av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2020-01-26 - 23:41

...helgen alltså.

Men....så här i efterdyningarna efter den, så känns det ändå väldigt bra, jo...väldigt bra.
Man lägger ofta upp små preliminära agendor inför helgen, denna helg var ”obokad”, dvs vi får inte boka upp något innan helgen.
I lördags morse vaknade jag och frugan ensamma, grabben hade dragit till Barcelona över helgen med kompisar, han skulle parta och kolla spanska ligan i fotboll, passar på nu innan han fastnar i låne/familjeträsket.
Vi gnuggade sömnen ur våra trötta ögon, tittade på varandra, jahopp!, vad hittar vi på idag?
Jag föreslog direkt ett morgondopp i spa’t, det brukar vara en härlig start på dagen, okey svarade hon.
Men om vi skulle besöka den där outlet’en i staden tio mil härifrån som vi fick rekommenderade av din systerdotter, kontrade hon?
Självklart svarade jag, det var en bra idé
Men då hinner vi inte bada, tillade hon.
Johodå, vi behöver inte ligga och luckras upp hela morgonen, högg jag tillbaka.
Nu blev det fart på oss båda, upp och duscha, på med badbrallorna och ner bland de klordoftande bubblorna.
På taknocken satt ett tiotalet duvor och blängde moloket på oss, de vågade inte sig ner till fågelbordet som dignade av smarriga solrosfrön och jordnötter, de var verkligen synbart irriterade av att vi sabbade deras frukostplaner, inget ho’ande där inte.
Sedan medans frugan fixade till barret ordnade jag med ”bakfyllo-mackor” som numera inte längre är några bakfyllemackor.
Enkelt uttryckt, det är stekta formfranska med stekt ägg och en stor skiva tomat på.
Någonting som hon och jag myntade en gång i vår ungdom, men namnet hänger envist kvar utan innebörd längre.

När kaffet precis runnit ner i halsen på oss båda hoppade vi snabbt in i bilen och drog iväg.
På vägen dit messade dottern och frågade vad vi gjorde, frugan svarade lite undflyende att vi var ute och handlade, vilket vi också gjorde, men vi ville vara själva för en liten stund.
Solen sken utmed de bara och torra vägarna och man började få lite vårkänslor, snart kan vi öppna stugan för säsongen, det var de tankarna som flög igenom min skalle..., älskar solen!
Vi gjorde det vi skulle och var nöjda med våra inköp, frugan ”tvingade” på mig en skinnjacka, har inte haft någon sedan jag var tonåring, men den var billig och lite för kort i min smak, massor av dragkedjor och grejer.
Nu ser du häftig ut, uttryckte hon med ett smil i hela ansiktet, visste inte om hon skämtade eller inte.
Mest rädd är jag väl för att skinkvecket ska lysa med sin närvaro varje gång jag böjer mig framåt, men okey, vi kör!
Dottern följde oss på vägen hem med frågor om när vi kommer hem, och mycket riktigt vi hann in med kassarna två minuter innan de trampade in i hallen.
Vi fuskade med lite halvfabrikat i potatisväg till middagen, sedan umgicks vi med barnbarnet i soffan framför teven.
Alla blev snabbt trötta, allra helst småbarnsföräldrarna som förlorar så mycket av sin sömn, så de frågade lite försynt, får vi sova här inatt?, självklart, vem tvekar på att vakna upp till ett solskensglad bebisuppvaknade i sängen?, inte vi i alla fall.
Lilljycken var överlycklig att få sova sked med morfar under täcket, lite stickig rackare men man vande sig.
Han kröp ut och tog lite luft en stund, för att några minuter senare försiktigt buffa in sig igen, mysigt, jajemän!

Söndagsmorgonen vakande vi till doften att svärsonen ordnat med sin variant av fattiga riddare, kaffe och juice.
Att sätta sig vid dukat bord till frukost är verkligen en lyx.
En lugn morgon där svärsonen och jag fixade med lite teknik, därefter drog vi på en lägenhetsvisning för sonens del som ännu inte kommit hem, den var fin men frågan är väl om han kommer att kunna hänga med i budgivningen.
Lägenhetspriserna i Stockholmsområdet när löjligt höga, förstår inte hur våra ungdomar ska kunna flytta hemifrån, någonsin.
På vägen hem förbi kondiset och inhandlade fyra ljuvligt goda semlor, superfärska i jämförelse med de vi åt på ett bilvaruhus dagen innan, de var iINTE busfärska.
Eftermiddagskaffet smakade extra gott efter att ha varit ute en stund i sällskap av semlorna.
Sedan började Berra härja runt igen, hur var det nu, hade jag inte en videograbber här någonstans i gömmorna?
Tillsammans med svärsonen som är lite vassare på det där med datorer och hämta program så löste vi det tillsammans.
Rev fram ur byrån alla gamla hemvideofilmer och sparkade igång VHS-maskinen som dammat igen ordentligt, hittade tio tretimmarskassetter med filmer som jag hade dokumenterat barnens uppväxt med.
Nu eller aldrig så ska mediat hamna på en uppdaterad form, så vi satte igång den första rullen.
VHS-scart-kompositsladd-videograbber-USB-PC-USB-extern hårddisk, och en lång väntan (3h).
Testade om teven kunde läsa VCD formatet på disken, och det kunde den.
Frugan började böla när filmen rullade igång, det var från BB där dottern föddes fram för snart 27 år sedan.
-Kommer du ihåg smärtan, frågade jag lite undrande?
-Snörvel....nä, men vi var så unga då hördes det mellan tårarna från frugan.
Jag stoppade filmen och lät det få gro in istället, mest gör jag det för dotterns skull, för att hon ska kunna relatera till sin egna dotter.
Tiderna var andra då, likaså upplösningen på videoformatet, frisyrerna och klädvalet, midjemåttet, rynkorna...
Vi får ta det när frugan är mer förberedd, det finns många med på filmerna som inte finns med oss längre också.

