av Nystart2020

Nystart2020
mån, 2020-01-27 - 10:23

Jag är nu 30 plus. Jag har varit ”festdrickare” mer eller mindre regelbundet i ca 15 år.
Jag drack oftast en gång i veckan under några år i början, den tiden efter att jag fick börja gå på krogen. Det har blivit mer sällan med tiden, och det senaste året vid några få tillfällen. Men ärligt talat, så la jag ner det som var mer regelbundet (nån gång eller två i månaden), så sent som året innan det...
Har vid vissa tillfällen druckit alkohol måttligt eller lite, till exempel som då jag varit hemma och inte kunnat gå och köpa nåt mer för att systemet är stängt eller för att jag är lat och inte orkar gå dit. När jag umgås med någon som faktiskt dricker måttligt själv, eller då alkoholen på en middag tagit slut.
Men vid i princip varje tillfälle dricker jag på det där sättet som jag gjorde i början, när jag började ”festa” i tonåren. Varje gång samma misstag: dricka utan att få någon känsla för när jag ska sluta, och i och med det hällt i mig alldeles för mycket. Och nu: Alltid dricka på det där sättet, trots att jag lovat mig att ta bara ett glas vin, eller max två. Bestämt mig i förväg att gå hem efter det, inte efter 22. Som sen leder till att jag tänker: eller i alla fall sluta när jag är lagom full och sen ha kul utan att dricka mer alkohol efter det. Och lite längre kan jag ju stanna, bara en timme till eller så, det är ju nu det börjat bli roligt. Går över till öl, för att kunna dricka längre och inte behöva åka hem innan de stänger. För att jag kommer vara för full innan stängningsdags vid 3.00 om jag fortsätter med vin. Och jag vill stå med nåt i glaset hela tiden, jag vill maxa fyllan nu när jag ändå är ute.
Sen är klockan ”plötsligt” 2.30 och jag inser att nu måste jag ju gå! Vad håller jag på med!? Inte såhär igen! Jag får plötsligt ångest över vad jag gjort. Alltså att jag har tappat omdömet och som oftast sagt pinsamma och onödiga saker som var alldeles för privata för att dela med mig av till någon alls. Känner mig dum och pinsam för att jag har passerat 30 och fortfarande inte kan hantera alkoholen på ett vettigare sätt än vad jag gör. Och för att jag trots min ålder fortfarande håller på och festar som jag gjorde som 20-åring. Patetisk känner jag mig. Jag har slösat en massa pengar dessutom, säkert 500 spänn bara på alkohol under en enskild kväll. Alkohol som ändå bara får mig att känna mig riktigt äcklig. Och åh nej, min partner som ligger hemma och ska sova, hur i hela friden kan jag vara så självisk att jag inte ens tänkt på hur han känner sig!? Medan jag är ute och beter mig utifrån vad jag får för infall där och då, får han ligga och vara på spänn och vara orolig för mig tills jag kommer hem. Utan att han vet när det blir och i vilket skick jag kommer vara i (på den nivån om jag lägger mig i sängen med kläderna på eller om jag i alla fall klarar av att klä av mig innan). Eller att han får oroa sig för att det kanske händer mig nåt.
De partykompisar som är kvar på stället ännu, går jag bara ifrån. Jag klarar rent fysiskt inte av att leta upp dem och säga hejdå. Går jag dessutom inte nu direkt så hinner fyllan slå till ännu mer.
