av Se klart

Rolf
lör, 2020-02-08 - 15:43

Att träffa andra nykter oavsätt om de dricker eller ej är till min fördel och deras förtret, jag minns bättre, kan hålla tråden tydligare, är mer sammanhängande, kommer ihåg vad jag gör och säger, är mer skärpt och kan inkludera fler runt om mig, känner mig mer avslappnad för jag litar på min egen förmåga. Kort och gott jag är trevligare, roligare och piggare. Jag är en bättre vän att umgås med. Att andra dricker är deras val och jag tänker inte lägga mig i det. Det är deras val.

Om någon tycker jag är tråkig för att jag inte dricker så gissar jag att det ligger i att de känner sig stressade att vårt val att inte dricka är rättrådig och hotar deras kärlek till A. Jag tänker inte diskutera det med dem utan bara byta ämne och foka på det som är roligt, d.v.s. att umgås.

svagis
lör, 2020-02-08 - 16:06

Nu har jag läst hela din tråd - inspirerande läsning och många reflektioner som jag delar med dig. Några aha - igenkänningar som kändes jobbiga men bra också.

Jag funderar också kring vad som är "tråkigt" resp. "roligt". Det känns viktigt och det är lite lättare att stå ut med att ha tråkigt när man skruvar ned tempot på sitt liv tror jag.

Hoppas du har en fin och nykter lördag <3
Kram
svagis

Andrahalvlek
lör, 2020-02-08 - 16:08

Jag uppskattar verkligen ditt sätt att lyckas sätta ord på både positivt och negativt, och hur du brottas med din ambivalens. Du är en grym inspiration Se Klart ❤️

Se klart
lör, 2020-02-08 - 17:26

Svagis, hela tråden, det skulle jag nog knappt orka själv ? men håller med om att ju längre jag hänger här, ju fler likheter men även intressanta olikheter. Lärorikt!
Rolf, jag tycker du verkar så ”klar” över mycket. Jag håller nog med dig i det du skriver, men själv känner jag att umgänges-energin tar slut snabbare. Har inte tålamod att sitta i timmar och babbla med mina alkoholfria drycker. Känner inte att själva livet blivit tråkigare i sin helhet, har lätt (are?) att skratta, har lätt att ha roligt. Men inträffar inte just vid de tillfällen jag är van vid. Och jag har genom åren inte bara kopplat av med alkohol utan också haft väldigt skoj! Det har ju vetkligen inte varit ”bara” övertramp. Jag måste liksom vara i det med, det har varit både jobbigt och kul att dricka.
Att roligheten i livet finns bakom hörnet är en stor tröst och lite överraskande. Men just nu, som sagt, inte vid middagar eller barhäng.
Andrahalvlek, tack för fint pepp, betyder mycket för mig, eftersom det här forumet är så viktigt. Jag vill såklart vara med och bidra, om jag kan.
Fin, nykter lördag önskar jag er. Från filt, soffa, bok och brasa.
Ikväll är jag helt säkert nykter.

Rolf
lör, 2020-02-08 - 19:25

Jag är inte så klar så jag förmodat låter. Jag är inne processen att rättfärdiga beslutet att aldrig mer dricka tack vare Santorini. Tro mig jag har inte lätt för att ta det beslutet. Jag försöker intala mig själv att fördelerna med att vara nykter. Din reflektion av att man tröttnar, blir uttråkad eller helt enkelt blir trött stämmer för mig med. Tänker att det är kanske det kloka och att det är att lyssna till det vi behöver. Fördelen med alkoholen är att en får energi av den och kan hålla sig vaken länge i synnerhet med Redbull o vodka som jag har dygnat med på fester. Frågan är om det var smart och det jag egentligen ville? Hur mycket dumma saker som jag har gjort och många gånger följt med på äventyr som jag dagen efter har ångrat. Ska inte sticka under stolen att det ibland har blivit rätt och sjukt kul. Funderar på om jag borde sakna detta eller om det går lika bra att vara nykter och hitta på äventyr eller om en borde vara glad att jag faktiskt jag har mina sinnen i bruk som säger ätt jag ska ge mig och gå lägga mig. Som du säger får man andra värden som att orka upp dagen efter och massa annat kul som man kan göra dagen efter. Summan av glädje är jag övertygad om att det nyktra livet ger mer utav. Som sagt jag är inte så klar som jag låter. Tycker om att läsa din tråd och det ger mig funderingar som jag själv behöver fundera på.

