av Ostrukturerad

Ostrukturerad
fre, 2020-04-03 - 01:49

Ja, som rubriken lyder. Jo, jag vet att man kan räkna ut hur pass illa ens konsumtion är, jag har fått göra testet flera gånger när jag sökt hjälp. Men jag fattar inte: det finns väl knappast nån människa som sitter och RÄKNAR hur många milliliter, centiliter eller kvadrosyfiliter de får i sig varje gång de intar alkohol?! Eller gör vissa kanske det? Själv är jag för upptagen med att njuta! Jag har alltid förklarat för de på ställena att jag faktiskt inte har en aning om hur många GLAS starköl, lättöl, sprit osv - utspritt på ett genomsnitt- jag dricker. Vadå glas, jag köper mina öl i burkar! Jag är urkass på matte, har börjat misstänka att jag har dyskalkyli. Jag begriper liksom inte deras tabeller och måttstockar. Alltså har jag i princip fått gissa och gå på känsla vid dessa tester.
Som sagt så sitter jag inte och räknar (gör man det har man ju verkligen problem ;) men jag dricker typ 2-3 folköl ena dan, nästa kanske det blir ett 6-pack folköl, dagen efter kanske jag "lyxar till det" med 2-3 starköl. Jag dricker öl 6-7 ggr/vecka, de flesta av de dagarna blir det bara folköl (3,5%). Jag vet, jag dricker för ofta! Men t.o.m. beroendeläkaren jag senast träffade skakade på huvudet åt den där måttabellen de använder och sa: "Enligt DEN HÄR är du svårt alkoholiserad!" Jag frågade vad han själv tyckte, och han tyckte verkligen inte att jag stämde in på bilden av grav alkoholist. Jag dricker enbart öl, för att det är gott och billigt, aldrig sprit (ok, nån gång per år om nån bjuder!), aldrig vin.. Jag har knappt blivit full de senaste åren, bara lite påverkad, vilket man såklart blir redan efter en öl även om de flesta inte själva märker att de är det. Anledningen till att det blir så mycket öl för mig är tristess, brist på innehåll i livet, det är gott, det är trivsamt, jag "är värd en öl", jag går hemma 7 dagar i veckan pga förtidspension mot min vilja, jag har bl a ADHD så har svårt att stå emot mina impulser, ibland är det pga sorg eller nåt jobbigt som hänt under dagen, ja finns massa anledningar. När jag jämför med många jag känner, som är rå-alkisar.. De bryr sig inte om annat än supa, de häller i sig bokstavligt talat, vill bara bli fulla, dricker vad fan som helst bara det är alkohol... Alltså om jag är grav alkis som testet visar, vad ska man då kalla DEM för!? Jag undrar hur pass tillförlitligt det där testet är, och som sagt vem fan sitter och räknar i centiliter oavsett om man dricker 1 eller 31 ggr/månad? Och..hur pass stora problem anser ni att jag har?

Nytid
fre, 2020-04-03 - 06:53

Vill du ha förändring eller vill du fortsätta och dricka varje dag? Hur vill du leva? Fantisera och dröm och skriv ner hur ditt drömliv ser ut. Är det att dricka 7 dar i veckan eller drömmer du om nåt annat? var rädd om dig.

Mvh Nytid

Ostrukturerad
lör, 2020-04-04 - 17:19

Anledningen till att jag startade denna tråd är för att få ett hum om hur pass mycket min hälsa skadas, jämfört med någon som råsuper och åker in och ut på avgiftning? Klart jag inte vill dricka 7 dagar i veckan, men du vet säkert hur ett beroende funkar?

Andrahalvlek
lör, 2020-04-04 - 22:16

Be att få göra ett blodprov på vårdcentralen som visar hur din lever fungerar. Det är det testet som brukar tas.

Generellt brukar man säga att om man dricker två dagar i rad så tar kroppen stryk eftersom den inte hinner återhämta sig emellan.

Hur mycket skada man tar av olika mängder beror ju på ens fysik i övrigt, men det finns säkert också genetiska egenskaper som påverkar. Vi reagerar alla olika.

Vad det gäller om du är beroende eller inte så testar du det lättast själv genom att bestämma dig för att avstå helt från alkohol en tid.

Ostrukturerad
sön, 2020-04-05 - 00:47

Ang. blodprov så vill jag inte belasta vården just nu med tanke på Coronakrisen. Kanske inte ens finns några tider! Jag har tagit leverprover några ggr förut, men var jättelänge sen sist. Enligt vården var det inte så jättefarligt tydligen, de reagerade inte nämnvärt. Minns ej exakta siffror, men det var väl typ nånting mellan 1,5 - 3 har jag för mig. När jag var gravid hade jag däremot som högst, 4 eller över, men min ssk sa att proverna visade fel eftersom en graviditet kan resultera i höga värden. Så de strök det resultatet ur journalen, det gilldes inte. En bekant (som tyvärr dog häromåret) visade upp sina papper, hans värden låg på 20. Så tydlig skillnad där! Jag vill inte försöka rättfärdiga mitt eget drickande, men på AA tex anser de ju att en folköl är lika illa som heroin! "Drog som drog!" Jag håller inte med, det är väl klart att det inte är lika farligt att ha levervärden på 3 som på 20, men de dömer alla lika hårt! En av många saker jag inte gillar med AA! Hur ställer ni andra er till AA?

Andrahalvlek
sön, 2020-04-05 - 11:22

Om du läser på trådarna under ”Förändra mitt drickande” så får du veta hur vi tänker om AA och en massa annat.

Jag har tex skrivit mycket om hur skeptisk jag är till AA, samtidigt som man tror att det är enda vägen - men det är det inte!

Här kommer en repris av delar av ett inlägg som jag skrev igår om just missbruk och beroende:

”Jag brukar ju tjata om boken Tänka klart av Annie Grace i tid och otid. Läser den för andra gången, två kapitel varje kväll. Kan verkligen rekommenderas!

Det andra kapitlet jag läste ikväll handlade om hur man kan definiera beroende. Att det kan delas in i tre kategorier: Missbruk, beroende och begär.

Missbruk får negativa konsekvenser på hälsan, dina relationer, och man avstår från att göra sådant som man verkligen borde göra - gå till jobbet till exempel.

Beroende uppstår när man är psykologiskt och fysiskt beroende av alkohol. Toleransen har ökat - mer krävs för att uppnå samma verkan - och man upplever abstinens när man slutar dricka, dvs man får obehagliga psykiska och fysiska symtom.

Den tredje kategorin, som är begär, är ett extremt starkt och irrationellt behov av att dricka. Begäret vinner över dina känslor och de beslut du tar att inte dricka. Begäret kan bli så starkt att man inte kan tänka på något annat.”

Kristina78
mån, 2020-04-06 - 09:10

För mig handlar AA om att träffa andra som har samma problem,utbyta erfarenheter samt att erbjuda varandra råd och tips och att stötta varandra.
Förstår att det inte är för alla,men jag tycker inte heller att man ska döma ut något som man inte provat på:-)

Ostrukturerad
lör, 2020-04-11 - 12:40

Kristina78: Det låter ju bra, men själv har jag lite svårt för det där att släcka ner, begravningsstämningen liksom, och att sitta, sitta, sitta, och lyssna till främlingars ointressanta liv. (Ointressant enbart därför att de är främlingar!) Sen har jag fobi för att prata inför grupp, och får knappt fram ett ord när det är min tur att dela!
Det där att mestadels av tiden sitta och lyssna, det passar inte mig som har ADHD. En NA-och AA- medlem påstod att jag bara skyller på det för att få en anledning till att dricka! Men då blev jag jättearg. Jag åker ofta långfärdsbuss, och hatar det..Alla jag känner kan intyga hur jobbigt jag tycker det är att bara sitta! Det är som att påstå att jag säger det också bara för att få dricka! :) Öppenvårdsbehandlingen jag gick passade mig mycket bättre än NA och AA. Tyvärr blev jag "utslängd" därifrån eller vad jag ska säga, på tvivelaktiga grunder.. De ansåg att jag behövde behandlingshem. Jag ansökte då om behandlingshem, och fick avslag med motiveringen att öppenvård är tillräckligt (!!!) Jag har ständigt hamnat mellan stolarna, och det stämmer att jag är bitter! Det har fan inte gått rätt till i mitt liv! Jag tänker ibland att jag kanske skulle bita ihop och ge AA/NA/DAA en chans till, verkligen gå in för det trots att det är jobbigt, men... Jag vet inte, varje gång jag varit där har jag bara känt mig deppig och inte som mig själv.. Styrd liksom!

