Idag har jag varit väldigt trött (igen!) och funderar en del på vad det beror på. Att somna mitt på dagen och sova tre timmar- hör inte till vanliga livet direkt, då jag sällan går hem från jobbet förrän ca 19.
Vad jag åstadkommit idag kan räknas väldigt enkelt. Installerat en bättre arbetsplats/position. (Rätt underutnyttjad då...) Läst en halv bok, haft några korta avstämningar med kollegor.
Samt försökt gå in ett av mina två par för små byxor.
Varit mindre fokuserad på låg.
Ska läsa om detta post-depressiva tillstånd, men lyssnar också på Annie Grace på Storytel.
Eftersom jag de senaste 2-3 åren, när mitt drickande eskalerat så pass att jag inte känt att jag känner tillit till mig själv. Eftersom jag då har haft nån insikt om att jag en dag kommer att få sluta dricka,
Så tänker jag att denna resa måste göras. Det blir inte roligare om ett år. Så känns det idag, Tittar på en fin himmel över staden från mitt fönster. Ska ta mig tillbaka till ARBETE, det näst viktiga i mitt liv och en plats för smarta, roliga tankar, och pengar. Så jag kan köpa fler för små skinnbyxor med loose fit dessutom som kommer att ta månader att komma i.
Ska ringa min bästa kompis, som jag turligt nog har.
Kram kämpar, dystra som tillfreds.
Nykter idag.

Helt rätt! Det blir INTE roligare om ett år. Och orka börja om igen från början liksom ?

Jag har precis läst ut boken ”Tänka klart” av Annie Grace och ska börja läsa den igen från början nu direkt. Repetera är viktigt!

Lyssnar du på engelska? Hittade inte boken på svenska på Storytel. Jag tycker till och med att den svenska texten i boken är svår ibland. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger. Men det är kanske där min post-abstinens har satt sig i hjärnan ?

Jag är också låg. En vecka hemma sjuk och konstant negativa nyheter har gjort mig låg. Jag påverkas väldigt tydligt negativt att den typen av händelser.

Samtidigt ställs allt roligt in. Konserter, teater - inte ens bio kan man gå på. Och min älskade körsång är inställd ? Jag behöver roliga saker att se fram emot.

Det vore nästan mer konstigt om man inte var nedstämd just nu faktiskt.

Annie Grace-boken finns på Storytel, på engelska. Hon läser den själv. Jättebra.
Ja, det är inte roliga tider, men jag övar mig på att tänka snällt, om mig själv. Missade den kursen. Så jag får gå om ? Kram!

Känns det som en bättre dag. Äntligen! Små steg som ett tidigt möte avklarat, snart igenom mailen, mycket som ska tas itu med, inte minst sociala kontakter, familj mm
Känt mig inlåst på mer än ett sätt, fast i overksamhet. Jag har väldigt väldigt svårt att gilla mig själv, eller ge mig själv godkänt då.
Nån fundamental besvikelse som jag tidigare i livet inte fått fatt i, men nu en tråd att nysta vidare.
Något bra alltså. Jag är nyfiken på det nya som kommer, och efter att ha erfarit nya känslor av både värdelöshet och tristess har jag ändå någon sorts förväntan på den andra sidan som i Joni Mitchells Both sides now.
Sug efter vin är obefintligt.
Kan inte låta bli att fundera över vad denna karantän hade inneburit om jag hade druckit. Ska kanske tänka på det när jag orkar.
Kram med sol från strykbrädan (mitt nya arbetsbord...)

Vi bokade bord på en restaurang som aldrig har lediga bord och så promenerade vi genom stan och satt (på behörigt avstånd) men ändå, bland människor, och åt mat som gjorde mig gråtfärdig (så god) och det var också fint att se sin man (och kanske han mig) i något annat än karantän-kläder, och vi skrattade ganska mycket och planerade lite och övervägde att titta på en mindre lägenhet men ändrade oss. Och sen promenerade vi hem och det blåste, våren long gone. Att behöva vara så mycket ensam och utan alla människor gör verkligen livet en hel del kämpigare men sen öppnar det sig som en liten mussla en tisdagkväll och bjuder in till kalas. Nykter idag och bevärdigar inte alkoholen med ett enda ord till förrän tidigast imorgon.

