Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Jag behöver er nu.

Min ena dotter djupandas och torrhostar. En annan jobbar face to face med Coronapatienter. En tredje är hemma med symtom. Ytterligare ett par barn är oroliga över sin arbetssituation. Mannen tillhör flera riskgrupper men trängs ändå på pendeln varje dag.

Det räcker med att världen ser ut som den gör. Mitt liv behöver ju inte haka på. Mina val är sååå fel just nu. Säkert mycket farligare än viruset som härjar.

Ge mig styrka att bryta.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst.

Kram till er alla

Önskar så att jag kunde hjälpa dig djupandas dig själv lite lugnare just nu.

Vad kan du göra? Inte mycket. Finnas till hands och lyssna, hjälpa till med praktiska saker kanske. Och då behöver du ha tillgång till alla dina förmågor!

Även om alkohol lindrar i stunden så gör den ingenting åt orsaken. Tvärtom. Ingen kan göra något åt orsaken till coronaviruset. Möjligen kan man be till Gud om man är troende.

Kram ❤️

Vinäger:)

Så tufft!! Hatar den där j-a Coronan...det hela är så overkligt!!

Ska vi stötta varandra? Blev så jätteglad när du skrev i min tråd...ska skriva i den idag...

Stor kram:)

Blir så ledsen för din skull, det är så jobbigt att vara orolig för sina barn. Dessutom ska man klara av oron utan alkohol ?
Det är inte lätt! Det är det svåraste att hantera, just oron...
Men det är en bra strategi att tänka på morgonen och hur skönt det är att vakna utan bakrus.
Det falska lugnet som alkoholen ger är ju egentligen helt värdelöst som bara förstör ?

Så jag sänder varma styrkekramar uppåt och hoppas de landar hos dig ??. Det blåser ju friskt nu så man vet aldrig..??️???

Var rädd om dig fina Vinäger ?
???

Kommer här.
Du vet ju allt, bättre än de flesta av oss. Tänk om du kunde vara lika omtänksam mot dig själv, som mot oss. Kram.

Inte nog med att du har alkoholdjävulen att kriga mot. När ens nära och kära
dessutom har det jobbigt så blir det ju ännu tuffare.
Det finns bara en sak att göra, kämpa och aldrig ge upp!
Och det vet du ju redan hur man gör.❤️

? Styrkekram ?

Så kämpigt med oro. Allt på en gång...
Just det där att inte kunna påverka är tufft. Men allt blir inte så eländigt som man tror. Kram?

Jag känner såväl igen mig i dryckesmönstret Vinäger, den där fullständiga övertygelsen om att det är slut nu och lugnet och säkerheten i det och sen perioder när det inte är slut. För mig går det rätt bra nu, har haft enstaka återfall (1 dag/vecka kanske)men då kan man också börja analysera.
Det känns som att du är rätt inkännande, HSP, och då menar jag att du verkar känna in dina nära och käras känslor och nu mår flera omkring dig dåligt. Det är tröttande. Sån är jag iallafall och jag mår också dåligt fysiskt nu och blir trött och då saknas bromsen, spärren och det är mycket lättare att tycka att à är en bra idé. Jag är helt övertygad att det funkar som medicin för mina fysiska problem. Blir det då flera dagar i rad, eller fler under en period, med alkohol då, ja då försvinner omdömet. Avskyr hur korkad jag blir av alkohol och just det där som du har varit bäst på att sätta ord på när man ”tappar kontrollen”. Vi har båda klarat oss utan upptäckt, men åtminstone jag balanserar där på kanten ibland.
För mig är det en sån lättnad när jag inte har alkohol tillgängligt på nåt sätt. Kanske inte fysiskt då just nu, men jag trivs så bra nykter och sover så bra. Men det där tvånget att handla hem, tvånget att dricka och sen då dricka mer än man tänkt och alla känslor av misslyckande med det. Kan du se till att du inte har tillgängligt? Kan du ta hjälp av din man nu? Och få hjälp att bryta? Eller är du just nu också för mycket inne i träsket? Egentligen gillar jag inte uttrycket ”kidnappad hjärna” men ja, vad ska man säga... det känns ju inte alltid som om man gör de bästa valen i de där perioderna. Jag vill inte riktigt kännas vid dem och valen då när det är över. Så hur får du stopp nu? Vad behöver du egentligen Vinäger? Vad är det alkoholen ger dig och hur kan du göra för att få det utan att dricka? Överhettad hjärna? Av alla tankar på allt och alla runt omkring? Kan du gå in i dig själv och andas? Kan du få lugn på nåt annat sätt?
Det går att bryta och jag vet att du älskar när det är över. Går det att fokusera för att hamna där? Tänker att du har en fantastisk och stöttande man, kan ni jobba tillsammans igen? Kramar, jag älskar dig och dina funderingar härinne, det vet du.

