av Pianisten

Pianisten
tis, 2020-03-31 - 16:22

Med många tvivel så väljer jag idag att skapa en ny tråd här, i Det vidare livet. De senaste inläggen i min gamla tråd ”Snart helg igen” handlar inte längre om att dricka eller inte dricka. Min nya rubrik är en uppdatering av den gamla som sammanfattar ganska bra hur mitt liv ser ut nu och dit mina tankar under veckan ofta går. Jag vill inte hålla på och gnugga det i ansiktet på alla runt omkring hur mycket jag tränar hela tiden, men samtidigt vill jag så gärna få fram budskapet att det blivit min räddning.

Ibland får jag för mig att det kanske aldrig var så farligt med mitt drickande, tills jag nån gång då och då tittar tillbaka i mina inlägg och minnena man förtränger väcks till liv. Oräkneliga dagar av smygsupande. För att klara av saker som att baka pepparkakor med barnen till jul, eller ”bara vara” under semestern eller överleva ångesten en vanlig vardagskväll. Alla spritglas som svepts nere i källaren. Alla tuggumin eller andra saker man kastat i munnen för att dölja. Stelheten av rädsla och skam i kroppen när min fru påpekat att nått luktar starkt. Ja listan kan enkelt bara fortsätta.

Det finns en del skamkänslor fortfarande i att jag ändå inte gått den där ”rätta vägen” och trots hela historien inte blivit helt nykterist. Men så är det bara. Jag vill bara vara ärlig om mitt vägval och kanske därav kan hjälpa någon annan. Jag behöver inte vara något skolboksexempel. Jag ville få livet att fungera och få tillbaka makten att bestämma själv över mitt liv och dit har jag nått.
Sen vill jag poängtera att jag är ganska säker på att detta inte hade varit möjligt om jag inte hittat min nya väg och riktning i träningen. Den går helt enkelt stick i stäv med att dricka och därav är konsumtionen nästan obetydlig.
Kanske kan det bli ännu mindre i framtiden. Som det är nu har fredagskvällen blivit lite av en stående stund då 2-3 glas i samband med matlagning och middag har varit nivån de sista månaderna. Ingen berusning, inga känningar dagen efter. Konstigt och onödigt eller ej har jag insett att de glasen för mig ändå fyllt en viss funktion denna turbulenta tiden när jag fokuserat på mycket annat som att må bra och hitta rätt nivån med träning och återhämtning, avkoppling och andra nöjen. Funktionen har varit att det avdramatiserat den där längtan efter alkohol som när jag förut försökt stoppa abrupt. Samtidigt som hela alkoholbilden blivit väldigt avslappnad nu så tänker jag också att ju mer livet stabiliserats och mina nya vardagsrutiner fastnar att det är ganska onödigt att låta det vara stående under någon dag alls… vi får se vad som händer.

Jag tror det är väldigt viktigt att vi som kommer ur alkoholdjävulens benhårda grepp vågar vara ärliga med att allt inte blir guld och gröna skogar. Det är egentligen enkelt för hade det varit så hade det inte varit några problem att sluta. Man måste bara tillåta att livet kommer bli annorlunda och våga vara nyfiken på det. Därefter kommer allt bara att bli lättare bara man låter saker få ta tid.
Döden är vår enda deadline så låt oss bruka den tiden genom att må bra! En vardag utan alkohol blir lugnare, enklare, piggare, stabilare, det vågar jag lova men inte direkt mer spännande, gladare, roligare, lyckligare. Det ansvarar vi själva för genom det vi fyller det med och jag tror det är huvudsaken för att lyckas förändra sitt drickande.

Idag är jag lycklig när jag klarar en till repetition på gymmet, eller när jag har mina två fina barn vid varsin arm och läser godnattsaga eller när jag spelar Paddel-tennis på måndagar eller när jag ligger med en bok i soffan efter ett träningspass. Det bästa av allt är att listan blir längre och längre för varje dag som alkoholen inte får spela låtsas-lycka!

Andrahalvlek
tis, 2020-03-31 - 18:35

Mycket inspirerande läsning ? Häftigt att du lyckats hitta ett sätt att dricka lite på fredagkvällar, det är nog inte så vanligt.

