av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
mån, 2020-04-13 - 00:06

..nja kanske inte riktig, men möjligheten finns där i vilket fall.
Vi har öppnat sommarstugan för säsongen, och runt omkring detta så är det startskottet för sommarhalvåret...
Jaja, så mycket sommarväder kan man knappast påstå att det är, ingen snö i alla fall.
Temperaturen pendlar mellan fem och tio plusgrader, och det blåser ganska så hårt i byarna, det går antydan till gäss på sjön, öron och näsa blir kalla på ett ögonblick.
Ibland tittar solen fram och sitter man i lä kan man njuta för en liten stund, stundom kommer det lite regnstänk inblåsande, men aldrig några mängder.
Igår var det bättre, men idag har det varit ett stugsittarväder.
Det här är vår första påsk vid stugan, aldrig så tidigt har vi öppnat, bilen var fullständigt nedlastad med alla grejer vi hunnit skaffa under vintersäsongen och hela baksätet fullt med påskmat.
Fyra vuxna, fem under senaste dygnet, lillskruttan på snart ett år, två jyckar inträngda på 35 kvadratmeter.
Ja det blir trångt och råddigt, sätter man inte foten på en leksak så är det i hundarnas vattenskål, det är grejer överallt, men mysigt, det gäller att man trivs med varandra och inte har ett för stort privat område.
Svärsonen nattpendlar till jobbet, så vi är helt strandsatta på nätterna utan en möjlighet att ta oss härifrån då båten ligger på ön här intill, så ingenting får hända då.
Han tillhör våra hjältar under rådande epidemi, så hans insatser är verkligen värdefulla.

Vi har inget vatten i ledningarna ännu, så jag får släpa vatten i en stor 25 liters dunk över berget ifrån pumphuset.
Det är slitsamt och värst är nog disken som slukar en massa vatten, så vi använder så mycket engångstallrikar och bestick, muggar osv som vi kan, inte miljömässigt bra, men bättre för min stackars rygg, soptunnan blir fort full.
Frugan gjorde i ordning så mycket påskmat som hon kunde hemma, för att slippa disk här ute.
Hela bordet dignade av läckerheter och det gick inte att äta av allt innan man hann att bli mätt.
Barnbarnet vägrar att bli matad, så hon äter själv utan bestick, dvs med händerna till hundarnas stora förtjusning som likt dammsugare sonderar golvet under hennes barnstol, skulle hon vara sugen på ett mellanmål behöver hon bara suga på bordskanten, det finns gott om matrester där.

Gårdagen fick åt till att iordningställa allt med utemöbler och paviljong, blomkrukor, hammock och fixa ordning allt som pajat under nedstängningen och vintern, hann med att ordna ganska så mycket, vattenpumpen till uteköket, den som länsar under huset, alla solcellslyktor och nya för all del, måste vara säkert över femtio stycken nu.

I morse var det allt för gråkallt att var ute efter frukost, så vi tillbringade hela familjen med spel på förmiddagen, det blev många skratt och det var länge sedan vi satt så ihop och spelade tillsammans med sällskapsspel.
Memory, MaxiYatzy och Uno hann vi med.

Därefter kliade det i fingrarna, efter att kört över sonen till bilen kunde jag inte låta bli, något måste göras!
Hittade stuprännestången och rensade alla plåttak, och sedan alla hängrännor, klättrade på stegen och balanserade på korrigerad plåttak så att det nästan veckade sig av min tyngd, skrämde iväg en ekorre som byggt ett bo under farstukvisten, jag blev nog lika rädd som han blev när han rasslade iväg en meter framför mig, inget bra överraskningsmoment när man befinner sig fem meter ovan mark och en halvmeter ifrån kanten.
Men som det såg ut på min nykrattade gräsmatta, fullt med löv och barr, och inte kunde jag köra lövblåsen när svärsonen sover på dagarna, och när inte han gör det så sover bäbben, nästa gång kanske.

Till kvällen blev det till att ställa sig vid grillen och bralla på en massa kyckling, det blåste hårt och kyligt så att stå nära grillen värmde skönt, men fy sjutton vad man luktar grill efter det, och ingen tillgång till dusch.

