av Humlan_87

Humlan_87
mån, 2020-02-10 - 17:33

För ca två år sedan tröttnade jag på allt som hade med alkohol att göra och efter mycket om och men gick min man med på att avstå alkohol.
Han klarade det knappt ett år innan han i små mängder började dricka igen. Till en början gick det bra. Han drack bara enstaka glas vid utvalda tillfällen. Men precis som jag befarade så blev mängden bara mer och mer och tillfällena fler och fler.
Nu i helgen tröttnade jag igen när han dolt för mig att han druckit fem öl under sitt ensamma bastubad.

Jag frågade om han förstod vad han riskerar med att hålla på så och berättade att jag känner mig sviken och orolig.
Han ville skärpa sig. Hur då frågar jag? Vad finns det för lösning som gör att jag inte behöver känna mig orolig precis varje gång han går ner till våran källare (där han vanligtvis dricker i smyg)?

Han kom själv fram till att han måste sluta dricka igen.
Hur länge kommer det hålla den här gången? undrade jag.
Tillsvidare, blev svaret.
Vad betyder det? Kommer han hela tiden gå och tänka att han ”får”/kan dricka igen?
Nja - det kanske är bättre att det är på livstid konstaterade han.

Summan av kardemumman blev att han nu ska vara utan alkohol resten av livet.
Därtill önskade jag att han skulle ta kontakt med någon så att han själv får hjälp att förstå allvaret i det hela. För han tycker ju inte att han har ett missbruk eller att han är beroende. Han vill bara sluta dricka för att ”göra dig tillfreds”. (=INTE HÅLLBART!!!)

Så - vi får se vart det här slutar. Jag vill inte tjata på honom om att ta kontakt med någon typ av samtalsterapeut men är rädd för att det kommer behövas. :(

Tack för att ni på den här sidan finns, delar med er och stöttar!!!

Nordäng67
mån, 2020-02-10 - 17:56

och hoppas mycket när det gäller en annan människa t.ex. en man som dricker. Bäst och mest tillförlitligt är det att vilja för sin egen del. Med andra ord sätta gränser runt sig själv istället för runt någon annan. I praktiken skulle det kunna bli "Det här vill jag inte vara med om" istället för "du måste sluta dricka och söka hjälp". Förstår dig till fullo, tjatade och ställde flera ultimatum till mitt ex. Läste någonstans här på forumet att ett ultimatum skall formuleras som ett löfte till sig själv istället för som ett krav på någon annan. Tycker det var bra. Jag tror många alkoholister som slutar dricka slutar tillfälligt för att sen kunna bli "normaldrickare". I efterhand har jag förstått att jag och mitt ex hade helt olika syn på hans nyktra perioder. Jag såg nykterheten som något permanent, för livet. Han såg dessa perioder som en slags avgiftning med målsättningen att sedan kunna ta en öl till maten som vem som helst. Hände aldrig! Han började "lagom" för att inom några veckor dricka värre än före den nyktra perioden. Börja tänka på dig själv istället för på hans drickande. Jag vet, jättesvårt men det går. Låt honom ta ansvar för sina problem och låt honom lösa dom. Kram

Humlan_87
mån, 2020-02-10 - 18:38

Jag har också läst samma som du om hur man bör se på ultimatum och just därför ställde jag inga ultimatum. :)

Jag sa till honom vad jag skulle må bra av och vad som skulle göra mig glad istället.

Men jag kan bli mycket bättre på att göra saker för min skull. Hade jag gjort det den här gången hade jag packat en väska till mig och en till dottern och dragit hem till min mamma.
Sen hade vi inte kommit tillbaka förrän han helt på egen hand kommit fram till att han - för sin skull - måste sluta med alkohol. För alltid.