Själv vågar jag inte chansa, känner mig själv för väl för att göra det.

aeromagnus
tis, 2020-03-31 - 18:46

Ja man får livet tillbaka. Slipper smussla, smyga, ljuga, låtsas. Slippa vara rädd att köra bil för man drack lite för mycket dagen innan. Listan kan göras lång, väldigt lång. Kämpa på.

bo1995
tis, 2020-03-31 - 19:23

Träning har alltid funnits med i mitt nycktra liv, det är ett sätt att ta hand om sig.
Och njuta av endorfiner är viktgt för mig.
Spännande att du fått det att fungera med några glas.
För mig har det aldrig funkat, så jag valde att ta bort alkoholen helt.
Mvh Bo

Pianisten
tis, 2020-04-14 - 12:03

Tack för era kommentarer. Hoppas inte att mitt inlägg på något sätt får någon att börja experimentera med egen nyktra väg, fortsätt göra precis det ni gör och fungerar för er!

Det blev tydligt i långhelgen att när den vanliga veckorutinen rubbades och vi satte igång med nya husprojekt ute i det sköna vårvädret så gled hjärnan in i gamla hjulspår eftersom jag inte har några nya än i dessa tider.
De senaste åren har ju varje ledighet varit lika med mer eller mindre dagligt drickande. Det är så jag och även min fru brukar spendera våra ledigheter, -med projekt med hus och trädgården som belönas mot eftermiddag-kvällen med dricka och god mat. Som för min egen del på senare år gled över till mer glas när resten av familjen sagt godnatt och förmiddagssupar för att komma "i balans".

Jag blev väldigt uppmärksammad på dessa tankarna som återkom några gånger i helgen och att en gammal liten röst kom fram och försökte oskyldiggöra lite extra belöning nu i ledigheten och efter dagar av arbete "som vanligt". Jag plockade fram och använde de små minnesbilder jag har från dagen och natten i höstas då allt kraschade och klubbade ner rösterna en efter en. En strategi som fungerade väldigt effektivt.

Det är fascinerande hur våra tankemönster fungerar och hur situationer triggar gamla tankebanor, det är därför man måste ge det lång tid att förändra sitt drickande. Man måste helt enkelt genomleva alla dessa gamla situationerna man för kopplar ihop med att dricka på ett nytt sätt...
Min stöttepelare -träningen fanns som vanligt med i helgen också och hjälpte mig hålla balans i huvudet. Trots att jag var mitt uppe i att slita med utbyggnad av altanen så var söndag förmiddag avsatt för gymmet och igår kväll spelade jag Paddel. Det har resulterat i att jag förmodligen dragit på mig en överansträngning i högerarmen för den började värka ordentligt igår när jag höll på med altanen och det fanns ju ändå inte på kartan att hoppa över Paddeln. De sista minuterna av spelet hade jag ordentligt ont och fick ta en värktablett för att somna igår. Det är ju baksidan av att ha träningen som terapi, man tränar ibland för huvudets bästa och inte för kroppens... Hoppas armen vilar upp sig fort så jag kan köra på som vanligt på gymmet imorgon!

Mirabelle G-S
ons, 2020-04-15 - 21:12

Var och en blir salig efter sitt behag... Jag tänker på någon form av träning... borde... måste... och vill plötsligt verkligen VERKLIGEN dricka ? Men superbra att du har hittat din väg till salighet, och att du delar med dig ??

Pianisten
tors, 2020-04-16 - 16:07

Jag kan i alla fall själv i egen hög person också relatera till superångest av träningstankar. För så sent som ett halvår sedan hade jag i princip gett upp alla träningstankar och sa saker till mig själv som att "jag får helt enkelt inse att träning inte är något för mig" "jag klarar ju inte av att hålla någonting" "jag är inte gjord för att träna" osv...... Det känns fortfarande som ett mirakel att jag kommit hit nu att jag längtar till träning och att den redan känns som en naturlig del av min vecka.
Det där ordet "träning" är ju lite laddat och många tänker nog att träningsfolk är en viss typ av människor, inte som alla andra. Men så är det inte! Jag tror att våra kroppar, hjärnor och hormoner är anpassade för rörelse, oavsett vad. Olika former av det vi kallar träning är bara olika påhitt för att röra på sig och nästan oavsett vad man gör så mår man bättre av det. Lätt att tänka i svart och vitt där tror jag, antingen så tränar man, eller så tränar man inte. Men det är som med allting annat bara en lång gråskala.