Så kontentan av denna helg är...
Jag är skitigt, luktar grill, full med småsår efter allt meckande och slit.
Har ont i ryggen efter att släpat vatten, blåsor i händerna efter krattningen, men jag är lycklig.
Lycklig att kunna få känna en smärta som inte är påverkad av alkoholen, utan av rent slit.
Jag har förberett årets sommarvistelse och varit ute nästan dygnets alla ljusa timmar.
Har fått uppleva naturen nära inpå, lyssnat på korparnas och havsörnens läten medans svetten pärlat sig i pannan.
Allt är så intensivt och underbart att jag till och med kom på, att jag hade alldeles glömt bort att köpa mitt egna alkoholfria alternativ med ut till stugan, att nykterheten har blivit så självklar att jag nästan glömmer bort substituten.

Det är som om man precis har slutat röka, glömt bort att köpa nikotintuggummin och upptäcker....
Att det gör ingenting, jag klarar mig själv ändå, ytterligare ett steg närmare friheten....

Okey, inte så mycket surr om alkoholen denna gång, men jag levererade ett inlägg som jag brukar på söndagen, trots att man är ledig imorgon, annandag påsk.
Men å andra sidan, jag har inte tid att hinna tänka på alkoholen, har så mycket annat att lägga min energi på.
Ljuset, värmen, naturen, allt är på gång, det är dags att vakna ur sin vintersömn och börja leva fullt ut.

Berra

Andrahalvlek
mån, 2020-04-13 - 08:52

Låter som ni har haft en toppenhelg! Liknelsen med nikotintugg och alkoholfri dricka tar jag med mig. Och din genuina lycka som genomsyrar alla dina inlägg.

Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har. Så enkelt och så komplicerat samtidigt.

Tänker på ett citat ur Annie Grace bok ”Tänka klart”:

”Alkoholen tar ifrån dig förmågan att känna glädje över vardagliga ting.”

Berra
mån, 2020-04-20 - 01:00

Något som en del frågar sig på forumet, var går gränsen?
Ingen gräns som syns tydligt faktiskt, utan mer en samling av en massa olika passerade smågränser, i mitt tycke.

Mina faktorer som spelar in...

När man ”säkerhetshandlar” på bolaget, utan att det finns en orsak, ingen middag, ingen fest., bra att ha!
När man dessutom handlar på sig mer än det man egentligen behöver, äh jag tar en hel låda.
Man köper alltid samma vara, oavsett vad man ska äta eller göra, visst kan man dricka öl i champagneglas!
Man blir irriterad när man inte har hemma så att det räcker, när helgen kommer så har ”någon” småslurkat under veckan som gått.
Man dricker alltid mer än vad man hade tänkt sig, oj tio burkar öl under kvällen, när jag hade tänkt mig typ fem.
Man slår alltid ifrån sig om någon ifrågasätta mängden alkohol man intar, sedan blir man irriterad.
Man börjar smussla med mängden alkohol, gömmer en kasse i garderoben, eller går alltid direkt via garaget när man kommer hem ifrån bolaget.
Man dricker i smyg, tömmer ett glas i köket medan man hämtar något, eller går ut med soporna, går ut med hunden.
Man ser till att glasen alltid fylls på ofta och till bredden, låter andra bli ”medfulla” så att man inte märks i mängden.
Man köper starkare varor istället för de som är goda, 7,2:or istället för fyrfemmor.
Blir väldigt irriterad om man måste vara kvällens fyllchaffis, ingen idé att gå överhuvudtaget?
Man ser alltid till att det finns ett tillfälle att dricka alkohol, barnkalas?
Man köper fina och dyra flaskor för att till synes vara lite mer sofistikerad i smaken, men dricker det lika fort i alla fall.

Nästa grej är vad som händer när man dricker.
Säger saker man ångrar, skvallrar, ljuger och skryter, förtalar, skriker, gestikulerar, svär, hamnar i dispyter.
Saker som bara råka hända, välter glas, tappar saker, skvimpar, ”halkar”, slår sig, vrickar händer/fötter, snubblar.
Det man ångrar, blir osams, arg utan anledning, har sönder saker, bråkar, slåss, blir utkastad, gör sig illa.
Man får ångest dagen efter och undrar vad som hände egentligen, vill inte träffa värdparet igen, eller gästerna.
Man drar sig för att dricka i sällskap, dricker hellre hemma där man inte kan störa någon.
Alltid rädd att köra bil dagen efter, rädd för att fastna i en nykterhetskontroll.

