av Charlie70

Se klart
mån, 2020-05-04 - 17:00

Läste den också, alldeles nyligen på rekommendation från Kaveldun.
Hans citat ”En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva” är verkligen en bra påminnelse.
Ett annat liv är också en titel som många av oss kan relatera till.
Och Charlie, ditt samvete kan ändå vara vitt som snö då det var en nykter försovning. De andra har iaf jag upplevt och de brukade sitta i hela dagen.
När vi lägger oss energin på det vi kan påverka blir vi inte bara simpelt gladare utan också kraftfulla. Det ordet gillar jag, så jag övar mkt på att hålla mig inom ramen för det.
Ha en fin kväll!

Jullan65
fre, 2020-05-08 - 06:48

Åh vad fint att följa dina inlägg, känner igen mig så mycket . Har oxå en nu vuxen dotter med adhd o andra diagnoser. Jag har alltid varit livrädd att något skulle hända henne, levde ensamstående och ser hur det påverkat mig psykiskt genom åren. Stort grattis till din nykterhet, vilke kämpe du är. Kram

Honungsblomman
fre, 2020-05-08 - 09:50

Ser hur mycket du har att bearbeta kring din dotter, kring dig själv och ditt tidigare mående, ditt nuvarande. Ser också hur du är mer i nuet, njuter mer, tar hand om dig själv och är med vänner, simmar, yogar, läser etc.

Förstår din känsla över försovningen. I dessa lägen brukar svärmors ord eka i mitt huvud (hon var med om så otroligt många jobbiga saker). Hon lyfte kort hur läget såg ut, berättade hur hon kände för det...sedan...när det var uttömt och hon liksom kände att hon var på väg in i "andra varvet" av samma händelse...så ryckte hon på axlarna och sade uttrycksfullt "Det är som det är, skit samma". Sedan gick hon och gjorde något praktiskt med händerna samtidgt som hon lyssnade på något på P1. Det är ju lite lika som VaknaVacker där - man kan inte göra så mycket åt det. Du får gärna låna svärmors "coola" attityd där....ställ dig så kaxigt du kan, ryck nonchalant på axlarna och säg det med hög och bestämd röst. Det förändrar mycket i i alla fall mitt förhållningssätt...vi kan inte vara mer än människa och vi är INTE övermänniskor.

...

Såg också dokumentären. Blev bestört över hur Heineken säljer in öl i afrika genom prostituerade och "WOW och stående ovationer" för Island som lyckas reglera alkoholkonsumtionen bland ungdomarna så otroligt effektfullt. Mer av sånt.

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Charlie70
fre, 2020-05-08 - 20:28

I dag har jag varit på en liten inköpsrunda med cykeln. Undviker det så långt det går p.g.a. covid-19 men även för att spara på in energi. Nu behövde flickan och jag lite olika saker helt enkelt. Solen sken, det var varmt. I normala fall hade det varit självklart med en sväng inom Bolaget för att köpa rött och så klart måste man ha bubblor när solen skiner och värmen kommer så här på vårkanten. Kanske någon öl också för säkerhets skull? Cyklade förbi flera gånger och kunde känna varje gång att det bara är så SKÖNT att SLIPPA ta den där svängen inom. Jag BEHÖVER INTE DET!

I dag fick jag ett överraskande telefonsamtal från BUP. Flickan går dit på regelbundna kontroller då hon äter medicin. Hon fick en kallelse tidigt i vår också. Jag tog då kontakt med dem för att höra om inte skolsköterskan kunde ta vikt, längd och blodtryck i stället? Jag hade inget jag behövde bolla med BUP-sköterskan. Det blev ett himla oväsen med telefonerande hit och dit men mitt förslag gick igenom till slut. "MEN NÄSTA GÅNG MÅSTE FLICKAN KOMMA HIT" fick jag veta av sköterskan. Nästa gång är på måndag. I dag ringde sköterskan och undrade om vi kunde ta mötet på telefon i stället? "Självklart" svarade jag. "Och jag har också tänkt att eftersom flickan ska till skolläkaren på torsdag nästa vecka skulle de ju kunna ta vikt, längd och blodtryck då också?" "Jamen toppen, det blir jättebra!" svarade sköterskan. I dag tackar jag covid-19 för att detta virus helt uppenbart underlättar samordningen för våra barn :D

