Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

... till mig alldeles nyss? Att varför har jag (i princip) stått ut/godtagit hans beteende i alla år?

Vad ska jag svara på det? Att jag (när barnen var små och jag fortfarande inte förstod att han blivit alkoholist)

Att jag var kär och trodde på vår familj och på oss och på framtiden...? Att jag ville hjälpa honom och att jag trodde på oss?

Vad hände sen? Jag svek mig själv och mina barn. Jag drack A med min man och blundade för vårt gemensamma svek mot barnen för att kortsiktigt få känna gemenskap med min man. Mitt i allt detta med min mobbande chef och min obotliga diagnos, CADASIL.

Just nu hatar jag honom! Han utmanar mig! Han erkänner att han utmanar mig för att slippa! Han vill inte ta hand om mig mig när jag blir sjuk (CADASIL). Istället provocerar han mig (att bete sig illa och egoistiskt) så jag ska "göra slut" med honom.

Jag vet inte vad jag ska säga mer.
Hela familjen mår dåligt. Vi alla är sjuka. Han hjälper inte till, ens för barnens skull. Jag vet inte hur jag ska göra?

Han har ju rätt? Varför har jag stannat kvar i äktenskapet/relationen i alla dessa ca 12 år sedan hans alkoholism blev tydlig? För att jag varit blind, en idiot, feg, inte tagit ansvar, trott på en förändring? För att jag inte hade nåt jävla manus???

Är det dags för mig att skiljas? När barnen är vuxna? När jag är arbetslös och inte kan få ens en hyresbostad? När jag är totalt dränera på energi? När jag inte ens tror på mig själv? Gud, snälla Gud, hjälp mig! ?

och känner igen en del. En hel del faktiskt... från förr. Nu är mycket annorlunda och grunden till det är nog att mannen min är nykter - men det började å andra sidan med mig. Att jag gick - rakt ut bara till en vän. Men jag hade tryggheten med arbete och egen försörjning så jag förstår och har respekt för att den ekonomiska sidan kan vara ett stort dilemma.
Du har ’rest dig’ och hittat (nån slags) menig och ro flera gånger - det vet vi som följer dig här. Jag önskar dig den kraften också idag! Det är så att vi aldrig vet vad som väntar efter nästa krök. Det har jag fått erfara många gånger. Jag ska hålla dig nära mitt hjärta idag och önskar dig Sinnesro? / mt

Om jag kunde skulle jag hålla om dig och viska i ditt öra att allt kommer att bli bra. Det är en sådan sorg när livet inte blir som man tänkt sig och maktlösheten rider en. Jag har inga råd att ge men jag hör dig och din förtvivlan.

Jag säger som mulletant, du har "rest dig" tidigare och hittat tillbaka. Jag är säker på att alla vi som läser din tråd sänder helande kraft till dig. Jag bär med dig i mina tankaroch böner idag.

Du måste söka hjälp. Din sjukdom tillsammans med alkoholen är som en tickande bomb. Din man motarbetar dig. Du måste finnas för dina barn. Sök dig till en kvinnojour snälla du. Du måste börja någonstans.
Kram, Charlie!

Femina

Jag kan aldrig mer dricka A. Jag mår fruktansvärt... Inser att jag varit alkoholist i många år nu men alltid fokuserat på min mans problem och förnekat min eget ansvar. När jag tänker på barnen så växer mitt självhat...

Ok, gör om - gör rätt. Aldrig mer dricka A.

Tack för er omtanke, ni som svarat. Jag hoppas bara jag inte var otydlig när jag jämförde mig själv med kvinnor som måste ta sig ur relationer med misshandel. Jag bara undrade hur de orkar? Själv lever jag inte så. Här misshandlar vi oss själva med missbruket. Jag inser nu hur mycket förnekelse jag levt i själv. Hur jag skyllt mitt mående på min man, min chef, min sjukdom men inte tagit ansvar utan druckit istället. Nu har verkligheten hunnit ikapp och det finns ingen återvändo. Hoppas jag kan leva ett nyktert liv framöver. Jag måste. Önskar att min man kunde vilja samma sak. ?

Så mycket sorg och smärta du/ni bär på. Förstår att det är lätt att fly med hjälp av alkoholen. Vilken tur mitt i allt att du genomskådat den falska tillfälliga lättnaden - det blir ju bara mycket värre.

Önskar dig kraft att göra det bästa du kan av situationen.

Du är bra - glöm inte det. ?

