Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

VaknaVacker, de jag har provat och tycker är goda är Captain Kombucha, främst Ginger lemon. Raspberry är ok, men känns lite sötare, så det beror på vad man uppskattar. Det finns flera smaker, men inga som passar mig. Kombucha är inte billig, men jämfört med alkohol, så...

Sisyfos, oftast saknar jag ruset. Det är för mig själv vitsen. Därför blir jag så glad de gånger det känns ok med A-fritt. För mig har det varit viktigt att försöka skapa samma stämning med alternativ till alkoholen. En del kanske tycker att det håller igång A-tankarna, medan jag alltså vill ha något som känns festligt, främst till helgen. Att inte låta nykterheten nära känslan av meningslöshet. Att slippa känna att livet inte bara går ut på att samla dagar som inte innehåller alkohol. Att inte låta tankarna på tristess ta över.

Säkert kan det kännas så i början - och det får vara helt ok. Men det gäller att orka ta sig igenom den tiden. Efter ett tag blir det annat som är viktigt. Det är det tillståndet jag längtar efter. Att få vara naturligt nykter. Bara vara nykter. Ingen big deal, liksom.

Naturligt nykter.

Så vackert.

En dag är jag där.

Kram

Vill förankra och förmedla den underbara känslan av att vakna och förbli klar i både kropp och knopp.

Inte bara för att jag lyckades att avstå alkohol i går utan för att jag helt enkelt inte ville ha.

Helt enkelt låter enkelt och så är det ibland. Gör som alltid då det känns så - enkelt - njuter av känslan. Det gäller att passa på. I morgon är en annan dag...

Läser och njuter av så många framgångar. Grattis till er alla som har hittat hem/lösningen/nykterheten, vad ni än väljer att kalla den. Ni är fantastiska.

Ännu är jag inte där, men en dag är det min tur...

Kram på er

Allas resa ser olika ut och varje vit dag är en seger. Låter lite klyschigt men så är det ju. Att du inte drack, och speciellt att du inte VILLE dricka ser jag som en framgång. Ta hand om dig och njut av den här dagen ?

Vill bara säga att några saker du skrivit här har naglat sig fast i min hjärna. Kanske främst detta om hur fort ett missbruk kan eskalera. Mycket fort. Det har jag inte riktigt förstått tidigare men det hjälper mig att just överväga ett a-fritt liv, då jag inser att mitt bruk helt klart är i riskzonen. Det du skriver har stor betydelse! Ha en fin och nykter söndagkväll, kram!

Väljer att kopiera in ett inlägg som kan behövas för att påminna mig om när det var som värst. Och ännu värre skulle det bli... Än i dag är det jobbigt att läsa tillbaka i min tråd, men ibland ett nödvändigt ont...

"19 november, 2018 - 21:51 #887

I dag

Har varit på tjänsteresa till en närliggande stad. Valde självklart att ta en av tjänstebilarna då det skulle bli perfekt att stanna vid köpcentrat på hemvägen. Av en enda orsak, gissa vilken...

Jag hade planerat sedan drygt en vecka hur många terror jag skulle handla. Ingen skulle känna igen mig. Skulle dessutom hinna hem före M och gömma allt. Rena julafton.

I morse gnagde gårdagen lite inom mig, det erkänner jag, men jag slog bort det. En sådan här chans skulle inte få gå rill spillo...

Jag parkerade utanför, gick in på Systemet och plockade på mig sex tetror, 14-procentiga. Hade sett till att ha kontanter, förstås, missar inga detaljer. Ställde mig i kö och...

... började svettas och blev gråtfärdig. Det kändes så fruktansvärt fel. Alla era ord efter att jag slog i min absoluta botten i går ringde i mina öron.

Jag ställde ner korgen, rusade ut till bilen, tog upp telefonen och letade mig in hit. Läste allt det fina - och mitt eget fula - medan tårarna rann. Så fort jag kunde se klart, startade jag bilen och körde därifrån.

Tack som f-n för att ni finns! ♡♡♡

Vet inte hur det blir i morgon, på onsdag eller nästa vecka/månad/år, men i dag är jag nykter!

♡ (12)"

Bra att påminna sig ibland!
Du är en fantastisk förebild härinne för många och det är så fint att du delar med dig.
Jag är så glad att få ha träffat dig IRL och om du har vägarna förbi Göteborg så hör av dig så tar vi en kaffe! ?☕
Kram ?

Ja, vad är ett lyckat liv?

Läste något om att om du ser upp till någon annan, tänk på att du kan vara den som någon annan ser upp till.

Detta satte som så ofta i gång en massa tankar i mig, några vill jag gärna dela med mig av.

Hoppas verkligen att ingen tar detta som skryt, tvärtom, det jag vill belysa är det motsatta.

Jag är en som andra sett upp till, i viss mån avundats. Det är inget jag inbillat mig, utan de har sagt det direkt till mig.

Varför, kan man då undra...

