av HI

HI
tors, 2020-01-30 - 04:13

Jag tror att han känner konsekvenser. Och just nu mår han väldigt dåligt och hallucinerar dessutom.

Han har berättat flera gånger idag om att han haft besök. Jag har kontrollerat det och det stämmer inte. Personen som enligt honom skulle vara där har varit hos mig ikväll.
Vi börjar bli ett team som sluter upp tillsammans nu. Hans pappa har också anslutit under dagen. En barndomsvän. Hans äldsta dotter. Och sen förut hans mamma och jag. Min ursprungsfamilj sluter upp bakom mig. Och de vänner som jag har involverat senaste månaderna.

Han säger att han inte får bestämma något alls i sitt liv längre. Hans Gestapofru styr allt. Han har en sopa till fru och hans liv kommer gå åt helvete från och med imorgon då jag tvingat in honom på avgiftning.

Jag lyssnar en stund... Lägger på. Han ringer igen. Och igen. Tio minuter mellan samtalen. Tjugo minuter. Trettio minuter. Tio minuter igen. Så fortsätter det. Han är väldigt kontaktsökande for att känns så lite stöd i "världens största sopa".

Självomhändertagande
tors, 2020-01-30 - 08:30

Det är så bra att du har ett bra nätverk. Han kan inte gömma sig, utan nu vet dessa utvalda hur det ligger till. Det är ju väldigt tråkigt att han använder dessa ord om dig när du får kämpa med hans allvarliga nuläge.
Jag som har en bipolaritet och är också anhörig till vänner med bipolaritet vet att det är nödvändigt med en krisplan och ett nätverk. Jag ingick i ett team med människor runt en vän och jag var den enda med egen erfarenhet och jag och en annan förstod när det var dags för "operation" inläggning. Det hade aldrig gått om inte jag var med i hela processen.

Jag såg till att vännen kom till min stad, då vännen vägrade inläggning på sin ort, efter extremt dåliga erfarenheter. Det kunde annars ha slutat med ett suicid. Jag var slut i någon månad efter det. Det tar oerhört på krafterna och tyvärr saknas det resurser i den offentliga vården idag. Den som är sjuk eller den som är anhörig måste kämpa så mycket för att den som behöver bli inlagd eller få behandling får det.

Hoppas att du kan få någon lugn och ro när han är inne på avgiftning.

Ta hand om dig och bra jobbat med att informera alla som du har gjort!

HI
tors, 2020-01-30 - 12:34

Sa tydligen stopp till avgiftning idag. Det passar bättre på måndag.

Vi pratar lite i telefonen och jag säger uppenbarligen något obehagligt. Han lägger på för att ringa en stund senare. Som om ingenting hänt.

gros19
tors, 2020-01-30 - 21:52

Tänker att nu är väldigt många engagerade. Är det möjligt att du kan meddela dom att du behöver få ta det lugnt ett tag och låta andra ta över. Du verkar ha behov av det. Det handlar ju inte bara om att hans behov ska tillgodoses. Tycker gestapofrun ska dra sig tillbaka.?

HI
fre, 2020-01-31 - 22:27

Helt plötsligt las kantbitarna och ramen i pusslet och det finns ingen återvändo.

Jag är så tacksam för er omtanke. Och ja, jag är trött. Och passade på att stanna hemma själv från jobbet igår efter en veckas vab. För att bara få vara jag en stund.

Några av kantbitarna blev att jag efter samtalet med alkohollinjen förstod att jag fått ett gyllene tillfälle att ta tillvara angående konsekvenser och motivation.
Vi är lite mitt i en flytt och han är i nya kommunen och jag är i den gamla. Förskolan och mitt jobb är i den gamla kommunen någon vecka till. Så jag har, tillsammans med hans föräldrar, landat i att jag inte kan åka upp innan han blir nykter.
Och igår ringde jag för generell rådgivning på socialtjänsten vuxna i nya kommunen och det slutade med en orosanmälan.

Efter samtal idag med socialtjänsten Barn förstod jag att jag måste skaffa eget boende i nya kommunen. Jag kan inte säkra för sonens trygghet när min man dricker som han gör nu. Helst innan 1 mars, igår blev det nämligen klart att jag fick den projekttjänst jag sökt i den nya kommunen. Den börjar 1 mars och om jag ska få någorlunda arbetsro måste några bitar vara på plats.

Socialtjänsten vuxna var på hembesök hos min man idag och de bestämde tillsammans att de ska skjutsa honom till avgiftningen på måndag. Vi får se på måndag hur det ser ut i kalendern då.

Jag såg inte det här komma men nu finns bara en väg.