Ostrukturerad
ons, 2020-04-22 - 07:58

Den senaste veckan har det blivit mycket mer öl + lite annat drickbart eftersom jag nyligen fyllt år och blivit firad några dar i rad av olika kompisar (fyllde 40, men fick visa leg på bolaget dan efter- haha! Helt otroligt!! Vad glad jag blev!) Alla berömde mig för att se så ung, snygg och fräsch ut för att vara 40. En ledsen känsla kom över mig då; så hårt som jag levt och allt jag upplevt så har jag haft tur som inte ser ut som skit..men att det bara är en tidsfråga innan kroppen rasar både utvändigt och invändigt! Jag tänkte att jag låter folk få fira mig klart, sen tar jag ett uppehåll på obestämd tid. Men det var mer en luddig tanke då, mitt i alkoholdimman.
Igår och i förrgår hade jag abstinens när jag vaknade, vilket jag aldrig förr haft. Jag var skakig och hade fysisk ångest. Så igår bestämde jag mig för att trappa ner -från 4 starkisar med en öl per dag- till 0. Men det funkade inte, jag köpte bara mer när de 4 var slut. Jag har besvärats av ledvärk, IBS, reflux mm i några år, och igår mådde kroppen så sjukt dåligt att jag faktiskt blev rädd. Inser nu att jag inte kan dricka längre - förmodligen för resten av livet. Fortsätter jag så kommer jag inte få uppleva 45-årsdagen!! Det är märkligt, för så hemskt stora mängder har jag aldrig druckit så kroppen borde tagit sån skada! Men, vi fungerar alla olika! Högkänslig som jag är i varenda liten cell i kroppen så tål jag mindre av allt än andra! Jag mår dåligt av tanken på alkohol nu, och vad den gör med mig! Känner sån avsmak och vill aldrig mer gå in på nåt Systembolag. Känner även avsmak för alla jag brukar sitta och dricka med.. Jag ansåg dem vara fina vänner som alltid varit förstående och stöttande, men.. Nu känns allt bara så falskt!
So here we go: Dag 1 idag på resan mot en bättre hälsa och ett bättre liv! Behöver all peppning och uppmuntran jag kan få av er på forumet! ??☕❤ Känner mig verkligen stark och motiverad nu, och trots att jag förr fått ÖKAD depression och ångest under längre uppehåll istället för minskad, så är jag inte orolig. Jag tror att det kommer bli tufft känslomässigt emellanåt att vara nykter; har ju självmedicinerat för att jag inte pallat må så dåligt hela tiden.. Men det kan ju bli bättre denna gång? ?

Andrahalvlek
fre, 2020-04-24 - 23:04

Klokt beslut, vi ska peppa och stötta allt vi kan. Det viktigaste är att hitta nya nyktra vanor. Promenad, cykla, löpning - träning ger endorfiner som gör att du mår bättre.

Ostrukturerad
sön, 2020-04-26 - 14:29

Tack! ?? Men tyvärr funkar inte träning för mig på det sättet, att jag mår bättre psykiskt! ?? Jag måste ha ett annat mål med träningen för att orka hålla på med den, tex att bli smalare, mer muskulös, få snyggare kropp etc. När jag hade mitt livs värsta depression var då när jag tränade som mest. Jag älskade att träna, kunde vräka i mig okontrollerat och ändå vara smal, blev nöjdare med min kropp osv.. Men depressionen, den förblev densamma! Iochförsig skulle jag må bättre av att fokusera på något och ha ett mål jag strävar mot. Jag mådde fan bättre när jag var viktfixerad (nu bryr jag mig inte), för jag hade nåt att sträva efter! Tack för att du engagerar dig, AndraHalvlek! Alltid lättare & roligare när någon intresserar sig för hur det går för en! Hur går det för dig själv då, med allt i livet? ❤❤

Andrahalvlek
sön, 2020-04-26 - 21:42

Så otroligt stolt och glad är jag över det! Ångesten är borta, jag sover gott, kvällstrött och morgonpigg.

Mina känslor börjar återhämta sig också. De kommer smygande lite sakta men blir väldigt starka och lever liksom längre.

Med alkoholen var känslolivet mer upp som en sol och ner som en pannkaka, mer tvära kast.