Se klart
sön, 2020-02-09 - 09:33

... mot sig själv
Läser om alla här; tankar av ömhet, kring kämpandet, misslyckanden-eller snarare små gupp på vägen.
Allt ok. Allt är kärlek och omtanke.
Jag själv, noll tolerans mot mina egna misstag.
Det har ”tagit” mig någonstans; karriär, viss framgång, bra inkomst; inte bara dåligt med höga krav
Men finns ett mått av obarmhärtighet här som jag plötsligen får syn på.
Kan det vara den funktionen som A har för mig?
1. inbilla dig inte att du är så ”bra”, hur du än kämpar, för igår morse gick du upp och drack ur ett glas avslagen cava medan du städade köket
2. Att bära en hemlighet som gör att även om du har jordens finaste vänner och partner och barn, som älskar dig allt de är kapabla till.
Så vet du ”bättre”. Sett till dina handlingar, som bara du vet om, är du inte värd all den där kärleken.

Kan alkoholen fungera som ett sätt att, inte släppa på kärlek för nära, den som finns? Att villkora den, för sig själv.
Kan beslutet att vara nykter vara långt mycket större än du anar.
Och kan det i så fall vara förklaringen till att det känns så farligt?
Dessa tankar ”skrev sig själva” den här morgonen och jag kände mig snarare som en sekreterare åt mig själv. Vet inte riktigt vad de betyder, men tror att det är något att fortsätta utforska.
Vakna nykter, inte dumt.
Ps- Rolf! Jag överrumplades av mina egna tankar här, så jag vågade inte pausa för svara ditt kloka inlägg. Jag uppskattar verkligen det du skriver, (vodka redbull har dock aldrig hört till favoriterna?) För mig är det lite så att jag måste grotta ner mig även i det som varit roligt.
Liksom noga titta på den här både glimrande och grå stenen jag håller i handen just nu och överväger att kasta över bord för all framtid....Hoppas du förstår vad jag skriver om än det låter flummigt (är helt klart nykter) Kram!

Ensammenintestark
sön, 2020-02-09 - 10:33

Läser det du skriver om vår egen obarmhärtighet mot oss själva när vi kan vara så empatiska och stödjande till andra. Och att hålla sig kvar till a kan vara ett sätt att inte släppa kärleken in på livet. Tror du fångat något där. Alla vi som faller gång på gång trots alla goda föresatser. Och som har väldigt lite empati för oss själva. Det ligger ju en väldig destruktivitet i det. Så hur gör de som trots allt lyckas leva ett nyktert liv i tillfrisknande? Tror det till stor del handlar om en kärlek och respekt till sig själv. Det är nog det som gör det så svårt att ta sig upp ur missbruket. Kärleken till sig själv måste liksom komma ”före” missbruket. Men finns ju inte så goda förutsättningar för självrespekt när man är mitt i det. Så lite av ett moment 22. Men för vissa av oss lyckas det ju trots allt till slut?.

Mycket flummiga tankar från mig ( och jag är också garanterar spik nykter)?.

santorini
sön, 2020-02-09 - 10:42

Läser era kloka tankar. Jag håller med om att det på sitt sätt blir lite tråkigare att vara nykterist. För min del så undviker jag vissa fester eller sammanhang. Fast jag har inte varit nån festprisse innan heller, drack helst ensam hemma. Nyårsafton orkar jag inte träffa folk t.ex, den blir för lång. Fast jag kan ha mycket roligt också i rätt sällskap.
Det har blivit jämnare nu, inte så mycket upp och ner. Kan ha med åldern att göra också förstås.

Men okej om det ibland var roligare förr. Det hjälper inte nu eftersom det finns inget alternativ till nykterheten. Jag har druckit på ett sånt sätt att jag blev beroende. Alkoholist, vare sej jag gillar ordet eller inte. Då finns inget alternativ.

Fördelarna överväger helt klart många gånger om men man får tycka att det känns lite tråkigt ibland.

Se klart
sön, 2020-02-09 - 11:42

För återkoppling och reflektioner, både Ensamintestark och Santorini.
Vad gäller kärlek till självet, ja likväl som vi kan älska våra nästa i vilka lägen som helst så är jag nästan övertygad om att det är en del av nyckeln till en varaktig nykterhet. Har nog inte sett det så tydligt bara. Jag vet att jag skrivit om att ha nån sorts helhetsbild på sig själv, även omfamna, på något sätt, mina sämsta sidor, och inte tro att det är någon yttre varelse som flugit in i mig. Jag är bra och uppbyggliga saker. Jag har sidor som krånglar till livet för mig, jag har också detta mkt problematiska förhållande till alkohol som riskerar att faktiskt ödelägga mitt liv om jag inte är ytterst vaksam, där avhållsamhet verkar vara det minst kämpiga.
Undrar vad jag vill säga med det? Kanske att tricket för mig handlar mkt om acceptans och självsnällhet.
Santorini- jag uppskattar din klara ”nyktra” och kloka röst. Önskar mig en sån i framtiden!

