av Oroligasystern

Oroligasystern
sön, 2020-01-12 - 21:51

Vad behöver jag göra om en närstående, ensamstående mor till 2 tonåringar dricker alldeles för mycket?
Jag känner mig otroligt orolig och mkt bekymrad över dessa tonåringar...Och modern som dricker också naturligtvis.
Känner mig maktlös....

gros19
mån, 2020-01-13 - 13:22

Precis som KA säger göra en orosanmälan och du ringer då socialförvaltningen. Går att göra den skriftlig. Det finns möjlighet att vara anonym, men då får du inte säga vem du är dvs du kan inte säga jag heter NN och jag bill vara anonym som en del gör. I samband med att man från socialförvaltningen kontaktar mamman så brukar man erbjuda behandling och man ställer krav på att uppvisa nykterhet för att ha vårdnaden om barnen. Har jobbar en del med det här.

Li-Lo
mån, 2020-01-13 - 15:26

Vilken fin omtanke du visar. Du är orolig för en person i din närhet och dennes barn. Precis som de ovan svarat kan du vända dig till socialtjänsten. Du kan även tala direkt med personen. Att lyfta frågan om alkohol kan vara obekvämt. Vi är rädda att kränka någons integritet eller oroa oss för att en eventuell vänskap ska komma på skam. Samtidigt är det just det du ger uttryck för kanske det bästa. Att visa sin omtanke. Tystnad leder sällan till förändring, tvärtom kan det få än värre konsekvenser. Även om en person kan känna sig påhoppad, skamsen eller oförstående inför din oro så betyder det inte att det var på tok att säga något. Gör du det dessutom som ett jag-budskap så är det endast ditt perspektiv, vilket du har rätt till så att säga.

Jag vet inget om situationen så jag kan endast ge ett exempel på hur ett jag-budskap kan låta då du åtgår från din upplevelse och samtidigt betona den andras självbestämmande. Typ:

"Jag vill börja med att säga tack för att du vill lyssna på mig. Jag har under en tid känt oro för sättet alkohol har kommit att bli en del av ditt liv. Du har dina skäl att vilja dricka och jag gissar att du funderar en del på detta själv. Ibland känner jag att jag vill komma med något gott råd sen ångrar jag mig och tänker att du vet bäst själv vad du tänker om situationen och hur den kanske kan förändras. Sen tänker jag att du kanske är rätt ensam i det här. Hur som tycker jag om dig och vet inte om du har någon att prata med gällande alkohol. Kanske är jag inte rätt person? Du behöver inte ge mig något "svar" jag vill mest säga att jag finns här. Jag har gruvat mig för det här samtalet länge och är faktiskt fortsatt orolig för hur det landar i dig."

Som sagt, inget facit,utan mer ett exempel på hur du kan initiera ett samtal om alkohol. Hur låter det i dig?

Utöver din egen tråd har du kanske läst runt lite här och fått fler uppslag på vad som kan vara rätt och rimligt för dig som närstående. Fint av dig att söka stöd.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet