av Lingonmos

Lingonmos
mån, 2020-04-13 - 01:23

Känner ett behov av att dela med mig av det som händer i livet nu. I år har min bror talat om ,för bl.a mig, att han dricker för mycket. Visst har jag ibland tyckt att han varit lynnig och trött men inte att det skulle vara något sånt här.
Vi har inget missbruk i familjen och jag har inte fattat någonting. Visserligen har han haft mycket olika problem i sitt liv och säger nu att han själmedicinerat de senaste åren. Detta har blivit värre och när jag kom och hälsade på honom en mån så var han hemma från jobbet och var ordentligt full. Han hade sagt att han skulle sluta dricka och hade hållit uppe drygt tre veckor. Jag reagerade med att hälla ut sprit i vasken och ta med mig en flaska som stod i köket. Trodde nog att han skulle komma över det fortare men sedan satt han och drack kraftigt i ca fem dagar.
När han sedan pratade med vår mamma så var han sur och tyckte att jag inte skulle komma instormande till honom och hälla ut sprit. Det blir bara värre då, sa han. Mamma är handfallen inför detta hon har inte heller vetat något innan.
Att han kunnat dölja detta beror på att vi inte träffas så ofta och att han bor ensam.
Jag mådde dåligt av detta och känslorna gick upp och ner. Jag vet att det är en sjukdom men är ibland ursinnig på honom för vad utsätter sig själv och sina anhöriga för.
Han har varit på ett AA möte men det var efter känslomässigt tryck från vår mamma, som han inte vill se ledsen. Efter det har han alltid druckit så att han inte kunnat köra dit. Han tänkte gå härom veckan men då var det stängt pga Coronaviruset.
Hoppas att det är någon som läser detta och vill komma med ett råd. Det här är så nytt för oss.

gros19
mån, 2020-04-13 - 15:57

Helt nytt för er och då har du stor nytta av att läsa detta forum. Först vill jag säga att den ilska du känner för att han utsätter sig själv och sina närmaste för en oehörd smärta genom dom val han gör i livet är fullt normal även om alkoholism ses som en sjukdom. Det är dock inte konstruktivt att rikta ilskan mot honom utan kanske delta i något anhörigprogram eller alanon, hitta ett forum där du kan uttrycka dina "förbjudna" känslor.

För att bli nykter krävs motivation och det jag lärt mig är att man måste må riktigt, riktigt dåligt för att bli motiverad till förändring. Att som i ert fall brodern ska bli nykter pga att hans mamma inte ska må dåligt fungerar tyvärr inte i längden. Han måste välja nykterheten för sin egen skull och vad et gäller negativa konsekvenser som krävs för förändring så är vi anhöriga bra på att undanhålla dessa. Det är ju oehört smärtsamt att se någon man tycker om rasera sitt liv.

Vill också säga att din eller någon annans kontroll hjälper inte honom att bli nykter. Så att hälla ut sprit eller ta ifrån honom flaskorna har ingen effekt på hans nykterhet. Som anhöriga är det väldigt svårt att inse sin maktlöshet, något av det svåraste, men när man väl förstår det på djupet upplevde jag en väldig lättnad. Låter kanske motsägelsefullt.

Är själv mamma till en son med missbruksproblem och det är oehört smärtsamt och tyvärr också skamfyllt att ha ett barn som missbrukar droger, inklusive alkohol. Man har misslyckats i sin föräldrarroll kan det kännas som så bli inte förvånad om er mamma ibland blundar för en verklighet som är för smärtsam. Sök hjälp för egen del det är det viktigaste för att eventuellt stötta din bror om han väljer ett nyktert liv och fortsätt skriv! ?

Lingonmos
mån, 2020-04-13 - 17:00

Tack för ditt svar. Problemet är att jag har så långt till närmaste anhörigmöte,därför skriver jag här. Hur går det med din son har han försökt sluta eller blundar han för sina problem? Förstår att det är väldigt jobbigt för dig som mamma och förstår också att man måste försöka släppa det man inte kan påverka. Trodde inte att det gått så långt som det gjort för min bror när jag hälsade på honom spontant. Jag har försökt hjälpa och stötta men han faller efter några veckor igen.Har i nuläget väldigt liten kontakt med honom, orkar helt enkelt inte med det eftersom jag har andra närstående som behöver att jag håller ihop. Det är mycket i mitt liv nu. Har berättat för honom hur jag känner och att han måste ta tag i sitt liv innan vi kan ha kontakt som förr. Detta är inget hot eller manipulation från min sida utan jag menar det jag säger, den här bergochdal banan är för smärtsam och jag kan inte följa med i den. Han säger att han förstår det och att han ska försöka klara det här. Vet inte hur det kommer att bli i framtiden men jag följer honom på avstånd och får reda på av andra anhöriga hur det är för stunden.
Mitt fokus ligger mycket på vår mamma som blir så nere och trött av det här ibland. Hon har tät kontakt med honom och har börjat förstå att detta inte är något som kommer gå över i en handvändning,men hoppas på en förbättring.
Känns bra att ventilera här.

gros19
tis, 2020-04-14 - 09:32

Bra att du sagt ifrån att du inte orkar med kontakten med din bror under nuvarande omständigheter. Man kan ju inte sluta hoppas och då blir besvikelsen stor vid återfallen. Finns också en väldigt stor sorg när man gläds åt att träffa någon man älskar och så är personen påverkad och glädjen byts i sorg. Det är verkligen en berg o dalbana.

Vad det gäller min son så har han en del psykiska besvär som varit orsaken till att han fastnat i missbruk, som jag set det. Så är det ju för många. Han är drogfri sedan några månader tillbaka och jag upplever honom som motiverad. Samtidigt tvingas han ta itu med sina psykiska problem. Min son har genomgått flera behandlingar i slutenvård, men inte lyckats bevara sin drogfrihet. Det som verkligen hjälpt honom är att han mediterar dagligen. Jobbar just nu, trivs och känner att han behövs. Min son har endast tidigare jobbat under en sommar så det är en mycket stor förändring. Har isolerat sig under många år och endast vågat gå ut när han varit påverkad.

En sak som jag tycker är viktig är att inse att återfall ingår i tillfrisknande. Gör kanske det lite mindre smärtsamt och att man kan behålla hoppet, men det är inte lätt. Tycker du verkar ha en del insikter i missbruksproblematik och därmed kan agera på ett konstruktivt sätt, trots att ni nyligen uppmärksammat din brors missbruk.

Lingonmos
tis, 2020-04-14 - 20:24

Hoppas att det blir bättre för din son och att han kan fortsätta på den positiva vägen nu. Psykisk ohälsa är inte lätt att hantera och då är det risk för själmedicinering. Han verkar dock vara på rätt spår.
Det är precis som du säger att besvikelsen vid återfallen tär på en och man oroar sig.
Jag har tagit reda på en del om missbruk men det känns bra att diskutera i ett forum där man direkt känner sig förstådd. Är också skönt att få bekräftelse på att det är ok hur man agerat.