Pianisten
tis, 2020-04-21 - 16:22

Inte så mycket klokt att skriva idag men tankemaskinen snurrar alltid och funderar på allt mellan himmel och jord. Känns som jag befunnit mig i någon slags mellanmjölksland ett bra tag nu där dagarna pendlar mellan att kännas uttråkande och tomma till små stunder och ögonblick av glädje och frid. Jag försöker att acceptera det men känner att den här tomheten är ganska jobbig bitvis. Stirrar bort mot horisonten och försöker känna en mening med att fortsätta putta hjulet framåt men ibland är frågan svår att besvara.

Läste en artikel igår om hjärntrötthet och känner igen mig i mycket. Risken är väl antagligen att ett långvarigt alkoholintag har satt sina spår. Jag kan känna mig pigg och fokuserad en stund på morgonen och förmiddagen men många eftermiddagar blir till lång plågor att ta sig igenom sista timmarna på arbetsdagen, jag förmår helt enkelt inte att tänka mer.

Väl hemma kommer nästa skov av familjen som vill ha uppmärksamhet på olika sätt, barnen har långa berättelser från dagen och frun vill socialisera. Jag biter ihop och försöker verka engagerad men mina intetsägande autosvar lyser igenom och framstår istället som ointresse, egentligen är mitt huvud i akut strömsparläge.

Funderar bara för skoj skull om mitt öde hade varit annorlunda. Om jag levt ensam, kanske hade jag varit ett skygg kuf som bara stängt in mig och funderat. Eller hade jag funnit en ro, utan krav och förväntningar från andra. Såna fantasier är lugnande ibland

Pianisten
fre, 2020-04-24 - 11:53

I måndags fick även jag besked om att vårt bolag inför permittering på 20% och jag kommer få vara hemma en dag i veckan tillsvidare. Igår var min första permissionsdag och det blir återigen tydligt att ledig tid är problematisk. Jag vet att jag behöver planera min ledighet för att "ta dagen som den kommer" fungerar inte för mig. Min stora dotter hade skola som vanligt men lillebror fick vara hemma från förskolan med mig. Känner lite krav att försöka engagera mig i honom också för att inte han skall klättra på mig och väggarna som är van vid att springa av sig ordentligt på dagarna.
Började med lite smårutiner hemma för att hålla ordning och hade sen lagt upp lite planer för förmiddagen som kändes både trevliga för mig och som skulle sysselsätta honom. Först frisören och bokhandeln och sen en sväng till golfbanan där sonen fick prova lite på rangen.
Vi var hemma runt lunch, då dottern strax skulle komma hem. Hon hade en kompis med sig och lillebror fick faktiskt vara med och leka en stund så då passade jag på att ta en liten paus i solstolen. Senare åkte jag bort till affären i byn och köpte lite glass till mig och barnen, satte mig i uterummet med min glass, en kopp kaffe och en av de nya böckerna jag köpt på stan tidigare under dagen. Som gjort för att bara vara och känna mig tillfreds, men icke!
Då kommer den där känslan jag inte kan härleda och sätta fingret på. Känslan av att nått saknas för att bara vara, att jag ändå inte riktigt kan koppla av. En rastlöshet utan motivation eller lust. Känslan känns så väl igen, som en gammal avskydd bekant. Känslan som under många år dämpats med... ja ni vet vad. Även nu gör hjärnan några tafatta försök att måla upp detta som en bra lösning men jag observerar bara att tankarna kommer och låter dem vänligt passera.
Jag läser ändå en ganska lång stund, boken är bra och jag fastnar fort. Men tillslut vill jag upp och röra på mig. Känner hur motorn i kroppen går på hög tomgång, men jag vill ingenting. Sparkar en fotboll planlöst fram och tillbaka på gräsmattan för att inte känna att jag skall bli tokig. Försöker sätta mig ner och bara andas och möta känslan en stund, motorn verkar varva ner om än lite tillfälligt och rastlösheten går återigen över i någon slags tomhet. Som att dagar bara går och passerar utan att jag vet vart fan jag är påväg.
Det blir eftermiddag och min fru kommer hem från jobbet. Som vanligt när jag fastnat i denna moment 22 sinnesstämningen är jag på mycket trist humör. Får en liten känsla av att jag skulle vilja gå ut i skogen på en promenad och rensa skallen, men det fungerar inte för familjeschemat. Frun har sin träningsdag och skall ut och gå med en väninna och middag måste handlas och lagas. Kanske lika bra det, känslan ligger kvar latent i sinnet men resten av dagen går i alla fall åt till sysslorna och efter nattning av barnen så läser jag en stund till i min bok innan ögonlocken börjar bli tunga. Somnar ändå inte direkt, lite myrkryp i benen och jag vrider och vänder på mig säkert ett par dussin gånger innan John Blund släpper in mig i sömnens rike.

