Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Ja du, när man vaknade 03.37 och hade magen överfull av stinkande vin mådde man såå dåligt.
Sedan upp och hoppa och låtsas man mådde prima... så sjukt. Man förstår vilket gift det är.
Och alla bestyr?
Och sådan tur att vi kan välja bort det, välja livet!??
Stor kram till dig❤

Jag blir kallsvettig och får hjärtklappning bara av att läsa det! Jag vill aldrig, aldrig, aldrig mer styras av alkohol som en jävla marionett ?

Kram ?

Tack för ditt svar på min fråga... även om jag fortfarande inte förstår varken dig eller mig själv. Lättare att förstå dig förresten... jag har ännu mindre att ”skylla på”, ingen panikångest eller så. Läser ditt februari2017inlägg och blir trött av bara tanken. Tänk att vakna sådär med fullt fokus på att planera... Eftersom jag många gånger har druckit sambons alkohol så har fokus varit på att återställa det så att det inte syns. Jobbigt, jobbigt! Tidskrävande, tankekrävande. Och om man tänker på lättnaden som finns när man inte druckit, inte måste ”tömma och gömma ” så blir det än mer obegripligt. Vad håller jag på med? Och när jag återställer köper jag lite extra att dricka... ond cirkel.

Du njuter inte heller när du dricker, eller hur? Så man kan verkligen undra vad vi håller på med. Hoppas du slutat med starksprit. Det är alldeles för farligt tror jag. Måste finnas nåt bättre sätt att åstadkomma det vi söker. Du blev hastigt nedstämd häromdagen.., då kan man undra vad som ”dippar” . Jag kan också få de där tvära kasten, de går oftast över ganska snabbt, men häller man på alkohol då, så kan det fortsätta och fortsätta. Alkoholen triggar för mig (inget unikt) oro, ångest. Å så är det igång. Är just nu på ”av” och inlägg som de du gör om hur jobbigt det att vara inne i karusellen är ju så sanna. Precis så är det. Inte konstigt att man måste dricka för att orka med att planera, gömma etc. Tror inte jag orkar mera ”på”. Borde tvinga mig själv att skriva igenom en ”på” period. Men hoppas förstås att det inte kommer nån mer sådan varken för mig eller för dig.

Oj, vilken igenkänning. Helt sjukt hur man höll på, och det du skrev "Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden" det gick ju bra med 3,5: or men jäklar vad många det behövdes, och vad man pissade!?

Något jag har tänkt på som är lite annorlunda om hur du haft/har det är att du inte verkar har några problem de första dagarna. När jag har gjort uppehåll så är alltid de första dagarna värst. Du har alltså ingen abstinens att tala om alls? Det kommer på något sätt först efter ett par veckor för dig verkar det som, eller det är ingen abstinens utan mer ett otroligt starkt sug verkar det som. Kanske är det som gör det extra svårt för dig att lägga av, att du inte mår så där vedervärdigt dåligt de första dagarna. Men det har du väl gjort några gånger förr har jag för mig.

Ja-ja, alkoholen är ett helvete oavsett. Hoppas verkligen att du kommer i från skiten en gång för alla. Det
är du värd och du vill ju så gärna.❤️

Kram

Oj... Tack för att du delar Vinäger. Vilken kamp det är att befinna sig i a. träsket. Nyttigt att bli påmind om hur eländigt livet kan te sig när a. ?styr.

Idag skiner solen och jag väljer att vara nykter.

Kram Saskij

Först av allt, Jasmine! ? Så innerligt glad att få ett livstecken från dig. Saknar dig här, men förstås om du inte vill/kan/orkar skriva. Hoppas att du är ok åtminstone.