En middag som nästan har blivit av en tradition på söndagar är min lasagne, vet inte om frugan föreslår den så pass ofta enbart för att hon ska slippa stå vid kastrullerna, men god är den, och ofta förekommer den på just söndagarna.
Vi samlas alla vid matbordet, njuter av maten och allas närvaro, så även grabben som kommit hem men trött av bara den efter att bara ha sovit tre timmar natten innan.
Vågar inte fråga vad de gjorde, men antar att de måste ha haft det roligt, han kan snäsa av en lite irriterad när man ställer för många frågor och han inte är på humör, eller som i det här fallet...skittrött.
Han gick och lade sig direkt efter maten, och det gjorde han rätt i, lillpojken min...(en och nittio lång).

Så helgen blev inte som det var tänkt, men vi hade å andra sidan inte planerat den heller, så den fick komma som den ville.
Och det blev så här i backspegeln, väldigt bra, är nöjd.

Har ingen stress längre när inte alkoholen pressar mig att göra saker som jag egentligen inte vill göra.
Alkoholen var helt frånvarande, ja bortsett från den halva ölen svärsonen hann och klämma i sig innan han somnade framför teven i lördags, inte ens ett glas rödvin har frugan rört denna helg, vatten och cola i glasen för alla.
Ja okey, vad sonen har bälgat i sig under helgen förtäljer inte storyn, men det lär komma fram så småningom.

Jag måste fortfarande koncentrera mig på vad alkoholen påverkar mig, och det är egoistiskt, helt självklart.
Jag ör opåverkad och inte ens sugen, det är bra känslor som jag kan leva med, resten av livet.

Klockan är snart ny vecka då jag ligger ensam vaken i vår säng en söndagsnatt som jag brukar när jag sammanfattar veckan som gick, och det blev inte som det var tänkt, det kunde faktiskt bli bättre, tänka sig!
Kommande vecka är hårdbokad, så det är bara att mentalt spänna bågen igen, stresströskeln höjs åter.
Bara att vänja sig, hellre mycket att göra, än inget alls.

Lilljycken har lämnat små spår i form av päls som gärna flyger in i mina näsborrar, det kittlar lite besvärande.
Men snart kommer John Blund och slår sin slägga hårt i skallen på mig, förhoppningsvis.

Sov Gott!

Berra

Berra
sön, 2020-02-02 - 23:21

Har du hört talas om den?
Nej knappast, det är min benämning på det som hände mig, bara timmar efter det jag skrev förra gången.
Du förstår nog innebörden, men här kommer hela story’n.

Jo att efter skickat iväg förra Söndagens inlägg på forumet så var det dags att ta itu med sågverket ordentligt, stockarna ska sågas högljutt som de brukar...

Sover oroligt, känner mig äckligt mätt efter att ha tryckt i mig alldeles för mycket av min alldeles egnagjorda lasagne.
Det är en varm fläck på magen, konstigt har aldrig känt något liknande förut, om jag hade orkat skulle jag viljat testat den med värmekameran, men det är alldeles för omständigt mitt i natten.
Vaknar mot småtimmarna och känner mig illamående, ingen trevligt känsla alls, hoppas på att det ska gå över...
J-vla lasagne!
Men när mobilen ringer och det är dags att hasa kroppsstolparna över sängkanten så överväger jag verkligen morgonens beslut.
Känner jag att det här kommer gå bra?
Sitter en stund på sängkanten och känner efter, golvet är kallt mot mina redan frusna fötter, de säger åt mig, JA, stanna hemma!
Magen ger inte efter, någonting är knas, jag tar det säkra kortet och sjukanmäler mig till chefen först med ett sms, sedan ett samtal när han inte har svarat inom sin tid.

Jag lägger mig ned och somnar om, skönt att ligga i sängvärmen, men inte under rådande omständigheter, det gurglar mystiskt.
Törstig!, törstig, så förbannat törstig, men det är inte värt att stiga upp.
Redan vid niotiden hör jag hur ytterdörren låses upp, det rasslar konstigt från nedervåning, det hastas snabbt in på toan och jag hör hur dasslocket åker upp med en smäll.......
Uuärrrrk, börk, shörrrp, blarf fosssh...., ganska typiska ljud man utstöter när magen har vänt ut och in på sig.