Lögnerna börjar bli svåra att hålla samman, svårt att komma ihåg vad man sagt till alla.
Man dricker för att glömma, och gömma undan allt, fly undan allt man har skapat på fyllan.
Allt hamnar i en ond cirkel, och värst av allt, den är självdrivande och progressiv.
Ekorrhjulet snurrar allt fortare och till slut blir allting ohållbart, man blir deprimerad och kanske självmordsbenägen.
Man har inget kvar att leva för, allting känns bara svart och svårt, det enda som lättar, är alkoholen, igen.
Man sitter fast i alkoholens rävsax, ju mer man stretar emot, desto mer fastnar man.

Hur får man det att vända då?
Min idé’ är att vända på det, varför dricker jag?
Vilka anledningar triggar mig till att återigen ta mitt första glas.
Blir det som man hoppades på, fyllan?
Om inte, varför då?
Om inte alkoholen löser problemet, varför väljer jag då att fortsätta?
Är jag dum i huvudet, har jag svårt att förstå?
Om jag kunde kliva ur min kropp, och på avstånd betrakta mig själv, skulle jag vara stolt över mig själv då?
Finns det andra som påverkas av mitt drickande, hur påverkas de?

Ja det finns massor av frågor som egentligen bara leder åt ett håll, varför dricker jag alkoholen överhuvudtaget?
Jag mår inte bra av det, och personer i min närhet mår inte bra av det, att jag mår dåligt.

En liten hjälp på vägen för er som undrar hur er konsumtion ser ut, det är inte mängden som avgör, utan orsaken.
Så okey, nog surrat om alkoholen för den här veckan...

Så hur såg min vecka ut, fyradagarsvecka smakade mumma minsann, men inte smärtfri.
Hade en rejäl dust med kollegorna, om semestern, det fanns en enda vecka som var låst för mig, den ville de att jag skulle jobba, jag surade en hel dag, och sedan löste det sig till slut, phuii!
Jag har en liten lustig betraktelse i samband med detta, jag lyssnar oftast på musik i lurarna när jag går och lägger mig, hittar några favoritlåtar som jag spelar om och om igen natten igenom.
Natten efter min dust med jobbet angående semester skulle jag lyssna på låtarna igen, de kändes inte alls bra längre, ja egentligen ingen låt lät längre bra i mina öron, jag var rädd och förbannat, allt på en gång.
De löste sig och natten efter skulle jag lyssna igen, fick avsmak för mina favoritlåtar, det knöt sig i magen när jag hörde dem, jag hade alltså knutit ihop en känsla till låtarna, och de blev ”förbannade”, märkligt egentligen.
En låt har jag ”förlåtit”, en låt som påminner lite om åttiotalslåtarna som jag växte upp med i mina tonår.
Den heter ”In your eyes” med gruppen The Weeknd, värt att lyssna på om ni får tillfälle.

En annan sak som hände under veckan, tre år tar det att glömma årsdagen.
Blev förvånad själv att den händelse som jag fick bevittna på Drottninggatan redan glömts bort på treårsdagen.
Vi (jag och frugan) åkte alltid in de tidigare åren och mindes, och hedrade de döda, men nu, puts väck borta.
Ja sorgligt, på alla sätt och vis, att något som påverkade oss så starkt redan fallit i glömska.

I går grattade vi barnbarnet som fyller hela ett år på onsdag, lite tråkigt att vi bara blev ca en tredjedel av alla inbjudna, jag förbannar den där j..kla coronaviruset åter igen, den förstör så mycket, allra helst för dottern och mågen.
Dottern som fyllde år i veckan fick bara oss familjen som grattade, lite ledsamt.., men hon är förstående.
Idag hade jag en heldag med bilarna, tre stycken för att vara mer exakt, bytte till sommarsvålar, dammsög och tvättade ur dem på både in och utsidan, kollade olja och spolarvätska osv.
Två gånger om året får de lite extra kärlek, och det behöver de, jag har verkligen trappat ner på den ombesörjelsen.
Jag har flyttat lite fokus de senaste åren, det matriella är inte allt längre, en utveckling jag kan stå ut med.
Vi har umgåtts med dottern, barnbarn hundar, fru och son under hela helgen, känns bra.

Klockan närmar sig ett på natten, jag har redan börjat tullat på mitt måndagshumör, det blir inte bättre av att jag sover för lite heller.

Med en förhoppning att ni håller er friska och nyktra under kommande vecka, så skrivs vi till nästa söndag igen.

Berra

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 13:55

Fick nästan full pott på din ”bingobricka”. Det enda jag inte gjorde var att köpa starkare alkohol, vin var min last. Gärna box eller tetra - skramlar inte och lätta att gömma när de är tomma ?

