Mammajenny

Hej.
Jag är en 32 åring kvinna som missbrukat alkohol varje dag i 3 månader. I förgår fick jag nog och berättade sanningen för min man.
Jag har tidigare under dessa 3 månader ljugit när han frågat om jag druckit (tex när han luktat något)
Den dagen jag berättade åkte jag med ambulans intill psykakuten och ligger nu på beroende centrum. Min man är min enda trygghet och nu är han trött på lögner. Han är kall och säger vi får prata om framtiden när jag kommer ut,

Anledningen till missbruket är min ångest. Fick mitt tredje barn för 7 månader sedan och hamnade i en depression i cirka 2 månader. VC skrev ut mer mediciner (sertralin) och det var då 6 månaders väntetid på samtalskontakt.
Jag började smått må bättre men den ytliga ångesten var där fortfarande.

Stressen med Nyfött barn och redan 2 sedan innan plus lite sömn gjorde att jag helt enkelt tog till flaskan. Jag var tvungen bli av med ångesten.

Mina barn är 11, 5 och 7 månader.
Nu skickar läkare en orosanmälan till soc. Jag bor med pappan och han har hand om barnen nu när jag är här.
Någon som vet hur det går till nu?

Kram på er

Vi är i samma ålder och jag känner så igen mig. Mitt drickande eskalerade också efter förlossning, gick riktigt långt ner i skiten, men nu är jag nykter sedan 1,5 år.
Har inget svar på din fråga, men det finns många här inne som har erfarenhet av soc och inläggningar, så leta runt lite i trådarna. Generellt så är ju det som kommer hända att du äntligen får hjälp så att du kan hitta tillbaka till det lugna, friska liv du förtjänar. Alla jag stött på när jag fått hjälp har bara bemött mig med öppenhet och värme, trots att jag varit alkoholist som ensamstående med två små barn.
Stor varm kram till dig, vad modig du är som berättar.

Jag har en bekant som jobbar på soc och har även mött diskussioner till soc ofta inom mitt arbete.. Det man inte får glömma tänker jag är att en soc-anmälan INTE betyder att någon kommer och tar ens barn nästa dag utan att det är en chans att få den hjälp man behöver.
Ta den hjälpen och kanske även på sikt samtalshjälp för dig och din man.
Jag förstår hur du känner dig om han är kall mot dig just nu när du behöver honom som mest. (har haft det lite samma med det här) Hoppas du kan förklara det för honom och att han ser att det inte är ditt sunda friska jag som gjort detta!
All lycka önskar jag er och jag hoppas du snart kan njuta av dina barn!

Välkommen hit.
Jag kan börja med att säga att jag inte har så mkt svar på vad som händer med orosanmälan. De gånger då jag stött på det, och läst om det här har jag förstått att det är just oro, men att det inte händer något om det inte eskalerar eller att soc följer upp och ihop med dig och familj ser till att det går åt rätt håll.
Varför jag verkligen vill skriva några ord här är för att kanske hjälpa dig att se en situation utifrån. Jag har själv haft flera småbarn samtidigt, har också gått igenom depression efter en av graviditeterna. Att vara småbarnsförälder med allt vad det innebär- att ha en så liten bebis, och att sedan tampas med depression, det är jättetufft och tungt och du har rätt att få hjälp och stöd. Inte fördömanden. Du är värdefull, dina barn behöver en mamma som mår bra. Att dricka under en extrem period gör dig inte till en dålig mamma, eller ens dålig partner. Ibland när jag läser här blir jag nästan gråtfärdig av alla så tungt kämpande mammor, kvinnor, som har så mycket ansvar för hus, hem, barn, relationer. Att det ibland kan tyckas helt logiskt att dricka för att klara av det!
Med det sagt. Du- är värd ett liv som fungerar, och som är fint och bra, utan alkohol. Som mamma vill man göra allt för sina barn, men du är viktigast! Det börjar där. Andas, skriv och läs här. Kram till dig.

Nu får du hjälp med både ditt alkoholberoende och din ångest. En hjälp du delvis skulle ha fått för länge sedan om din förlossningsdepression hade upptäckts.

Du vet inte vad som ska hända nu. Ingen kan tyvärr svara dig. Men bollen är satt i rullning, och läkaren hade begått tjänstefel om hen inte hade anmält till soc.

Din man är arg, men han är nog allra mest skräckslagen. Låt honom fundera på sitt håll, och barnen lär hålla honom sysselsatt.

Försök att fokusera på dig själv nu. Du sitter på ett flygplan som störtar - på med syrgasmasken först innan du kan göra någonting för andra. Just nu måste du agera egoistiskt.

Skriv och läs mycket här på forumet. Sätt ord på dina tankar och känslor. Här är du bland vänner.

Vi har alla gått över gränser vi inte borde ha gjort. Många av oss har mått eller mår psykiskt dåligt, så vi vet hur personlighetsförändrad man kan bli.

Alkohol är ett gift som förgiftar våra liv. Lindrar ångest kortsiktigt förvisso, men förvärrar ångesten oerhört mycket på sikt.

Och vi är också många här som har olika många nyktra dagar i bagaget - så vi vet att det finns hopp. Själv är jag nykter dag 82.

Du är värd att må bra - och nu ska du ta emot all hjälp du får för att må bättre.

Styrkekramar i massor ?

Så bra att du skriver här!

Vilken tuff situation du befinner dig i och jag tänker att du och egentligen hela familjen behöver mycket stöd?

Jag har inte jobbat på Socialtjänsten med barn och ungdom dock en kort period m familjerätt. Har genom mitt jobb gjort orosanmälningar vilket är min skyldighet precis som det var för den läkare du träffade.

Jag kan inte allt i detalj men lite övergripande. När soc får in en anmälan går man igenom den i arbetsgruppen och någon kommer att ringa upp dig/er för att bestämma möte m er. Det är ett avstämningsmöte, efter detta bestämmer man om man kommer att inleda en utredning. Om du är orolig för vad som kommer att hända finns det ngn personal där du är nu som skulle kunna stötta dig i en kontakt m soc för att få svar på dina frågor?

Soc finns för att hjälpa till och jag tänker att om du klarar av att berätta som det är så är det lättare för dem att ge stöd. Som förälder hamnar man i en mängd svåra situationer. Du har tre barn i olika åldrar som kräver olika saker. Det krävs mycket styrka.

Hoppas verkligen att du får hjälp nu och att du kan få en samtalskontakt. Är den kontakten inom BVC el Vuxenpsykiatrin?

Stor kram t dig?

Mammajenny

Hej på er. Jag sitter hör med gråten i halsen av alla fina och ärliga svar ni givit mig. Jag tar en dag i taget. Detta är min dag 4 på beroendecentrum. Kommer nog hem tisdag om jag har en plan, annars vill jag inte ut. Tack för era värmande ord.

Mammajenny

Tack fina du. Idag har varit en okej dag. En dag i taget. Visst kommer det perioder av gråt , men försöker att samla mina tankar. Kram