Det är frugan som kommer in och lägger sig bredvid mig i sängen, alldeles svettig i pannan....
-Så dåligt, så förbannat dåligt säger hon om och om igen...
Timmarna med lokaltrafiken var nog de värsta hon varit med om, hon höll koll på alla papperskorgar hela vägen hem.

Förresten vad gör du hemma, är du också dåligt, frågar hon?
Förklarar mitt illamående, och snart är det dags för mig att besöka toaletten, men då i ett annat avseende...
Min mage är enkelriktad, jag tror faktiskt inte att jag har kräkts en enda gång sedan jag blev nykter, är det verkligen så?
Men nu åker säkerhetsbältet på vid muggen, j-vlar i min låda, nu blir det åka av, en champagnekork smäller till i rumpan och sedan kör vi så mycket porslinet håller, jag dundrar på en stund och försöker snabbt lämna utrymmet som nu har ett akut behov av att vädras omgående....
Tio minuter senare är det dags att ta ett rejs till, och ett till....
Jag dricker tre fyra glas till med vatten för att kompensera vätskeförlusten men blir aldrig otörstig.
Tja halva förmiddagen tillbringas på detta sätt, ut och in på muggen, röven är öm och det känns som man har smetat in den med senap, det svider och jag önskade i detta läge att vi hade haft en bidé för det finns ingen papper i världen som humant kan torka en skinnlös röv utan ett elakt utryck i ägarens ansikte.
Vid lunchtid kunde jag och frugan samlas i soffan framför teven, båda uttömda på varsitt håll, och vi var oerhört klena båda två.
Jamen förbannade j-vla vinterkräksjuka, så snabb och tog oss båda två inom ett par timmar.
Bleka febriga och kallsvettiga med magont, allt på en gång, den ena våga knappt hosta, den andra vågade inte fisa utan hoppades på att magen skulle lyckas med sin källsortering.
Vi hann med att komma ikapp ett antal serier denna eftermiddag, och några filmer på de streamande kanalerna.
Grabben fick ordna med sin egna mat till kvällen, vi var knappast hungriga med våra såriga magar.
Mot kvällen förbytte vi våra sängplatser till de riktiga och sov länge, men frugan fick jobba hemifrån, hon har så mycket att göra.
Först trodde hon att det var en stressmage, vilket hon hade lidit av tidigare vecka.

Dag två blev ännu en dag i soffan, hann igenom ytterligare filmer, små trevande försökt med en kopp snällt te och två rostade formfranskor, magen bullrade misstänkt på oss båda, men det stannade kvar.
Det var fortfarande förmiddag på tisdagen och det rasslar hårt i ytterdörren och ett snabbt besök in på muggen...
”Nämen tjenare grabben, det finns plats för dig här i soffan också”, uttryckte jag nästan med ett hånfullt skratt.
Så där låg vi hela familjen helt utslagna under filtar och täcken, svettiga och trasiga människospillror.
Samtidigt så tyckte jag nog att det var lite mysigt, att vara sjuk brukar betyda att man är ganska så ensam, men inte nu.

Fanns det nu någonting bra som kom ut av detta, tja jag har digitaliserat ca fyrtio av de femtiotalet timmar hemvideofilmer som jag skulle ta hand om, allt sker i realtid, byta band vart tredje eller fjärde timme.
Har precis kört över vårat bröllop som skedde -91, och gisses vilket fint brudpar vi var då, unga och vackra, ett påkostat bröllop.
Hittills den enda gången jag burit frack och lackskor.
Andra filmer som visar de som vi umgicks med innan vi skaffade barnen, vi var ett tajt par som umgicks jämt, festade ofta.
Frågan man ställer sig om barnen överhuvudtaget är intresserade av att veta hur det var innan de kom, det känns lite larvigt ja nästan generande att se de filmerna som nu är över trettio år gamla.

Tänk om jag då hade kunnat veta vad alkoholen skulle kunna ställa till det för mig i framtiden, undrar om jag skulle ha brytt mig, eller bara skakat på axlarna och tyckt att den dagen, den sorgen, troligen det sistnämnda.
Somliga saker måste få ta sin tid, och upplevas, det spelar nog ingen roll hur mycket andra än skrockar om framtiden.
Man trampar upp sin egna stig, oavsett hur många andra det än går parallellt med min egna.
Man vänder sig om och tittar bakåt, den går inte speciellt rakt fram, utan slingrar sig runt fram och tillbaka, och ibland i cirklar, många gånger om, varför såg jag inte det medans det pågick?
Eller var det så att man trodde att resultatet skulle bli annorlunda nästkommande gång, nästa gång blir jag inte lika full, får inte lika mycket ångest och så vidare...

