av Andrahalvlek

Hel
sön, 2020-04-19 - 18:17

Sticka eller handarbeta, skapa över huvudtaget är verkligen mindfullness. Själen får ro.
Grattis till alla dina nyktra dagar ?
(Jag är "bara" 9 veckor efter dej :) )

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 21:43

En fördel med att bli äldre är att man samlar på sig en massa erfarenheter. Som man förhoppningsvis har vett att använda. Jag fyllde 50 år i höstas, och ärligt talat trivs jag med att bli äldre. Jag trivs som en "tant" som inte tar skit, som vet vad jag vill och har vett att uttrycka det. Och jag tar gärna yngre adepter under "mina vingar" och coachar dem så gott jag kan.

Det som jag ska berätta nu kan man faktiskt applicera på nykterhetsarbetet, misslyckat sådant och lyckat sådant. Jag har till och med plockat fram datorn för att skriva – så det kommer att bli låååååångt. Annars skriver jag alla mina inlägg på mobilen, även om de sällan är speciellt korta heller.

När yngsta dottern föddes för snart 21 år sedan så var hon svårt sjuk på flera olika sätt. Hon tillbringade sina första fyra månader på olika sjukhus – så sjukhusmiljön tvingades vi vänja oss vid.

Att fastna i tanken "det här är orättvist" hade varit både direkt destruktivt och slöseri med energi. Allt var som det var, det var bara att förhålla sig till det. Vi föräldrar valde att fokusera all vår energi på att få till allt på bästa möjliga sätt efter förutsättningarna.

Vi två var då, och är fortfarande, ett galet bra team som drog och bar växelvis. När jag rasade höll döttrarnas pappa ihop hela familjen – och när jag återfick fotfästet så tillät han sig att rasa.

Så gör vi fortfarande. Vi driver efter separationen hösten 2013 fortfarande företaget Familjen AB vidare, men från två adresser. Den äldsta dottern är utflyttad sen några år och har bara en suppleantplats i styrelsen.

Allt ”jobb” som detta inneburit, samtidigt som vi båda jobbat heltid med lönearbete, fick till följd att vår egen kärleksrelation dog. Vi offrade den. Men vi fick istället en relation som är lika tajt som en riktigt bra syskonrelation.

Ovanpå allt annat i samband med födseln så hade dottern läpp-, käk- och gomspalt. För oss var det verkligen det "lilla" i sammanhanget.

När hon var 9 mån skulle hon opereras. Hennes båda övre läpphalvor skulle sys ihop. Sjukhuset där det skulle göras var helt nytt för oss. Vi visste inte vad som väntade alls. Hur skulle operationen bli? Hur skulle hon må? Det enda vi visste var att minst 8 dagar på sjukhus väntade oss.

Operationen gick förvånansvärt bra, även om det var en chock att se henne efteråt. Vi hade vant oss vid hennes utseende, och nu kändes det som det låg ett helt annat barn på uppvaket. Den korta tid det tog innan hon vaknade upp och vi förstod att samma barn faktiskt fanns "inuti" var skitjobbig.

Tiden efteråt var också skitjobbig, milt uttryckt. Hon fick inte adekvat smärtlindring, och annan medicinering fallerade också på grund av okunskap från läkarna. Hon kunde inte sova varken dagtid eller nattetid, hon bara skrek och skrek. Med nyopererad läpp. När jag rullade vagnen kunde hon sova, men så fort vagnen stannade så vaknade hon och skrek.

Så jag körde vagnen, och körde och körde. På sjukhuset fick bara en förälder stanna kvar, och deras pappa var ju tvungen att åka hem 20 mil till storasyster som var 2 år gammal då.

De första tre dygnen fick jag köra henne dygnet runt. Jag gick i korridorerna fram och tillbaka på nätterna. Satte jag mig så somnade jag, och då stannade vagnen och då vaknade hon och skrek. Samtidigt satt nattpersonalen och sov i soffan ute i väntrummet – och jag hade inte vett och mod att be dem köra dottern i vagnen.

Vården av små barn är helt baserad på att föräldrarna tar hand om sina barn 24/7. Ändå fick man som förälder inte ens mat på avdelningen. Man fick ta sig ut från avdelningen, bort till restaurangen eller ut på stan för att handla.

Det blev si och så med maten den veckan kan jag säga. Det fanns en halv frys där avdelningens alla föräldrar kunde förvara frysmat, och det blev förstås fullt snabbt. Jag kunde inte ens duscha på hela veckan, för jag kunde inte gå ifrån dottern som bara skrek och skrek så fort vagnen slutade rulla.

Det var 8 överjävliga dagar på alla sätt. Men vi överlevde och fick komma hem igen. Tyvärr fick hon infektion i ett kvarglömt stygn i läppen, men den "eftervården" kunde ske på hemmaplan.

Vid 2 års ålder var dags igen – nu skulle gommen sys ihop.

