Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

svagis

Precis detta är vad jag vill bort ifrån också - och att mina barn (och barnbarn i framtiden) ska kunna vara säkra på att slippa:
"I går kväll ringde det äldsta barnbarnet (med hjälp av sin mamma) ett videosamtal till mig. Alltså, känslan att utan tvekan, trots lördagskväll, kunna svara är obeskrivbar. Inte tänka på alternativen att låta bli att svara eller fundera över om jag sluddrar, har dimmiga ögon, ler så där fånigt (ok, det gör jag ju ändå när jag pratar med barnbarnen, så just det kanske inte var bästa exemplet. ?), säger konstiga saker, upprepar mig... Ja, ni vet ju själva hur en fyllkärring kan låta."
Du är fantastisk i din självrespekt Vinäger <3 <3 <3 En inspiration för mig!
Kram
svagis

när jag läser om telefonsamtalet med ditt barnbarn. Så underbart att du kan vara den där kärleksfulla tillgängliga mormorn till ditt barnbarn som du vill vara. Jag kramar min 14-åring lite extra här på fredag- och lördagkvällar. Eftersom jag kan det utan att behöva fundera på om jag luktar eller ska få kommentarer från honom som jag inte vill ha...
Heja oss!

Så otroligt vacker beskrivning o förstår precis lyckan att ”kunna svara” ❤️❤️
Känn dig stolt känn dig dig lycklig ??
Ja det är väl precis det man gör (tänkte precis hur jag tänker om mig själv) man inser inte hur bra man har det två superfina stora tonåringar 14 o 18 en underbar sambo ett jobb jag älskar som kan vara hur stressigt som helst men innerst inne älskar jag det! Har kommit långt o det har gått mycket bra på mitt jobb till o med. Men tänker man att man är nöjd med allt man uppnått? Alldeles för sällan ? ska börja tänka som du att jag är bra att jag har lyckats o inte klanka ner på mig själv om allt! TACK för påminnelsen o viktiga ord som alltid ??
Ha en toppenhärlig dag o njut av en härlig ledig söndag!! Många kramar till dig ??

Fibblan

Sanningen rätt i nyllet
- träffsäkert som vanligt ?! Nu har ju inte jag några barnbarn, men väl egna och de har också en mormor. Så jag känner igen ovan beskrivning både för egen del och å hennes vägnar..Har inte pratat så mkt om det här, eller alls egentligen. Men min mamma har också haft problem med sitt vinintag. Ibland kanske chansat och svarat ändå, och man hör direkt om det blivit att hon tittat för djupt ner i flaskan.. Också en lite klump i magen för egen del..påmind om de ggr jag själv svarat i telefon, när jag inte skulle..Ah, det märks nog inte tänker man, men så inser man under samtalets gång, att man får anstränga sig för att inte låta onykter..
Skönt att den tiden är förbi?!
Tack för påminnelsen?. För även om det är skämmigt att behöva tillstå, är det nyttigt att göra det. Hålla färskt i minnet hur det var, och hur det kan bli igen, om vi tar det där första glaset. Också skönt att äntligen insett, att det är precis det, det handlar om. Aldrig ta det där första glaset. Har slutat inbilla mig att ett glas eller två kan jag väl ta..Nä, den tiden är tack och lov förbi. Jag säger som många andra är, att avhållsamhet är lättare än måttlighet. För min del finns nog inget in between. Eftersom min mamma lyckades hitta tillbaka till måttlighet (hmm..,nja..en sanning med modifikation kanske egentligen..) så har jag trott att det är möjligt. Och ja, för vissa är det kanske det. För mig är den resan jobbigare och så ovärd att ens försöka sig på fler gånger..
Som vi konstaterat tidigare; Var och en gör sin resa. Finns inga rätt eller fel. Den handlar ju snarare om att hitta sin egen väg, rätt för just en själv. Jag väljer helnyktert ☑️. Det blir bäst för mig (och mina barn..?). Tack än en gång för ditt skarpa sinne, din förmåga att låta dessa viktiga reflektioner att komma till uttryck, för dig och din värme ??!
Önskar dig också en fin söndag☀️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Allterbra

Wow, du kämpar hårt precis som jag.
Ju mer man kämpar och lyckas i perioder, men även misslyckas ibland.
Ju starkare blir man känns det som, har inte hunnit läsa ikapp din tråd men läste precis sidorna 51-55.
Det känns som vi gör ungefär samma resa, vi misslyckas och lyckas bra ungefär lika länge och ofta :))

...mina barn ringer mig sent på kvällen och frågar om jag kan hämta dem.
Från att inte ha kunnat göra det sätter jag mig gladeligen i bilen och tuffar iväg mitt i natten - bara för att jag kan ??