Azalea
lör, 2020-02-01 - 17:49

Känns som om du har hittat en stor att gå in på. Följ den och du kommer fram till slut. Den kan grena av sig ibland och du får välja men stigen leder framåt i varje fall.
Önskar dig stort lycka till? Kram Azalea

Självomhändertagande
sön, 2020-02-09 - 18:48

Hej, jag har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas att du får det stöd du behöver och att du har det så bra du kan ha det just nu. Grattis till nytt arbete! Om du inte gör det eller har tänkt på det, så se gärna till att ta regelbundna pauser på nya arbetsplatsen och kanske även skapa nya rutiner med återhämtning. Kanske du har möjlighet att träna på arbetstid. Ta för dig av allt du kan tänkas få hjälp och stöd med! En kram från mig.

Pennyh
ons, 2020-02-19 - 16:54

Efter att läst den här tråden känner jag en enorm tacksamhet över min sambo som konfronterade mig och mitt drickande. Han vek inte en tum, sluta dricka eller förlora det vi har, det var ett ultimatum.
Nu summerar jag 7 dagar som helt alkoholfri och känner mig ganska stark.
Visst finns ett sug men jag har bestämt mig för att inte lyssna på den personen.
Visst har han tappat mycket av sitt förtroende för mig och kommer att få jobba på att få tillbaka det.
Jag behöver hårt mot hårt så han får närsomhelst kolla bankkonton för att se om jag varit på bolaget eller tagit ut pengar.
Dessutom köpte han en alkometer och jag kan närsomhelst vara tvungen att blåsa. Kan låta överdrivet men han räddar faktiskt mitt liv ❤️
Han har det jobbigt, precis som jag förstår att ni har.
Jag måste tro att det kommer att bli bra.
Ge inte upp såvida inte kärleken helt försvunnit eller någon kommer till skada, ja ni förstår hur jag menar.
Viljan till förändring måste först och främst komma från oss som är beroende men vi behöver er närstående på vägen
❤️

Skrållan
ons, 2020-02-19 - 23:17

Starkt av dig Penny. Starkt av din man att backa upp och ställa krav. Men jag tror ändå att du kommit så långt att du vill sluta. Det ville inte min man. Så jag var tvungen att lämna för att överleva. Jag ställde ultimatum men han ville inte sluta dricka. Så ibland går det inte. Jag hade gärna velat kämpa för honom, men det går ju inte när bara en vill.
Men kämpa på nu. Du klarar det. Tänk på allt du får.

HI
tors, 2020-02-20 - 00:03

faller på plats, en efter en. Massor har hänt sedan jag skrev senast och jag är så tacksam för att det här forumet finns även om min tid inte funnits för att vara här så har jag tänkt på er alla och era berättelser och vilken viktig roll det spelar i mitt sätt att hantera min situation.

Att vara här och läsa om allas historier gör det tydligt vad som är personlighet och vad som är alkoholisten och därmed går det att välja om det är värt att strida för kärleken. Jag har bestämt att jag ska strida för kärleken. Och jag tror att jag varit tydlig mot min man och omgivning sedan jag förstod att min man är alkoholist. Jag skrev att jag fick ett gyllene tillfälle och jag tog det. Ställde ett ultimatum som jag visste att jag kunde hålla.

Sedan senast jag skrev har min man varit på avgiftning och nu har han snart varit en vecka på behandlingshem, som han bekostar själv.
Socialtjänsten Barn ringde mig häromdagen för att höra hur vi har det och de har bestämt sig för att lägga ned utredningen.
Dessutom har jag fått tag i flera kontakter i nya kommunen där jag snabbt skulle kunna hitta tak över huvudet om det skulle behövas vid något alternativt återfall hos min man.

Just nu är livet mer stabilt än det någonsin varit i vår relation. Det blir mer och mer tydligt hur stor del alkoholen haft i vår relation och jag kommer inte låta den ha det igen.
Jag är trött, lättad och fylld av hopp. <3

Självomhändertagande
tors, 2020-02-20 - 18:41

Jag tycker att du har en bra plan.

Du har gjort ett bra jobb och du är en kämpe! Fint att höra din uppdatering och jag hoppas att du får behålla ditt hopp länge. Ta hand om dig! ❤️

Kram!

Sorg40
ons, 2020-03-04 - 20:51

förtroendet ljugandet är minst lika sårande och tufft som alla alkohol som dricks. Även om ni inte kanske är elaka eller stör så förändras personligtheten

HI
tis, 2020-05-12 - 01:27

Är vad som får mig att känna mig stark, bestämd och envis. Vilken fantastisk människa han är! ❤️ Precis 3 år fyllda och fylld av livslust.