Li-Lo
mån, 2020-04-20 - 14:01

Har läst inlägget flertalet gånger nu. Jag blev...drabbad av innehållet samtidigt hoppfull. Uppriktigt, informativt och sannolikt allmänmänskligt i all sin nakenhet, utan dömande och med ödmjukhet beskriver du vad alkohol kan göra med oss människor. Tack.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Torn
mån, 2020-04-20 - 14:04

Finns ju öl på 10 procent också, dom smakade som rävgift, men "bet" bra.

Tack för ett (som vanligt) strålande inlägg!

Berra
mån, 2020-04-27 - 08:51

sinnet säger en sak, verkligheten något helt annat.
Önskan är stark nog, övertygelsen någonstans däremellan.

Jag längtar till sommaren, så starkt att i varje stund så finns den där, men ändå inte.
Det är fortfarande april och vädret växlar precis som de säger, aprilväder.
Stundom sol och värme, bara för att några minuter senare åter vara grått, kallt och blåsigt.
Äh det är bara temporärt tänker jag, det går över, och det gör det ju, i längden.
Jag vet ju att vinternsäsongen är förlorad, men sol och värme kan vara lite svårstartad.

Vi har tillbringat helgen vid stugan, delar av familjen, svärsonen har jobbat så vi tog dottern och barnbarn till stugan.
Med en rivstart på fredag eftermiddag och en snabb vända på mataffären så kom vi ut, en hel båt full med matkassar och andra grejer som väntat på sin tur med plats i bilen, bära, släpa bubba, fyra vändor upp för berget.
Mina lår är som alltid på våren som tändstickor, jag pustar och frustar som ett ånglok upp för alla hundratals trappsteg, man får hålla ordning på tungan så att den inte åker ner i lungorna av bara farten.
En tid för kroppsarbete efter att ha legat i dvala under ett halvår, jag vet att det är nyttigt trots blodsmak i munnen.
Mjölksyran genomsyrar mina benmuskler och de darrar lång tid efteråt.
Men nu är sommarens nya projekt igång, ett litet minidrivhus med tomater, ett odlingstorn av krukor med sättpotatis.
För väl se om man blir lika besviken som det historisk har sett ut, jag ger mig aldrig.
Min farfar var trädgårdsmästare och jag har inte fått den minsta lilla ådra ifrån honom, knappast gröna fingrar, bara gröna knän möjligen.
Frugan undrade var tulpanerna tog vägen som hon satte som en lökar i höstas, vi rotade lite i löv och barrtäcket.
En centimeter höga var de, resten avbitna av hungriga rådjur som varit tidigare ute på ön än vi.
Aldrig förut hade jag velat se Bambi på ett grillspett så mycket som nu, j..kla rådjur.
Det är svårt att få någonting att växa här ute i pinnmon, kargt torrt och näringsfattig, lika tufft för de som ska leva av det proffesionellt också, inte bara för oss hobbybotaniker.
Men jag ger mig aldrig, utmaningen står fast, jag är en inbiten djurvän också.

För några år sedan hade vi besök av en lite mus som bodde i våran utomhussoffa, tuggade sönder våra kuddar.
Hade inte hjärta att sätta upp en musfälla som skulle nacka den stackarn, jag ville inte döda den utan bara få bort den.
Så jag införskaffade en levandefångstfälla, en liten bur så jag kunde släppa iväg den en bit iväg.
Först 200 meter därifrån, dagen efter satt den med sina söta svarta pepparkornsögon i buren igen.
300 meter längre bort åt andra hållet, nästa morgon satt den där igen.
500 meter ännu längre bort, hej på dig sötnos, är du här igen, gillade du port saluten så pass mycket?
Efter en vecka var jag beredd att sätta mig i roddbåten och köra över den till ön bredvid.

Under helgen slet jag jättemycket, upptäckte att första gången jag kom innanför dörren på lördagen var efter frukosten klockan tio och sedan klockan åtta på kvällen, tio timmar utomhus.
Trädgården fin, matkomposten sållad, bajstunnan som stått och jäst sedan förra säsongen tömd och utspridd.
Hörnlamporna på huset utbytta som då hade lysrörslampor (vilket var en nyhet då) som börjat glöda fick nu nya LED-lampor istället, ja och en massa andra saker fixade också.
Det verkar som om min lilla skalle jobbar febrilt på vardagarna med att finna nya grejer att fixa med på helgerna.
Vissa saker åker fram och tillbaka, har en elkedjesåg som min pappa köpte i slutet på sjuttiotalet liggandes i garaget, vi ska ta ner grannens körsbärsbuskar som nu blivit sju stora träd mycket högre är husen.
Men kedjan har aldrig blivit vässad, och kedjeslipen var vid stugan, så den fick sig en renovering ikväll efter en resa till stugan.

