Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Då var det dags igen, fyra år sedan jag började här, för att bli nykter....de har jag inte blivit utan det är värre än någon någonsin. Sökte hjälp idag på öppenvård där jag bor. Och det känns som detta är sista chansen. Så ledsen över allt tok jag gjort. Så hemskt livet blivit, fast det absolut inte behöver vara så. Skönt att vara här iallafall. Kram

Inte en så gammal räv här men hälsar dig välkommen tillbaka! Vägen är krånglig. Man testar tänjer gränser man satt för sig själv. Slutar helt i perioder. Ja det finns oändliga sätt, argument och prövningar av alla dess slag men sen kommer man till en punkt när man inte vill och kan mer tror jag. Självkänslan tar stryk,ångesten blir en del av det vardagliga livet och så ska det inte va. (Skulle behöva skriva detta till mig själv med) Bra av dig att söka hjälp. Eloge till dig för det. Långt från alla som vill eller vågar. Kram?

Vi ska göra allt vi kan för att peppa och stötta dig i din nykterhet! Det ska bli spännande att följa dig på din resa. Jag är nyfiken på vilken hjälp du får hos öppenvården.

Kram ?

Tack rara ni. Jag vet ju att detta forum hjälper en i nykterhet. Det som jag fallerat på är den klassiska förnekelsen, att jag kanske klarar detta själv. Att jag inte har så stora problem ändå... det känns så tröstlöst att återigen hamna på ruta ett. Kan man verkligen bli nykter, på riktigt? Varför vill jag så jättemycket i början för att sedan märka att viljan avtar? Förstår att svaren har jag redan, och även redskapen, ändå faller jag tillbaka i gamla mönster så småningom. Känns verkligen som om jag är helt sjuk i huvudet, än hit än dit. Får bara försöka ta en dag i taget och få hjälp. Och här får jag det. Vilken hjälp jag får på mottagningen får vi se, men tar fan all hjälp jag får. Känns som jag skulle kunna lobotomera mig om jag visste att det skulle hjälpa....nä nu ska jag ut i trädgården som förhoppningsvis får mig bort från alla mörka och tycka synd om sig själv tankar. Idag är jag nykter. Kram alla

Hej Jullan65. Kikar in till dig lite...
Så bra att du är här, skriver, berättar, tar den hjälp du får. Det är inte lätt. Jag vet. Men det kommer alltid en ny dag...

Kram Saskij, klok som en?ibland...

Dag 3 sover bra, känner mig inte bakis, inget sug efter a...allt är som vanligt med andra ord. Brukar inte bli så fysiskt sjuk efter intag de första dagarna, förutom superångern då man haft både blackouts och betett sig illa... nej det är bara skönt att vara ifrån a ett tag. Efter ca 3-5 dgr börjar det på riktigt egentligen, de där suget vill ha liksom. Och med den kommer tankarna.... ett glas till helgen? Varför inte, med god mat... å så tar det fart igen, hela karusellen... blir såååå trött. Skulle jag mot formodan klara av att motstå a då, vilket jag gjort flera ggr. Brukar nästa påhopp från adjävulen infinna sig vid 3-4 veckor och då med ännu mer styrka. Mitt i måbra måendet, dunsar det ner som en bomb... allt jobbigt, tråkigt, ledsamt och argt. Nu BEHÖVER jag och är VÄRD a. Dessutom har jag kanske inga egentliga problem med a, det funkar ju att vara utan...nu gäller det att ha strategier för att undvika att falla dit, det har jag oxå lyckats med flera gånger, jag har tränat, jobbat , haft barnbarnen, yogat, läst, gått på några aamöten, ätit antabus, samtalat med a-terapeut, trädgårdsarbete, renoverat huset o you name it. Jag har garden uppe hela tiden sas. Sen blir det lättare igen, jag mår bra, går ner i vikt, blir gladare, nöjdare, fina möten med min familj , börjar känna mig riktigt frisk o stark... gissa vad som händer? Jo fan slår till igen efter ca 2-3 månader, nu som en orkan liksom. Har bara vid 2-3 tillfällen lyckats kliva över denna gräns, förutom vid mina graviditeter. Där i orkanens mitt vet jag inte riktigt vad som händer, det har jag förträngt på nåt vis, men logiskt är ju iallafall att jag väljer att ta ett återfall, även om jag inte vill se det riktigt. En gång, två ggr, ja ni vet, karusellen är igång. Tradigt är det, men jag ger mig inte, jag vet ju vem jag är och vad jag vill. Jag vill ärligt vara nykter alltid, jag inser att jag inte kan ta ett första glas. Jag ska ta en dag i taget och inte lova guld. Jag ska göra så gott jag kan och be om hjälp. Jag har lärt mig mycket om adjävulen under resans gång, som jag ska använda emot hen. Jag är maktlös inför a, men jag ger inte upp. Jag vet att det blir lättare med tiden, och jag känner till fallgroparna. Jag ska rusta mig, jag är en bra människa. Liksom ni alla härinne som kämpar. Ha en bra kämpardag alla