Sakta sakta rinner de nedför kinden. Jag skrev att jag behöver er nu. Och det uppmärksammade ni. Med råge. Så många fina ord på en och samma gång. Vet inte hur jag ska kunna visa den djupa tacksamhet jag känner just nu.

Andrahalvlek, FinaLisa, Se klart, VaknaVacker, Torn, Femina, Strulan: Era ord värmer. Ni har rätt, förstås. Jag kan inte göra så mycket åt omvärlden. Alkohol hjälper definitivt inte. Jag vet det, men känner mig maktlös emellanåt. En farlig känsla.

Varafrisk: Vad glad jag blir. Snart är jag på igen och då stöttar vi varann lite extra.

Sisyfos, finaste söstra mi: Ja, igenkänningen är mycket stor. Detta med att vara så säker på att det är över, den här gången så... Pinsamt ibland, men här tillåter jag mig att vara ärlig, hur genant det än känns att komma krypande med svansen mellan benen. Gång på gång. Härligt att du verkar ha kommit en bit nu. En dag tar vi klivet över för alltid.

Tack tack tack...

Det som är utom min kontroll måste jag släppa.

Jag kan inte säga åt min dotter som är livsviktig på sitt arbete just nu att stanna hemma. Inte ens för att hon jobbar där det är mest farligt i landet just nu, tillhör en riskgrupp och dessutom har småbarn hemma. Det går inte. Hon behövs på jobbet. Mer än aldrig förr. Är det någon gång vi måste ställa upp, så är det nu. Hoppas bara att skyddsutrustningen räcker...

De andra klarar sig - tror jag.

M har haft diffusa symtom, men de har tack och lov inte blivit värre. Om han inte fanns... På något sätt har verkligheten kommit ifatt. Nu drabbar det inte bara andra.
Utan honom vore jag inget.
Utan honom törs jag inte tänka på hur mitt liv skulle bli.
Utan honom vore alla spärrar vad gäller alkohol borta.

Ja, jag vet, så deprimerande tankar. Uppblandat med för mycket på jobbet och en hel del offermentalitet på det - Ka-boom - där har ni mitt liv just nu. Fångad av en overklighetskänsla jag inte riktigt kommer ur.

Högkänslig? Ja, på ett sätt. Känner av stämningen i ett rum, hör när icke menade ord kommer ur munnen på andra, märker av ett aldrig så litet avståndstagande. Men tar sällan på mig andras elände. Faktiskt. Har flera äventyrliga barn, som rest en del. Trots en del mindre roliga händelser ute i vida världen har jag ändå hållit mig lugn. Gång på gång.

Men det kanske finns en gräns...

Tillgängligheten, eller snarare bristen på densamma, är avgörande för mig. Som Sisyfos ord träffar så mitt i prick. Är så tacksam över att numera bo i en liten stad. Att gå på någon av krogarna är uteslutet. Risken att möta någon jag känner är alldeles för stor. Bekanta arbetar på de två Systembolag som finns. Brukar därför hålla inköpen till en gång i veckan. Den här gången gjorde slumpen att jag kunde handla två gånger = alldeles för mycket.

Har nyss tagit en promenad, en skenmanöver för att kunna göra mig av med tre ihopknycklade vintetror. Köper dessa enbart för att de är lätta att frakta hem gömda, låter (!) minst när de öppnas, samt tar liten plats och väger minimalt när de väl är tömda. Patetiskt! Annars är ju all A helt ok, ju högre procent, desto bättre. Tragiskt!

Nu har jag inte så mycket kvar och att gå in och att handla på mig under måndag och tisdag sätter min stolthet stopp för. Än så länge finns den och det utnyttjar jag till max. Herregud, om den skulle försvinna... *ryser*. Räcker gott att förnedra mig med billiga tetror (autocorrecten gjorde ännu en gång om ordet till terror) på torsdagar.

Ursäkta en stor portion svammel, men så här ser mina hastigt nedtecknade tankar och känslor ut. Orkar inte ens läsa igenom allt, det är så skönt att låta den forna svenskläraren vila.

Om A-läget lät hopplöst i mitt förra inlägg kan jag glädja er med att det känns mycket bättre nu. Jag vet att jag kommer att återta kontrollen. Ännu en gång. Förhoppningsvis för alltid, men efter alla käftsmällar A har gett mig är jag mycket ödmjuk inför dess kraft.