Vinäger
sön, 2020-04-26 - 08:23

Fin läsning, trots allt. Du har dina demoner att slåss mot, men du fixar det. Det är starkt. Att ofta ha tagit till A för att döva och sedan kunna ta sig igenom är verkligen ett tecken på styrka.

Önskar att du får känna lite mer glädje och mindre rastlöshet. Det är du värd. Som du har kämpat.

Kram till dig

Pianisten
mån, 2020-04-27 - 14:50

Tack Vinäger, det var fina ord! <3 <3 <3. Idag är det ny permissionsdag och svackan hänger dessvärre kvar. Nu har det varit några riktigt jobbiga dagar med ångest och jag pendlar mellan att försöka blunda för känslorna och fokusera på mina rutiner till panikkänslor. Idag har jag känt mig på gränsen till gråtfärdig, glädje och meningen med allt har fullständigt försvunnit.
Det är så obehagligt hur fort det kan växla över helt utan logik och det blir extra problematiskt nu när jag måste vara ledig själv på vardagar eftersom min son inte får vara på förskolan, då blir han också drabbad av mitt mående och samvetet blir så jäkla tungt. Stackarn har suttit framför TV'n hela dagen medans jag vandrar runt i mina tankar. Nu kom tack o lov storsyster hem från skolan och de har redan börjat leka på andra våning, känner att det får mig att slappna av direkt när han fick någon att vara med.
Måendet och att vara hemma själv med barnen får mig att minnas förra sommaren då jag gick på vita knogar och mådde skit. Det värsta är att situationen kommer bli likadan denna sommaren för min fru har varit tvungen att byta jobb och fått en ny sommartjänst..
Jag är fortfarande inte orolig för alkoholen, jag är nog mest orolig för vilken sommar mina barn kan få om jag inte mår bra men nu får jag försöka släppa katastroftänket och ta en dag i taget!
Känns bra att jag har nästa tid hos Psykologen denna veckan i alla fall och kunna lyfta denna rädslan och hur det varit de senaste dagarna. Känns lite bättre att ha skrivit här en stund också. Kram till er mina läsare!

Andrahalvlek
mån, 2020-04-27 - 20:48

Det låter som du kanske behöver SSRI, den sort som är bra mot just ångest.

Din oro för att må dåligt gör allt bara ännu värre. Definitionen av panikångest är att man har ångest för att man har ångest.

Överjävligt jobbigt är det. Har själv haft mer ångest i mitt liv än jag orkar tänka på.

Undvika att göra saker gör alltid ångesten ännu värre. Stanna, uthärda, sen klingar ångesten av till slut.

Det dåliga samvetet gentemot barnen är fruktansvärt. Lider så med dig. Men du kan inte hjälpa att du mår dåligt, slå inte på dig själv.

Jag har tagit SSRI i många år. Så fort jag slutar kommer depression, ångest och sömnstörningar tillbaka. Nu hoppas jag dock kunna sluta när jag har blivit nykter. Alkoholen skapar ångest - och gör den värre.

Pianisten
tis, 2020-04-28 - 11:22

Tack för din kommentar. Känner inte till SSRI, det jag äter idag är en min.dos av antidepressivt "Mirtazapin". Har ett ångestdämpande också som heter "Theralen" men den blir jag väldigt dåsig och trött av så den är jag inte mycket för och har inte tagit den sedan min sjukskrivning förra året.
Det är inte direkt panikångest jag har, men förstår att min text kunde tolkas så. Paniken jag känner är inte för själva ångesten, den är jag inte rädd för, utan för att jag inte ser någon lösning eller väg ut ur måendet såna här perioder. Jag känner tyvärr inte så mycket hjälp av att göra saker, ångesten ligger bara kvar latent och blommar upp igen så fort jag stannar upp. Kan inte heller fokusera på det jag gör om jag försöker göra något. Blir irriterad på mig själv att jag inte gjort det du säger som jag t.o.m. påminner andra om att göra. Att stanna, uthärda och låta mig känna det till 100%, jag vet ju att den många gånger klingar av då. Problemet är nog lite att jag inte riktigt kan hitta den avslappningen och fokuset när jag är själv med barnen.

Jag har nog också haft mycket förhoppningar att alla mina problem skulle lösas genom att sluta dricka och trott att jag skulle bli av med all ångest och depressioner. Tyvärr har nog denna förväntan varit en stor del av bakslagen och jag har fått inse att en del av detta kommer finnas kvar ändå att fortsätta jobba med.