Hej
Sån respekt för dig!
Två ord sticker ju ut, och du skriver med versaler, vad du BEHÖVER och är VÄRD.
Jag vänder ofta på de orden i mina tankar kring nykterheten.
Jag behöver vara nykter för jag är värd att må bra. Detta jobb är för att vi ska ha bra och fina liv, inte söndertrasade och eländiga.
Heja dig!

Välkommen tillbaka, även om det som vanligt är med blandade känslor man önskar någon det. Bra i alla fall att du är här igen.

Oj, vilken igenkänning på de relativt lätta första A-fria veckorna som sedan övergår till riktig kamp. Jag är och balanserar på gränsen just nu, även om det i dag känns lugnt.

Fortsätt samla strategier för att förebygga det sug du av erfarenhet brukar dyka upp förr eller senare.

Jag tror på dig.

Kram

Det här med att nå sin botten.... det känns verkligen som jag gjort det. Känner ett visst lugn inom mig och en försiktig förvissning om att det kommer att gå vägen. Har fortfarande den sura eftersmaken efter sista fyllan kvar och skäms i omgångar över hur det blev där i måndags. Men jag vet ju att det inte tjänar nåt till att slå på sig själv, och att varje dag är ny med nya möjligheter att förändra sitt liv. Som en fördel får jag ändå se att mitt drickande fört mig till mina insikter och jag har fått en del verktyg med under åren, det som jag vill och ska använda i framtiden. Att det blir lätt, vet jag att det inte blir, men jämförelsevis med att dricka?? Är det förhållandevis lugnt. En dag i taget ska jag gå, idag lovar jag mig själv att vara nykter. Adjävulen kommer självklart titta fram, snart kan jag tänka mig, men den första vändan får hen allt känna sig besegrad på, tänker att viljan kommer hjälpa mig över åtminstone den första omgången. Adjävulen kommer avvakta och inte göra så stora framstötar för att min vilja är så stark, men tiden folk, tiden bidar hen och där får jag vara vaksam. Nu ska jag ut och gräva i trädgården och rensa massa ogräs och städa komposten, både ute o inom mig, hoppas jag. Bort med ogräset bara. Hoppas ni får bort erat ogräs och lyfter hoppets tro idag kära medresenärer.

Dag 6 kom ju fort, har ännu inte fått något sug, vilket är lite ovanligt. Det är ganska tyst i mitt huvud, inga övertalningsförsök ännu. Kanske borde jag vara beredd? Vilket håll kommer hen ifrån? Höger eller vänster? Eller kanske rätt underifrån, som en uppercut? Får väl bara vara tacksam för att det är lindrigt just nu bara. De kommer när det kommer helt enkelt. Jag har varit sjukskriven, så jag har en ganska kravlös tillvaro just nu, men måndag är dags för jobb igen....lite gruvar jag mig för det ,ska erkännas. Nåväl idag ska jag vara nykter och försöka tänka på allt jag har att vara tacksam för. Han en fin och nykter dag, alla soldater.

Hungrig, Arg, Ledsen, Trött = HALT. Fyra triggers att ha lite koll på.

Jag har inte heller känt något svårt sug. Jag får automatiska tankar ibland ”Nu brukar jag dricka vin” men jag avbryter direkt med en medveten tanke: ”Jag dricker inte alkohol, jag får göra något annat istället.” Det funkar.

Keep up the good work!