Jo, jag antar att det handlar om många saker som utåt sett ser väldigt "lyckat" ut. Mycket av det här är också sådant som är bra, men jag tror att ni förstår vart jag vill komma...

Själv är jag en hyfsat trevlig och social person med nära till skratt. Lyckligt gift (på riktigt) sedan ca trettio år med en man som inte är alltför pjåkig i andras ögon, i mina den absolut bäste. ? Flera fina vuxna barn (ett par av dem med modellerbjudanden genom åren) som det går bra för på olika sätt. Ett bra jobb där jag är uppskattad för både den jag är och för det jag gör, främst för att jag bryr mig lite extra. Vi har båda jämförelsevis bra löner, vilket genom åren gett oss en god ekonomi. Ett stort hus, numera utan lån, och inrett efter min egen smak (ja, jag säger min, M bryr sig inte riktigt lika mycket. Tack och lov... ?)

Så lyckligt lottad... Eller hur?

Som sagt, jag tror att ni förstår vad det kommer att handla om nu...

Alkohol, det är givet, men också psykisk ohälsa.

Det sistnämnda skäms jag inte alls för, tvärtom. Jag talar helt öppet om min panikångest och har endast mötts av respekt. I egenskap av en till viss del offentlig person i min lilla stad har jag till och med kommit att bli en förebild vad gäller detta område. "Om hon som är så social som person och framåt i sitt arbete, har så svåra problem med panikångest med tillhörande attacker, kan ju vem som helst råka ut för det."

Då återstår "bara" ämnet Alkohol...

Fy f-n vilket starkt och beroendeframkallande gift det är.

Anledningen till att jag trillade dit så hårt började med - som för så många andra - en otrygg barndom. I mitt fall ovanligt nog inte på grund av alkohol, utan psykisk ohälsa hos båda mina föräldrar. Många omständigheter gjorde att jag i övre tonåren - efter både självmordsförsök, dygnet runtfestande och avhopp från skolan - hade en otroligt låg självkänsla. Då jag var hyfsat smart och hade lätt för mig, både i skolan och bland kompisar och killar var mitt självförtroende ändå helt ok.

Från första gången jag smakade alkohol älskade jag ruset. Det blev snabbt för mycket under några år, men när jag som ung blev gravid höll jag uppe under flera år. Sedan blev det flera barn och "normaldrickande" mellan graviditeterna. Efter den sista för mer än tjugo år sedan blev det mys med vin och öl varje helg.

Det höll i många år, många många år. Visst, det blev lite för mycket någon kväll, men ingen fara. Att dricka någon annan gång än på fredags- och lördagskväll eller på semestern fanns inte på kartan under minst trettio år.

Så helt plötsligt fanns det lite kvar en söndag. Lite busigt fick jag för mig att prova - och det gick ju riktigt bra. Samma sköna känsla infann sig, trots fel tillfälle.

Sedan gick det snabbt utför...

På bara några månader drack jag i princip varje dag. Dessutom normaliserade jag det snabbt. Livsfarligt.

Alltså, från att endast dricka under helgkvällar till att göra det varje dag. På bara några månader. Snacka om beroendeframkallande. Jag blir matt bara jag tänker på det. Vilket gift alkoholen är.

Ja, nu blev detta som vanligt så mycket längre än vad jag tänkt mig. Skulle skriva några rader om den "lyckade" kvinnan med hemliga alkoholproblem, men hamnade återigen i Varningstext. Alltså inlägg där jag inte kan låta bli att påminna om att det kan gå så himla fort på slutet. Förlåt att jag tjatar om det, men det är det absolut läskigaste med den här sjukdomen/det här beroendet.

Något som är otänkbart i dag kan vara normaliserat om ett par veckor...

Det jag egentligen ville säga var att vi är många här som är vad vi kallar lyckade på många sätt, men har en lika stor motståndare som A-lagarna på bänken att brottas mot.

Ta hand om er och kom i håg att ni är bra. Hur det än går för tillfället är ni här och kämpar. Bara det...

Kram

-----

FinaLisa, tack för ett fantastiskt möte. Äntligen blev det av. Ser dig som en betydligt större förebild, du har ju gått om mig med hästlängder. Jag ser fram emot en fika i Götet. ?

Det är ganska typiskt, det har jag sett och förstått under åren här, att många lyckade välfungerande personer i hemlighet kämpar med alkoholproblem. Det blir extra skamligt på nåt vis.
Intressant det du beskriver, hur snabbt det går från bruk till missbruk. Håller med. Plötsligt blev det mer och mer för att snart bli varje dag. Ofattbart egentligen! Det blev normaliserat på samma gång som man mer än väl visste att det var sjukt. Mitt drickande kunde pågå ganska ostört eftersom maken jobbade borta i veckorna. När han hade ledigt fick jag smyga och på helgerna var det ju ”normalt”. Du och många andra beskriver så målande detta smygköpande, gömmande och planerande. Inte klokt alls.