Jag inser också i den här stunden att jag faktisk utsätter mig reella risker när jag knappt kan gå ut från stället upprätt, utan istället med nöd och näppe raglar och hoppas på att jag kan gå 10 meter till taxin, utan att någon eller något står i min väg så att jag ramlar. För ramla skulle jag lätt och säkert göra, om något steg skulle missbedömas av mig, vilket jag också förstår är högst sannolikt i det tillstånd jag är i. Jag blir riktigt rädd då, och blir nästan som klar i huvudet (känns det som då), i alla fall till den grad att jag tänker allt jag skrivit här ovan. Men kroppen är ju fortfarande lika påverkad och jag fattar att jag inte har den minsta kontroll över mig själv längre.
Hoppar sen då alltså in i en taxi, eftersom jag är för packad för att kunna ta mig hem på något annat sätt, och mumlar till chauffören vart jag ska, dvs hem.
Skit också, jag beter mig verkligen som en barnslig idiot! Min man måste vara så väldigt orolig för mig nu, speciellt när klockan är såhär mycket. Fast just det, jag skickade väl ett meddelande till honom någon gång under kvällen och skrev att jag kommer senare än planerat? Vad var klockan då? Måste kolla. Jag tar upp telefonen och försöker låsa upp den. Men jag ser inte vad det står på skärmen ju! Fy fan vad pinsam jag är, jag har sjunkit så lågt igen att jag ser dubbelt och måste blunda med ena ögat för att ens kunna slå in lösenkoden. Sen försöka hitta meddelandet. Bilen skakar för mycket för att mitt öga ska kunna fokusera. Jag ger upp, är ju ändå hemma om några minuter nu...
På morgonen skäms jag inför min älskade, över hur jag betett mig under natten som varit, och jag vill bara låtsas att det inte var så farligt. För att slippa konfronteras med det faktum, att jag inte kan sluta dricka vid de tillfällen när jag väl börjat med det första glaset alkohol.
Det värsta är att jag aldrig ber om ursäkt dagen efter...
Under nåt halvår eller så, för ett par år sedan, började det bli lite enstaka glas vin utspritt i veckan också. Bara ett glas. Liksom om man åt nåt med vännerna ute eller jag tog ett glas nån kväll hemma. Och sen under semestern är det ju ok... Sen kände jag, efter att ha hållit på så under den perioden, att jag mot slutet började få ett sug efter vin. Jag kunde se fram emot helgen några dagar i förväg, för att då kan jag dricka igen. Då insåg jag att det fanns en viss sannolikhet att det skulle skapa stora problem om jag fortsatte sådär. Då slutade jag med de där extra glasen här och där. Ett av de få vettiga beslut jag tagit när det gäller alkohol.
Jag får sällan minnesluckor. Tror jag. Men jag pratade vid ett tillfälle med en kompis som berättade nåt rejält dumt och onödigt som tydligen hade hänt en kväll när vi varit ute tillsammans. Jag blev helt kall inombords! HUR kan jag ha glömt nåt sånt? Jag kunde verkligen inte komma ihåg något liknande alls, inte ens efter att hon återberättat det. Jag som innan dess varit helt 100 på att jag mindes hela den kvällen! Vad är det mer, vid andra tillfällen, som jag inte kommer ihåg efter att jag har försvunnit in i alkoholdimman?
Det är först nu (!) jag har fått nån typ av insikt i att mina alkoholvanor inte känns riktigt ok.
Det är inte kul alls längre. Festen är över sedan länge.
Jag har nu medvetet helt slutat umgås med de som jag festat med. Avslutat relationerna genom att låta de rinna ut i sanden.
Jag önskar att jag tidigare hade vågat mig på att se mitt drickande för vad det faktiskt är. Att jag inte skulle förnekat vad jag gör mot mig själv och andra i min närhet. Jag skulle ha rannsakat mig själv och ställt mig själv till svars.
Jag har varit så feg.
Men nu vill jag att det ska var slut med vin, öl och all annan sorts alkohol för min del. För alltid.
Svara om du vill.
Vad tänker du?
Och:
Är jag alkoholist?