Så nu ligger jag här i min säng, med mycket mer livserfarenhet och visdom.
Ikväll har vi varit på restaurang hela gänget med vår nuvarande favoritfamilj, inget partande längre, någon tar ett glas vin resten alkoholfri öl eller läsk/vatten, vi pratar och umgås ömsint med varandra, skrattar ibland och är bara så där öppenhjärtliga.
Inget fylletrams eller pladder, alla får tala utan att avbrytas av högljudda eller hånfulla skratt, alla känner sig trygga, unga såväl som lite äldre.

Och så här i backspegeln så skulle jag nog inte vilja ha något ogjort, allt har sin tid.
Men jag är väldigt tacksam att jag hann avbryta den eskalerande dryckeskulturen i tid, ja eller någorlunda i tid.
Och att tiden just nu löste sig till någonting så mycket bättre, ett liv som jag kan stå ut med, ja t.om att älska.
Allt är inte enbart guld och gröna skogar, men livet består även av små motgångar som man ska kunna klara av.
Men mitt leverne idag har gjort just motgångarna till små, det är min förtjänst, alltihopa.

Om sex dagar har jag fått träffat en del av er, det ser jag fram emot.
Skulle önska att tjejerna eller Mange kunde förhandsvisa gästlistan redan innan mötet så att jag kunde läsa på lite om er alla som kommer på lördag, kan kännas lite snopet att inte ha hunnit med att läsa på mer om er historik, lättare att hänga med då.

Och jag lovar, jag är garanterat frisk till dess, vad anbelangar huvudet kan jag förstås inte garantera något.

Väl mött!

Berra

FinaLisa
mån, 2020-02-03 - 07:00

Vilket underbart "bajskåseri" du bjöd på idag!?
Grym igenkänning och så bra beskrivet!
Ser framemot att ses snart?
Kram ?

Fenix
tis, 2020-02-04 - 10:26

huvet och kom! Ingen kan nog garantera att ha med sig ett helt friskt sådant:-)
/Fenix

Berra
mån, 2020-02-10 - 00:25

Ja jag refererar enbart till mina helger, det finns egentligen inget intressant att berätta om vardagarna.
Sova, jobba, äta, sk_ta, ett par timmar framför teven, och så var den dagen borta, helt meningslösa...

Men helgerna däremot är helt annorlunda, de tillhör mig, och där jag får bestämma vad som ska hända.
Ja så länge jag inte låter alkoholen få ett inträde i den vill säga, då blir de bara ett kaos...

Lördagen den började med att dottern med familj hade sovit över, och vände jag mig mot frugan i sängen så möttes mina blickar av en lång svart nos och ett par gula ögon, det var dobbernmannen som lagt sig emellan oss.
Hon tittade upp med en blick som om hon sade...godmorgon tvåbening, vill du ha en nospuss?
Under täcket kröp lillskiten ut och sträckte på sig som om han undrade .. hur fick du människorna att vakna dobbis?
De hörs tunga steg i trappen det är dottern som kommer upp med barnbarnet och snart sitter en skallig lintott vid fotänden och ler som bara ett barn kan göra en Arla morgonstund, alldeles för pigg för en morfar.
Dagen börjar tidigt och jag har gott om tid att göra mig i ordning för dagens stora händelse, forumträffen.
Jag åker in i god tid med bilen, och tur var väl det, för att lita blint på en GPS är småfarligt, hur då tänker ni.
Jo jag kan säga att det är en väldans skillnad på mellan Kristinebergsbacken och Katrinebergsbacken 35 A.
Jag blev bortlurad i områden som jag inte alls kände igen, det här är väl inget berg?
Visste ju på ett ungefär var det låg, men jag är en vanemänniska, jag fipplade bort mig förra året också.
Då fick jag lära känna delar av Årsta jag aldrig sett förut, dessutom är den seg på att uppdatera sig så på hemvägen var jag på väg mot Södertälje, men nog om detta.

Träffen blir inget ångesttillfälle längre, som första träffen trodde jag att jag ensam skulle sitta bland en massa gamla avdankade parkbänksfyllon, men så har det aldrig varit, bara en massa hjärnspöken i min skalle.
Nejdå, jag var glad att få komma på träffen igen och i förhoppning om att få träffa gamla vänner, och så blev det.
Dessutom fick jag träffa en massa nya.
Det är inte undra på att forumet är ett så pass kärvänligt ställe att mötas på, när man får träffa människorna bakom det, alla är helt vanliga människor med en väldigt intressant bakgrund och historia.

Precis som förra gången satte vi oss ungefär 15 personer i en halvmåne runt varandra och presenterade oss inför varandra, och det blev väldigt långa fina berättelser, alla öppnade sig på ett känslosamt sätt.
Förutom jag då, är inte rädd för att prata i vanliga fall, men inför en större publik så bryter mitt mod ihop totalt.
Jag blir lika förbannad på mig själv varje gång, darrar på rösten och flackar med blicken, på något sätt när jag öppnar dammportarna till mitt inre så väller känslorna över mig och jag blir bara svamlig, jag som hade så mycket jag ville säga, hade tränat hela veckan på mitt tal, och så bara skiter det sig totalt, blir så urless på mig själv, usch!
Har jag sagt det att jag är en känslomänniska?

