av 5barnsmamman

5barnsmamman
tis, 2020-03-17 - 19:06

Så var det dax igen. Min man har inte druckit på 6 månader sedan han höll på att köra ihjäl sig mitt framför ögonen på vår yngsta son, och nu i måndags var det dax igen, vår 14 årig dotter ringer och ber att jag skall hämta henne då hennes pappa är full. Jag lämnar barnen i min lägenhet för att hämta henne, när jag kommer dit är han då full att jag inte kan lämna honom ensam ringer ditt hans pappa som kommer.
Vår dotter är jätte rädd och ledsen, jag är arg och frustrerad över att han gör så här, försöker få ut honom i din pappas bil så han inte skall vara själv hemma, han är irriterad att jag är där och bråkar med honom, då helt plötsligt händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända, han tar tag i mig och slår med sin knytnäve mot mitt ansikte, jag hinner dock slita mig loss och ducka o sista sekund. Han har aldrig tidigare varit våldsam fysiskt. Jag blir rädd lämnar honom med han pappa och tar vår dotter som stått och sett på allt med mig hem.
Dagen efter ringer han ber om ursäkt säger förlåt och kommer med rosor.
Å nu när det gått en vecka är allt som vanligt han bönar och ber att jag skall komma hem. Och jag har jätte ångest över allt, å saknar honom jätte mycket men vet inte om han kommer hålla vad han lovar och hålla sig nykter.

Blev ett konstigt osammanhängande inlägg behövde bara skriva av mig, orkar ni då kan ni se mina tidigare trådar så förstår ni min situation.

Skall det vara så här?

InteMera
tis, 2020-03-17 - 19:45

Nej det ska inte vara såhär! Och du ska under inga omständigheter ta honom tillbaka om han börjar bli våldsam på fyllan, tro mig det finns bara en väg sånt fortsätter! Ta hand om dig och barnen, prata om det som hände med din dotter så hon får uttrycka sin rädsla och oro och inte känner sig nekad sina känslor om du skulle förminska och bortförklara allvaret i det han gjorde. Styrkekram!

Clara
ons, 2020-03-18 - 16:10

Det ska inte vara såhär. Vad bra att du har din egen lägenhet! Och vet du, nästa gång ringer du inte dit hans pappa. Inte ditt ansvar. Barnen är ditt ansvar. Och du ser, du har gjort rätt hela tiden som inte gick tillbaka. Inget blev annorlunda. En alkis är aldrig friskare än sin sista fylla, så det spelar ingen roll att han var nykter i ett halvår. Det är nuet som räknas.

All medkänsla!
/Clara

5barnsmamman
fre, 2020-03-20 - 18:36

Tack så mycket för dina ord. Behöver höra detta gång på gång, för att stå emot och att lindra den värsta ångesten och mitt dåligt samvete över att lämna. Förstår inte att de skall vara så svårt, har svårt att känna mina känslor för honom.

Skrållan
fre, 2020-03-20 - 19:27

Jaa visst är det svårt att lämna. Känner med dig 5barnsmamman. Jag har snart varit ifrån min man i 1 år. I dag träffade jag mannen en stund. Inte bra, känner jag. Sjunker lite igen. Men det kändes så bra att träffas en stund, lossas som att vi aldrig gått isär, bara för en liten stund.
Men dina ord Peter1970, stärker mig i mitt beslut. Jag ska inte träffa mannen, det är ingen idé. Han vill inte sluta med alkoholen, och då har vi ingen framtid.
Min dotter blev besviken, när jag träffade honom. Kände, jag bestämmer själv, men jag förstår att hon vill mig väl, att jag inte ska hamna där igen, hos en man som bara tänker på en sak, alkoholen. Jag önskar att jag fick styrkan att alltid vara stark. Att alltid välja rätt.
Men det är svårt.

Ullabulla
lör, 2020-03-21 - 09:25

Att vi sitter ihop i så starka och ibland rätt destruktiva band.
Varför de är starkare vet jag inte.
De friska trygga och kärleksfulla borde ju vara starkare men det är sällan fallet.

Kanske vi är ovanligt lojala.
Eller inbillar oss att vi är oersättliga.
Men trots att vi hela tiden får beviset att det är vi ju definitivt inte,då de konsekvent väljer alkohol.
Så står vi där med vår kärlek,lojalitet och hopp.
Så ska man vara riktigt klar med vad som händer så är det kanske vi som inte vill fatta.
Vi kommer att fortsätta att bli bortvalda.

Så damer (vilket oftast är fallet)
Välj er själva.
Fråga varje dag,varje timme och när det är riktigt tufft varje minut.
Vad kan jag göra för mig själv just nu?