Men om man nu ska summera en helg så var den som vanligt helt suverän, jag försöker koncentrera mig på saker som gör mig glad istället för saker som gör mig nedstämd, låter helgens händelser berusa mig istället för alkoholen.
Mina highlights blev så här, en första säsongens bastu med svågern, härligt efterlängtad efter att varit frussen hela lördagen när jag varit ute under dagen, luktade fräscht i en knappa halvtimme, sedan nersolkad med grillos.
Vi har grillat fyra gånger allra redan, lunchkorvar och till kvällen köttbitar.
Har fortfarande inte köpt några nollöl ut till stugan, känner inte något direkt sug efter en kompromisslösning heller.
Jag dricker vatten eller möjligen lite läsk när törsten slår in.
På söndagen fick jag hålla i mig, ville så gärna dra igång ytterligare ett projekt efter lunch, men fick hejda mig.
Kroppen slut och sliten, motorsågen låg under huset och lockade mig med sin oljeblandade bensindoft.
Jag lade mig trotsande på solstolen fullt munderad med tjock tröja och lät solen värma mitt ansikte.
Slöt ögonen och ljuden runtomkring mig långsamt söva mig in i medlösheten.
Det lyser lite mörkt rosa genom ögonlocken.
Långt borta på ön bredvid hördes någon slita med elhyvelns ettriga ljud, oiiång...
Flagglinan smattrade på flaggstången, en kätting slog mot bojöglan nere vid stranden.
Korpen kraxade högt uppe i skyn, jag hör dottern röst säga skarpt till barnbarnet....ajaj inte röra, neeeej!
Alla ljud försvinner längre och längre bort i ljudhorisonten, hör hur barnbarnet ramlar och slår sig, hon gråter...
Nu är jag på väg bort helt och hållet, mina muskler är avslappade och min kropp känns som om den sjunker igenom dynan och slutligen somnar jag bort i drömmarnas värld.

Skönt med en tupplur på söndagseftermiddagen, vaknar av frugans rop, dags att vakna, nu ska vi åka hem.
Neeeej, skriker mitt undermedvetna, inte nu när jag njuter av min tillvaro, första vilan på hela helgen.
Öppnar ögonen och det blir så där kristallvitt bländande innan ögonen vant sig, sätter mig upp och kroppen är alldeles stel efter att slitit hårt och sedan kallnat i sömnen.
Det knäpper och knastrar när jag reser mig upp och jag känner mig som en gammal gubbe medan jag krumt försöker få igång maskineriet igen.

Det känns att helgen har gjort sig påmind åter igen, det värker i en gammal mans kropp.
Men det är en god värk, allt jobb och slit har skapat värk i en ovan kropp, och mer av den varan stärker den på sikt.
Det är nästan sommar, och min kropp värker som om det redan vore det, härligt, något som påminner om sommaren i alla fall.

Så min summering av helgen är som sådan, helt perfekt, precis som jag hade hoppats på.
Kroppen värker, och inte skallen, det gör den tillräckligt på vardagarna.
Jag har fått umgåtts med de som älskar mig, och inte med flaskan som påstår sig göra det.
Har ingen bakfylleångest, lite vanlig måndagsångest kanske, och lite ångest av att jag måste göra deklarationen den här veckan, nu kan jag inte dra på den längre, vet att det restskatt och den blir inte mindre av att man drar på den.

Berra

Adde
mån, 2020-04-27 - 06:44

för tulpaner : Sätt påsk/pingstliljor ! Och mina rådjur äter inte blå krokus men det kan ju vara lokalt?

Berra
mån, 2020-05-04 - 00:38

Naä, ta det inte som du trodde, inte trött på helgen, trött efter helgen, mycket mer positivare än det första.

Vi firade svärsonens 30-årsdag vid stugan istället för hemma hos dem.
Coronan sätter käppar i hjulet för det mesta nu, allt fler trippade av inbjudan och det kändes tröttsamt för värdparet.
Skulle hela helgen sabbas av ett kalas?
Ja det kanske låter konstig, men nu när så många hoppade av, skulle vi då få sabba hela helgen med lite längre ledighet bara för att förbereda ett kalas där nästan inga kommer?
Nä, vi bestämde att de få som kom fick komma till stugan istället, kunde bli lite mysigare för alla.
Så blev det, och väldigt lyckat egentligen, under rådande omständigheter.