Men trevligt hade vi, och tiden bara rann iväg, vi låg hela tiden i tidsnöd kändes det som, alla ville prata så mycket och tiden räckte inte till, plötsligt var klockan tre och det var dags att bryta upp, suck!
Det var därför vi tillsammans önskade att träffen kunde komma två gånger per år så att fler kunde komma.
Precis som förra gången var det många som fick förhinder i sista stund, och det fanns ett överdåd av mackor.

Hursomhelst är jag tacksam att fått träffa er i verkliga livet, ska se om jag kommer ihåg alla.
MrX, Dee, DenHärGången, Vinäger, FinaLisa, Adde, Rosavina, Charlie, Magnus, Rossette, Li-Lo, nä nu känner jag att jag har glömt någon, förlåt!
Tack för hälsningen Mie via Adde, hoppas på bättring, det är du värd.

Jag hade väldigt gärna hängt med och fika, men som ni kanske kommer ihåg, min helg var hårdbokad.
Det visade sig att frugan hade givit mig en julklapp med teaterbesök, men inte uppmärksammat att det fanns två teatrar med namnet ”Scala”, varav den felaktiga låg i ....Karlstad, 33 mil därifrån.
Så det blev bråttom hem och hämta frugan och packningen som jag laddat på morgonen, och sedan iväg.
Och nu svaret på frågan Vinäger, Sissela Kyle, ja inget lätt namn att lägga på minnet, sorry för att jag bladdra ihop det med Yrrol, måste ha blandat ihop henne med just..Ulla Skog.
Bra?, nja nu är jag en som går på rätt många föreställningar och har börjat bli kräsen, okey men inte så mycket mer, underhållande ja, men inte värt skinksvamp av att sitta så många timmar i bilen.
Själva utflykten var jättehärlig, vi kände oss jättebusiga som bara drog iväg sådär med hotellnatt och allihopa.
Staden var mysig i kvällsmörkret och den hade ett visst uteliv även om det drog kallt om öronen.
Vi åt en god men sen middag på en italiensk restaurang och sedan tillbaka till hotellrummet.
Vaknade före klockan sju på morgonen av att ryggen pajat, sängen var på tok för hård, försökte t.om sova på magen men kvävs av kudden och senare av nackspärr.
Snurrade runt fram till halvnio, sedan satte jag mig upp och utbrast...Nä nu j_vlar pallar jag inte längre!
Frugan vaknade med ett ryck ifrån sin dröm, och trodde att jag ville skiljas.
Smärtan av att vara helt ledbruten fick mig nästan att vilja gråta, men jag är man, män gråter inte...

Det ingick ingen frukost i denna hotellnatt, så vi bestämde att ta den på det lokala kafferosteriet.
Tänk att få testa helt nyrostat kaffe till frukost, wow!
Fick vänta till klockan 11 då de öppnade, kvart över står vi och rycker i dörren, det sitter folk vid borden och tösabiten bakom disken undgår våra blickar, hon vill inte öppna dörren och undviker oss.
Efter en kvart åker vi iväg i vredesmod och jag förbannar detta j_vla rosteri och säger högt att vi aldrig mer ska dricka det där kaffet med ett efternamn och en färg på slutet, punkt!

Nu har vi brådis igen, vi ska vara på ett födelsedagskalas klockan ett, och det stämmer ju inte tidsmässigt.
Plågar den stackars bilen och gör bara uppehåll för en snabb frukost på gyllene måsen och för att tanka bilen.
Vi kommer alldeles för sent till kalaset och får titta på de tomma tårtfaten och den sista ljumma slatten kaffe ur bryggaren, men det gör inget, för jag och frugan har haft en kanonhelg, alla gånger.
Vi småler åt varandra i bilen hem och alla barnen med bihang gör oss sällskap till söndagsmiddagen.
Vi umgås precis som vi brukar vid middagen, bäbisen tar all uppmärksamhet vid bordet till allas glädje.
Att hon någon timme senare vid kaffet framför teven tar sina första stapplande steg gör inte saken sämre bara nio månader gammal, samma dag som hennes tremänning fyllde år, lätt att komma ihåg.
Härligt att se de små utvecklas så snabbt med sådan livsglädje, men det påminner också oss som morföräldrar att vår tid långsamt börjar avvecklas, med gråa hårstrån, sämre syn, ledbrutna efter en hotellnatt borta osv.
Men å andra sidan, detta är naturens gång, och det är bara att hänga med....

Ute brallar det på ordentligt av ytterligare en vinterstorm, takpannorna slamrar och trädtopparna böjer sig majestätiskt i sin siluetter i natten, det skramlar hos en grannes baksida när presseningen som täcker utemöblerna fladdrar inför vindbyarna.
Det gör det extra mysigt att ligga i sängen en söndagsnatt och summera helgen som innehöll så mycket.
Jag är nöjd, ja sicken helg det blev, och tacksam för att jag höll mig nykter ännu en helg och fick behålla minnena ifrån den.
Imorgon får jag frågor om hur helgen har varit på jobbet, de älskar att höra mina händelserika helger.
Själva är några av dem ensamma och de somnar oftast framför teven med staplar av urdruckna ölburkar och en tom pizzakartong, det enda händelserika som händer i deras liv är att de är lite wild&crazy och beställer en annan sort på pizzan bara för att liva upp det lite.