Har också haft ett telefonsamtal med rektorn på flickans skola. Syftet var att ta upp de brister som vi ser och som vi bollat med annan personal nu under ett antal månader. Bristerna är inte små. Det gäller allt från att tillgodose basbehov som mat och kläder till undervisningen och allmän ordning och reda. Ledningen brister tycker jag. Skulle vilja byta skola, men vi står tyvärr inte i kö till fler skolor nu. Långa kötider (3-5 år) gör att det inte heller är lönt att ställa flickan i kö till annan skola nu. Vi sitter i en rävsax helt enkelt. Vi hade telefonmötet där jag egentligen bara ville säga FUCK OFF och börja sköta ditt jobb men som jag självklart la upp på ett helt annat sätt. Genom konkreta exempel beskrev jag vår oro för diverse. Vi ska höras igen nästa vecka. Jag håller parallellt på att bygga på en plan B om det inte blir bättringar på den här skolan. Ni som läst mitt tidigare inlägg om döden förstår kanske om jag säger att för mig kan min hjärna få denna skolan till en dödsdom för flickan. Hon får ju varken i sig mat eller hjälp med varma kläder på vintern..... Detta är en mycket typisk fråga som jag med 100 procent säkerhet hade druckit på tidigare. Nu, accepterar jag i stället att jag blir skittrött efter ett sådant här samtal. Jag kan lägga mig på sängen och koppla av i stället för att dricka vin. MEN, hade jag jobbat 100 procent med 1000 olika frågor som vanligt. Ja då vet jag faktiskt inte hur det skulle gå. Jag inbillar mig inget annat än att tillståndet är skört. Även om jag inte är sugen öht - nu.

Måste bara säga att när jag läser de senaste inläggen fylls jag av en enorm värme. Vilka fina livsberättelser ni alla delar! För mig känns det stort att få ta del av. De hjälper mig och lägger sig som bomull kring min själ.

Önskar alla en riktigt fin helg!

Kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-05-08 - 20:39

Jag måste säga att ni föräldrar till det jag brukar kalla ”gråzonsbarn” har det så mycket tuffare. Vi har ju åtminstone lagen LSS i ryggen. Även om den blivit urvattnad på många håll de senaste åren.

Min yngsta dotter har haft resursperson på förskola och skola från 1,5 år till tredje klass. Efter det särskola i alla år, nu daglig verksamhet.

Hon har alltid identifierar sig så tydligt med sina kompisar i särskola och på daglig verksamhet. Hon är inte ledsen för att hon inte är ”normal”. Och det gör allt så mycket enklare för oss föräldrar.

Men mycket jobb är det. Man får ligga på och tjata och tjata, allt ska dras i långbänk osv. Man tjänar så mycket på att ha en fungerande och konstruktiv dialog, men shit vad det sliter mentalt ?

Med åren har jag lärt mig att snabbt växla mellan planering på lång sikt för hennes del, och här och nu. För hon är verkligen här och nu.

Mindfulness har verkligen hjälpt mig att befinna mig mest här och nu, vilket gör att jag orkar det planerade bättre.

Dottern fyller 21 år i sommar, kräver omsorg som en 5-åring, och just nu planerar vi för hennes egna boende om cirka ett år. Det ska bli så skönt, 21 år med en femåring är galet lång tid.

Kram ?

Charlie70
sön, 2020-05-10 - 08:29

Allt lugnt! Inget sug och tankarna kring alkohol blir färre och färre. Skönt! Jag märker också att jag går in här mer och mer sällan. Bra, på ett sätt då det innebär att mitt fokus förflyttas från att avhålla mig från alkohol till världen utanför. För mycket slarv med att delta på sidan tror jag däremot inte är bra alls så jag hänger självklart i fast med lägre intensitet - just nu i allafall.

Honungsblomman: Jag gör faktiskt precis som din svärmor gjorde :D Men först måste jag beklaga mig lite över försovningen. Det blir visst för er nuförtiden. Sedan skakar jag av mig det och sätter på P1. Älskar P1. Vettiga, intressanta program med lagom ljudnivå.

Andrahalvlek: Bra benämning med gråzonsbarn. Min flicka tillhör också LSS p.g.a. autismdiagnosen men klassas som sagt inte som intellektuellt funktionsnedsatt (IF) även om hon ligger precis på gränsen. Det är här gråzonen kommer in. I skolan framförallt då det bara finns den "normala" läroplanen att följa. I framtiden ser jag också att hon kommer behöva fullständigt stöd med vardagen och anpassat arbete. En bit kvar till vi är där så vi får se hur det går...

Andrahalvlek
sön, 2020-05-10 - 08:38

Jag tror precis som du att det är sunt att ge sig mer och mer ut i den andra världen. Nykter.

Forumet finns kvar, och besöken blir glesare med tiden, men jag tror som du att det är svinviktigt att ha kvar en fot här. Påminnas. Repetera.

Det är väl som en förälskelse. Först är det 24/7 vecka efter vecka efter vecka. Det finns knappt plats för något annat.

Sen glesar det ut och man släpper sakta in omvärlden igen. För att man vet att den andre finns kvar, som en enorm trygghet att falla tillbaka på hela tiden.

Kram ?

Varafrisk
sön, 2020-05-10 - 17:15

Stort Grattis till dina 20 veckor!

Det är ju helt fantastiskt! Vilken styrka du äger!

Håller med AndraHalvlek ang "gråzonsbarnen". Eftersom jag har jobbat som skolkurator så är jag väl medveten om hur dessa barn kommer i kläm..så otroligt tufft! Det var fem år sedan jag slutade i skolans värld..och jag har märkt att fler skolor har autismklasser...och en del kommuner släpper lite på gränserna så att barn utan IF men väldigt nära en sådan kan få läsa enligt särskolans plan.
Mina barn har haft stora läs- och skrivsvårigheter...ett himla kämpande genom skolåren...och hundratals möten.