Tror att stormen är över för denna gången. Efter 1,5h Paddeltennis igår kväll så började sinnet komma tillbaka och jag är tillbaka på jobbet idag med huvudet upp och fötterna ner!

Andrahalvlek
tis, 2020-04-28 - 21:29

Pulshöjande aktivitet är svinbra mot ångest! Fortsätt så ?

Mirtazapin är nog SSRI, dvs antidepressiva. Du behöver kanske höja dosen? Ibland slutar de funka efter tag.

Förstår att du trodde att allt skulle bli bra när du slutade dricka. Och det tror jag verkligen att det gör. Men för vissa kan det ta längre tid.

Håll ut! Ha tillit för att det blir bättre!

Kram ?

Sisyfos
tors, 2020-04-30 - 07:26

Har läst hela din tråd och din förra tråd. Intressant läsning, för du beskriver ditt mående så otroligt bra. Jag är övertygad om att det är helt förödande av oss att hälla alkohol på det där, så det är bra att du inte gör det. Men hur kommer du ur det då och vad är egentligen problemet? Har du gjort nån kroppslig undersökning? Sköldkörtel, blodvärde, vitaminer? Har en sambo som under den mörka årstiden tar D-vitamin. Märkte efter att vi levt tillsammans länge att han hade årstidsbunden nedstämdhet. Han klarar sig för det mesta med dessa vitaminer... jag brukar påminna om att det är dags framåt hösten när han blir arg o irriterad. Nån gång har han medicinerat med nåt annat (alltså tabletter) när han inte kom ur det. Han dricker tack och lov inte. Lättare kanske att se på nånannan vad de behöver. Jag hör ju till de som medicinerar med alkohol.... och den smutsiga drogen är fullkomligt förödande. Det är därför så intressant att läsa din tråd.. just för att du nästan inte dricker (inte heller i din förra tråd) och beskriver ditt mående så målande. Nu har det kanske vänt igen.
Beröring? Hur har du det med det? Kan ni komma närmare varandra du och din fru? Det finns ju en massa måbra hormoner som frigörs vid beröring. Träning, monotona rörelser, fullt fokus, meditation fiske, måla, och spela piano... funderar mycket på de människor som verkar lyckliga och vad de gör för att må bra. Berra härinne, är ett exempel. Han reflekterar härinne en gång per vecka. Och verkar vara i full gång annars.
Några går all-in med träning, ibland som en ny drog. Som du förstår har jag inga svar, bara flera frågor och eftersom du är så bra på att beskriva ditt mående så blir jag nyfiken. Tror att hela min släkt har bestått av rastlösa själar. På en sida har man druckit, på den andra varit i princip nykterister. ”Rastlösheten” har hanterats på helt olika sätt. Jag tror verkligen på att röra kroppen... träning, stickning, måla, spika, gå, kanske mer de monotona, automatiserade rörelserna. Vi gör för lite av dessa nu för tiden. Tror också att en del av besvären har med våra hormoner att göra... men hur kommer man tillrätta med det?

Pianisten
sön, 2020-05-03 - 12:30

Hej Sisyfos! Alltid hedrande när någon skriver att de läst hela ens tråd och funnit den intressant. Du gör många bra frågeställningar och det märks att du verkar vara en tänkare precis som jag.
Har inte gjort några särskilda undersökningar för kroppsliga orsaker till mitt mående mer än blodprov ganska nyligen. Detta för att jag skall få en remiss till psykiatrisk utredning. Jag går hos psykolog nu och pratar ett par gånger i månaden men skall alltså få en remiss för en riktig utredning. Tyvärr tror min nuvarande psykolog att det är små chanser att jag kommer bli antagen för jag "fungerar" för bra. Går till jobbet, tar han om mina barn, är hel och ren till det yttre så att säga. Det är inget snack att mitt mående har stabiliserats väldigt mycket sedan jag slutade att dricka till vardags, men den där förhoppningen att allt skulle bli bra stämde tyvärr inte. Det går fortfarande mycket upp och ner och denna senaste svackan var nog den djupaste sedan sjukskrivningen i höstas men tackvare att jag inte dricker och tränar istället så börjar jag inse att det vänder ganska fort bara jag håller ut och nu har jag mått ganska bra sedan förra helgen!
Idag var första gympasset i maj månad och jag firar att jag hållit i min nya träningsrutin i 4 månader utan ett enda avbrott! Så jäkla stol över mig själv. Bara det tänder en extra lampa över mig idag och jag inser att jag tar steg för steg mot ett mål jag helt gett upp och trodde jag bara borde försöka glömma.