Ja verkligen Andra halvlek. Något att vara uppmärksam på. För min del även glädje och stress. Gick händelsen i förväg igår, så dag 6 nykter är redan gjord?. Nästa vecka bjuder mig på jobb igen och ett besök på öppenvård. Ser fram emot att få hjälp under vägen och har funderingar på att inta campral eller naltrexon som krycka en tid framöver. Vi får se vad vi kommer fram till. Det är lite annorlunda denna gång i nykterheten, känslan av att jag inte vill dricka känns helgjuten. Jag har bestämt mig, för min alldeles egna skull, att välja bort alkohol. Jag kan inte ta ett första glas, och kommer aldrig klara det nånsin. Jag lovar mig själv 24 timmar i taget, bara för att människan ( eller jag ), slår bakut om jag ska lova föralltid. Att skriva här inne, söka hjälp och återuppta kontakten med aa, kommer hålla mig klar och få mig påmind om hur ILLA det var och kommer åter att bli ,om jag väljer att ta ett återfall. Igår var ute mycket och märkte att humöret inte var på topp. Kände mig irriterad och kraftlös på nåt sätt. Min sambo, blev lite fundersam märkte jag, men snäll som han är startades ingen diskussion. Känner både skuld och skam inför min sambo, barn . Hur får man bort den känslan? Har inget bra svar idag på det, men jag vet att det inte hjälper mig att slå på mig själv. Nu går jag ut i solen och är nykter 24 timmar, känns skönt.

Du är verkligen på gång nu, Jullan. Dina tankar är annorlunda. Att få bort skuld och skamkänslor är inte lätt. Tänker att det bästa är att göra rätt, att i handling visa att du väljer annorlunda nu.

Ha en fin söndag!

Då har veckan gått och arbetat idag. Det gick hyfsat, på hemvägen for ändå tanken och ett sug genom magen, en sväng till bolaget, ett glas vin efter jobbet.....egentligen inte alls svårt att parera. Så dag 7 avslutas med tv, gubben och ramlösa. Keep up the god work. Kramar

Tack för grattis i min tråd! Bra om min resa kan tillföra dig något positivt. Ser att du har varit med förr här, och det är ju lysande att du tagit tag i saken igen.Grattis till dag 7!? Jag har ju bara 4 månader på nacken nu men min övertygelse att aldrig börja dricka igen växer sig faktiskt starkare och starkare fortfarande ju längre tiden går.

Jag hade ett par sista riktigt jobbiga år innan jag till slut kom ur skiten. Kommer skriva om det i morgon, där kommer det framkomma saker som jag inte nämt tidigare här, och som kommer förklara saker och ting.

Ska ta och läsa igenom din tråd ordentligt senare,och även följa din nuvarande resa. Men av det jag har läst sedan du nu är tillbaka här så tror jag du kommer fixa det på riktigt denna gången.

Kram

Grattis till en veckas nykterhet. För många den absolut jobbigaste. Nu har du lagt den bakom dig.

Jag håller på dig.

Kram

Sovit uselt och Vaknade kl. 7 idag, trots ledig dag.... är inte ofta det händer. Tror att jag var spänd över att gå till beroendemottagningen för läkarbesök. Väl där blev jag väldigt väl bemött och vi bestämde att jag ska börja ta naltrexon som förhoppningsvis dämpar suget och tar bort belöningssystemets signaler. Ja vi får se hur det går. Läkaren föreslog att jag ska ta antabus oxå som en krycka den första tiden och samtala med en sjuksköterska eller om de är alkoholterapeut, jag vet inte. Jag köpte allt, så 2 ggr/vecka ska jag gå dit. Det känns så skönt. Nu under em, kväll känner jag mig väldigt ledsen och sårbar på nåt sätt, som att jag lämnat ut mig till andra och får lita på dem. Det har jag nog aldrig gjort förut, jag är kansjälvtypen och vigörsomjagsäger. Samtidigt känns det som en lättnad och en befrielse att inte alltid veta bäst. Jag vet att jag vill vara nykter, men har aldrig gått i mål med det nån gång. Vad jag tänker och vad jag gör, är två olika saker liksom. Nu hoppas jag på att kunna sammanföra min vilja att vara nykter och att faktiskt vara det med hjälp utifrån. Jag får också stor hjälp att vara härinne och läsa andras vägar på denna minst sagt slingriga väg, och för att påminna mig själv om, hur illa det kan vara, men oxå att det finns en väg ut och ett hopp. Självklart 24 h i taget. Kramiz

Jag tror att det är klokt att du får medicinsk hjälp i början. Se det som ett gips på ett brutet ben ?

Ingen skulle få för sig att självläka ett brutet ben utan gips som hjälp den första tiden.

När nykterheten blir stabilare kommer du att klara dig utan medicin galant! Fokusera på fördelarna med nykterheten så blir du hög på den känslan istället.

Kram ?