Som gagnar mig och mitt liv och kanske mina barns om de fortfarande finns med.
Bygga en skyddande hinna runt sig själv med det mantrat och inte ge efter.
Från en som vet exakt hur svårt det är att efterleva?

Skrållan
lör, 2020-03-21 - 10:58

Jag valde mig själv i dag. Sa nej till mannen som även ville umgås i dag. Skrev att inget har förändrad, du vill dricka, och jag vill att du ska sluta. Nu måste vi, hur jobbigt det än är, gå vidare med våra liv, var och en på sitt vis.
Mannen svarar med tystnad.
Nu ska jag tänka så, Ullabulla, att välja mig själv, varje dag.

Självomhändertagande
lör, 2020-03-21 - 12:03

Jag citerar Peter "Missbrukaren är mästare på att ljuga, manipulera, sätta människor i känslomässiga beroendeställningar. Det är så man skapar trygghet i ett fortsatt missbruk."

Dessa ord hjälper mig att förstå vad jag levde med och jag behövde bli påmind om de orden just nu.

Tack!

Ullabulla
lör, 2020-03-21 - 20:23

Att det är som du skriver.
En ständigt nedåtgående spiral.
Men vi medberoende håller fast i alla fall.
Jag är själv skild sen sex år från mitt ex som drack.
Så jag skriver för att visa på lösningar.
Jag är fullt medveten om krafterna och det missbruk/medberoende vi anhöriga fastnar i.

Alta
lör, 2020-03-21 - 20:55

Lämna honom. Det finns ett liv efter honom. Där finns inte han bara du! Om jag hade fått göra om allt så hade inte min man förstört mina senaste 20 åren. vi kvinnor tar för mycket skit för vårt eget bästa. Du kan få någon bättre lyssna inte på det han har sagt om dig.

Självomhändertagande
lör, 2020-03-21 - 21:57

Hej 5barnsmamman!
Om en vänder på det och jag frågar dig, vad behöver du och dina barn?
Ibland får missbrukaren för mycket uppmärksamhet och det är lätt för mig att säga idag, som äntligen blivit av med missbrukaren efter flera års försök. Ge dig själv och dina barn det ni behöver. En behöver distans från det aktiva missbruket för att se annat, möjligheter och att ge sig själv det liv en önskar.
Ta hand om dig!

5barnsmamman
sön, 2020-03-22 - 20:59

Tack för din reflektion, försöker ofta tänka så och har märkt att vissa saker blir lättare när man tänker så, har bara så svårt att stå och säga till honom att jag inte älskar honom på samma sätt längre.
Känns som att han ställer till det när han dricker och jag får städa efter honom och trösta barnen, sen när han är nykter är han jätte bra med barnen och dom vill vara med honom och det är jag som åter igen får ta skiten att jag valt att gå som han uttrycker det, barnen glömmer vad han gjort och önskar å ber mig flytta hem igen.
Allt går liksom bara runt å vet att det bara är jag som kan stoppa det.

MalmMia
ons, 2020-03-25 - 11:15

Ja, det är tufft när den vi älskar ställer till det med alkoholen. Vad behöver dina barn och du, den frågar kan du ställa till dig. Mår jag och barnen dåligt av detta? Läs gärna vad ett alkoholberoende gör med barn som växer upp i detta. En fantastisk man som alltid finns för barnen är det man önskar, men är den älskade pappan labil blir det konsekvenser. Du kanske älskar honom, den nyktra mannen precis som förut men har svårt att leva med den labila mannen som dyker upp i beroendepersonligheten? Du kanske kan byta fokus? Säga till honom att du inte kan leva med honom när han dricker? Bara några tankar från en som också har det tufft. Det är svårt när barnen är inblandade.

Självomhändertagande
lör, 2020-03-28 - 20:14

"Allt går liksom bara runt å vet att det bara är jag som kan stoppa det." Jag hoppas att du har någon bra att prata med, någon som kan hjälpa dig att prioritera. Att ha ansvar för fem barn är stort. Du behöver inte ta hand om en vuxen man utöver det, som dessutom verkar vara nära att gå över en gräns.
För några år sedan fick jag ett värdefullt tips av en sjukgymnast som jag träffar regelbundet. Hon lärde mig olika tecken för "STOPP". Det använder jag ofta på olika sätt. Jag har till exempel en sten i min ficka som jag kallar för "stopp-stenen" och det är en slags markering för mig liksom en påminnelse att säga stopp eller nej när det behövs. Jag har troligtvis adhd och kommer på väldigt mycket idéer som jag får för mig att jag ska genomföra. Vissa idéer är jättebra, men jag har inte alltid utrymme eller kapacitet att genomföra allt som poppar upp och därför har jag glädje av att en sten i fickan säger "stopp" till mig. Jag berättar det för dig för att du ska fundera över var din gräns går. När är det stopp för dig och vad kan påminna dig om ditt stopp. Om det passar dig. Du kan öva. Om du vill.