Återfaller ofta
mån, 2020-01-27 - 16:09

Om jag läser mellan raderna så tror jag garanterat du blir alkis om du fortsätter dricka på samma vis.

Jag tror däremot om du tar ett uppehåll totalt på 3-6 månader så kan hjärnan återhämta sig. Du kommer få sug i situationer du brukar dricka, när du kommit över dessa sug några ggr så avtar dom. Tillslut så blir inte alkohol så viktigt längre. Det är då man börjar friskna till.

Jag själv har druckit för mkt o haft masa sug men har fått bukt på dem skapligt nu. Tom druckit på någon middag utan att falla tillbaka i gamla vanor. Men jag har en regel drick aldrig i onödan. Jag börjar känna mer o mer att det alltid är i onödan så jag börjar få lättare att säga nej.

Testa o vara nykter ett tag så ska du se att det blir bättre med intaget.

Nystart2020
mån, 2020-01-27 - 20:22

Jag tror du har helt rätt, kan och ska inte fortsätta att bete mig sådär längre, det kan ju bara sluta illa.
Som tur är behöver jag inte längre sätta mig i några situationer som innebär krogen i alla fall. Hemmafester (som som tur är inte sker särskilt ofta), däremot... Skönt att höra att det släpper lite när man har gått igenom risksituationer några gånger.

Vad härligt att du kommit så långt! Jättebra jobbat! Bra det där med att tänka på att inte dricka i onödan. Håller med om att det, för mig också just nu åtminstone, är helt onödigt över huvud taget. Känner inget som helst behov/sug av någon alkohol alls nu. Men den känslan kan väl, tyvärr, förändras med tiden misstänker jag.

Jag har nu inte varit ute och festat alls sedan tre månader tillbaka, så jag hoppas att min hjärna har påbörjat läkningsprocessen. Det kanske den har, då jag i alla fall precis nu nyligen, har insett hur dålig alkoholen är för mig.

Återfaller ofta
tis, 2020-01-28 - 08:36

Jag går aldrig på krogen berusad, jag lärde mig för några år sedan att jag inte kan dricka på krogen. Jag tror att jag ska dricka en öl men det slutar alltid med för mkt A. Dricker mig jättefull och tappar alla hämningar, pratar med folk och är allmänt pinsam. En sak jag lyckats skapligt med är att låta bli krogen. En sak som är jobbig med alkohol är att man ses som lite konstig om man säger nej. Kommer alltid någon följdfråga varför eller jo men du väl ta en öl. Det är så jäkla viktigt för många att få i sig den där alkoholen i vilken form det nu är. Jag har lärt mig se vilka som är halvberoende och det är rätt många faktiskt. Skillnaden på mig och många andra som gillar alkohol är att dom har bättre ölsinne om jag säger så. Har man det så är det inte lika stort problem att dricka oftare anser jag. Jag menar kan du hålla dig i skinnet och bete dig som folk så ser jag inte riktigt problemet med att dricka en gång i veckan så länge man inte börjar dricka varje dag eller successivt ökar på antalet dagar under berusning.

När jag är på krogen och blir för full tappar jag allt, jag respekterar inte min fru. Säger att jag ska komma hem kl.22 men kommer hem tidigast då krogen stänger. Jag kan få för mig massa grejer, typ om nån kvinna pratar med mig så blir jag intresserad osv. Sån tur är har det aldrig gått längre än så, jag brukar få en grym ångest av sånt. Även om jag skulle vilja något sådant så är det inte bra att ta ett sånt beslut full, man tänker efter i fem sekunder och gör nåt man kommer ångra hur länge som helst. Däremot om jag är tveksam till saker nykter och tar beslutet nykter så är det lättare att stå för när man tagit beslutet i sina sinnesfulla bruk. Detta gäller alla beslut jag tar på fyllan, ofta kan dom vara förhastade men jag hade kanske tagit dom nykter oxå lr inte. Beror på vad det är och hur länge hjärnan bearbetat frågan. På fyllan är hjärnan impulsiv utan konsekvenstänk, vilket många tycker är roligt när jag är med. Men det ger mig en brutal ångest.