Jag har ett annat liv, tack för det nykterheten!

Berra

FinaLisa
mån, 2020-02-10 - 06:51

Du är en fantastisk berättare och det är en njutning att läsa dina kåserande betraktelser ?
Du har faktiskt rätt när du beskriver sig själv, du gör inte så mycket väsen av dig i större sällskap. Men du utstrålar ett lugn och har ett så fint leende ?
Och så händer det ju desto mer på insidan av dig Berra! ?
Du kan verkligen formulera dina känslor i ord!
Jättekul att träffa dig?
Kram ?

Charlie70
mån, 2020-02-10 - 08:20

Jag hade nog fått sjukskriva mig på heltid veckan efter av utmattning om jag haft helger som dina nuförtiden. Fantastiskt att du och din fru lever live! Det gör mig så glad att läsa. Härligt att träffa dig i lördags! Varafrisk glömdes bort i uppräkningen. Lätt hänt...
Kram!

Varafrisk
mån, 2020-02-10 - 20:24

Ja, du glömde mig men det är helt ok....jag menar helt ärligt det är ok...men jag hade med mig min man...tack vare att du och ngn annan som jag inte minns nu så tror jag att jag har koll på det flesta..å för mig har det känts mer inspirerande att skriva här på forumet (eftersom jag började för några månader sedan) när jag vet vem några av er är.
Jag minns att du sa att du tyckte att det var inte helt enkelt att prata inför alla...och jag tänker att det är väl helt ok...vi är olika!! Det betyder ju inte att du inte har något att säga...å du är verkligen en fena på att skriva...verkligen detaljrikt och intressant. Du klarade även att inte dricka alkohol under helgen...gick det lätt eller var det svårt eller hur var din känsla? Minns inte men är det många dagar, veckor, månader som du inte har druckit alkohol??

Kramar:)

Fenix
mån, 2020-02-10 - 22:13

mig med, trots att jag var där för andra gången:-) Lite vanskligt att räkna upp folk i sådana här sammanhang om man inte är hundra på att få med alla. Ingen nämnd och ingen glömd brukar jag använda om jag ställs inför en sådan situation. Men värre saker inträffar. Huvudsaken för mig är att nykterheten känns så bra nu. Ha en bra vecka alla! Starkt av dig Varafrisk och din man att delta på träffen. /Fenix

Berra
tis, 2020-02-11 - 02:33

Vanskligt att försöka räkna upp alla, och sedan fatalt misslyckas med att komma ihåg alla namn.
Kände redan när jag började räkna upp att jag inte skulle kunna komma ihåg alla namnen.
Det blev ju inte femton styckna.

Brukar säga att jag inte brukar komma ihåg namnen på de som jag inte personligen har talat med.
Men det stämmer ju inte med dig Fenix, dig har jag ju pratat massor med.
Jag får anta att man man ligger under stor psykisk press när man är där och på så sätt undertrycker minnen av namnen.

Men jag har väldigt starka visuella minnen, så jo jag minns dig Varafrisk och din man som var den enda medberoende under mötet, ni satt först i ringen från höger.
Och när du inledde med en ganska lång presentation så kände jag, men gisses hur ska jag kunna prata så länge, och så lugnt, det ökade pressen hos mig.

Nej jag känner inte att alkoholen trycker upp mig i ett hörn längre, jag smakade faktiskt på frugans och svärsonens röda vin som svärsonen selekterat ut med stor noggrannhet på bolaget under förra veckan.
Det var oerhört fränt i smaken, nästan brännande i munnen för en som inte dricker längre.
Har svårt att minnas om det var den komponenten som var viktigt när man drack rödvin.
Hursomhelst så är det just det som de har svårt att få med i den alkoholfria varianten, det smakar bara svartvinbärssaft.
Ibland tror jag de försöker ersätta den med någon form av prepprighet av peppar eller möjligen chili.
Men nej det går bort, då dricker jag hellre svartvinbärssaften och ser samvaron i form på glas, färg på dryck och en fin flaska på bordet, det funkar med cola i vinglas också, men tappar lite av att man dricker den i större mängder och kolsyran avslöjar en.
Men totalt elva år och ett par månader sedan jag hade min senaste fylla, har bara smakat på alkoholhaltig drycker för att hålla smaken uppdaterad, och det skapar inte precis något sug, tvärtom...vad tänkte jag på då?

Så återigen, jag försöker här ursäkta att jag glömde att nämna er från träffen, VaraFrisk, din man, och Fenix.
Ni är inte glömda utan har naturligtvis gjort intryck på mig, 80 dagar på din App idag Fenix?