Bra att du är på gång igen. Det är verkligen hemskt så beroendeframkallande detta är. Många fastnar.
Bara det senaste dagarna har jag läst att Brad Pitt, Bradley Cooper och Ben Affleck varit alkoholister. Man är i fint sällskap;)

Ha det så bra!

Det är så viktigt det du skriver, Vinäger. När jag började läsa härinne för läääänge sen så blev det också som någon bekräftelse på att det nog inte var så farligt med mitt drickande... andra drack ju betydligt mer och betydligt mer destruktivt. Att jag då drack lite nästan varje dag, och även ibland drack i smyg eller på natten, det var ju ändå inte som att hälla i sig en flaska vin per dag.... eller dricka dig sjukt full flera dagar i rad, eller... Just i det här sammanhanget ska man nog ta sin oro på allvar - hänger man härinne så bör man dra ner på sitt drickande och absolut inte flytta fler gränser. Det finns en anledning till att man hittade det här forumet.
Jag har lite samma erfarenheter som Vinäger över hur snabbt gränser kan flyttas och normaliseras i ”huvudet” och det är så oerhört läskigt. Det sista man vill är att den här skamliga sanningen ska bli upptäckt och att nära och kära ska bli lidande. Och trots det så balanserar man där på en lina. Just nu går det bra och jag kan t.o.m göra piruetter, men för säkerhets skull så har jag både skyddsnät och säkerhetslina på den här gången. (Läs tagit hjälp och slutat dricka).
Vinägers tråd är alldeles fantastisk eftersom hon ger den osminkade sanningen om hur jobbigt det är med allt detta beräknande och kalkylerande och smusslande och pusslande och sen när det går åt fel håll. Det är så oerhört starkt av dig att berätta, Vinäger. För det är vem som helst därute som bär på den här tunga bördan. Vi är så otroligt många härinne som har bra jobb och välordnade liv. ”Lyckade” Men det kan ändras snabbt. Så sluta i tid, ni som nu jämför er och tänker att det kanske ändå inte är så farligt.

Alltså, att läsa era rader, santorini (underbar ö!) och Sisyfos (underbar liknelse, även om jag hoppas att det slutar annorlunda), gör mig så glad. Tack!

Det är sådana här fina ord som sporrar mig att skriva vidare, trots att det inte alltid går så bra (dagens understatement). Att kunna hjälpa andra håller mig uppe, även om det självklart är bra för mig också.

Just nu är det svajigt, mycket mycket svajigt...

Men jag kämpar på...

Trevlig helg på er alla fantastiska människor som håller detta fina forum levande. Ni är så himla bra. Glöm aldrig det.

Kram på er

Hej fining! Jag bara kikar in här och kollar hur det är med er alla. I min ände är det rätt ok i allmänhet faktiskt. Inte speciellt mycket krishantering, inser jag litet förvånad. Månne livet har vänt? Nykter, yes. Nöjdare över det vissa dagar än andra, men för det mesta är det inget som upptar mina tankar alls. Förutom när jag får en plötslig knäpp och tror att jag ska dricka vin på restaurangen eller liknande. Men det ska jag ju inte alls. Det är inte speciellt kämpigt att avstå i de knäppstunderna heller längre. Slut på svammel från mig för denna gång. Ha en fin helg ❤️

De finns där, oavsett...

Åh, en öl vore fint
I dag ska jag inte dricka
En whiskey till kaffet
Så skönt att vara nykter
Ett par IPA i solen
Det vita livet hägrar
Ett glas Rosé är aldrig fel
I morgon är jag pigg
En flaska vitt skadar inte
Tänk att få vakna utan bakfylla

Förbannade A-tankar som aldrig lämnar mig i fred.

Just i dag är jag nykter.

Morgondagen vet jag inget om.

Sa jag att det är svajigt?

Alla A-känslor på en och samma gång...

Jag ska, jag ska inte...

Jag kan, jag kan inte...

Jag vill, jag vill inte...

Åh, jag blir tokig. Erfarenheten säger att detta sällan bådar gott. Men jag kämpar på i min lilla vrå.

I dag är jag nykter. Gott så.

Tack för omtanke, mina bästa A-kompisar, kanske de viktigaste vänner jag har.

Kram

Såg att du, Charlie, undrade något om Facebook. Vi som har godkänt vänförfrågningar har ofta gjort det då någon har tagit sitt nick med tillägget AH. Prova det och skicka till mig, Vinäger AH, så får vi se hur många som hänger på. Kanske får vi fart igen även där. Det viktigaste är dock att vi kan chatta via messenger om vi vill.

Känner igen dina tankar Vinäger och jag längtar SÅ att de ska lämna mig. De gör mig SÅ trött!! Å på fredagar och lördagar är dem ännu mer påfrestande?
Du är fantastisk duktig på att sätta ord precis på hur det är?

Kram?

är så tröttande och tjuvar så mycket av energin. Tänk om det gick att bara spotta ut eländet, svära och be den fara åt fanders. Typ ge ångest och tankar på alkohol sparken ur våra liv.

Sinnesrobönen ska nu bli mitt eviga mantra...

Kram!