Innan den operationen var jag väl förberedd. Jag var påläst på vilken medicinering som fallerade första gången och krävde läkarintyg som skulle ge henne rätt hjälp denna gång. Jag hade långa samtal med både narkosläkaren och avdelningsföreståndaren innan vistelsen.

Jag hade packat med mig mat för hela veckan, och förströelse för dottern så att jag själv skulle kunna både äta och duscha och förhoppningsvis sova. Jag hade förberett hur jag skulle kräva av personalen att köra dottern i vagnen om hon inte ville sova på natten.

Jag var helt enkelt förberedd på ett helt annat sätt. Jag visste att det skulle vara överjävligt jobbigt. Men det var bara 8 dagar i vårt liv, och vi skulle få komma hem igen.

Jag kände framförallt inte samma oro inför den andra operationen. Jag visste hur det såg ut på avdelningen, hur jag skulle ta mig hit och dit, de bästa promenadrundorna och så vidare. Jag var mentalt förberedd och därmed mindre orolig.

Mitt inre lugn smittade av sig till dottern som också blev lugnare. Eftersom hon fick rätt medicinering efter operationen så kunde hon börja äta och dricka snabbare. Hon betedde sig som en "mönsterpatient" under hela veckan.

Det känns nästan för självklart för att ens behöva skriva det, men jag gör det ändå. Mina erfarenheter från den första operationen gjorde att jag kunde förbereda mig bättre inför den andra operationen, vilket gjorde att upplevelsen och faktiskt också resultatet blev bättre. Gommen läkte ihop jättebra.

Ni som gör upprepade försök att bli nyktra utan framgång måste också använda era tidigare erfarenheter av nykterhetsarbete för att lyckas bättre nästa gång.

Ställer ni er i samma branta backe igen utan att vara förberedda så kommer ni annars obönhörligen att ramla igen.

VaknaVacker
sön, 2020-04-19 - 22:03

Åh så mycket ni gått igenom. Ni är verkligen fina föräldrar?

Hm. Man får inte glömma att alkoholism är en sjukdom. Man funkar inte i skallen på ett rationellt sätt utan beroendehjärnan vägrar ge upp tanken på kickarna av alkohol. Oftast är det inte förrän man sjunkit nedanför sitt eget lågvattenmärke som man faktiskt verkligen vill sluta. Alkoholen gör hemska saker med oss, ändrar våra personligheter så vi gör saker som vi i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss!!
Sov gott, nu skall denna envist nyktra björn sova? Kram

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 22:42

Alkoholism är en sjukdom i bemärkelsen att beroendet är oerhört starkt - det starkaste beroendet efter heroin.

Plus att alkoholen fuckar upp våra hjärnor så att vi mår psykiskt dåligt och vår personlighet förändras. Och då får vi sämre förutsättningar att agera.

Just därför tror jag att man måste bemästra suget med intellektets hjälp - och skapa hållbara strategier och vanor. Man måste beväpna sig för att vinna striden.

Torn
sön, 2020-04-19 - 23:17

Vilken fin berättelse, så starkt kämpat med er dotter!❤️ Jag tänker i bland på det du har berättat när hon frågat dig om du skulle köpa vin, och hennes baktanke då var att hon därmed skulle få coca-cola. Så himla härligt☺️

Jag har tänkt på en annan sak, jag tycker du verkar ha kommit så långt i ditt nykterhetsjobb, lika långt eller t.o.m. längre än mig. Borde du inte kunna trappa ner ”hjärntvättandet” lite nu? Själv tycker jag det är väldigt skönt att inte ”tänka” på/om alkohol så mycket. Att du klarade den ”jobbiga” dagen på jobbet med din chef utan att få sug tyder på att du borde kunna känna dig väldigt trygg nu. Otroligt bra jobb du har gjort, och tänk så många här på forumet som fått hjälp av dig!

Ha det bäst!

Kram❤️

Andrahalvlek
sön, 2020-04-19 - 23:30

Jag har faktiskt börjat ”trappa ner” mitt hjärntvättande. Lyssnar på vanliga ljudböcker igen. Läser inte ”Tänka klart” varje kväll.

Det kan gå timmar utan att jag tänker på mitt nykterhetsarbete ett dugg faktiskt. Och jag kommer att trappa ner min aktivitet här på forumet också, men inte försvinna helt.

Lite är det väl så att när man själv hittat en lösning så vill man ”frälsa” alla omkring sig. Men det funkar ju inte så. Alla måste hitta sin egen lösning.

Kommande vecka har jag en ny utmaning framför mig. Jag måste vänja mig vid att jobba hemifrån.

Vem vet, jag kanske gillar det? Jag har i alla fall gjort allt jag kan för att förbereda mig både mentalt och rent praktiskt.

Tack Torn för dina fina ord ❤️

Soffi
mån, 2020-04-20 - 09:22

Grattis till 72 dagar!!

Och tack för berättelsen om hur en fin och stark familj klarar svårigheter genom bra samarbete samt vikten av att ta vara på erfarenheter. Vacker så att det gör ont!

