Kändes fint med ett mysigt nyår och jag ska fortsätta att steg för steg göra mig fri .
Jag är inte där på långa vägar, medberoende- personen i mig har svårt att släppa helt men det har blivit bättre ivf.

Jag är lite duktig med att göra saker för mig själv HI och framförallt att umgås med människor som ger glädje. Det går hyfsat men ibland deppar jag ihop.

Tack Nystart? Du vet ju själv hur viktigt det är att vilja själv att ta kommando över sitt liv och du har då rätt. Min man vill inte, har inte kraften eller är helt enkelt för tjurig för att inse att han faktiskt måste be om hjälp.
Mina barn betyder allt för mig och jag vill inte mista dem. Min största rädsla är ifall jag inte gör slut på det destruktiva livet med min man så kommer de kanske inte orka finnas där för mig.
Så barnen är nummer ett?
Må väl allihop i helgen?Kram Azalea

Hej Azalea, jag har läst en del i din tråd och jag vill gratulera dig till att du brutit upp och är på väg att forma ett nytt liv. Jag vet hur det är, för mig. Jag känner tacksamhet, men jag möter även sorger från tiden som varit, utan att älta. Det är en viss bearbetning som jag tillåter ta plats när den kommer. Jag provade att dejta en man en kort tid, men jag insåg att det var en flykt och att jag behöver mer tid, att landa och njuta av att leva ensam. Att vara klar vad jag behöver i en relation innan jag ger mig in i något nytt. Jag kom underfund med att jag har ett mönster av att vara omhändertagande och det behöver jag sätta gränser för. Du har en fin kontakt med din dotter och kanske även med andra barn. Det lät så bra hur du och din dotter pratade kring din man/hennes far i 30 min för uppdatering på nyårsafton och senare la ni fokus på bara er! Det visar att du och hon har verktyg för att ta hand om er och att tänka på er. Du skrev någonstans om att du har drömmar att uppfylla. För din egen del - i egen anteckningsbok kanske du skriver upp en dröm du vill uppnå inom närmaste framtid. När eller om det blir tungt, ta en dag i taget. Det funkar för mig. En dag i taget.

InteMera

Det låter som din läkning verkligen börjat och jag blir så glad att läsa du börjar se ljusglimtar i dagarna! En stor varm söndagshälsning till dig Azalea!

Det kändes verkligen som jag klarade nyåret fint och lade bort fokus på honom och lyckades njuta av tiden med min dotter. Jag älskar henne så och hon är fantastisk genom sitt lugn och sitt bra sätt att tänka på att lägga undan tankar och skuldkänslor.
Jag ska testa att skriva ner lite små delmål hur jag vill ha livet och även vad jag har för guldkorn att glädjas åt mitt i allt elände. Det var ett bra tips, Självomhändertagande.?
Skickar dig också en stor kram Inte mera ?
Det känns så fint och tröstande att ha er här inne med all den kunskap och förståelse men framförallt den stärkande kraften ni ger.

Tack allihop ? Azalea

Mina fina barn kom hem till mig för att ha en mysig helg tillsammans.
Det var helt underbart och vi hade så mysigt igår, vi åt god middag dom vi lagade tillsammans och spelade Monopol till sent, tog lite tid innan dottern blev bankrutt. Sonen vann?
Vi vaknade till em skön frukost imorse och njöt av att ha en hel dag kvar att umgås.
Då börjar terrorn........
Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet.
Fick bli utryckning av mig och sonen, lyfta upp honom i sängen och städa upp vinet. Sen körde vi igen.
Sen ringer mannen 2 timmar senare och har kört i diket med EU mopeden, som han inte får köra, och vill ha hjälp att dra upp den.
Vi sa att han får klara det själv.
Jag kör ut senare med hans syster och hittar moppen i diket ( jämte huset )med nycklarna i och han är försvunnen. Då har han tagit cykeln in till byn och sitter där på pizzerian och druckit 3 öl och har 4 vid fötterna i en påse.
Slutar med att föräldrarna kör hem honom och han blir vansinnig på mig dom tagit moppe nycklarna.
Han fattar verkligen ingenting.
Ikväll ringde den andra systern och säger att hon orosanmält igen, dagen innsn nyår gjorde hon det ockdå, plus ringt till polisen.
Så kontentan är att jag lagt större delen av denna dagen till att vara arg, orolig, tveksam till vad jag ska göra och ledsen.
Fy f..n vad detta tar mycket energi. Kommer nog inte sova en blund inatt.