Jag mår bra. Jag har bestämt mig. Med hela hjärnan. Det finns inte utrymme för minsta lilla ”kanske lite” någonstans.

Honungsblomman
ons, 2020-04-29 - 09:32

Har läst igenom hela din tråd och elva veckor är fantastiskt bra gjort av dig. Det är lite också som att det är två personer som skriver. I början var du nästan som person som var lite uppgiven och i sig själv i de första inläggen och svaren och nu de senaste lite mer öppen mot andra och snällare mot dig själv. Du verkar mycket mer positiv. Så mycket starkare, mer närvarande.
Jag inspireras av den resa du gjort redan här och hoppas att du kan hålla i detta nu. Jag är själv på dag tre och är lite mer oklar ännu i vart och hur denna resa ska ta mig, så tack för att jag fick ta del av ditt inlägg.

Ostrukturerad
mån, 2020-05-11 - 20:45

Alltså, vi är 2 olika personer, det är inte jag som skrev att jag varit nykter i 11 veckor. Jag är uppgiven som fan när det gäller livet och människor, men tror ändå på mig själv när det gäller drogfrihet! (Alkohol är ju som bekant också en drog). Livet suger, bara att inse! Och människor kommer jag aldrig förstå mig på! Skulle du vandra en dag i mina skor skulle du förstå varför jag är bitter och uppgiven! Jag har nu varit drogfri ett dygn, den här gången.

Ostrukturerad
sön, 2020-08-02 - 04:13

Förlåt Nytid, men vid tidpunkten då jag startade tråden och var aktiv i den trodde jag att ditt inlägg var menat att vara spydigt och konfronterande! Nu när jag läser tolkar jag det som att du vill uppmuntra till att tänka och känna efter. Sorry!

Ostrukturerad
lör, 2020-09-19 - 08:03

Läser igenom mina egna gamla trådar för att få en uppfattning om skillnader mellan tankar mm i olika tidsperioder.

AndraHalvlek; först NU reflekterade jag över din förklaring på vad som skiljer missbruk, beroende och begär från varann...
Och det jag har är glasklart: ett Begär! Kallas för att "ha dålig karaktär" av vissa oinsatta. Att jag bara inte kan låta bli helt enkelt! Jag kallar det för tvångsbeteende, men en samtalskontakt jag hade på psyk köpte inte det. Eller så förstod hon inte.
Men, om man har tendenser till tvång (inga stora allvarliga tvång alltså, utan tendenser), då borde man väl kunna ha tvångstankar kring drickande och annat sånt?
Då pratade jag med henne om rökning visserligen, men det är ju samma sak, iallafall för mig: det rör sig om tvång! Vilket ju är detsamma som begär, det tycker jag efter att ha läst hur du beskriver det. Skrev nyss i en annan tråd att jag dricker mm pga vana, men det är ju ett tvång att man "måste" upprätthålla en viss vana. Går ej att sluta med, kan liksom inte, det GÅR inte hur många ggr man än bestämmer sig!

Så.., hur får jag hjälp då, eftersom typ alla behandlingar o dyl utgår ifrån missbruk, riskbruk eller beroende? Vart kan man söka? Vem kan man fråga?

19totte56
sön, 2021-11-21 - 20:37

@Ostrukturerad Jag har samma situation. Har postcovid. Söker hjälp på olika ställen, ingen kan hjälpa mig. Prover är bra, men har ett PEth- prov på 1,1. Kan det vara så att vården borde fråga om min barndom ungdom o mitt vuxna liv. Det är tydligen lättare att ge mig mer ångest och skamkänsla än att hjälpa mig.😢😢

Sisyfos
tors, 2021-11-25 - 03:56

Jag tror att det ligger nåt i det du skriver Ostrukturerad om tvångsbeteende och att det finns vissa skillnader mellan tvångsbeteende och missbruk och att det ibland är svårt att identifiera skillnaden men att den är viktig.
Tänker på ett avsnittet i närvaropodden som pratade om Metatänkande och skillnaden mellan KBT och den där formen av terapi (minns inte vad de kallade den) och jag tänker att det kanske kan vara något som hjälper? För den behandlar just tankarna och inte bara beteendet (som KBT), inte bara missbruket/beroendet etc. Jag vet att jag tänkte att det nog skulle passa mig och min problematik som definitivt ligger närmare beteendestörning än beroende. Det borde gå att hitta hjälp som passar er för er båda.