Vi råhandlade allt vi behövde på onsdagen så vi kunde dra ut efter att ha tullat lite på flexen på torsdagen.
Men fredagen, viken skitdag, vi hann ut svärsonen och jag byggde om hundstaketet någon timme, sedan regnade det rått och kallt resten av dagen, jag gav upp efter några timmar och klev in i värmen, pallade inte kylan och vätan.
Någon timme senare kom svärsonen in, blöt kall och röd om näsan, huttrande sade han, jag har satt på bastun!
Det var en j.kla bra idé svarade jag, klädde av mig och hämtade två kalla i kylen, mot bastun.
Det var en konstig känsla vi fick i bastun, huden hettade men benmärgen var fortfarande frusen.
Vi gick ut för att svalka oss på bänken utanför för att suga på våra pilsner (jodå en av dem var väldigt alkoholfri)
Takdroppet dunkade iskallt på våra huvuden och ryggar, och det slog som en blixt genom våra nerver av rädsla för var skulle nästa iskalla droppe slå an våra heta kroppar.
Men bastun var befriande från våra frossor, inomhus i vår lilla stuga hängde kläder, mössor och arbetshandskar på tork precis överallt.
Plötslig slog det mig, tänk om det är likadant väder imorgon, det kommer inte funka alls med alla gäster.

Men så blev det inte, lördagen förblev molnig medan vi slog upp partytältet, torkade av utemöblerna och satte i stolsdynorna, tittade upp mot skyn och bara önskade.....inget regn nu, snälla!
Precis när gästerna började ringa in sig och vilja bli hämtade på närmaste ö med vägförbindelse så tittade den fram, solen, och det blev så där perfekt, som ett vykort med soldränkta bryggor och mörkblått vågskvalp.
Där satt jag i båten med dubbla tröjor och svettades, nä..man kan aldrig vara för säker ursäktade jag mig med...
Frugan och dottern hade bakat ända in inget sista och vi fick användning för vårat utekök vi byggde förra året.
Svärsonen hade gjort all mat från scratch i uteköket, kokat potatisen på lilla induktionshällen, blandat och skurit potatissalladen med alla ingredienser, och när gästerna steg upp för sista trappsteget smällde champagnekorkarna från både äkta skumpa och den alkoholfria.
Precis då ställde jag mig vid den inbyggda grillen medans gästerna hängde över bardisken och tittade nyfiket på medans herrarna finslipade det sista i köket, vi kände oss som kungar och det blev en perfekt mötesplats.
Musiken poppade i bakgrunden, bäbisarna lekte på gräsmattan och gästerna såg glada och nöjda med sina champagneglas bubblandes i händerna där reflexerna ifrån solen satte solkatter på deras kläder.
De kryddiga korvarna passade riktigt bra ihop med potatissalladen och den valfria måltidsdryck som stod till buds.
Till saken hör att det alkoholfria alternativen stod för två tredjedelar av utbudet och tillika förbrukningen.
Vi satt i tälten under kaffet och tårtorna och det började mulna på, kylan kom krypandes men inget regn.
Körde över några av gästerna med båten medans en familj stannade kvar, det var en förutsättning att de skulle komma, de vill njuta av skärgården så länge som möjligt.
Gubbarna ner i bastun igen med gästande gubbe, där märkte man lite av alkoholhetsen, två av dem tog med sig ölen in i bastun, och det är inte riktigt rätt tycker jag, man skyndar sig att dricka den innan man bränner läpparna på flaskhalsen, och på så sätt dricker de mycket mer än det var tänkt.
Och ja, där grundlade två av dem kvällens fylla, inget farligt men mycket märkbart för mig som är nykterist.
Man märkte snart att deras respektive mycket snabbt reagerade negativt på deras uppförande, de hyste taggarna utåt och gav föga vackra komplimanger åt de som var mer druckna än de andra.
Så man kan väl säga att det var fyllornas kärr..ersta som satte kvällens atmosfär, lite pikig.
Tråkigt egentligen, de behöver inte skämmas eller tillrättavisa sina män, det kan de druckna göra själva.
Men allt tog sin tid, grillen tog tid att få bra glöd i, så middagen serverades klockan halvelva i ljuset från en infravärmare i taket i tälten, det blev mysigt och alla var garanterat hungriga, helt slut i alla faten, och då hade vi inte varit snåla med maten, t.om gästande tonårsdotter som brukar vara lite svår med maten hade spår av revbensspjällen långt upp till öronen och fullständigt geggig om fingrarna, det var en god syn att se.
Man blir glad att se de som normalt inte äter så mycket fullständigt svulla så mycket de orkar.