Jag har ju lite svårt att sova ordentligt ännu. Men när jag väl somnat har jag inte vaknat på natten av svettningar, hjärtklappning, ångest och tryck över bröstet. Den skiten är helt borta ??✨

Nu är det massa nya tag som gäller och jag ska sätta mig med lite jobb strax. Ta hand om dig fina du och njut av varje samtal du får ❤️

Kram PimPim?

… men inte på grund av begynnande berusning.
Nej, jag blir rörd på gränsen till tårar när jag läser dina senaste inlägg.

Kampen är periodvis hård men vinsterna med nykterhet obeskrivligt underbara!

Först, från djupet av mitt hjärta, TACK för fin respons. Förstår att igenkänningen är stor för många. Tillsammans kan vi göra mycket bara genom att påminna varandra om hur det varit - men framför allt hur det kan vara. Bara vi väljer rätt. Och det har vi ju gjort.

I dag har jag gjort något stort. Större än vad jag kanske kan beskriva. Jag har för alltid utplånat min perfekta A-gömma. Den som jag aldrig kan få igen. Inte för att jag skulle vilja det, men det var ändå med blandade känslor - dock mest stolthet, ska tilläggas - jag utförde uppdraget. Dessutom på ett nästan ritualiskt sätt.

Nu undrar någon kanske vad det var för märkvärdigt med det där stället. Jo, det var så här att för några år sedan hittade jag en perfekt flaska. Storleken och formen gjorde att jag efter att ha använt min smartare del av hjärnan kunde bygga (nja, det kanske var lite överdrivet, snarare karva) ut ett exakt lika stort hålrum som den fyrkantiga litersflaskan. Den var helt dold i min garderob. Det optimala gömstället för en smygsupare.

När jag tog beslutet i dag trängde många minnen fram. Så många olika drycker den flaskan innehållit genom åren. Oftast vin av något slag som tappats upp från en BiB i ett obevakat ögonblick. Ibland till större fester hade vi boxar med både rött, vitt och rosé (som förstås tappades upp i karaffer, det ansågs ju fiiinare), inte sällan tappade jag upp lite av varje i flaskan för att det inte skulle märkas att innehållet i boxarna minskat.

När gästerna gått hem efter en fest och M gått och lagt sig blev det ibland rena julafton för mig. Jag smög och hämtade min flaska och började fylla på med vad som fanns att till gå: Whiskey, rom, gin, vodka, snaps, Jäger, rödvin, likör... Drygt 10 cl av varje, så fanns det ändå försvarliga mängder kvar i varje flaska dagen därpå. Själv hade jag ju fått till en hel liter starksprit "gratis".

När jag skriver detta mår jag lite illa, både rent fysiskt när minnena angående smaken ploppar upp, men också psykiskt när jag tänker på den här perioden i mitt liv när jag mådde som sämst och förnedrade mig på detta vis.

Ja, förnedrande var det på alla sätt, att sitta på huk i garderoben och tvinga i sig rävgiftet, hålla emot så att det inte skulle komma upp igen, vänta en stund och sedan ta en ny klunk. Har länge haft dubbla känslor inför starksprit. Den var praktisk då den tog mindre utrymme att handla, förvara och slänga, dessutom kom ju ruset snabbare. Nackdelen var förstås att den var mycket svårare att kontrollera. De (få) gånger jag misslyckats med att uppträda normalt inför M är när just alkoholhalten på det jag för tillfället druckit överstigit 30 procent. Därför undvek jag den så mycket jag kunde till slut, planerade åtminstone inte för den. Råkade det finnas någon i närheten tog jag förstås chansen...

Allt detta känns så långt borta i dag. Frihetskänslan är total. Även om jag inte drack lika destruktivt sista året, hade alkoholen ändå kontrollen över mig. Fanns den tillgänglig, då drack jag garanterat. Det är det enda jag ännu inte vill utsätta mig för - att bli ensam med A i närheten. Hur säker jag än känner mig just nu litar jag inte på att jag skulle klara ut den situationen.