Mina sinnen är som oftast fyllda av syn och hörselintryck, och jag hör inte alltid vad ni säger, utan HUR ni säger det.
Mimik och dialektalt och kroppsrörelser tar mer av min uppmärksamhet än att lägga namnen på minnet.
Ett exempel på VaraFrisk är att under samtalet flyttades t.ex benen mycket fram och tillbaka, därför minns jag exakt hur dina svarta strumpbyxor hade för sorts mönster.
Ja, jag är konstig, jag vet, men sådan är jag...

Berra

Varafrisk
tis, 2020-02-11 - 07:16

Varför säger du att du är konstig, Berra? Jag tycker inte att du är dugg konstig. Jag tänker vi alla är olika..och bra på olika saker?
Jag tänker att du var sist el näst sist att presentera sig och de flesta hade pratat ganska mycket så det var väl inte konstigt att du kände press. Jag var inte nervös för träffen men precis när vi kom in i rummet min man och jag så visste jag inte riktigt var jag skulle höra av mig därför var det så skönt när vi satte oss i ringen. Det är så kul att höra hur du minns mig...å jag tänker att det är så man kan minnas...jag hade inte svarta strumpbyxor m mönster men svarta lite glansiga leggings och bla en lång ”skjortklänning” med stort mönster...å jag tror när jag satt så var det säkert svårt att urskilja det ena fr det andra. Men åter igen det är helt ok att du inte kom ihåg mitt namn ..jag tar det inte personligen.. du kom ihåg mig?
Ser att du har varit med länge i forumet och skrivit mycket...ska skumma igenom när jag har lite tid för att ta del av din resa som jag tänker kan bli en hjälp på min resa??

Ha en go tisdag☀️

Fenix
tis, 2020-02-11 - 12:04

för ditt inlägg Berra! Jag har lätt för att komma ihåg utseenden, men hopplöst svårt för namn. Därför var det säkert en övermäktig uppgift att komma ihåg alla som satt där, särskilt när man ska försöka gå igenom alla som satt i cirkeln. Hur som, känns bra och allt lugnt igen för nu. Inget skräp under matten som är undansopat. Funderar på att flytta min tråd till vidare livet, borde vara dags nu efter omkring tio år här inne. Får suga på den tanken ett tag. En god vecka till er alla och vi fortsätter vår resa... /Fenix

FinaLisa
tis, 2020-02-11 - 16:45

Jag hittar inte din tråd...nog för att jag har ett obefintligt lokalsinne... men härinne kan man väl inte gå vilse...?
Kram ?

Fenix
tis, 2020-02-11 - 17:13

och tack för mötet i Stockholm! Jag ska försöka hitta den själv, och få upp den till början av listan. Visst kan man gå vilse här inne, men man brukar hitta igen sig själv till slut ?

Rosette
ons, 2020-02-12 - 15:42

Hej Fenix!

Tittar in snabbt för lite praktisk info.
Du funderar på att flytta din tråd, för att hitta den klicka på ditt eget användarnamn, så finns en rubrik med startade forumtrådar. Vill du flytta den, klicka redigera och välj vilken tråd du vill flytta till eller skriv här och anmäl ditt eget inlägg så hjälper någon av oss här på admin dig så fort vi kan :)

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Berra
sön, 2020-02-16 - 23:35

...är faktiskt helt underbart efter en helt perfekt helg.
Allra helst om den är utan ångest, ångest skapad av fylleånger.

Jo jag kan inte tjata om det nog, söndagar som tidigare i mitt dryckesaktiva liv var mina värsta dagar,
Har nu vänt till den bästa, märkligt hur livet kan vända genom att utesluta en enda sak, alkoholen.
Jo jag vet att det följer en måndag nästkommande morgon, men det är en annan dag, faktiskt.

Nu när jag ligger här så rinner stressen av mig, och hjärnan påbörjar genast en slutsummering av veckan.
Tv’n på väggen mittemot påkallar min uppmärksamhet, men jag orkar inte kolla, det kommer strax ett reklamavbrott och då rynkar sig pannan på mig, jag hatar att se samma reklamsnutt om och om igen, då skiter jag hellre i programmet.
Det är därför streamande kanaler och paddan har sin givna plats i mitt liv, det är jag som bestämmer vad jag vill se.
Och det har blivit så mer sedan jag slutade dricka, jag vill bestämma över mitt liv, ingen ska mata mig med andras påhitt oavsett om det rör sig om tandkräm eller blöjor, det ena behöver jag nu.
Det andra kommer jag inte att kunna ha någon påverkan på när jag har blivit tillräckligt gammal för att behöva blöja.