Det jobbiga är att inte lita på sig själv, jag reser i jobbet ibland ca 2 ggr om året. Ett exempel till Italien och titta på lite prylar till mitt företag och vi åker ett gäng på 4 personer. När vi kommer till Arlanda på eftermiddagen så ska det tas en kaffe innan flyget. Alla vill ha en irishcoffe, ok tänker jag. Tar oxå en sån, på planet två glas vin. Nu är hämningarna borta för mig skapligt men ändå under hyfsad kontroll än så länge. Kommer fram till hotellet vid 19 tiden, inget jobb förens img kl 9. En kille kommer med förslaget en öl i hotellbaren. Ner tar en öl, nu är det jag som börjar komma med förslag efter den ölen. Vi går ner på stan o kollar lite, in på en pub två öl till. Vi måste också äta nåt säger jag, in på en restaurang beställer billig mat o en flaska vin. Sen vill 2 av mina kollegor lägga sig på hotellet för att orka upp på morgonen. Klockan är nu ca 23, vi går till hotellet den tredje som kunde tänka sig en öl till ångrar sig när han ser klockan och tänker efter lite så han går oxå och lägger sig. Jag går in på hotellrummet tömmer minibaren och går ut på stan. Det slutar med att jag kommer in på hotellet vid sextiden på morgonen totalt klapprak. Lyckas vakna av klockan ändå typ 8:30, går med till hotellfrukosten och fokuserar på kaffe. Är knappast nykter men inte heller så glatt full. Luktar sprit antar jag, biter ihop går på förmiddagens möten. Försöker spela nykter, blir nyktrare o nyktrare. Ångesten river mer o mer i hela kroppen. Känns som jag tappat kontrollen över hela mitt liv, sms från frugan orkar inte se det. Ger mig mer ångest bara pga vilken patetisk figur jag känner mig som. Börjar oroa mig vilka konsekvenser detta skall få när jag kommer hem. Vi är kund och ska köpa prylar av dom som tur är för min skull så dom törs väl inte riva i åt mig. Funkar så i andra länder, det är ju jag via mitt företag som håller i cashen och har den makten. Jag förstår detta och utnyttjar det till att komma undan med att jag är berusad. Ska vara tydlig med att jag aldrig utnyttjar sånt annars men försöker här rädda mitt eget skinn. Jag klarade mig den här gången pga att vi var kund till dom och skulle köpa grejer för flera miljoner. Hade det vart omvänt att vi skulle sälja in nåt så hade antagligen mitt liv tagit en annan vändning i den situationen. Kanske mitt företag förlorat en miljonorder pga att jag var full en hel dag.

Det blev en lång historia, men jag ville bara visa på ett exempel på hur det kan bli när man tappar kontrollen. Extremt kan det låta. Men tänk att det hade varit hemma, då tre sig händelseförloppet annorlunda. Visst var ute o festade kom hem sex på morgonen. Hade väl inte gjort nåt tok på natten förutom att dricka. Det värsta var väl att vara sen hem i det läget. Lite skäll av frugan för hon vart orolig. Det hade gett lite ångest som hade släppt på ett par dagar då jag lurat mig själv att vad fan spelar det för roll om man festar till ibland.

Det är kontrollen jag är rädd att tappa, ibland för jag inte det. Men var tjugonde gång jag dricker så blir det så. Total katastrof egentligen. Sen är det bara tur om situationen är mer eller mindre accepterad.

Långt inlägg hoppas du förstod min andemening i detta. Tänk på om det är värt att dricka i överhuvudtaget. En dag kanske man vaknar och är helt ensam med en syn både på sig själv och från andra att man är en patetisk idiot.

Många säger att man inte kan skylla på alkoholen. Det kan man inte, det du kan bestämma är att låta bli. Du är alltid nykter när du väljer att ta första klunken. Däremot när väl alkoholen är i blodet så har många människor tappat kontrollen över sig själv. Jag är inte samma person ibland när jag dricker. Men jag började dricka nykter!!

Återfaller ofta
tis, 2020-01-28 - 08:47

jag har en tråd i det forumet, leta på den så kan du se lite hur jag reagerar. Jag slutade dricka i början av november. Jag har druckit två ggr sedan dess. Dom gångerna har gått bra, iofs vet jag att det är tur. Jag ser det ändå positivt, dom två gångerna jag druckit har fått mig att inse att det är värdelöst. Jag har börjat inse att det är bättre nykter. Just nu känner jag inte alls för att dricka. Första te veckorna som nykter var jag sur o grinig i omgångar. Alkoholen var en bra polare och tröst som jag saknade hur mkt som helst. Men nu på flera år känner jag för första gången att jag är beredd att be hon dra åt skogen.