Stormenlilla
sön, 2020-02-09 - 19:44

Det behöver vi verkligen bli bättre på. Man är sin värsta fiende ibland, man får inte mobba sig själv. Man gör ju lätt det när man känner förakt.

Jag tror att för mig handlar mycket om acceptans också. Sluta se alkoholen som en guldkant på tillvaron när den ställer till så mycket skit.

Stor kram

Se klart
sön, 2020-02-09 - 21:06

Ja, jag funderar över den.
Och just de här veckorna har jag börjat ”deala” med mina guldkanter och det är rätt spännande och faktiskt känner jag mig ganska rik.
Till exempel byter jag mig (tidigare) drink (ar) på fredagkvällen.
Mot lördag morgon, pigg och utvilad i sängen, och oavsett hur länge jag sover så vaknar jag med gott samvete.
Jag har bytt mina 2-3 (4) glas vin på söndagkvällen.
Mot hinna stryka, fixa, greja inför veckan, och inte minst; vakna måndag morgon och praise vardag,
Idag bytte jag champagne på ett em- mingel mot att komma hem och få känna mig riktigt utvilad efter en skön helg.
Att gå längre och säga att en byter bort fylla, somna i soffan och vakna svullen i ansiktet/ det är ju på något vis uppenbart. Men om jag börjar i det tidigare skedet känns det plötsligen helt logiskt.
Vet inte om det är lika logiskt för nån annan, men vill bara påminna om att guldkant kommer i rätt många skepnader.
Bra kämpat alla som fixat helgen, och ni som inte fixat helgen har kämpat dubbelt. Kram.

Se klart
mån, 2020-02-10 - 01:31

Denna sena timme.
Kan inte sova och det beror troligen på att jag sovit ut i helgen, samt att jag började surfa runt på olika reor... inget jag rekommenderar.
En skön helg mot sitt slut, inget ”märkvärdigt”, något underlättad av inte tusen sociala grejer, för det tycker jag fortf är svårt.
Ett kompismingel idag som var väldigt trevligt, går bättte än längre middagar, att jag kan röra mig som jag känner. Inte instängd.
Överlag så har jag verkligen behov av mycket tid för mig, och mina egna tankar. Hänger såklart mkt med min man (som avslutat sin vita månad), men han dricker för sig själv försumligt.
Jag känner ibland att jag inte är 100 engagerad, jag tycker tex att jag inte bara behöver egen tid m hjärnan utan även med kroppen. Försökte förklara att det inte på något sätt hänger ihop med attraktion, men jag har verkligen känslan av att jag jobbar m ngt stort. Som ett sorts forskningsprojekt. Och så skulle mina tankar, kropp och lust liksom också vara lite för sig själva.
Känner faktiskt ingen oro över det, men det är ju lite oväntat. Känner mig glad då vi är tillsammans, men vill helst inte ha någon för nära.
Vet inte om någon känner igen?
Har haft minimala Depp-stunder denna helg när jag reflekterar över tillfällen då det tycks som att jag inte kommer att dricka. Men det är trots allt ingen klinisk depression utan mer lite hunörsänkare,
Det är ju inte nu det handlar om så jag bordlägger tankarna. Tar dem var och en när de ev blir aktuella.
A-fritt vin och lite bubbel hjälper mig otroligt mycket. Hälla, hålla, dricka lite långsamt och just utan stress. Det känns mysigt och ganska good enough.
Imorgon börjar vecka 6 som nykter. Det känns som jag har överraska mig själv med att ha sånt fokus och dra alla lärdomar jag kan, när de uppenbarar sig. Som forumet. Lärdomar på löpande band. Och alla fina människor här inne, tack för att ni är med!