Hoppas ni får en fin fortsättning på helgen.

Kram kram

Noterade dessutom att Systembolaget infört kösystem för att inte fylla butikerna med potentiella coronasmittade. När jag såg bilderna på de långa köerna där människor står med två meters mellanrum tänkte jag bara att vad skönt att slippa förnedra sig genom att stå i en sådan kö. Undrar hur det kommer att se ut nästa vecka när alla ska ha sin påskmust? Det är i många fall ingen snabb affär att slinka in på systemet just nu. Kan vi använda detta för att fixa en vit påsk tro?

Lite filosoferande från min sida, utan att bemöta ditt inlägg egentligen Vinäger. Skickar kramar och styrka.

Charlie

Fibblan

Jag gör som du - klart vi varje gång måste tro att det är över! Att gå in med en fullständig övertygelse om att man en gång för alla är kvitt skiten - för mig finns inte heller något annat sätt. Och en gång är det ju på riktigt den där sista gången???! Bakslag kommer, de hör tillfrisknandet till! Upp på spåret så tuffare vi vidare ??️?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Hej Vinäger!

Jag har läst i din tråd, och jag ser hur du kämpar, och lider med dig
Det är dax att bryta med alkoholen.
Och bli den personen som du vill vara.
Jag är klar över att det inte är lätt, men kan jag, så är jag övertygad om att du kan.

Jag vet att jag tjatar om samma saker hela tiden, men det är för att jag upplever att det fungerar.

En dag i taget.

När livet stormar runt en, gör det du kan och försök efte bästa förmåga släppa resten.

Ta det lugnt och var försiktig.

Fokusera på det positiva i livet.

Jag tror på dig och önskar dig styrka att bryta med alkoholen.

Mvh Bo

Tjatar om boken ”Tänka klart” av Annie Grace i tid och otid. Läser den för andra gången, två kapitel varje kväll.

En bra liknelse fastnade ikväll:

”Att hävda att alkohol ger dig njutning är som att säga att det är njutbart att skapa skavsår i syfte att uppleva lättnaden när man tar av sig kängorna.”

Hon skriver också:

”Alkohol tillfredställer inte ditt behov av alkohol; alkohol skapar ditt begär efter alkohol.”

Kram ❤️

Den här gången vill jag inte dricka tills det är över. Jag vill bryta själv. Mitt i perioden. Kanske är det där nyckeln till friheten finns.

I vanliga fall när det är över behöver jag aldrig kämpa. Då är det bara över. Som jag sagt tidigare, mitt stora problem är inte att sluta, det är att inte börja igen.

Dock fortsätter jag att inte mörka eller ljuga. Det finns en anledning till att jag kommit att förknippas med ibland brutal ärlighet.

Har sällan svår abstinens. Visst kan jag känna av lite hjärtklappning, svettning på natten och andra små symtom i början. Men det är sällan jag mår fysiskt dåligt av att sluta. Även om det kan vara ganska stora mängder jag hinkar i mig i slutet av en period. Får vara glad för det åtminstone.

I morgon gör jag ett nytt försök. (I dag har jag redan hunnit få i mig lite, så det känns bättre att ta nya tag en ren och fräsch måndag.) Dessutom vägrar jag, som jag tidigare nämnt, gå till Systembolaget på måndagar och tisdagar, helst inte onsdagar heller. Självklart VIILL jag inte gå dig någon dag alls, men...

Ni som ännu inte kommit till skott, häng på! Nu jäklar kör vi tillsammans. Inga fjuttiga halvhjärtade försök, utan mef en stor portion jävlaranamma och massor med kämpaglöd.

Vad säger ni?

Kom igen, nu använder vi alla mina forumuttryck på en och samma gång:

Nu kör vi

Nu håller vi

Vi ger aldrig upp

Kram på er

-----

Tack ännu en gång för stöd, Strulan, Charlie, Fibblan, Bo och Andrahalvlek. Ni har förstås rätt i allt ni säger.

-----

Självklart vill jag gärna ha pepp även från er alla som redan kommit en bit.

Goa Vinäger:)

Det är så gott att läsa dina inlägg för att de är just så där brutalt ärliga och det är så skönt!

Jag är på! Skriver mer i min egen tråd!

Stor kram:)

Goa Vinäger:)

Det är så gott att läsa dina inlägg för att de är just så där brutalt ärliga och det är så skönt!

Jag är på! Skriver mer i min egen tråd!

Stor kram:)