Behövde bara kräka ur mig dagens händelser så det blev lite virrigt.

Kram till er alla och hoppas på en bättre dag imorgon då jag kan använda tid och kraft till mig själv.
?Azalea

Är så trött på alla drama och skulle vilja ha lite lugn och ro snart.
Kan inte hjälpa att jag orkar mig för allr som kommer att hända även om jag inte kan påverka det.
Kram

Blade Runner

Styrka till dig. Tänk att du ändå klarar av att han små fina stunder med barnen då du kan koppla av, det är en viktig egenskap. Kram Blade Runner

Hej Azalea, jag känner mig ännu ganska ny här (9 dagar) och genom att vara här så påminns jag om min valmöjlighet. Jag väljer att inte svara när mitt ex ringer. Vilken gåva till insikt. Jag svarade alltid förr, ett beteende som jag förstår nu har varit en autopilot. Jag läser hur ditt ex får hjälp av dig och din son efter att du fått ett samtal från "Hans föräldrar ringer, han ligger okontaktbar men utspillt rödvin över hela golvet."

Du skriver att du såg fram emot att umgås en hel dag med dina barn och då börjar terrorn. Jag tänker när jag läser om din dag, kan du göra på ett annat sätt nästa gång hans föräldrar ringer dig eller då han ringer dig?

Behöver du komma och städa upp?

Jag kommer att tänka på en situation då jag bodde i mina föräldrars hus då de var bortresta och jag orkade inte bo hemma med min alkoholist. Han ringer en kväll och han uttrycker en oro efter att han druckit stora mängder, vilket leder till att jag åker och hämtar honom med taxi och tar honom till huset. På den här tidpunkten har han druckit upp sin ekonomi och saknar inkomst. Jag vet inte vad jag "höll på med" under de följande åren, men jag skulle aldrig rädda eller stjälpa är kanske ett bättre ord, för mitt ex igen. Jag har ingen rätt att säga vad du ska göra och inte göra. Jag tror faktiskt att jag behövde skriva om min erfarenhet för att komma ihåg hur jag gjorde. Jag kan inte förstå att jag höll på så med mitt ex. Jag blev på något sätt påmind genom att läsa om ditt läge den 6 januari.

Du kan redan nu, fundera hur du vill svara nästa gång, eller kanske du inte svarar alls...

Vad skulle hända då? Du behöver inte svara på mina frågor, jag tänker och hoppas att de kan vara till hjälp för dig, att vara förberedd på eventuella framtida scenarior och du har faktiskt makten att bestämma hur du vill agera i den stunden.

Om du vill pröva att inte städa upp efter honom kan det behöva övas en del, i tanken, dessförinnan tror jag.

Jag behövde öva på att sätta gränser i flera år och jag behövde dessutom coachning av en psykolog. Hade aldrig klarat det på egen hand.

Må gott!

Det är så sant det du skriver och jag försöker verkligen att lägga det åt sidan och fokusera på mig själv. Det går bra bitvis men ibland dras jag ner igen i gammalt invant beteende. Som du skrev, man förväntas svara i telefonen, idag svarade jag på första samtalet men inte de andra 7.
Problemet jag har är att jag skickat in om skilsmässa och han har just blivit delgiven det. Humöret är givetvis inte på topp ...... men jag hoppas att han missar tid en för sin yttrandefrist.
Jag får panik vissa dagar över hur jag ska klara av att orka ta mig igenom detta.
Vi äger ju huset tillsammans och det är det som gör att jag åker ut och städar upp när det är som värst.....en flaska rödvin i en pöl och en blodpöl på nästan 1 kvm blir inte bra för parkettgolvet om det får vara kvar i månader.
Jag är ju så rädd om huset och att det ska hinna bli förstört innan skilsmässan är klar. Så det är det som gör att jag fixar iordning. Fast jag skulle helst bara låta han ligga i eländet.
Dricker man så mycket dom han gör så är hjärnan helt trasig, inget konsekvenstänk alls.