Natten fortsatte med en brasa i eldstaden utomhus där vi satt runt elden och pratades vid medan glöden flög som eldflugor mot den stjärnbeströdda natthimlen, myggorna kalasade på alla öppna hudytor de kom åt.
Klockan blev runt halvtvå innan jag fann min för natten adresserade sovplats.
Sedan tio vuxna, en bebis och tre hundar på madrasser utspridda på hela 35 kvadratmeter, det blev ingen bra nattsömn, folk skulle ut och nattpinka på knarriga madrasser, bebisen pep i natten, tiken rev av en avhyvling när gästande hane skulle uppvakta henne på morgontimmarna, ja det blev allt förutom en välbehövlig nattvila.

Söndagen i strålande sol, vi tog frukosten vartefter folk vallfärdade ut från dörröppningen, tog stolarna och vred dem till solen och kisade mot värmen, alla var tysta och njöt, är det här samma helg, verkligen!
Ungarna gick barfota på berget lade sitt huvud på dåsande hundar och bara njöt, en försmak på svensk sommar.
En stämpel att sätta som ett minnesmärke idag, den bilden skall jag komma ihåg när livet känns tråkigt.
En regnskur kom när vi åt resterna i tältet, men när vi var färdiga kom solen fram igen, lika varm som tidigare.
Perfekt timing.

Svårt att bli av med gästerna som ville stanna så länge som möjligt, men vid middagstid kunde vi åka hem efter att ha råddat bort det mesta, det blev en gemensam pizza för oss och dotterns familj, ingen orkade laga mat.
Vi streamande en actionrulle och sedan var det läggdags för oss allihopa, duschade bort dagens smuts som satt sig på kroppens alla gömslen, hoppsan ett barr!
Plockade bort ett par fästingar innan vi släckte nattlampan, men på söndagsnatten så blir det traditionsenligt dags för Berra att plocka fram paddan och dokumentera veckan som gick i ett nyktert perspektiv.

I mina lurar har en låt gått på repeat under hela inlägget, ”Easier” med gruppen ”5 Seconds of summer”.
Nästan en perfekt summering av min helg.....fem sekunder av sommaren.
En verkligen underbar låt, missa inte att lyssna på den om ni har möjlighet, det är en bit av Berra.
Just nu, nästa vecka har jag nog en ny favorit, låtarna blir som en tidstämpel i mitt liv, en dagboksnotering.

En summering av helgen, som vanligt perfekt, jag sätter ribban så att den är uppnåeligt, så att jag kan gå nöjd ur den.
Men trötta är vi allihopa, slitna och samtidigt glada att vi har fått njuta av varandras samvaro.
Att var sliten kroppsligt är en dygd, i jämförelse att vara sliten i sinnet.
Ibland tänker jag att en fylla vore väl inte så farligt, men så tänker jag just på detta tillfälle.
Skulle jag vilja byta ut det här mot en nedbrytande bakfylleångest?

Nej inte jag, jag äger söndagarna och alla andra dagar som jag har kontrollen över.
Min lilla hemlis...

Berra

Andrahalvlek
mån, 2020-05-04 - 09:39

Tack för ännu ett underbart inlägg, och tack för låttips ? Jag ska nog påbörja en ny låtlista på Spotify som får spegla min nyktra resa.

Kram ?

Yzfr1
tors, 2020-05-07 - 09:00

Tjenare Berra!

Jag följde din tråd slaviskt när du startade den. Hade liknande problem som du och skulle sluta med alkohol. Men då var lockelsen för stor och hela min sociala värld var byggd på den (trodde jag) så jag skulle ”dra ner” på alkoholen.

Flera dyngraka kvällar som alltid ballar ur är jag här igen med en bättre känsla.

Jag HATAR krogen som jag ÄLSKADE i 17-30 års åldern. Jag dricker inte på middagar som var ”sjääälvklart att ta lite bärs på” för att jag VÄGRAR att vara bakfull en minut till!

