av Spegel

Spegel
tors, 2020-05-14 - 22:19

Ja, precis så försöker jag tänka att hon är liten och ledsen eg, inte arg. Och saknar mitt gamla jag.
Inte för att jag vill att hon ska känna sig ledsen och liten heller, men ja du förstår nog vad jag menar. Jag menar att hon hatar inte mig, innerst inne älskar hon mig och vill bara ha sin mamma tillbaka. Vi var extremt nära fram tills det här började. Då var hon 10 och hon hade i princip aldrig sett mig dricka. Kanske på nyårsafton - så det blev ju en chock också. För alla barnen.

Jag bävar redan för imorgon. Jag vet att jag inte ska tänka så, utan vara här och nu. Och ändå kan jag inte låta bli. Jag har alltid varit värdelös på mindfulness...

Odette
tors, 2020-05-14 - 22:30

en nära vän till mig... höll på att supa bort sin fru och sin 10 åriga dotter... han höll på i åratal.. och hans dotter såg sin pappa nästan gå under.... det var KATASTROF och ungen var rädd arg ledsen förtvivlad allt du vill.... men så en dag.... bestämde han sig för att förändras.... han var LÅNGT nere... och det fanns nästan inget hopp... detta är 1.5 år sedan.... en dag bara var det stopp... han har fått kämpa ... absolut... inte lätt... men... idag... har han en underbar relation med sin dotter... dom pratar ofta om pappas " sjukdom".. och hon får fråga vad hon vill.. hon är nu 12 år... och älskar sin pappa över allt annat.... han är fri... och det kan du också bli.. det tror jag stenhårt på... och som du säger... din dotter.. vill BARA ha sin riktiga mamma tillbaka... den människan du är innerst inne... imorgon önskar jag att du fokuserar på henne .... jag kommer titta in regelbundet och peppa dig om du vill.. du är inte ensam... nu har jag dig på tråden och jag känner att det är viktigt att stötta dig igenom det här... varmaste kramen till dig. Detta kommer bli bra.

Spegel
tors, 2020-05-14 - 23:04

Nu kom det en tår. Underbart att höra om din vän som fått sin dotter tillbaka!

Jag fokuserar på henne enormt mycket - alla barnen - men mest henne, då hon lider mest. Utåt iaf. Fast visst finns dagar när jag inte står ut att knappt tänka på henne. För det gör för ont.
Men då är dealen att jag definitivt fokuserar på henne imorgon då ❤️

Nu checkar jag ut för ikväll. Klockan är 23. Klarade dagen och kvällen. Rädd att jag inte ska få sova trots trötthet och medicin (lite immun mot Immovane pga att jag tagit de i för många år.) Men jag fokuserar på andningen så ska det nog gå bra.

Tack igen för idag, vi hörs igen imorgon - ovärderligt ?

Kramar! ?

Spegel
fre, 2020-05-15 - 09:41

Tack för att du frågar. ?? Tungt och ledsamt känns det. Min vän, som jag nämnde tidigare, en av de få jag pratar med, sa upp kontakten med mig på morgonen. Och den här gången tycker jag faktiskt inte bara att felet ligger hos mig, som jag så ofta skulle tänka. Jag har bett om ursäkt för min del i konflikten (som skedde för en vecka sedan) medan hon väljer vad jag uppfattar som en barnslig väg och vill inte bära sin del.
Och det gör mig arg, men mest ledsen, för även om jag är besviken på hennes agerande så ville jag inte förlora henne som en vän. Det är väldigt tungt. Och gjorde världen ännu mer ensam. Jag behövde inte detta nu måste jag få säga.