Ja, Sisyfos, jag dippar snabbt, mycket snabbt. Från 0-100 på kort tid. Från att vara helt och ärligt övertygad om att inte dricka till att längta ihjäl mig efter ett rus. På frågan om jag gillar berusningen måste jag nog tyvärr svara ja. Det första lullet iaf. Kan oftast dricka någorlunda behärskat och måste ha kontroll för att inte bli avslöjad. Fylla på lite i taget, liksom. Och då är inte starkspriten optimal, hua, mycket svårare att kontrollera. Håller med dig om att vi har ett komplicerat dryckesmönster. Svårt att ringa in och därför problematiskt att förebygga. Vi får klura vidare.

Tack för andningstips, Andrahalvlek. Andas ibland i kvadrat, men tror att det kan vara bra att fokusera på de lite mer komplicerade.

Att inte ha alkohol hemma, miss lyckad. Tjaaa, jag kommer ju inte åt den sedan 2,5 år, så vet inte om det gör någon skillnad. Den jag kan ta av har jag själv smusslat hem och det har jag inte gjort på några veckor nu.

Torn, det stämmer att jag har lätt att sluta. När jag slog i min botten hösten 2018 hade jag druckit från morgon till kväll under någon vecka och hade abstinensbesvär de första dagarna. Fick då också Naltrexon med tuffa biverkningar den första veckan så det var iofs svårt att veta vad som var vad. Annars är det som jag skrivit tidigare: Jag har inga problem med att sluta, däremot betydligt svårare att inte börja igen.

-----

I går kväll anföll ångesten mig med en kraftig panikattack. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. "Klättrade på väggarna" som min olycklige M uttryckte det. Han visste inte vad han skulle göra men till slut bestämde jag att jag ville ha vin. Ja, jag vet... Inte bästa beslutet, men i den stunden kändes det så. Vi drack tre glas, ett före, ett till och ett efter maten. Lite senare även en liten öl. Jag kände av alkoholen, men blev inte full. Var inte heller bakis i morse.

Tänkte låta bli att skriva något alls, därav hur många inlägg som helst i andras trådar, men kom på att jag inte ska fly. Det är ju lätt att bara låta det vara, då skammen bränner. Konstigt nog känns det som att jag sviker er andra. Men det är klart att det är mig jag sviker i första hand. Är också känd för att vara brutal ärlig och det försöker jag fortsätta vara. Att mörka tjänar ju inget till.

Just nu mår jag lite bättre. Tror att urladdningen i går hjälpte till. Visst, ett återfall ger oftast mersmak, men ibland kan det också lugna A-tankarna.

Att vilja låta bli alkohol är en sak, men jag tänker att det är ungefär samma som Nasse säger: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd.

Översatt till A-språk blir det: Det är inte svårt att låta bli att dricka om man inte har sug.

Tror att det är viktigt att ha det i åtanke. Ödmjukhet är ett av forumets storheter, så det innefattar förstås även detta.

Panikångesten är min följeslagare även i dag. Men jag är nykter och vet att jag kommer att somna vit i kväll. Det känns som att alkoholen var på en snabbvisit i går kväll.

Tacksam, trots allt.

Tack än en gång för att ni finns. Vilken förmån att få tillhöra detta forum. Har läst mångas bakgrundshistorier och fascineras av dem. Vet att jag skrivit en del om min. Ska leta upp de inläggen och dela dem. Kanske kan de hjälpa någon.

Kram kram

Hej vinäger
Jag har inte dina erfarenheter men i viss mån delar vi ju alla samma. Jag blir mer och mer övertygad om hur komplext detta är med alkoholen i våra liv och vilken lång kamp den kan innebära.
Tacksam att få ta del av dina erfarenheter och tankar. Också mycket fint att du också skriver här i din egen tråd, förstår att det kan ta emot men att vara öppna med hur det är, är som du så beskriver det, verkligen en ynnest med denna plats på jorden.
Här har molnen tornat upp sig på bara några ögonblick och himlen som nyss var hög, har lagt sig som ett lock över oss. Så snabbt skiftar ju även livet, snart skingras skyarna, tror jag. Kram.