Jag är väldigt glad över dom känslorna, jag är rätt säker på att även om jag skulle dricka nu så kommer jag inte att känna samma kärlek iaf och fortsätta helg efter helg.

Nystart2020
tis, 2020-01-28 - 11:36

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Och visst är det inte nödvändigtvis nån stor grej att gå ut ibland. Förutsatt man kan hantera de situationer man sätter sig i/hamnar i.
Tror att jag ska skita i drickandet, för det påverkar alltsom oftast mitt liv negativt, även om det inte har skett något som absolut inte går att rätta till. Har tex problem med ångest och jag personligen har inte riktigt förmågan att släppa mina fyllemisstag särskilt fort. Det blir lätt ältande.
Som tur är har jag inte låtit drickandet gå ut över mitt jobb. Klart det skulle kunna ske i framtiden om jag inte passar mig.
Du har helt rätt i att det inte är någon annans fel än mitt eget, inte heller alkoholens. Jag försöker nu ta ansvar för mina dumma och onödiga snedsteg och jag förstår nu bättre hur min man känner sig. Vi har pratat om allt.
Jag har nu också börjat ta tag i några andra saker i mitt liv, som jag inte vågat eller velat göra tidigare.
Förstått att folk verkligen kan börja tröttna på ens dåliga ”vanor” och jag vill inte bli ensam pga något som jag på egen hand orsakat, och är lätt att förebygga. Genom att som du skriver inte dricka mer.
Jag ska läsa din tråd, så bra att kunna ta inspiration och se saker från andra perspektiv!

Återfaller ofta
tis, 2020-01-28 - 12:32

Hej,

Kanske är det av samma orsak vi dricker, det är ju lite små ångest typ jag vill inte bry mig bara släppa allt en stund känslor som får en att t första glaset.

Oftast för min del får jag bara mer ångest av att dricka dagen efter. Oftast dagen efter har jag ett annat perspektiv, den ångest som fick mig ta första glaset verkar löjlig i jämförelse med den som kommer på bakfyllan. Det glöms ju med tiden och så blir vardagsbekymmer stora igen och så vill man koppla av med en öl eller vin.

Nu när jag inte dricker så mycket så märker jag vad jag har ångest eller ska man kalla det funderingar över smågrejer egentligen. Sånt som det inte fanns tid att behandla förr i hjärnan pga att när jag börjat tänka på dom så festade jag till och fick större bekymmer med det istället.

Nu kan jag gå och tänka på detaljer istället, kanske är det bra. Man kanske löser små bekymmer bättre nu utan att tänka på det. Nåt lär ju hända jag funderar ju iaf. Tidigare löste jag mer akuta saker som jag kanske hade orsakat indirekt.

Känns som man kan kalla Systembolaget för fantasibolaget. Har du tråkigt så skapar vi bekymmer åt dig. Köp denna vätska och tro att du får en fantastisk upplevelse du kommer göra saker du inte anar innan. Spännande kanske man tänker. Jo det hände en del? Fick ångest och be minst tre personer om ursäkt, vågade knappt gå till jobbet på måndagen och hade ångest fram till onsdagen. Men vi kör igen på fredag för det är ju spännande om jag får behålla jobbet, sambo, värdigheten.

Obs! Jag skriver utifrån mig själv nu!

Återfaller ofta
tis, 2020-01-28 - 12:41

Alkoholen har inte gått ut så mkt över mitt jobb heller, det jag berättade klarade jag mig helt ifrån sån tur är. Jag dricker aldrig mer med jobbet eller nåt. Alla på jobbet tror att jag är en hårt tränande individ som har sunda vanor. Jag är en hårt tränande individ med alkoholproblem. På senare år har jag druckit mer hemma i det dolda, bara min fru o kanske barn som sett problemet. Sen gör jag bort mig såhär lagom ute en gång vartannat år. Ingen som reagerar hårt på det då det ser ut att vara ganska sällan det händer. Jag har glömt av mig några ggr o kört på, oftast tror jag då att jag är frisk och har vuxit ifrån beteendet men det har jag inte.

