkligen vara nykter och jag tror att jag har en chans den här gången.

I morgon blir nästa övning, många nya projekt som startar på jobbet efter långledigt, jag har 6st möten på olika ställen och i vanliga fall så kör bilen sig själv till bolaget när dagen är slut, jag går in och tar en låda öl och åker hem, det går liksom på automatik.
Det blir det svåra att kämpa emot det.

Ursäkta för väldigt rörigt inlägg men känns bra att skriva av sig lite. Jag har ingen jag vågar prata med så öppet om mina problem. Inte ens min fru

Jag har läst din tråd och vad jag kan förstå vill du verkligen sluta med alkoholen. Du skriver att bilen går på auto till bolaget. Funderade om du kan lura bilen att köra en annan väg hem. Det är jäkligt svårt att bryta invanda mönster. Jag tror du fixar det här. Du har ju redan bestämt dig för att bryta med A-djävulen. Skriv och berätta hur det gått.
/Mrx

Det är fruktansvärt svårt att bryta vanor. Jag är ofta och arbetar på en ca 8 mils radie från mitt hem.
På den vanligaste sträckan hem passerar jag 4 st systembolag, inget av dom stannade jag vid idag.
Visserligen har jag en halv dunk vin står gömd i garaget men blir faktiskt smått äcklad av tanken på att gå ut och dricka av den.
Idag blir första dagen med 0 alkoholintag på länge.
Jag är själv hemma med grabben idag och han ger mig så mycket kärlek så jag blir alldeles tårögd.
Han förtjänar inte en uppväxt med fylla, rädsla och bråk.
Saker börjar klarna känns det som, jag ska vara en riktig pappa.

Du valde att bryta en vana idag när du passerade X-antal systembolag utan att stanna. Jag vet av erfarenhet hur svårt det kan vara. Jag bor i Stockholm och har minst 10 st bolag inom en mils radie. Växlade mellan dessa så ingen skulle kunna känna igen mig. Barn är härliga. Vi har tre stycken som hunnit blivit vuxna. Det har även börjat komma barnbarn. Jag får ångest när jag tänker på hur många gånger mina barn har sett en full pappa. Måste vara hemskt för ett barn att se vuxna som super och ändrar personlighet. Jag blir aldrig elak och dum på fyllan bara så jävla snurrig och glad. Jag har som mål att mina barnbarn aldrig ska få se mig full och dryg. Jag tycker absolut du ska satsa på att bli en riktig bra farsa. Livet går ej i repris se till att göra rätt medans du kan. En dag i taget ?
/Mrx

Det viktigaste är att att dom finns kvar hos dig och du finns kvar för dom.
Det är aldrig försent att börja göra rätt

Läste lite om den här träffen i Stockholm i februari, såg att du ska dit.
Ska verkligen försöka ta mig mod och tid till att komma.
Tror att det skulle kännas bra i själen att träffa dig och alla andra fantastiska människor här på forumet.
Även om jag inte är speciellt aktiv här så har jag periodvis ägnat många timmar om dagen till att läsa här så det känns som att jag känner många av er

Idag har jag vart grymt sugen på öl. Inte ett rus, för jag har fortfarande kvar vinet.
Är bara sugen på en kall öl och skulle inte bry mig om det var en lättöl. Men jag låter bli det också nu tillsvidare. Dricker en massa cola istället

Skippa bärsen! Suget går över. Det gäller att stå emot detta. Cola är perfekt substitut för dig just nu. ?
/Mrx

svagis

Vilken kick jag får av att läsa din tråd - det verkar ju funka för dig! Just den där känslan av äckel när en tänker på öl eller vin försöker jag framkalla ändå för jag har inte fått någon Naltrexon eller Campral utskrivet. Men jag har funderat seriöst på att gå till VC och be om det, för säkerhets skull den här gången (tredje gången gillt på 10 års drickande). Du sätter ord på maktlösheten vi alla härinne känner gentemot alkoholjävulen - jag känner igen mig i det där smusseldrickandet också fast de senaste åren har jag varit en ensamdrickare....det blir lätt så för en alkoholist....tills slut finns bara kärleken till alkoholen kvar :( Men du har din familj fortfarande - massor att kämpa för och en sambo som visar förståelse för att du är en riktig man, dvs. en man med känslor, inte bara en hård yta....skönt!
Kram
svagis