Men vet ni, det behöver jag inte fundera på ännu. All alkohol är sedan drygt två år tillbaka inlåst med M som nyckelbärare. Det blev bestämt efter att jag bad honom om detta när jag påbörjade min nykterhetsresa. Den enda alkohol jag smygdruckit är den jag själv smyghandlat och smygburit in i huset till garderoben.

Vilket j-a smusslande och pusslande det har varit.

Men nu är det över.

Äntligen!

Den perfekta gömman är förintad. För alltid. Jag tackar mig själv. En klapp på axeln och en ryggdunk.

Fy f-n vad vi är bra!

Kram på er

Vinäger, häng medaljen om halsen, sätt blommorna i pokalen och njut av friheten från tvånget och att du hädanefter slipper smusslandet!
Du är fantastisk ???
Kram ?

Så jäkla bra du är! Hej då gömman ??
Tänk vad mycket tid vi lagt på det där smygsupandet... planering som styrt hela ens tragiska liv, Jisses så lumpen jag känner mig när jag tänker på det ?

Ha en fantastisk vecka nu! Du är bäst!?

Kram PimPim?

Jag gjorde ett helt annat slags beslut häromdagen, men också avgörande och efter en inre kamp. Beslutet var ett svar på en förfrågan och i samma ögonblick jag tryckte på ’sänd’ kände jag just den där enorma frihetskänslan du beskriver! Det där när man övervunnit sig själv och vet att man valt det innerst inne rätta! / mt

Fibblan

För ditt avgörande drag igår??! Ibland ser jag det nästan som att vi sitter där med a-?, på andra sidan schackbordet. Nu har du gjort ett viktigt och avgörande drag;
schackmatt ♟️☑️?!
Så fantastiskt bra gjort???! Håller med Finalisa, värt att fira med både blommor, medalj och nu tårta?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hög igenkänningsfaktor på det. Garderoben kändes som ett bra ställe. Sportväskan också...Tänk vilken kreativitet vi har som vi nu kan använda till annat.

om vi kunde använda vår kreativitet på ett för samhället positivt sätt ??? Vilka framsteg som skulle ske då :-)

Jag hittade en sexpack nåt år in i nykterheten som jag gömt väl :-))

Och hon som gick rundan i parken i i Helsingborg och hade flaskor gömda i buskarna ?! :-)) Funkade bra tills hon märkte att nivån sjönk i vissa flaskor :-)) Och ja ! Det var en annan alkis som kommit på den bästa idén :-)) De träffade varandra senare i livet och kunde skratta gemensamt åt det hela !!

Haha, i dag hände något riktigt kul slash pinsamt...

Bakgrundsinfo: Jag använder en nagelbandskräm som heter Creme Abricot.

Pratade med en tjej som är nagelteknolog och hon frågade om jag använder någon produkt till naglarna. "Ja" , svarar jag direkt, "Apricot Brandy" ? Hjärnan har tydligen alkoholtankar lättillgängliga fortfarande, även om jag själv inte är med och tänker dem.

När jag ändå är i gång med pinsamheter... Läste igenom mitt förra inlägg, svenskläraren i mig granskar fortfarande, och undrar: Vad i hela fridens namn är "ritualiskt"? ? Alltså, jag dör lite när jag läser och förstår att det är jag som skrivit det. Rituellt ska det förstås vara... Joråsåatte...

Vill förtydliga att jag aldrig lägger mig i andras stavning eller ordval, men som vanligt är jag stenhård mot mig själv. Fröken duktig bör ju vara fläckfri, eller hur...

Tack för alla kommentarer och påminnelser om att jag inte är eller har varit ensam om alla förnedrande påhitt i alkoholens tjänst.

Två kritvita veckor i dag, upptäckte jag av en slump. Och det har inte varit det minsta jobbigt. Jag njuter av framgången, men är ödmjuk inför bakslagen. Jodå, någon gång kommer de att komma. Men jag rustar mig för fullt, laddar med strategier och är uppmärksam på minsta varningssignal. Den här gången ska A-djävulen få på moppo.

Kram till den som vill ha och behöver