Jag försöker verkligen också lära av mina erfarenheter - även om jag är lite "seg i kolan", fast på ett bra sätt :-).

Skönt att du kommit till en punkt där du känner att du kan trappa ner upprustningen lite, vilket ju inte alls är det samma som att missköta sin arsenal för den vet jag att du har kvar och bevarar i bra skick!

Härligt!
Ha en bra dag på hemmakontoret!

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 12:05

Förmiddagen har avlöpt kanon, inklusive en videofika med en kollega. Nu ska jag cykla en runda på lunchrasten och ha en ljudbok i öronen ?

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 18:25

Första riktiga jobbdagen hemma - och det har gått jättebra! Jag var mentalt förberedd och jag hade planerat hur jag skulle få ordning på mina nya rutiner.

Själva jobbet är ingen skillnad. Jag kommunicerar hit och dit med gud och alla människor via mail, slack, sms och telefon - och nu är det även mer videomöten förstås.

Enda skillnaden typ är att jag inte har skrivare/scanner hemma. Tål att kluras på när vissa dokument kräver namnteckning ?

Men jag är ju inte ensam om det problemet, så det löser nog någon klok person inom koncernen snart.

Mina bekymmer innan rörde mest mina rutiner runtomkring. Att inte låta jobb och fritid flyta ihop i en misch-masch. Efter mina två utmattningsdepressioner är det superviktigt för mig att ”stänga dörren” till jobbet - och mitt hem är min fristad liksom.

Men jag var förberedd som sagt, jag gör ingenting halvdant ?

Själva arbetsplatsen är köksbordet, och den fixade jag till redan i helgen. (Äta får vi göra framför tv:n.) Packade upp mina papper, fixade till en stå-upp-och-jobba-lösning för variationens skull. Skrivyta, bra belysning jada-jada.

I morse ringde klockan kl 6 (precis som vanligt). Jag bytte om, åt frukost och följde sen dottern till hennes dagliga verksamhet kl 7. Brukar köra henne dit, nu promenerade vi.

Sen promenerade jag en rejäl omväg hem och sen var det dags att börja jobba. Morgonmöte via video, videofika förmiddag och eftermiddag med kollegor - och till och med fem min videopausgympa fick jag till. (Fika och pausgympa är mitt initiativ.) Och däremellan hann jag jobba massor.

Det enda som kändes lite obekvämt var tystnaden. Är man van vid kontorslandskap kan det vara ett problem faktiskt. Men P3 på lite låg volym får stå för bakgrundssurret. Jag hör inte ens vad de säger, men jag behöver surret.

När jobbdagen var slut stängde jag av datorn och tog en promenad på en kvart med ljudbok i öronen.

Jag tog en gammal hundrunda faktiskt - nostalgi ? Benen gick liksom av automatik just den rundan - och jag kunde nästan se min älskade pudelpojke i ögonvrån ? (För 1,5 år sedan tvingades jag låta avliva honom pga tumör ?)

Promenaden innan och efter jobbet och videofika fm och em kändes som ett riktigt bra upplägg. Det kändes verkligen som om jag gick till och från jobbet - och jag fick tjöta lite med mina kollegor också.

Att jag hann cykla en mil på lunchrasten var verkligen en bonus dessutom ??????

Och jag började som vanligt dagen, som jag alltid gör, med att tänka högt för mig själv: ”Idag väljer jag att vara nykter.”

Wasabi
mån, 2020-04-20 - 18:36

Grattis till över 70 dagar! Är så stolt över dig. Är så imponerad över allt jobb du har lagt ner, det krävs verkligen det. Jag är lite lat men jag har faktiskt läsa Tänka Klart två ggr ? och läser Alcohol Explained nu som jag verkligen rekommenderar. Den är inte så svårläst heller, kanske finns översatt.

Min mormor lärde mig att virka så det gör jag ibland, det är väldigt skönt och avslappnande. Just nu har vi två bebisar på väg i familjen så jag ska virka en filt och en mössa till dem.

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 18:44

Bra att du läser och repeterar gång på gång vilket gift alkohol faktiskt är - det får dig att låta bli att dricka! Hoppas jag innerligt. Fick lite snart-återfalls-vibbar på ett inlägg du skrev ?

Virka bebisfiltar låter mysigt ?

Kram ?

Wasabi
mån, 2020-04-20 - 19:03

Åh, vilket inlägg var det? Vill inte trigga någon med mina inlägg, men det är kanske inte vad du menar? Skrev iofs två ggr om att jag nästan drack om jag hade haft alkohol hemma... blä

Ja, repetion är väldigt viktigt annars kan man snart romantisera skiten igen.

EDIT förstod att du menade snart återfall för mig, inte att du blev triggad. Note taken ?

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 19:29

Ditt inlägg #125, de två sista meningarna gav mig snart-återfalls-vibbar på dig, inte på mig.

Men det förstod du när du läste mitt inlägg igen. Och jag hoppas att du också förstår att tankar är ofarliga. Du bestämmer - inte alkoholdjävulen.

Kram ?