En liten snabb återkoppling. Min man är tillbaka från behandlingshemmet. Som en mussla, kom han hem. Släppte inte in mig i någon tanke. Sluten. Om jag frågade något generellt om behandlingen han varit på som till exempel rutiner, om de fick prova olika lugnande aktiviteter, om det finns möjlighet till enskilda samtal... Så var hans eviga svar. Jag hänvisar till sekretess. Till slut fanns det inget att prata om och jag började känna uppgivenhet.

Så kom påskveckan. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så naiv att jag inte ens hade beredskap för att vi kunde ha besök av alkoholisten på påsken?! När jag och sonen kommer hem på onsdag eftermiddag efter jobb/förskola så står han i köket med GT. Lycklig. Och jag blir ställd. Förstenad. Överraskad. Blockerad.
Kvällen löper på som vanligt. Jag och sonen sköter vårt och jag ligger kvar när sonen somnat. Min man somnar.

Jag är arg och skickar meddelande till hans föräldrar att det är återfall. Hans mamma blir förtvivlad och hans pappa berättar att han redan vet det "eftersom han har dörren öppen till sin son till skillnad mot oss andra"

På skärtorsdag skjutsar jag sonen till förskolan och åker sen hem. Jag och min man pratar igenom återfallet och han är ledsen "och nu är det påsk! Nu ska vi äta gott!" Vi gör en gemensam planering för påskmaten och gårdagen är som bortblåst. I alla fall för mig...? Så snabbt jag ramlar in i mönster.

Vi ska åka gemensamt och handla men min man får förhinder precis när är vi står i dörren.
Jag tänker att han antagligen fick sug. Men slår bort det. Vill inte tänka så. Vill inte vara i den verkligheten.

Jag åker och handlar själv. Och när jag kommer hem är alkoholisten åter på besök. Jag kommer in som en sol, vilket min man kommenterar. Jag är lycklig för vår gemensamma planering, men börjar gråta när jag möter alkoholisten.
Vi äter lunch tillsammans och den sanna alkoholisten är med oss. Enligt alkoholisten är det mitt fel att det är återfall. Och sen kommer orden i en jämn ström över hur värdelös jag är, vad svår jag är att leva med, att jag aldrig är tacksam och att jag inte verkar bry mig ifall han är nykter.

Jag tar min arbetsväska och säger att jag jobbar från konferensrum resten av dagen. Tar bilen och åker.

Inser ganska snabbt att jag måste agera. Nu. Ge en kännbar konsekvens. Ringer socialtjänsten för att lämna orosanmälning, de jobbade bara halvdag och hade redan gått hem. Ringde Alkohollinjen. Återigen. Tacksam för att ni finns. ❤️
Kom gemensamt fram till att ge kännbara konsekvenser är det som kan vara en väg fram.
Bestämmer mig för att börja undersöka var jag och sonen kan fira påsk i dessa Coronatider. De flesta i nätverket tillhör riskgrupp och mitt egna nätverk är i annat landsting...

Lyckas fixa med skyddat boende hos vän, lån av bil och bilbarnstol och tar med alla sonens kläder från förskolan. Jag har inte packat en pinal.

En annorlunda men skyddad påsk. Skönt.

När det drar ihop sig till vardag igen får sonen symtom och vi behöver isolera oss. Jag är så förbannad på min man och han har börjat kvickna till så han fixar skjuts till avgiftningen och vi kan komma hem igen.

En gång är ingen gång... Första återfallet. Han behövde det. Vi kanske behövde det. Musslan är bortblåst. Han pratar som aldrig förr. Vi skrattar. Mannen jag förälskade mig i är tillbaka.

Jag har precis beställt medaljer från AA och hoppas att de hinner komma till han firar en vit månad. Jag tänker att jag kanske är naiv som köper tolv medaljer. En för varje månad samt 1 år. Men nej. Jag vill tro på det här.
Och blir det ett nytt återfall flyttar vi ut. Jag och sonen.
Jag har ringt flera privata aktörer på bostadsmarknaden och uppgett vår situation. På flera ställen står jag i kö hos aktörer som inte har kö.
Nästa gång, om det blir, ska jag vara redo.

❤️

HI
tors, 2020-05-14 - 21:41

Har passerat och vi firade lite idag. Min man är inte bekväm i det men han var så bitter i sitt återfall över att "du inte verkar bry dig om ifall att jag är nykter eller inte" så nu har jag tackat honom i princip varje dag för att han valt oss.

Glad att medaljerna hann komma även fast han mest såg besvärad ut när han fick 1 månadsmedaljen.

Jag har läst lite här på forumet senaste dagarna och har efter det lånat Craig Nakkens bok på biblioteket. Jag ska lära mig mera om tillfrisknande.

Tacksam för att jag hittat hit.

