Elefantöra

Hej! Jag är helt ny här, har insett att jag måste sluta dricka helt och hållet.
Min pappa var alkoholist och var en elak sådan.. han dog när jag var i tonåren och har växt upp med en mamma som inte drack alls. Till saken hör att jag har arbetat inom restaurangbranschen i över 20 år, där dricks det friskt! En städöl här, ett glas vin där, man festade hårt.
Jag har alltid haft i bakhuvudet att jag har samma gener som min far- har "bara druckit på helgen" och aldrig ngt starkare än vin..
Bytt yrke ett par ggr och då kommer man bort från det hela.
Sen kom det barn och jag vill aldrig att mina barn ska uppleva det jag har gjort.
Så då blev det väldigt sparsamt.

Men.
Min bror söp ihjäl sig för två år sen och det var där det började gå överstyr, jag drack ett glas vin när jag var ledsen, stressad, glad- hittade en anledning hela tiden.
Sen detta jävla fredagsmysandet!! Det är ju det bästa med att laga mat, man får ha ett glas rött i handen..som sedan blir 6 glas. För det är ju grejen, jag kan inte bara ta ett glas längre.

Jag är konstant trött, längtar till jag ska laga mat så jag får det där glaset i handen.
Men nu måste jag sluta, känner själv att nu måste det hända ngt!!
Är gift och har barn och min man dricker ej, han har på senaste tiden börjat ge mig lite gliringar och jag vet att han har rätt..

Hjälp och råd mottages tacksamt!

Vi är många här som delar din erfarenhet. Om du inte redan har gjort det så föreslår jag att du läser runt i olika trådar. Fundera på om du har bestämt dig för att sluta helt eller om du vill dra ned. Jag tror detta första steg är en viktig förutsättning för hur du lyckas. Det finns ett program här på sidan också som du kan anmäla dig till. Jag har gjort det med stor behållning.

Lycka till!

Läs andras trådar, kommentera gärna hos andra - och skriv mycket här i din egen tråd. Det funkar som självterapi, man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Om din man inte dricker så har du bra stöttning hemma, och det är viktigt. Men beslutet att sluta måste vara ditt eget till hundra procent. Och det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att göra det.

Min pappa var också alkoholist och dog i sviterna av det 61 år gammal, för 18 år sedan. Jag har också alltid varit medveten om mitt destruktiva arv.

Ändå tog det tid att verkligen erkänna att jag är alkoholist. Har knappt gjort det än - trots att jag varit nykter i snart två månader.

Välkommen hit till forumet.?Hoppas denna gemenskap ska hjälpa dig dit du vill.Jag har också gjort programmet här med rådgivare och senare vågade jag öppna en egen tråd här och jag skriver ibland i andras.Som jag gör i din nu?Jag har inte berättat för någon om min osunda relation till vin utan skriver bara om det här på forumet.Kram Pilla

Du är så välkommen hit! Du kommer få ett bättre liv som du själv bestämmer i när du slutar med alkohol.
Önskar jag slutat dricka tidigare i mitt liv. Kram

Elefantöra

Tack för peppande ord! Har haft detta i bakhuvudet ganska läge nu att jag måste sluta, igår drack jag inget, var ute på två långpromenader när jag blev sugen.. Jag älskar träning och har gjort hela mitt liv, kanske jag hittar tillbaka dit nu!
Charlie70, jag har bestämt att sluta helt, tror inte jag kan det där med moderat drickande, har provat förr..

Är du på dag 2 nu då? Eller umgås du bara med tanken att sluta fortfarande?

Det är bra om man tänkt igenom beslutet ordentligt, men snabba ryck funkar också.

Jag tänkte ”ja, jag ska bannemej sluta dricka” på en fredag. Drack medvetet två sista glas vin på lördagen och hällde ut resten av vinet som en ritual typ.

Sen räknade jag dag 1 från söndagen och det var sju veckor sedan i söndags.

Ett av de bästa beslut jag har tagit. Ingen lätt resa - livet är inte happyhappy jämt precis. Men min kropp och hjärna läker sakta men säkert. Och inget blir mer happyhappy för att jag dricker, tvärtom.