Det går ok nu för mig och jag vill säga tack till dig och din ärliga tråd som tar upp känslor och tankar som ofta är grundproblematiken ibland.

Tack!

Berra
tors, 2020-05-07 - 23:15

Tack för era uppmuntrande inlägg, det hjälper mig verkligen att vilja fortsätta skriva.
Ja det kanske har sina fördelar att ha skrivit länge, folk kommer tillbaka och ser att man finns kvar här

För när allt kommer omkring, att vara nykterist är ingen tillfällig förändring, den är livslång.
Det finns ingen snabblösning, utan alla måste få göra sin resa, på sitt sätt.
Ibland trillar man dit, för att man tror att man kan nomal/socialdricka.
Men så är det inte, har man en gång druckit sig till ett alkoholistisk dryckessätt, så är returresa blixtsnabb.
Det är som om man har spännt ett gummiband till bristningsgränsen, släpper man taget så åker man obönhörligen tillbaka till ruta ett precis där man stod när man tog sitt beslut om en förändring.
Klart det stämmer inte för alla, men väldigt många.

Min livsdagbok har fått ett extranummer på en torsdag, anledningen till detta är att jag är sjuk, och hemma.
Covid tänker ni, eller hur?
Nja, får man inte ha en vanlig förkylning även om coronan ligger högt i taket?
Eller vem vet, den kanske utvecklar sig till en corona, men har inga problem med lungorna eller feber, bara ett huvud fullt med en massa segt snor, det halsonda har gått bort, hostan är kvar dock.
Hursomhelst, på jobbet får man inte vara, ödesmännen går med sina krucifix och rökelse och manar om att döden är nära förestående, haha, nej så illa är det inte, men vissa är nojiga.
Vi har haft ett par stycken som dock inte har blivit diagnostiserade, man testas bara om man hamnar på intensiven.

Här hemma är det full kalabalik, frugan jobbar hemma sedan fem-sex veckor, dottern började jobba i måndags efter sin barnledighet, men kunde ju inte sitta hemma i sin trånga lägenhet med man, unge, och hundar.
Så hon sitter på övervåningen och har sitt kontor brevid vårat sovrum, hon sköter kundtjänst och man vaknar till ...Hej Välkommen till.....Du pratar med ...vad kan jag hjälpa dig med?
Känner inte igen min egna dotters sätt att prata, hon känns så professionell.
I köket sitter frugan med sina skärmar på köksbordet, och jag ligger på soffan och streamar massor av filmer.
Vi är tre man hemma en vanlig vardag, ingenting är som det brukar.
Efter ett par dagar på rygg, ena halvan av dygnet i sängen, och den andra i soffan så tröttnade jag.
Har hört att man ska röra på sig annars är risken större att slemmet trillar ner i lungorna, och då är man nära en covidare.
Och jag har vilat färdigt, och sovit ut, tror nog att ett bra sätt är att sova bort sjukdomen, men sedan blir det tråååkigt

Så idag, klippt gräsmattan, putsa fönsterna, skurat muggarna, dammsugit, våttorkat golven osv...
Kändes väldigt skönt att arbeta ut sig, efter en välbehövlig dusch och en smaskig middag gjorde jag mig välförtjänt av att krypa ner i soffan med rena kläder och bara myste, jag var nöjd med dagens insatser.
På något sätt har jag "städat" bort sjukdomen man känner sig fräschare.
Nu ligger jag och klurar på hur jag ska tillbringa morgondagen, beror nog lite på hur jag mår.

Det finns olika sätt att belöna sig istället för att dricka alkoholen, jag tror att jag behöver "jobba" bort den.
För när man sätter sig och belönas med att hela huset luktar fräscht så mår jag bra, jag har förtjänat välmåendet.

Istället för att låta buzzet i huvudet på en kemisk väg tro att jag mår bra, av alkoholen.

Varje dag, ja nästa varje timme så plingar det till i mitt huvud, javisst ja, jag dricker ju inte alkoholen.
Men kan ändå belöna mig med någonting snarlikt, en låtsasöl, ett låtsasvin eller helt enkel en annan god dryck som kostar lite mer än en vanlig läsk, kostnaden är ändå ringa i jämförelse mot vad alkoholen skulle ha kostat.

Jag är värd vartenda minut, som nykter, och jag skördar frukten av att inte vara bakis varje morgon.
En liten uppoffring med god avkastning, värt att försöka!

Host och snor på er, jag har gott om det just nu!

Berra