Självomhändertagande
mån, 2020-05-18 - 09:11

Hur det går framåt för dig och din familj! Har tänkt på dig och jag läser dina rader. Framgång, ett återfall som behövdes för att prata igen. Kan tänka mig hur svårt det varit, men nu är ni starkare och du är stark. Du har en bra plan om det behövs. Det gör dig trygg i att du vet hur du ska agera ifall du behöver agera. Du är en förebild för många tänker jag. Att ha en plan som du borde alla ha, för att veta hur en ska agera, oavsett var en befinner sig i livet tänker jag, fast särskilt i ett skarpt läge.
"Jag vill tro på det här." skriver du. Jag vill också tro att du får som du önskar.
Grattis till 3 åringen i efterskott.

En dag i taget. Njut av allt som känns bra.

❤️

HI
tis, 2020-05-19 - 11:41

Tack! ❤️
Jag vill vara en förebild för vår son och hoppas att jag kan stå för mina val när han som vuxen kommer ifrågasätta mig.
Jag försöker att tänka långsiktigt och landa i varje steg samt kommunicera om det. Framförallt med min man. Vilket inte är det lättaste.

En dag i taget, som du säger. Och njut i ögonblicken. Just nu njuter jag av en god sallad och en stund för mig själv.

Självomhändertagande
fre, 2020-05-22 - 22:08

Just nu är bra ord. Om vi är i ögonblicken så behöver vi inte oroa oss vad som ska hända sen. Att landa i stegen och kommunicera är en mycket bra strategi.

Just nu ska jag lägga mig då jag vaknade väldigt tidigt. Så glad för att höra från dig.

Hoppas att du har och får en fin helg. ❤️

HI
fre, 2020-05-22 - 22:22

Har jag haft denna ledighet. Middagar på restaurang, hotellnätter... Vi kom ifrån varandra då vi behövde göra olika ärenden.
Jag kände att jag fick en klump i magen när vi var ifrån varandra.
"Vad gör han, EGENTLIGEN?" "Vilket skick är han i när vi träffas igen?" "Har jag någon plan för mig och sonen om han druckit alkohol?"
Glad för att jag inte är för naiv och samtidigt ledsen att behöva lägga energi på tankarna.

Så lycklig när vi sammanstrålar på rummet och han ligger i sängen. Nykter. Och jag ser i flöden på sociala medier att han tackat nej till flera inviter om umgänge.

❤️

HI
sön, 2021-01-03 - 22:45

Just nu känner jag mig som en "alkoholpolis", något jag verkligen inte vill vara men inte kan låta bli. Min man säger att han inte kan tänka sig ett liv utan alkohol och håller nu på med att experimentera om han kan dricka en kväll utan att behöva fortsätta dagen efter. Jag kan inte klandra honom då jag själv är en före detta rökare med en hel del festkvällar som övergått i rökande på heltid, igen. Dessa erfarenheter gör att jag vet hur viktigt det är att den inre motivationen finns. Det finns ingenting i världen som jag kan göra för att få honom motiverad. Alltså måste jag ta ansvar för mig själv, och jag har verkligen inte ork till det just nu. Så jag går runt och letar bevis, som en detektiv, för att slippa ta ansvar för mig själv och därför leta fel på honom.
Tilliten är som bortblåst just nu och jag borde antagligen ta det som ett tecken att lämna. Ta mitt ansvar för vår gemensamma son.
Jag har gått trött och just nu stoppar jag huvudet i sanden. Hjärnan går på högvarv och jag kan inte slappna av. Surfar på Hemnet och på Platsbanken. Jag tröstäter. Struntar i mina egna promenader och tar långa promenader utan puls med sonen.
Tittar i backspegeln istället för framåt. Ångrar att jag stannade kvar på den där dejten för snart sex år sedan när magkänslan sa att jag skulle åka hem men nyfikenheten sa, stanna och ta chansen att utvecklas. Nog fan är det utveckling. Livserfarenheten kan jag inte klaga på.

Backen123
mån, 2021-01-04 - 00:11

Läste igenom din tråd ikväll för ditt sista inlägg kändes som att jag hade skrivit det för några månader sen. Och ja vår resa är lika, och samma tanke om man ändå hade gett fan i andra daten ? vi fick inga gemensamma barn, men mina blev inblandade och han blev en bonuspappa som dom idag inte kan relatera till riktigt. Men för er är det tuffare med gemensamt barn, helt andra frågor att ta ställning till. Jag vill bara säga att jag mår så mycket bättre efter att jag flyttat, tänkte då att vi blir särbos men han spårade ur på en gång och då njöt jag av ibland att jag behöver inte bry mig varje timme, man får en återhämtning som är guld värd ?