Måste vara tufft och kännas konstigt att jobba hemma så över en längre tid. Särskilt för dom av oss som känner sug efter alkohol också. (gäller ju inte dig nu?) Skönt att du kom ut på en restaurang och fick se lite folk "live" och äta gott.
Men en strykbräda som arbetsbord ? Blir det långvarigt du behöver jobba hemifrån kanske det är värt att köpa ett riktigt arbetsbord?

Kram

Kan bli ett höj- och sänkbart bord.
Vi ställer nu in oss på 3 månader, forts hemarbete, så det gäller att ha en plan. Lyckan att sats öppnar igen, och att nu någon sorts vardag ska infinna sig.
Vi som ska hålla oss nyktra har fått särskilda utmaningar minst sagt,
Men har inte för avsikt att tveka utan är nykter idag. Kram!

Den senaste perioden, 10-12 dagar kanske, har verkligen varit jobbiga. Som att gå ner i en källare och liksom gnugga in mörkret.
Inte specifik alkohol-sug men nån blandning av sorg, leda, och en ofantlig trötthet, adderat till det, en ständigt pågående besvikelse på mig själv för allt ovanstående.
När jag försöker läsa på för att förstå så finns väldigt lite skrivet kring detta på svenska. Mer finns i amerikanska och brittiska tidningar/sajter. Den vanligaste ordinationen är self-compassion. Självsnällhet. Jag testade att vila, sova, promenera, dra ner krav, ställa undan dator. Men alltså, det är väldigt svårt då man inte direkt ser någon anledning att vara så låg.
Efter stormen, nu. Funderar jag över mina (få) depressioner som ung vuxen. Jag äter ju anti-depp nu, som snart ska börja sättas ut. Men med lite fördröjning pga vård-läget. Jag har inte känt så mycket på länge, och jag känner igen de här starka svängningarna från ”förr”. Borde dock inte komma nu, med mitt ssri tänker jag, men på något vis ändå väldigt tacksam att känslorna slår igenom.
I morse var det som ett oväder hade passerat. Sol. Hämtat små barn. Fick syn på mina (högst ytligt älskade) krämer i badrummet och blev glad. Har inte sett min omgivning på nästan två veckor. Är säker på att det finns nån lärdom, men inte säker på vilken. Helt säker på att det både har med allmän nykterhet att göra, men också med mitt specifika jag.
Har glömt räkna dagar på länge, men tror det är 80 dagar idag.
En världsomsegling!
Kram till dig på dag ett och år 14.
En dag i taget, idag nykter.

Grattis till 80 nyktra dagar! Och grattis till att de mörka molnen har skingrats något ?

Funderat en del på hur SSRI-medicineringen påverkas av nykterheten. Jag tar ju också SSRI.

Alkoholen påverkar ju upptaget av serotonin. Vilket också SSRI påverkar. När man dricker skjuter nivåerna i höjden, för att sedan störtdyka under baksmälla.

Nu när inte alkoholen påverkar serotoninet längre så borde det ju ta ett litet tag innan nivåerna stabiliseras, och samtidigt borde ju SSRI-medicinens påverkan indirekt påverkas av det på något sätt. Hur har jag dock inte klurat ut.

Summa summarum tar det nog helt enkelt tid innan hjärnan läkt fullt ut, och tills dess kommer nog vårt humör gå upp och ner helt oförklarligt. Så tänker jag.

Helst vill jag sluta med SSRI, men just nu vill jag inte bråka med hjärnan i onödan. Var sak har sin tid.

Min medicinering handlade denna gång om en lång period av nästan orimlig oro för en mig mycket nära. Det, ihop med ytterligare utom-faktorer gjorde att vi testade detta. Som fungerat bra. Har liksom inte haft några depressioner sedan jag var ung, men fick förklarat att även oro påverkar signalsubstanserna.
Men jag längtar faktiskt efter att bli av med dessa, vilket nog ligger i linje med att Se klart ?
Jag känner mig lite modigare i livet just idag men absolut inte övermodig. En sak i taget.
Tack för grattis!