Oj, förlåt för min ånga spretiga text men är då himla frustrared idag.
Kram från trött Azalea

Han har nu druckit i 2,5 månader i sträck oftast 70 cl per dag.
Hans ena syster har ringt in orosanmälan 2 gånger plus ringt polisen eftersom han sagt så många dagar att han inte kommer att leva längre. Polisen skulle ringa till honom?!? Vet inte om de gjort det än. Orosanmälan har jag ingen aning om det ens hänt något.
Funderar på om vi offensivt ska anmäla allihop eller om det ens är lönt. Han vill ju inte förändras och har inga problem. Det har väl inte hänt nåt, säger han.
Åhhh vad tusan ska jag göra. Han blev ju LVM anmäld 2 ggr i somras med förvaltningsrätten skickade hem bpda gångerna så det känns så meningslöst.
Tvångsvård kommer säkert inte att fungera ändå.

Azalea

Uppriktighet men jag tycker att du skall lägga ner engagemanget. Inga småbarn inblandade så du skulle kunna säga upp ansvaret helt och hållet. Använd din tid till dig själv istället. Kram

Ska prova men när våra barn mår så fruktansvärt dåligt, främst sonen och det vore kanske bäst att få honom tvångsintagen.
Så svårt att bara låta han supa ihjäl sig men jag vet ju att jag inget kan göra.
Jag är för mesig och vekhjärtad tror jag

Jaa, säger samma som Nordäng67, du har ju gjort allt. Han vill inte bli nykter, och ta ansvar för det. Du stackars Azalea, du har ju gjort allt för honom, nu är det dax att ta hand om dig.
Det hjälper inte vad du gör, han vill inte, han förstår inte.
Han blir inte den mannen du vill han ska vara, inte nu i alla fall. Han är inte där än.
Ge honom det bästa du kan, låt honom ta hand om sitt drickande själv, och kanske kan han då rädda sig själv. Och ta hand om den som han älskar mest, dig själv.

Har inte läst så mycket på din tråd, men jag blev förvånad när jag läste att det blev utryckning och du och sonen fick hjälpa honom upp i sängen och torka upp rödvinet. Dina barns pappa om jag uppfattar det rätt och ni bor väl inte tillsammans. Det verkar finnas en hel del människor som är engagerade i denna man. Att föräldrarna bryr sig kan jag förstå, men att du har något ansvar i det hela förstår jag inte, såvida du inte var där för att hjälpa din son. Av vad som framgår verkar mannen klara sig utmärkt han sitter på pizzerian och dricker öl medan hela släkten försöker reda ut allt han ställt till med. Ursäkta, vet att det inte är lätt att sätta gränser. Har själv jättesvårt för det, men som utomstående förefaller situationen ganska komisk. Anhöriga är fullt engagerade, mobilerna går varma och alla far hit och dit för att ställa allt till rätta och själv sitter han sitter i lugn och ro och dricker öl. Bättre kan man knappast ha det.

Jag vet att jag måste det och ska verkligen stålsätta mig nu, banne mej.
Idag är jag mest förbannad och det känns på nåt sätt bättre, enklare. Så tänker hålla kvar den känslan just nu.
Så till sonen att blockera hdns nummer igår eftersom han mår dåligt av att höra ifrån honom. Han gjorde det idag efter ett riktigt ruttet samtal där pappa säger att han dricker p.g.a allt kaos som sonen gjorde i tonåren. Va faaaaan.
Sånt gör mig förbannad och tack o lov så blockade sonen nu. Bra gjort?

Imorgon och hela helgen ska jag spendera hos dottern och sonen kommer nog också❤ser då fram emot det och vi ska bara mysa tillsammans.

Mobilens går varma och han sitter i lugn och ro. Tar detta till mig med hull och hår. Hör ju själv hur skruvat det låter? Tack för en bra påminnelse.
Det är rött att föräldrarna bryr dig men de har inte varit så involverade tidigare utan ja har fixat allt och levt rätt ensam i det. Jag antar att de inte riktigt klarar situationen, främst hans pappa, och ringer till mig för att han blir så handfallen.
Jag har bara gjort 2 sådana ryck men få har det varit för att jag är rädd om huset, vilket är mitt största dilemma.

Jag är så glad för er feedback som kan få mig in i rätt spår igen. Behöver det ibland.

Helgen kommer jag att spendera med mina fina barn och glömma allt elände och bara mysa och må bra❤❤
Kram Azalea