Kram

Istället för att tänka 'aldrig mer' vilket blir som ett förbud, ta en dag i taget. I alla fall för mig så får 'aldrig mer' en negativ kontext och blir ett ofantligt stort och omöjligt uppdrag. Nu kanske det hjälper dig, i så fall får jag be om ursäkt. Angående din man så kan han bara göra sin resa för sig själv. Koncentrera dig på din nykterhet och ditt välmående så kan du leda med exempel.
Kram

Femina

Hur kan tiden gå så fruktansvärt långsamt...? Kanske för att varje ångestfylld sekund, varje minut känns som en evighet. Vill bara dagen ska ta slut fort!

Men, jag vet att det blir bättre imorgon. Jag måste ta hjälp nu. Gå tillbaka till AA, ta mig en sponsor och kanske kontakta vården. Vad som helst. Jag vill inte leva såhär! Jag är ju riktigt sjuk. Jag vet inte ens hur många år jag druckit dagligen men att det eskalerade våren 2013 med röntgenbeskedet. Det är ju sju år sedan! Gud, hjälp mig... ?

Ska finnas med dig i tanken varje dag! Och att ta kontakt med vården är nog klokt. Allra helst som du har en grundsjukdom som kan förvärras. Och AA och sponsor låter också kanon. Och vi finns här och stöttar dig!

Femina

Äntligen är denna dag slut! Hoppas jag får sova inatt. Imorgon ska jag greppa ett hårt tag om min viktigaste medalj, 24 Hours, och inte släppa taget! ?️

Tack och kärlek till er som stöttar mig! ?

Femina

Jag fick sova, gudskelov! Idag har ju varit bättre än gårdagen men ändå ångestfylld. Det är som om jag levt senaste tio åren i ett töcken och nu vaknar upp och ser mitt liv i ett annat ljus. Ungefär som när vårsolen börjar skina och man ser hur skitiga fönstren har varit. Det såg man inte i vintermörkret eller så bryr man sig inte. Riktigt otäckt att brutalt väckas utav sanningen, helt plötsligt. ??

Att faktiskt inse och acceptera att man inte tål att dricka alkohol, och verkligen bestämma sig för att sluta dricka, det är nog det allra viktigaste steget.

Det finns ingenting att förhandla om längre. Hur jobbigt det än är att sluta dricka alkohol så är alternativet mycket, mycket värre.

Kämpa Femina ❤️

Femina

Skjutsade dottern imorse. ?

Väl hemma fick jag sällskap av Ångesten igen. Den kan kännas förlamande, nästan paralyserande. Det är inte så mycket för att jag inte ska dricka A utan mer för hela min familjs situation och framtid. Dock inser jag att jag själv måste lyfta upp mig ur apatin. Jag tvingade mig själv att ta en dusch... Sen bakade jag kokosmuffins. Nu ikväll har jag varit på dans i kyrkan. Jag är stolt över mig själv. ?

Det mest effektiva motmedel som finns mot ångest och nedstämdhet är att GÖRA saker! Sysselsätta sig med något annat, helst röra på sig och få pulshöjning.

Femina

Skjutsade dottern. ?

Kom hem. Kunde inte somna om eftersom ångesten höll mig vaken. Tycker den håller i sig längre för varje återfall. Insåg att jag måste aktivera mig.

Åkte på andakt i en närliggande kyrka. Den var bara en kvart men jag tog mig ju ut i det vackra vädret! ☀️

Ikväll var jag på möte igen. Lite tårar men mest kärlek och kramar. Känns bra! ?

Femina

Skjutsade dottern imorse. Med risk för att låta tjatig så betyder det mycket för mig att vara nykter och ha möjlighet att gottgöra henne bara en liten, liten del utav den enorma skuld jag bär på. ?

Idag lyste ångesten äntligen med sin frånvaro! Den kanske tyckte jag fått min beskärda del för denna gång... Känner mig otroligt lättad. ?

Åt sushi till lunch. Älskar sushi! ?

Ikväll var jag på möte igen. Helt underbart! Tack, gode Gud, för AA. Jag känner nytt hopp! ?

Nu är du på rätt väg igen, Femina. Hoppas ångesten håller sig borta nu. Du har ju gett den de bästa förutsättningarna att göra det nu igen.

Hoppas att du får en avkopplande helg.

Kram

Femina

Skjutsade dottern extra tidigt imorse. ?

Idag var jag på Fredagsfrid i kyrkan och denna vecka hade vi qi-gong. ?

#mulletant
Idag hämtade jag boken från biblioteket som du rekommenderade.?

Ber att få önska er en fin helg! ?