Ta vara på dig, med varsamhet. Förändringar tar tid. Gör det du vill och om det inte alltid blir som du vill, så förlåt dig själv för det och ta ett steg i taget. Det är fint att han är en bra pappa när han är nykter. Hitta ett sätt som passar er.

Det behöver inte vara svart eller vitt. Det viktigaste är att du och barnen mår bra och att ni har det bra med pappan. Han är ansvarig att ta hand om sig själv, liksom du är ansvarig att ta hand om dig och du som en mamma har även stort ansvar över era barn.

Ta hjälp av dem du kan få hjälp av!

5barnsmamman
ons, 2020-04-01 - 14:23

Tack för tipset. Just nu känner jag bara en enorm ilska mot honom och vad han håller på med, han tar beslut i sitt liv som påverkar mitt och barnens liv. Känner hur jag kokar av ilska, allt han säger gör mig förbannad och hans offerkofta han bär gör mig vansinnig.
Är det ens ok att känna så här mot någon annan känns som jag skall explodera och kan inte stoppa dessa känslor, känns som att allt rinner över nu. Är annars en glad trevlig och omtänksam person som ser till andras bästa. Känner mig som värsta häxan. Fan va jag hatar det här.

Azalea
ons, 2020-04-01 - 14:44

Dessa känslor bör msn ständigt på. Alla dessa händelser, beslut som leder till ett liv/ vardag som man själv inte valt. Det gör åtminstone mig förbannad och emellanåt ledsen. Försöker hålla mig åt den arga sidan då jag känner att jag får mer kontroll på besluten jag har tagit och kommer att ta.
Men visst känner man sig som en häxa bitvis. Vi förmodas ju stå längs vägen och hurra och vara glada så fort det är någon förbättring. Men det är för svårt att hänga med i dessa svängar. Varför ska vi plötsligt glömma allt som hänt och allt som sagts när det passar dem.
Jag klarar ivarjefall inte det längre.
Har allt för svårt att glömma hela denna långa smutsiga historia som har varit.
Nej, den enda person vi ska vårda och sköta om är oss själva och genom det så ger vi våra barn en gladare och bättre mamma.
Sänder dig en stor kram?Azalea

5barnsmamman
tors, 2020-04-16 - 15:03

Har så svårt för att sätta ner foten och säga att det räcker nu. Så var det dax igen förra veckan ringde de tre äldsta barnen och sa att han druckit jag de hade kommit på honom på bargärning med att dricka ur en petflaska i tvättstugan, han hann dock gömma flaskan innan de kom dit, vilket gjorde att barnen ringde mig då de märkte att han luktade alkohol men att han nekade till de, de ringde och frågade mig mamma vart skall vi leta för vi hörde att pappa drack och öppnade en flaska i tvättstugan men vi kan inte hitta den, jag och barnen hjälptes åt per telefon försöka komma på vart han kunde gömma flaskan, de hittade den tillslut i tvättkorgen, så här i efterhand är det helt sjukt av jag tillsammans med våra barn bedriver denna lek att leta efter flaskor. En av döttrarna sa att mamma det känns så skönt att vi hittade flaskan för då behöver jag inte ha så dåligt samvete för att vi beskyller pappa för att ha druckit fast han inte har.

Hör precis hur dumt det låter, tycker så synd om barnen. De sjuka i det hela är ju att jag trots att jag flyttat har så svårt för att släppa honom, han ger mig konstant dåligt samvete varje gång vi pratar eller smsar försöker låta bli att svara många gånger men vi har 5 barn ihop och han dricker inte jämt så vi måste ju kunna prata.

Han vill att jag hjälper honom med beslut om allt vilken bil han skall köpa om mm han anspelar hela tiden på att han hoppas att vi skall bli ett par igen.

När jag säger att jag inte ser den framtiden som han ser blir han arg o å ledsen och säger att jag ser allt i svart och att jag inte kan ge honom en chans till, att jag hoppas på att han skall ramla ditt igen och massa saker som sårar mig

Hur skall jag få kraft att sätta ner foten å sätta hårt mot hårt, vi har 25 års relation och fem barn ihop och de är ju inte jag som valt att allt skulle bli så här då på något sätt har jag ju ännu känslor för honom och saknar massa saker med honom, men fattar att jag inte orkar och kan ha det så här längre har ju ändå kämpat de senaste 6-7 åren för att han skall ta tag i sitt missbruksproblem,

Måste göra mig fri annars kommer jag gå under.