Natten var sådär. Jag la mig vid 23, men somnade inte förrän efter ett par timmar. Trodde tabletten skulle slå till bra. Men jag hade stark ångest och Immovanen lugnade inte mig sådär som den brukar. När jag väl somnade, så sov jag lätt och oroligt och drömde en hemsk mardröm - samma som jag drömt natten innan. Vill inte gå in på detaljer om det är en trigger för någon, men det handlade båda gångerna om en man som förgrep sig på mig (jag har aldrig varit utsatt för några sexuella övergrepp).
Jag tyckte det var konstigt att jag drömde samma dröm två nätter i rad, för det brukar jag inte göra. Jag har tänkt nu på morgonen att mannen symboliserar alkoholen. Men vad vet jag...
Lägger till här att jag gillar män ☺️ iallafall många av dem, så inget personligt mot alla män.

Hursomhelst så efter att jag kommit till ro efter den drömmen så sov jag tungt och bra och fick säkert minst fyra timmars sömn till strax före 07. Det är ju fortfarande inte tillräckligt med sömn, men jag känner mig ändå nöjd i jämförelse med de tidigare nätterna. Och jag känner absolut inte den där paniken över att jag inte får eller kommer få någon sömn.

Ungefär så mår jag idag.

❤️

Spegel
fre, 2020-05-15 - 09:43

DAG 6
Angående alkoholen så kände jag de första timmarna inget sug, men direkt när min vän skickade det där meddelandet, så kom behovet tillbaka.
Jag känner att jag triggas väldigt lätt. Och det är läskigt.

Spegel
fre, 2020-05-15 - 09:44

Min fysiska abstinens är helt borta förutom lite huvudvärk, men det kan man ju ha utan abstinens.

Så utmaningen blir denna överväldigande ångesten. Jag vill bara få tyst på den, döva den.

Odette
fre, 2020-05-15 - 10:07

Jag förstår verkligen att det där med din vän skapar ångest. OJ vad jag känner igen känslan. Man får panik och vill bara tysta det med nån klunk så udden av paniken försvinner. Jag fattar. Problemet är ju att man startar en ond cirkel bara och alkoholen gör det bara värre i längden. Men det skiter man ju rätt hårt i när paniken är så stor som du beskriver. Väldigt jobbigt att höra om din vän. Sådant är svårt och enormt tungt. Konflikter är inte min grej heller. Jag hatar det och vill alltid lösa allt och blir galen av oro om jag är ovän med någon. Men vet du... vissa saker / personer måste man låta gå i livet.. man kan inte hålla kvar alla... kanske kan ni hitta en väg längre fram.. men just nu ska ditt fokus ligga på en sak.. DIG! Jag vet inte vad som hänt mellan er... vad skulle du vilja säga till henne nu... som ger Dig lite mer lugn ? För du behöver lugn nu för att inte falla för längtan att döva känslorna... det är så lurigt det där.. med TRIGGERS .... de kommer när man är minst förberedd... jag fattar precis att du fick en sådan när du fick meddelandet. Finns det något ... återigen.. som du kan säga till henne för att få mer lugn inom dig? bra att abstinensen lagt sig lite.. ta en alvedon eller så mot huvudvärken om den är jobbig och försök... att ta dig ut i solen och promenera... sitt inte hemma är mitt råd... ge dig ut och andas... bra att du fick sova lite i alla fall... men du bär på mycket så du måste nog ge det några dagar så att kroppen får lugna sig lite.. försök ha tålamod och ge kroppen tid att läka.. det blir bättre det lovar jag dig.. när kroppen är mindre stressad allteftersom den läker... kommer sömnen komma som ett brev på posten.. detta vet jag .. kan en stund i taget idag... tänk inte för långt fram.. du är skör och ledsen och behöver verkligen se till vad DU behöver nu... jag / vi finns här... du är inte ensam. KRAM ( kikar in om en stund igen;).. ska ge mig ut och gå i solen och få luft.. men mobilen är med så vill du skriva så läser jag) .

Spegel
fre, 2020-05-15 - 10:18

Skönt att åter få prata med dig ❤️

Jag har skrivit ett brev till min vän, som jag inte tänker ge henne nu, men jag behövde skriva det för min skull.

Idag kommer jag inte dricka det vet jag. Kanske man inte ska säga så tidigt på dagen. Men jag bara vet det. Även med triggern nu på morgonen.