Intressant det du skriver om det där med släkten, har också två väldigt olika släkten på mor och fars sida. Som ni förstår på mitt nick så spelar jag piano... och det är så jag vuxit upp. I nära relation med mammas släkt där musiker funnits i generationer, där det supits och spelats musik långt in på nätterna på varje släktträff. En bild som man som barn såg som ren och skär glädje varje gång och även i tonåren och början på vuxen ålder när man fick börja vara med och skåla.. Detta innan man visste vad alkoholen skulle göra med både min moster och morbror. Nästan min mamma med för den den delen, men hon fick en tumör i huvudet som de lyckades operera bort och hon blev återställd. Efter det är hon helnykterist.

Psykologen påminde mig sist om det som jag egentligen vet och även Andrahalvlek nyss också påmint mig om. Att jag behöver fortsätta "träna" på min ångest. Har man använt alkohol som ett verktyg under väldigt lång tid som inte längre är kvar i verktygslådan så behöver man rota fram ett nytt verktyg och det tar tid.
Berättade också att när jag mår som sämst och inte klarar av kraven jag känner som pappa, Man och familjemedlem att jag har mycket flyktfantasier. Att jag bara tar en väska och åker, sitter på en strand och stirrar ut över havet på andra sidan jorden där inget krav kan nå mig. Hon gav mig tipset att försöka hitta den platsen på riktigt, fast inte på andra sidan jorden då.. utan någon stans i min närhet där jag kan få samma ro.

Ska fundera på detta! Men nu är det dags att laga lunch, sedan fortsätta skruva trall och bli färdig med nya altandäcket. En bra dag idag!

Kram till er alla.

Pianisten
ons, 2020-05-06 - 21:25

Känner mig likgiltig och tom ikväll. Varit på gymmet i eftermiddag, känslan var lite upp och ner. Men som alltid en känsla av befrielse och klarhet när man åker hem. Ville verkligen inte hem, hade en stark känsla av längtan till något annat, ett annat liv. Körde en liten omväg i kvällssolen och lyssnade på hög musik.
Lite halvkasst i relationen just nu. Känns som jag och min fru varvar våra dåliga dagar och aldrig är på samma nivå. Sex existerar inte, jag har gett upp, till och med slutat vara sur. Hon hade en väldigt dålig dag igår och jag försökte stötta så gott jag kunde, både personligt och sysslor runt kring. Som tack efter handling och middag jag ordnat så gick hon och la sig utan ett ord och där sätt jag i soffan själv. Känner inte att jag får så mycket tillbaka heller under mina dåliga dagar.
Jag tackar än en dag för att jag håller i träningen och har gjort någonting idag som känns meningsfullt och för mig framåt som människa.

Pianisten
mån, 2020-05-11 - 14:25

Vissa dagar är det svårare att vara självsäker och självklar i nykterheten. Många dagar tänker jag att jag mår ungefär lika svajigt fortfarande som när jag drack. Tomhet, ångest, stressad, irriterad, saknad av glädje.

Men det finns en avgörande skillnad. Jag är kapten på båten igen och har fått igång motorn! Jag har en stolthet igen över det jag gör och att ha återtagit makten. Jämfört med den bottenlösa sorg och skam man lever med när man kväll efter kväll låter sig besegras av suget. Suget som förlamar ens drömmar och blir till sorg i berusningens avtrappning.

En stark orsak till att vi mår och beter oss som vi gör när vi dricker sägs vara att vi förlorar konsekvenstänket. Vi bryr oss inte längre så mycket om att göra bort oss eller säga saker som någon annan kan ta illa vid av. Det finns ingen morgondag, bara en fri obegränsad värd.
Ett av människans starka överlägsenhet mot djuren sägs dock vara det, vårt konsekvenstänk och förmågan att förutse problem eller faror som kan uppstå genom att föreställa sig en följd av händelser.
Jag börjar se kopplingen till alkoholens avkoppling och mitt starka och intensiva konsekvenstänk om allt, man kan också kalla det kontrollbehov. Om jag inte känner kontroll på omgivningen så blir jag väldigt stressad och orolig. Men jag känner också en stark saknad av spänning och en tristess och låsning i livet.

Med ständig kontroll så finns ju ingen spänning, lite grovt är det ju varandras motsatser.
Tror jag ska släppa kontrollen.