Önskar dig en fin måndag och en fin vecka:)

Kram!

Se klart
sön, 2020-05-10 - 17:50

20 veckor, wow.
Jag är så glad att få följa med på din resa och det känns som om du tar såna självklara steg, det är verkligen något att dels vara stolt över men också, vilken investering i livet. Precis som du äskar jag P1, har lätt att försova mig och känner att jag har allt färre frågor att dela här, det vanliga livet tar allt mer plats. Men jag fortsätter som du, att hänga kvar. Forumet är som ett vattenhål man behöver stanna till vid, regelbundet.
Kram till dig!

Torn
sön, 2020-05-10 - 18:46

Grattis till 20 veckor!? Jag har alltid tyckt du är så cool på ett positivt sätt. Dina kloka inlägg och kommentarer ger ett skönt lugn.

Kram

Charlie70
ons, 2020-05-13 - 08:51

Håller på att väcka sonen som börjar senare i skolan i dag. 1.85 lång, stl 44 i skor ligger han där i sängen tillsammans med nallen han fick av min farmor och farfar när han var nyfödd. Han vill få "kill på ryggen". Jag killar honom. Passar på att snusa lite på honom. Favoritgröten är kokad och väntar på att bli uppäten. Ja, jag curlar mitt barn. Han borde (på papperet) kunna klara av att ställa klockan själv och passa tiden i skolan. Men han är så under isen just nu och har varit det länge. Han glömmer saker, är ständigt trött, han får ångest av krav i skolan, han är allmänt snurrig och låg. En fråga vi jobbat på länge. Nu har jag slutat tjata om skolarbete och satsar i stället helhjärtat på kärlek, närhet, och näringsrik mat. I augusti har han fått en tid hos psykolog. Jag älskar honom av hela mitt hjärta! Tänker varje dag på vilken gåva det är att jag slutat dricka. Min son kommer åtminstone inte få med sig det som en naturlig del från mig. Det finns så många andra som dricker som kan visa vad normalt drickande är. Han kan ju också ha ärvt beroendegenen från mig. Ingen som vet.

Kram!

Vinäger
ons, 2020-05-13 - 09:32

Ja, ännu en gång har du visat vilken fin mamma du är. Mitt hjärta blir så varmt av att läsa din kärleksförklaring till din son. Att fokusera på kärlek istället för krav - när det är det som behövs. Att kunna balansera mellan dessa är en konst. När han känner att kraven blir för höga finns du där och stöttar. Underbart.

Kram till dig

Charlie70
fre, 2020-05-15 - 19:56

Om en vecka har jag varit helt nykter i fem månader. Och nu är jag helt plötsligt extremt sugen på rött vin. Jag vill ha viiiin! Varför kommer detta över mig nu helt plötsligt? Det har ju gått så bra. Ganska länge nu... Jag funderar. Har haft ett uppföljande samtal med flickans rektor i dag. Det var ett bra samtal. Rektorn hade informerat sig, pratat runt och kom utifrån det med ett par förslag. Jag är nöjd så. Men inget har ju löst sig på grund av detta. inte än i alla fall. Jag är också fortsatt extremt trött av den där utmattningen. Orkar ett mindre projekt per dag. I dag har jag orkat inhandla lim och limmat en skylt. Har till och med börjat lägga mig i sängen dagtid för att jag helt enkelt behöver horisontalläget. Är så trött att jag inte orkar sitta upp ens. Är det den här frustrationen över flickans situation och som jag drack flitigt på förr som nu ger sig till känna igen tro? Rektorssamtalet. Den förlamande tröttheten som gör att jag inte kan ge utlopp för min frustration med fysisk aktivitet. Då är det ju enkelt löst med att ta "ett" glas vin. Livet blir lite mer uppåt. För en stund. Efteråt blir livet högst otillfredsställande.

Skit också.

Andrahalvlek
fre, 2020-05-15 - 21:03

Mötet med rektorn kan ha varit en utlösare. När samtalet gick bra, det vill säga du blev bra bemött och införstådd med att rektorn inser allvaret med detta, så släpper anspänningen *pang*

Då blir man dödens trött. (Jag brukar likna det vid att jag nästan blir nedklubbad med ett vedträ i bakhuvudet - så starkt känns det.) Trött+belöning för att något har gått bra = stort vinsug. Stor igenkänning på den känslokombon!

Ofta går jag runt med en viss anspänning inför ett möte eller samtal utan att ens vara medveten om det. Förrän efteråt.

Utmattningen gör dig, och mig fortfarande, extra känsliga dessutom. Den mentala kraften blir aldrig igen som den har varit innan sjukskrivningen för min del tyvärr. Jag kan mobilisera mycket ork, men inte lika länge längre.

Det var en stor sorg att inse i början, men nu känns det faktiskt helt okej. Jag har inte behov av att göra tusen saker - tio riktigt bra saker känns bra för mig ?

Kram ?