Annars är helgerna värst. Inte för som för många andra, att nu kommer fredagsvinet för att nu är det helg och ledigt, för jag jobbar ju inte sedan länge och har inte gjort skillnad på helg och vardag när det gäller alkohol.
Utan det som är jobbigt för mig är att ”alla” par och familjer hittar på saker. Speciellt tycker jag det är jobbigt med just par.
Jag har heller inte en enda vän eller bekant som är singel så jag ser och hör ju om det mycket.

Jag är ännu inte redo att ta mig ut. Men jag har gjort lite squats på morgonen och kommer göra dem och lite utfall några gånger under dagen.
Gå och springa har aldrig varit för mig, jag gillar styrketräning och vill komma tillbaka till den.
Men visst skulle det vara extra bra att promenera i solen nu.
Jag vet att det är bra mot ångesten, men jag har för mycket ångest för att klara det, så det blir ju ett moment 22.
En Alvedon har jag tagit så huvudvärken är lite bättre, tack.

Hur mår du idag? ?

Femina
fre, 2020-05-15 - 10:33

Jag tänkte precis ge dig rådet att skriva ner alla känslorna angående din vän och er konflikt, utan att skicka det, men ser att det har du redan gjort. ?

Det är bara för din egen skull. Fortsätt gärna skriv dagbok, både här och för dig själv. Och glöm inte be Gud om hjälp att få vara nykter, bara för idag. ?

Odette
fre, 2020-05-15 - 10:33

Bra med brevet du skrev. Så gör jag med när jag behöver ventilera. Grymt bra taktik. Jag mår ok tack. vaknade väldigt ledsen och fattar inte varför. Men som jag skrev i min egen tråd så är det nog för att jag bearbetar väldigt mycket just nu mentalt. NU är jag gladare och har gjort en plan för dagen. Den e inte stor. Promenad och laga lasagne så inga stordåd eller överprestationer. Jag kanske borde gå och träna och var duktig men jag accepterar att kroppen och själen hellre vill promenera och göra lasagne. ;). Jag vet att min kropp längtar efter löpbandet och jogga i skogen ( min mentala bästa medicin) men jag får vänta liiiite till .. tills själen och kroppen säger OK.. nu är jag redo.. nu kör vi.. att säga NEJ.... är en stooooor del i att lösa min beroendeproblematik... både till andra och mig själv... det är sjukt svårt då det inte faller sig naturligt för mig att sätta gränser mot andra och mig själv.. jag vill vara allt och alla till lags.. men det är slut med det nu... jag skadar enbart mig själv i ett sådant beteende och man får aldrig något tack för att man offrar hela sin själ till att göra andra nöjda. NIX. Stopp och belägg. Säger även nu nej till mig själv. Sätter gränser och får inte sätta för höga krav nu..då faller jag igen.. och det vill jag inte. Som jag skrev ... jag är en "av och på" människa och när jag mår bra och är lugn... har ja inte alls samma behov att döva... med vin.... då är bara vin en god dryck för mig... väldigt konstigt.. men livet är upp och ner och jag måste lära mig att inte döva även när det e svårt. SÅ jag kämpar på. Detta med din ensamhet .... gör mig ont att höra.. men den är inte för evigt vågar jag påstå... men jag fattar att det e svårt. Jag är inte singel... men jag är din vän här ändå :)... Du är inte ensam även om det känns så.. och livet är ständigt föränderligt... när du mår bättre och vågar titta upp mot världen.. så kommer det öppnas många nya dörrar.. det lovar jag dig för det vet jag av egen erfarenhet... när du minst anar det.. slår blixten ner och livet förändras på en sekund... våga tro på det.. KRAM :) PS ) grymt med styrketräning.. det kan du sätta igång med sen igen när läget e mer stabilt.. heja dig!!!

Spegel
fre, 2020-05-15 - 10:55

Jag ska läsa klart din tråd - hittade den imorse - för du skriver så bra. Men jag tar den lite i taget för det finns mycket att ”processa” där och jag känner igen mig i mycket.