Vill bara påpeka att om man tappar kontrollen så kan det hända närsomhelst, det är då ännu mer förödande på en julfest jobbresa eller dylikt då kanske många är med som man inte känner lika bra eller att det är en kund eller liknande. Dom gångerna går det inte försvara sig med att säga jag brukar inte göra såhär. Hagmark livrädd att nåt sånt ska inträffa, det jobbigaste är att inte lita på mig själv till 100%.

Nystart2020
tis, 2020-01-28 - 13:01

Ja det kan nog vara så att jag också har festat ibland för att lindra ångest lite för tillfället. Och att när man slutar göra så så måste man kanske måste lära om sig, att konfrontera och hantera sådant på nåt annat sätt.
Haha, man ska väl inte skratta åt sådant här, men fantasibolaget! Så sant.
Nejdå, jag tyckte mig skönja av det du skrev innan, att det inte är så att det går ut över ditt jobb ofta, jag var nog lite otydlig med det. Det är klart det kan bli lite fel nån enstaka gång. Tänkte på att det inte får bli helt fel vid fel tillfälle bara, som du också skriver.

Katt73
ons, 2020-01-29 - 15:30

Jag har också tröttnat på ångest och bakfylla. Har flertalet gånger varit ute med vänner på aw och det har slutat med att jag druckit för mycket. Har inte velat gå hem. Och underskattat effekten av alkoholen. För ett par veckor sedan var första gången jag inte kunde gå till jobbet pga bakfull och mådde illa. Jag har sedan dess gått med här, läst massor och pratat med nyktra alkoholister. Börjat träna, tagit bort all alkohol hemma och funderat på varje glas, om det är nödvändigt. Jag vaknar varje morgon och måste typ nypa mig i armen, så glad för att jag inte är bakis eller har ångest. Jag har livslust och vill göra en massa kul utan alkohol. Det känns så bra. Vet inte än om jag måste sluta helt eller om det räcker att dra ner på det här sättet. Men det kommer väl att visa sig. Än så länge har det mest känts lite ovant att dricka alkoholfritt och inte ta några glas innan middag/ fest etc. Så många glas som jag fått i mig utan att tänka. Kämpa på alla som försöker. Vi är inte ensamma det är skönt.

Nystart2020
ons, 2020-01-29 - 17:22

Vad härligt att du tagit tag i ditt drickande! Innan det har spårat ur. Jag känner att jag är lite i det valet och kvalet, att slutar jag inte nu kommer det nog bara gå utför för mig (som också tidigare har avhandlats i den här tråden).
Jag tänker att gällande det där med att sluta helt eller dricka måttligt förstås är upp till var och en hur man väljer att göra.
Med åldern, trots att jag inte tycker mig vara ”gammal och erfaren”, känner jag mer och mer, att försöka mig på måttlighetsdrickande inte är ett realistiskt alternativ för mig.
Jag skrev också i trådstarten, att jag önskar att jag tagit tag i alkoholvanorna tidigare. Och visst, det känner jag ju. För mig personligen är det dock så mycket lättare att ta tag i alkoholen i det här skedet i livet. Jag har alltför mycket låtit mig dras med i partylivsstilen hittills och bara fortsatt så eftersom det är ju så de jag festar med beter sig. Många säger att man inte ska jämföra sig själv med andra. Men jag har just genom att jämföra mitt liv med andra vänner, sett att jag levt kvar i något som känns gammalt och uttjatat vid det här laget. Men jag säger inte att andra ska eller borde göra på det sättet, eller att det är dåligt att festa när man är över en viss ålder. Jag bara reflekterar över att det för mig har varit en del i uppvaknandet gällande att se just mina egna alkoholvanor från ett annat perspektiv.