Bra att du skrover Vinäger. Jag blir mer tyst tyvärr.Tråkigt att läsa om din panikattack. Vet ju som du vet allt för väl hur det är. Mina är dock totalt alkoholberoende. Är jag utan alkohol håller sig paniken borta men förstår att det hände som det hände igår. Som du skriver så kan det låta konstigt men ibland behöver man en reminder att det inte var så mysigt som man tänkt sig. Kram på dig ???

...så kommer du upptäcka VARFÖR du drack"

Jag lyssnar på Rebecka Åhlunds bok just nu. Vi är ju många som har hållit upp ett tag nu. Kanske därför våra bakgrundshistorier börjar komma upp i dagen?

Ångesten har jag haft som följeslagare sedan tidig tonår, inga panikattacker dock, men en molande oro över i stort sätt hela dygnet. GAD kallas det visst. Inte roligt alls. Jag känner så med dig Vinäger. Ta omtag bara, fundera inte så mycket o slå framförallt inte på dig själv. Varje dag bjuder på en ny chans, sträck ut handen bara, vi är här. Kramiz

Återigen tack för ditt inlägg och din ärlighet oavsett hur den är?

Förstår din känsla när du skriver att du känner att du sviker oss andra här på forumet..jag känner likadant .men det gör vi ju inte...det är ju som du skriver ..vi sviker oss själva?

Hoppas din dag idag har varit bättre och att morgondagen blir bra?

Tack för viktig input. Som vanligt.

Jag skippar det dåliga samvetet för glasen i helgen. Just då mådde jag så dåligt att det i stunden kändes hopplöst. När ångesten river som värst, när det psykiska mående övergår i fysiskt illamående, när andningen blir trög samtidigt som den ökar i oregelbunden takt, när hela magen är full av inte små fladdrande fjärilar, utan av hårda fåglar som har "vem kan flaxa starkast och fortast med vingarna-tävling", då är det tufft.

Tänker att det är vid sådana tillfällen det är tur att jag har min man. Att jag har någon. Om jag vore ensam kanske jag hade fått åka in. Jag vet inte. Jag har sluppit vara det. Ensam, alltså.

Kanske det låter som ett försvarstal för de där glasen. Kanske är det just det. Ingen aning. För mig är det viktigaste att anfallet lindrades.

Och viktigast av allt:

Jag är nykter. A-tankarna är borta. Suget helt bortblåst. Trots ångestpåslag. Så skönt.

Detta gäller i dag och jag njuter av det fullt ut. Friheten är värd allt. Friheten från alkohol. Efter att ha varit nykter i månader i sträck vet jag hur härligt det är. Den känslan är obeskrivlig. Nu gäller det att ännu en gång hålla i. Jag försöker i alla fall. Det ska gudarna veta.

En dag i taget.

Kram på er

Vinäger❣️
Vi kämpar och vi ger aldrig upp, vi reser oss igen och igen.
Jag tycker vi är fantastiska??
Speciellt nu när allt är upp och ner ... ?
En dag i taget och vi gör så gott vi kan.
Kram ?

Fibblan

Idag nykter, ångest förvisso, som jag önskar så du kunde slippa..?. Men du har tagit dig igenom det nykter idag, liksom många gånger förr. Du vet att friheten finns där och har smakat på den många gånger, t.o.m månadsvis i sträck ??! Och även idag! Skönt att höra! Jag tycker du gör helt rätt i att inte lägga för mkt vikt vid de där glasen vin och ölen. A-tankar och sug har skingrats. Det är det viktiga. DU är det viktiga❤️!
Heja dig?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Att veta hur det är att må fint nykter och as med alkohol och ändå vilja ha, rent av välja att ta...tja, hur det är vet vi här inne. Gott att ha en partner!

Det händer fortfarande att jag köper hem vin (om än väldigt sällan) och utan partner, brukar jag se till att själv hälla ut det mesta ?

Ångrar alltid köpen och tänker att det är en skitdyr vana att köpa vin och hälla ut, men men...billigare än att investera hela hälsan ?