Jobbigt att du kände dig ledsen, men va skönt att höra att du är glad nu! Det gör MIG glad också.

Jag gör också så att jag lägger upp en plan för dagen - en väldigt liten plan än så länge, typ tömma diskmaskinen, lite hemmaträning, laga enklare mat ☺️ Känns fånigt att ens prata om diskmaskinen, men där är min nivå just nu.

Jag tycker du gör helt rätt som lyssnar på både kropp och själ och väljer att inte träna, utan istället göra det du känner för - lasagne och promenad. Tror sådant är viktigare i det här läget. Och framförallt det där med att lyssna till sig själv, som vi båda verkar haft svårt med.

Heja dig med!

Torn
fre, 2020-05-15 - 12:09

Så skönt att det känns lite bättre för dig i dag Spegel, bra kämpat?, bra att du har lite saker att syssla med, det är viktigt i början. Och till Odette, du är ju underbart omtänksam.❤️ Du verkar också ha en bra plan för dagen, lagom
är bäst.

Kram

Odette
fre, 2020-05-15 - 12:48

tack för fina ord ... vi hjälper varandra och det tycker jag är så fint. Vägen må vara krokig men det är vår vilja att inte ge upp som jag beundrar hos oss alla. Det finns så mycket bra där ute och orkar man se de små positiva sakerna så brukar det kännas bättre i alla fall för mig. Jag tog en timmes promenad runt sjön där vi bor precis.. solen lös och fåglarna kvittrade.. sa hej till ett par hundar ( ÄLSKAR HUNDAR) och andades djupt... tog in naturen och accepterade inom mig att det var den träningen jag klarade idag. Himla bra! Inte mega prestation.. ingen mil på löpbandet.. bara en promenad.. men ack så skönt för själen och kroppen. Jag tycker man ska berömma sig själv för de små sakerna man klarar av en dag när man helst vill gömma sig under täcket ... eller tömma en BIB... att ta ut diskmaskinen kan vara en JÄTTEPRESTATION.. ibland.. och orkar man då göra det så är det nått man ska berömma sig själv för.. små saker.. det lilla i livet är viktigast.. inte att springa marathon varje dag och prestera konstant och vara hela universum till lags.. ringa alla vänner och engagera sig till tusen procent konstant... det e inte nyttigt. utan..... man gör en LITEN plan för dagen... kanske två tre saker som man känner att man kanske klarar av att uträtta.. så gör man dem i lugn takt.. och berömmer sig själv inombords. Det tror jag e nyckeln. Alla e olika och har olika förutsättningar mentalt och fysiskt. VI duger som vi ÄR.. här och nu.. en viktig sak till... Spegel du är inte fånig som pratar om diskmaskinen.. du är inte fånig ALLS... du är en jäkla kämpe som tagit dig igenom en FRUKTANSVÄRT TUNG TID... och att du står på benen idag ska BEUNDRAS. Jag är stolt över dig. Igår var jag orolig för dig.. faktiskt... i och med att du kände dig så förtvivlad... men idag tror jag faktist att du har lite mer luft i hjärta och själ... vägen kanske blir lång nu.. men en sak i taget... du kan och du vill. Döm inte dig själv alls.... allt kommer bli bra.. även med din dotter.. men en sak i taget... först ska du bli lite mer stabil själsligt och fysiskt.. så att du orkar ta de utmaningar som kommer nu... att du fixar det.. är jag bombsäker på... det läser jag mellan dina rader.. styrkan finns där hos dig... det e uppenbart... och du har stöd här inne från oss.. och jag kommer hålla koll på dig ;)... låter som du har en bra plan för dagen... blir tankarna för jobbiga så skriv..... skriv av dig... andas och försök att inte lägga alla problem i EN hög som du måste lösa IDAG.... det kommer inte gå... så släpp kontrollen där... e mitt råd... en sak i taget min vän... nu har jag kör en massa bär som ska sköljas och sen dags att göra köttfärssåsen till lasagnen... kommer ta tid men matlagning är min terapi :) ... kikar in här regelbundet.. Du är inte ensam... aldrig. Lovar dig. KRAM .. och ÄVEN KRAM till dig Torn.. jag hoppas även din dag blir till det bästa... :)

Spegel
fre, 2020-05-15 - 13:01

Ja, det är skönt att vi alla kan hjälpa varandra. ?