Se klart
mån, 2020-02-10 - 19:29

Som står så finurligt intill min plats i soffan väckte minnen.
För att den har varit som något av en kamouflage-växt för mitt vinglas.
Inte att jag helt och hållet mörkat att jag hällt upp mig ett glas vin efter middagen.
Men däremot; hur snabbt det druckits upp och fyllts på.
Den enda krukväxt jag lyckats hålla liv i dessutom.
Ett tag bytte jag till minde glas, kändes med avslappnat, lite vardagligt, kanske franskt?
Aldrig boxar.
Ett annat säkert alibi. Kändes ”inte ok”. Utan hellre flaska då. Så småningom allt oftare med skruvkork.
Min kreativitet kring detta borde rendera mig en fri antagning till närmaste konsthögskola.
Jag saknar första, andra, tredje glaset, jag saknar doft och smak.
Jag ägnar faktiskt inte värst mycket tid åt tillfällen i framtiden då jag ev kommer att sakna ett glas.
Det här är stort för mig.
Jättestort.
Idag var jag så trött så jag somnade i soffan bakom min lilla palm.
Så fort jag kom hem.
Jag förstår inte varför, men jag gör mitt allra allra bästa att inte klanka ner på mig själv (som, hur kan jag vara så trött) utan leva på varje dag, och vara snäll. Mot mig. Vara min egen bästis. Det är nog på tiden. 35 dagar. Inte jätteenkel just idag. Vin är dock inte ett alternativ.
Kram du som orkat läsa.

LillaVideung74
mån, 2020-02-10 - 20:49

Se klart...vilken fantastisk dagbok att läsa din "Knyttets sång". Rev av hela ikväll. Inser att jag varit inne i den tidigare o gillat det jag läst.
Inte tagit mig tid att skriva så många rader ännu eller starta en egen tråd. Försöker "sålla" lite bland allt läsvärt o matnyttigt som detta forum har att bjuda på.
Själv har jag haft mer än en blomkruka/gardin/dold udda hylla som gömställe. Några gånger har jag funnit ett kvarglömt glas på ett sådant ställe, ack o ve, stor skam (ja just det var där jag satt igår kväll innan jag somnade ifrån det "roliga"). Försökt "krångla" till drickandet då o då med flaskor o traditionell icke skruvkork men i sämre perioder skippat all form av sofistikerat beteende. Kört tidernas sämsta gåva av dem alla till oss problemvindrickare, BiBen. Ur en kaffekopp om det funnits ngn hemma som inte bör se vad jag dricker o vilken idiotisk tid på dygnet. Uppfinningsrikedom o kreativitet kände härom inga gränser.
Klanka inte ner på dig själv över sömn i nykterhet. Kropp o själ behöver vila. I mitt fall oändligt o irriterande mycket. Försöker också vara snäll med mig själv även om det är svårt. Inser ju det tar tid att läka samt förstå min alkoholhistoria o alkoholframtid.
Kram från mig?

Se klart
tis, 2020-02-11 - 09:00

Jsg tar till mig det du skriver om behov av sömn i nykterheten.
Idag är jag lika trött.
Obegripligt för mig men jag underkastar mig, eller snarare följer med, och låter mig vila.
Känns som en lång utandning i kroppen ihop m viss oro.
Tisdag=nykter. Kram!

Se klart
tis, 2020-02-11 - 09:36

Jsg tar till mig det du skriver om behov av sömn i nykterheten.
Idag är jag lika trött.
Obegripligt för mig men jag underkastar mig, eller snarare följer med, och låter mig vila.
Känns som en lång utandning i kroppen ihop m viss oro.
Tisdag=nykter. Kram!

Se klart
tis, 2020-02-11 - 13:10

ja, ihop med en trött- och sömnighet.
Skulle jag druckit några glas vin en sånhär kväll?
Helt klart. Redan igår för den delen.
Har jag varit såhär sur, och trött UTAN att ta till alkohol, har det hänt de senaste 10-15 åren?
Jag tror inte det. Att vänta ut ett skov av dåligt humör: det var väldigt länge sedan. (Och helt begripligt som det känns just nu.)
Irriterad, ingen ork. Massor att ta itu med, skyr allt.
Var kommer denna strejk på insidan ifrån?
Känns som en förlorad dag och har inget förmildrande att säga om den.
Nykter har jag för avsikt att vara hela dagen.

LillaVideung74
ons, 2020-02-12 - 14:06

Starkt kämpat med usliga dagar och känslor i nykterhet. Tragglat mig igenom en rad sådana.

Innerst inne förstår jag det är starkt av mig göra det utan att dricka alkohol. Ändå sååå svårt med den där självsnällheten o acceptansen av mina mindre angenäma sidor. Trött, orkeslös, ledsen o lättretlig, fy 17, sådan vill jag inte vara.

Hoppas innerligt att i långa loppet är det en vinst rida ut dessa dagar. Att våga stanna upp och vara i sina känslor istället fa dämpa/fly dem med alkohol. Må tålamodet vara min vän, amen!

Styrkekram

Se klart
ons, 2020-02-12 - 17:15

Vi tragglar på. Men vin-drickandet var sannerligen ingen fest varje dag. Stanna upp och stå kvar är som du säger, ledorden! Kram.