Men för att återkomma till helgen, i morse sade frugan vilka helger vi har haft senaste två!
Det riktigt lös i hennes ögon när hon förde kaffemuggen mot munnen med det heta innehållet vid frukosten.
Hon sörplade försiktigt och fortsatte, först blev det fel med stad på föreställningen, vi hamnade i Karlstad.
Nu i helgen gick vi på en annan föreställning med ett par vänner som alltid säger att vi hittar på så mycket roligt när vi går ut på teatrar, nu fick de hänga med.
Det började med att de bjöd hem oss till dom på eftermiddagen för en liten fördrink och plockmat.
Han hade hittat en rysk champagne under sin resa till Sankt Petersburg, men vad det stod på etiketten hade han inte en aning om, när vi hällde upp den så visade den sig vara rosa.
Min lukt som är känslig sade mig att den var ”spritad”, och vilket ryskt bryggeri skulle kunna göra en äkta champagne som egentligen bara får heta så om den kommer ifrån champagnedistriktet.
Jo den högg också och de blev så där lite uppspelta som man kan bli av alkoholen.
Frugan kollade på biljetten, men herregud den börjar en timme tidigare än vi hade läst oss till tidigare.
Ojoj, nu blev det till att sätta fart, vi kollade på gps’en vi skulle hinna tretton minuter innan förställningen började.
Och då hade vi inte räknat med att finna parkeringsplats heller.
Vi jagade runt på gatorna runt teatern, men det var tvärtjockt, så jag släppte av dem i närheten och jag och mannen i sällskapet fick till slut tag på ett snuskigt dyrt parkeringshus som var så trångt att backspeglarna nästan skrapade i väggarna, trehundraåttiofem kronor för knappa tre timmar, löjligt.
Vi kom fem minuter in i föreställningen och kan numera kategorisera oss som en av de där jobbiga jäklarna som kommer sent in i bänkraderna och tvingar folk upp ur stolarna i mörkret till andras förtret, jo jag skämdes ordentligt.
Jag flämtade nästan ända in i pausen efter att ha sprungit som en tok de femhundra meterna över gator och torg.
Efteråt åt vi på en av våra favoritkrogar och jag fick mannen att prova deras utsökta råbiff, en sak som jag aldrig åt som aktiv dryckesperson, men smaklökarna har ändrat sig sedan jag slutade att dricka.
Mycket smakar annorlunda efter det att smaken inte har bedövats av alkoholen.

Så idag, på’t igen, nästa föreställning efter att ha varit på ett födelsedagskalas, men med andra personer.
Hur gick det då, jo vi blev sena igen, trafik överallt, köer och vägomläggningar, men nu var det middagen som blev snabbäten eftersom vi käkade innan föreställningen.
Så att vara fyllechaffis har haft sina eländiga stunder, pulsen har legat på topp flera gånger under helgen.
Och att det klumpar ihop sig med alla föreställningar, tja vi har ett ganska så bissy liv på helgerna, alla luckor ska täppas till, men frugan har lovat att nästa helg är betydligt lugnare, ja idag ja, vi får väl se vartefter dagarna går.
Vågar väl knappt berätta att vi ska på en föreläsning på tisdag också, inne i stan.
Och att vi har inte lagat mat en enda gång under helgen, det blir en stor plump i protokollet.
Jo det kostar en slant, men kan ju också säga att det finns mer pengar att röra sig med efter det att jag slutade dricka.

Räknade igenom och upptäckte också att nästan alla de vi träffade under denna dag var trötta efter att bara ha sovit några timmar, sonen, dottern med svärson, svågern och svägerska, systerdotterns tre söner, alla hade de varit ute och röjt långt in på småtimmarna.
Frugan och jag hamnade hyfsat i tid i säng under helgen och har varit pigga hela helgen.
Frukostarna har varit goda och mysiga, har inte haft något knackelibank i huvudet, varit på gott humör osv.
Räknar man igenom fördelarna med att ta det lugnt med alkoholen så har de blivit många, så pass att man till och med glömmer att räkna upp dem alla, man bara tar dem för givna.

Vi har fått behållning av våran helg, och kanske just därför kan frugan säga att vi har ett par så härliga helger.
Det är inte bara jag som njuter av dem, utan även hon, hon får ta del av min nykterhet och är inte längre en medberoendeperson.
Det är många som får fördelar av min nykterhet, samtidigt som jag upptäcker att min nykterhet dämpar andras intag.
Okey, inte alla, men där jag är med.

En tacksamhet jag känner är bland många att just nu ligger jag i min sköna säng och känner mig ganska utmattat.
Inte av stress utan att jag har fyllt min helg med saker som gjort mig lycklig med människor som jag gillar.
Saker och ting förändras med tiden, och det är min förbaskade skyldighet att se till att det går åt det bättre hållet.
Det bästa jag kunde göra var att sluta dricka hämningslöst och ta tag i mitt liv.
Resten har väl mest skött sig självt, och jag passat på att njuta under tiden.
Just nu reflekterar jag på vad som hände, och slutar inte jämföra.
Och försöker vara glad över det jag har, och tänker inte så mycket på det jag inte har, att vara nöjd.

Vad jag inte har längre är bakfylleångest, undrar inte om det jag är mest tacksam över.

Berra

Strulan65
mån, 2020-02-17 - 00:18

Man får läsa rykande färska nyheter från Berra. Gillade tiden när man läste kvällstidningarna just när de anlände till affären, livet innan internet. Så med en kopp kaffe och läsning om ännu en fullspäckad helg för Berra och hans fru njuter jag. Kram Strulan som skulle få infarkt om hon höll deras tempo ?❤️