Det är så fantastiskt skönt när dagarna går. Grattis!???
Tänker hela tiden att tröttheten inte blir bestående. Det blir bättre! Så mycket värt att vara nykter?
Heja oss alla?????

Ett helt riskfritt sätt att uppleva baksmälla är att lägga sig vid midnatt och sedan bli väckt av ett litet barn 05:15. Ungefär samma huvudvärk, och tankar kring hur dagen ska genomlidas. Men kaffe, kaffe, och möjligen en treo förlitar jag mig på. Och den monumentala tryggheten ändå, i att imorgon kommer jag vakna om inte pigg så iaf utvilad. Bestämt av mig.
Idag ett stort antal telefonmöten, räkningar, pappa/mamma samt nya tag med dieten som vilat ett par veckor. Vill gärna bli av med ytterligare 4 kilo till, då är det -10, så skönt. Snuset håller jag i med vita knogar. Nu nyheter och koll på läget. Vet att många tycker det är urjobbigt och ransonerar, men för mig är det viktigt (och nödvändigt) att veta vad som händer. Ger mig mer trygghet än det omvända, ungefär som att ha koll på räkningar. Vill veta hur det är.
Allt annat ger mig möjlighet att fantisera, att tro, oroa mig.
Att vara i verkligheten var ett av mina mål med den längre periodens nykterhet. Att inte fly.
En annan viktig tanke var hur jag skulle fixa en kris, som den tröst/känslodrickare jag utvecklats till. Det vet jag ju inte nu, eftersom jag varit nykter.
”Nån dag kommer jag att få sluta dricka” var ju en tredje underliggande tanke, eller snarare oro. Det handlade mycket om min hälsa, min kropp, att jag vill leva länge. Jag vet att alkohol- inte minst överkonsumtion- minskar möjligheterna att få vara med i livet, länge. Jag vill vara med.
Så om ungefär 10 dagar behöver jag nytt beslut. Ett halvår, ett år, ett liv? En dag i taget kommer att gälla fortsatt men frågan är om ändå inte ett övergripande beslut behöver tas.
Ha en fin dag alla, jag är nykter idag utan tvekan.

Och du undrar varför du är nedstämd? Snuset! Jag skulle aldrig sluta snusa just nu. En sak i taget ?

När jag var utmattningsdeprimerad slutade jag dricka alkohol helt. Inga problem. Sluta snusa hade jag dock inte fixat. Nikotinberoende är mycket starkare än alkoholberoende. Det är i alla fall min upplevelse.

Tack Vakna vacker för grattis! Ja jäklar vad det är skönt med dagar som går, men nu önskar jag också lite tid att njuta, eller leva med med avslappnat sinnelag.
@andrahalvlek, nej utan snus försmäktar jag på denna ö. Vita knogar i meningen att jag håller hårt i mina dosor...
@kaveldun, du finns (här) så bra!

.., mot en trött kväll.
Även om oväntat pigg trots så tidig morgon, (anar en ev förklaring).
Planerar för helg och middagar, Skype-aw, och förutom just det känns livet lite mer normalt, trots fortsatt jobb hemifrån och leda i blindo/på distans. Saknar babbel och flams i vårt exceptionella team, så viktigt med tillhörigheten.
I helgen ska jag röja i trädgård, lyssna klart på Annie Grace, och Sigge Eklunds intervju-podd om coronabevakningen. Laga mat, baka bröd. Att se fram emot, är någonting.
Nykter idag. Ingen match.
Tack för det, den som nu delar ut de enkla och kämpiga dagarna.
Fin kväll till er!

Jag är här och läser lite och vill tacka dig? för ett inlägg du gjort när jag hade det kämpigt.Dina ord träffade med kraft.Det betyder mycket.Så fint att du gav den meningen till mig.Kram Pilla