Vad glad jag blir för dina rader svagis, ditt inlägg gav mig mer styrka.❤️

Jag har haft en helt underbar svenssonkväll idag, jag kröp ner under täcket med min sambo och paddan och kollade på ett avsnitt av stjärnorna på slottet. Något jag tidigare undvek för att jag inte ville komma nära med min alkoholstinkande andedräkt.
Nu sover bredvid och jag är så nöjd att jag vann idag igen.

Ja vi alkoholister är experter på att smussla och dölja.
Ibland när jag varit på systemet så har jag köpt en dyr flaska whisky och en presentpåse för att det ska "se bra ut", men den enda jag lurar är mig själv.

TessMa

Har läst din tråd och du verkar väldigt beslutsam, underbart?Känner igen detta med stinkande alkoholandedräkt. Älskar att vara nära mitt barn och brukade läsa för honom på kvällarna vid sängdags. Hatade att jag luktade alkohol. Sonen sa aldrig något men jag visste att jag luktade. Så tacksam att jag äntligen efter många års velade och svikna löften till mig själv hittat detta forum och varit vit i 26 dagar idag. Delar i programmet här, läser böcker och lyssnar på poddar om alkoholberoende.
Funderar också på att besöka ett AA möte. Men har väldigt svårt att beteckna mig själv som alkoholist än så länge. Det är så mycket negativt i det ordet. Så har bestämt att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol i stället?Vi kämpar på och både vi själva och våra nära är värda så mycket mer än att vara fast i alkoholen klor.

Hoppas du får en fin dag?

Grattis till dina 26 dagar, starkt jobbat!
Ja andedräkten har alltid vart besvärlig att dölja, det är ofta jag håller andan och munnen stängd när folk kommer för nära.
Ständigt ett tuggummi eller halstablett i munnen.
Poddar är bra, det lyssnar jag mycket på.
Det i kombination med att hänga här inne gör mig påmind om varför jag ska fortsätta vara nykter i stunder jag tvekar.

Jag tycker också ordet är negativt laddat, tror att det hänger kvar sen man var liten och var rädd för dom otäcka alkisarna i parken.
Men jag måste släppa det.
De är min sjukdom och jag måste inse det för att kunna bearbeta den.

Tack, min dag har varit kanon, hoppas din med var det.
Vi ska vinna. ?

Intressant och viktigt om andedrakten. Jag brukar halsa min 14-åring hem med en kram, oavsett tid på dygnet. Dock aldrig nar jag hade druckit. Skamdes då. Nu passar jag på att krama honom lite titt som tatt typ bara för att bevisa att JAG ar NYKTER!

Femte dagen på naltrexon och tredje dagen helt utan alkohol.
Illamåendet av tabletterna har jag inte känt av idag, däremot är jag väldigt skakig i händerna och får muskelspänningar ungefär som en rysning med jämna mellanrum.
Om det är naltrexonen eller abstinensbesvär det vet jag inte.

Idag har jag inte känt något nämnvärt sug, jag har till och med lagat mat, diskat och tvättat utan att ha en flaska gömd bakom något bortglömt i ett skåp.

Jag som person kan gräva ner mig ordentligt i projekt och saker jag intresserar mig av, jag kan spendera hela kvällar och nätter att läsa om saker, man skulle kunna säga att jag blir som besatt.
Lite så känner jag att det börjar bli med att bli nykter.
Hoppas bara det håller i sig för jag kan snabbt tröttna också om det blir för stor motgång eller om något annat mer intressant dyker upp.