Skönt med promenad, det tycker jag var duktigt. Eller duktigt är fel ord, men bra av dig! Att göra något du kände för och som kändes lagom just idag.

Skulle gärna smaka din lasagne, blev jättesugen!
Matlagning är terapi även för mig, men just nu blir det enklare mat som omeletter med grönsaker, matiga sallader. På sin höjd gör jag en kyckling/grönsakswok. Men nyligen orkade jag bara koka pasta eller så drack jag vin ist för att äta - så det är ett steg framåt.

Jag tycker också det är viktigt att berömma sig själv, även för det lilla. Jag är en ”list-person” ☺️ Så jag skriver listor på vad jag vill göra den dagen och det är en liten vinst för varje sak jag bockar av. Men ingen oro, mina listor är mycket korta nu och jag pressar mig inte.

Det jobbigaste idag (och de flesta dagar) är att få tiden att gå. Och DET gör mig ledsen, för livet ska ju inte handla om att få livet att gå, utan att njuta av livet, vara i själva livet, närvarande.
Jag känner inte att jag har ett värdigt liv.

Spegel
fre, 2020-05-15 - 13:05

Och Odette, jag är väldigt glad att du kommer hålla koll på mig ☺️?
Hoppas du kan komma att känna att jag kan vara ett stöd för dig också. ❤️

Odette
fre, 2020-05-15 - 13:24

Vi finns för varandra och det är underbart. Åh känner igen mig... att få tiden att gå samtidigt som man inte orkar vara social eller ta sig för nått... i sånna situationer är oftast då jag öppnar vinet.. och ibland kan jag då vina bort en eftermiddag... vilket leder till överätande på kvällen... och så mår jag skit dagen efter... vill det sig illa så blir det en massa FB inlägg och annat ångestladdat... detta tänker jag på varje gång jag av tristess känner för att okynnesdricka... då stoppar jag mig själv numera oftast :)... inte värt det.. jag tycker att du lever ditt liv just nu.. även om det e tråkigt och tungt.. för du är påväg... mot något ... din resa mot ett bättre liv har börjat... så du lever här och nu i allra högsta grad... jag tror det är farligt att tro att livet varje dag ska vara som en amerikansk romantisk komedi... där saker händer varje sekund och midjemåttet alltid är som Jennifer Anistons... verkliga livet är ju inte så.... jag har börjat inse långsamt.. att vardagen i sin enkelhet.. är det vackra... sen älskar jag äventyr passion höga berg av euforisk lycka osv som alla andra... men att leva i eufori konstant .. tror jag inte e nyttigt faktiskt... jag brukar likna det vid första veckorna när man är nyförälskad... man e HÖG, man sover inte, äter inte, kan inte tänka klart utan går runt i ett konstant och rätt stressande moln av " galen " lycka.... VEM orkar det i längden :)??? egentligen ? ingen... endast i de amerikanska filmerna ;)... detta var bara ett exempel på en tanke men det är nått jag funderar på rätt ofta :) och ville dela med mig. När det kommer till din dotter och hur detta ska lösas så tror jag tålamod nu är en dygd.. tålamod och ett vaket sinne... när du tänker på att döva med vin... tänk på allt du vinner av att låta bli... sakta kommer hennes förtroende för dig komma tillbaka.. om du kan visa hennes att hon kan lita på dig. Nu försöker inte jag tala om för dig hur saker ska vara .. eller vara nått form av proffs.. jag går på min magkänsla och egna erfarenheter då jag som du vet.. varit i hennes sits... sen väljer du själv kära Spegel.. vilka tankar du vill ta till dig och inte... stor kram. Kom ihåg återigen... du är inte ensam... långt ifrån. :)