Hej,

Nu börjar mitt nya liv. Jag kommer att ta det sakta och en sak i taget. Målet är att jag ska hitta nya rutiner i vardagen.
Steg ett är att skära ner på alkoholen och den dåliga kost som följer med den. I det första steget ingår även motion. Lätt vardagsmotion som med tiden ska bli en rutin i min vardag.

Tidigare gånger som jag försökt gå ner i vikt eller förbättra min hälsa så har det endast varit tillfälligt. Jag kan ha bestämt mig för en månad eller så och då kört stenhårt på bra kost, noll alkohol och daglig motion. Men jag har hela tiden vetat att det är tillfälligt. Det är inget som håller i längden eftersom att jag kör för hårt med mig själv. Jag måste hitta ett levnadssätt som håller i längden, kost och träning som jag kan baka in i vardagen utan att det tar över allt.
Den största utmaningen kommer såklart att bli alkoholen.

Jag har haft ett riskbruk i ca tio års tid varav de senaste två tre åren har inneburit alkohol dagligen. Alkohol för att det är gott, för att ha roligt, för att glömma, för att minnas, för att sova, för att slippa ångest, för att jag inte har något annat att göra. Anledningarna är många och om det finns någon annan bakomliggande anledning till att jag dricker så mycket kan nog bara en hjärnskrynklare tala om för mig. Jag dricker i sällskap och jag dricker själv. Stora mängder. Ca 30-40 enheter/standardglas i veckan, med korta eller oftast inga uppehåll. Jag hade ett år då jag bara drack öl. För att det var enklare att kontrollera. Allt som oftast gick det åt helvete med sprit och jag klarade inte av ångesten. Sen övergick det till öl och vin. Och den senaste tiden har jag börjat dricka sprit igen då tillfället är rätt. Men jag vågar inte fortsätta.
Varningstecknen är för många och har varit under en lång tid. Är rädd för att jag har förstört mina organ till det oåterkallerliga, även fast jag vet att människokroppen är seg.

Jag sköter mitt jobb till fullo och det är min räddning. Utan mitt jobb hade jag aldrig klarat mig.
Jobbet är min fristad där jag slipper tänka på allt som går runt i huvudet.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på alkohol under den här förvandlingen. Jag vet att jag kan hålla uppe, men oftast så vill jag inte det och efter ett par dagar så tappar jag motivationen helt. Men den här gången ska det bli annorlunda. Det känns rätt den här gången. Viljan finns och vi går mot en ljusare tid, sommaren.
Jag ska börja med dagliga promenader och inte delta i allt för många sociala evenemang som innebär alkohol. Jag ska bara fokusera på mig, min hälsa och mitt jobb nu framöver. Sen får jag ta det därifrån.

Jag kommer att använda detta forum för att skriva av mig. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här och jag förväntar mig inte några svar. Däremot skulle jag bli glad om någon kikade in i min tråd och sa 'Hej' någon gång ibland.
Jag törs inte lova att jag kommer att skriva här dagligen men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska gå för lång tid mellan inläggen.

Min resa börjar på allvar nu och jag ska lära mig att älska mig själv igen.

God natt

Det har blivit alldeles för mycket senaste tiden. Får så konstiga symptom då jag försöker sluta. Sökte hjälp på akuten för några veckor sedan då jag trodde att jag hade en hjärtinfarkt. EKG såg bra ut och dom kunde inte se något akut skadligt. Levervärderna var lätt förhöjda men inget alarmerande.
Har svårt att sova.
Om jag inte kunde sluta tidigare, utan dessa konstiga symptom. Hur ska jag då kunna sluta nu? Känns som att jag kommer att dö varje kväll när jag är nykter.
Hjärtat slår extra hårt och jag tycker mig känna av blodet pumpa i artärerna vid hals och bröst/armhåla. Jävligt olustig känsla.
Jag är så in i helvete rädd för att komma ut med mina alkoholproblem offentligt.
Jag dricker mer och mer och det grundar sig i självmedicinering mot ångest, depression och oro, panikkänslor, dålig självkänsla. Men även nu för att jag inte vågar sluta då jag får dessa symptom.
Får även ekonomiska problem av detta.
Spelar för mer än jag borde varje månad och köper skit jag inte hade gjort annars.
Har en stadig inkomst så jag överlever detta men borde ju spara dessa pengar istället för att bränna dom på skit.
Men det är det materiella.
Jag är rädd att jag skadat min kropp bortom räddning.
Förlåt om texten är osammanhängande. Hinner inte läsa igenom den.

Måndag 29 april 2019
På lunchen idag (restaurang utanför jobbet) satt en kvinna och drack vin kl 11 på förmiddagen i båset bredvid oss. Jag såg att hon kände skam då vi fick ögonkontakt. Hon trodde nog att hon såg förakt i mina ögon, att jag satt och dömde henne där och då, men hur skulle hon kunna veta att det var avundsjuka hon såg. Hon hade sett törsten i mina ögon. Hon hade sett min svaghet. Mitt allt.
____________________________________

Fröken Alkohol,
Ja du,
Ni har mig allt! Ni har mig allt!
Så säg mig, hur känns det?
Hur känns det att ha all min fokus,
All min plikt,
All min tillit,
Hur känns det att ha en älskare så trogen att han skulle göra allt för dig,
Gå genom eld, svika vänner, förtroenden och löften,
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det att din älskare skulle dö för dig, med dig, genom dig?
Säg mig Fröken Alkohol, hur känns det?

/Din för alltid

Fröken Alkohol,
Säg mig, läker ni alla sår?

När jag fullt ut förstod att det faktiskt är alkoholen som skapar ångesten så hade jag all motivation jag behövde för att sluta dricka.

Lider verkligen med dig, och det finns just nu ingen vidare tröst att ge dig.

Det enda jag kan ge dig är rådet att våga sluta dricka - och sen ha tålamod tills det blir bra. Det blir bra, jag lovar.

Två boktips kan du få också:

* ”Tänka klart” av Annie Crace. Finns att beställa hem på nätet. Finns som ljudbok på engelska på
Storytel.

* ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok på Storytel.

Dessa två böcker har varit mina ledsagare på den här nyktra resan, som blivit hela 100 dagar just idag.

Alla vänner här på forumet har också varit ovärderliga följeslagare.

Kram ?

Det är så många som fastnar i den världen, jag måste dricka för jag står inte ut med min ångest/oro/nedstämdhet när det i själva verket är alkoholen som matar dem. Roten till dem kan säkert finnas i något annat än alkoholen från början, men du måste möta det nykter för besegra dem och de tar tid. Tid, tid, tid.

Kram

...och om jag inte har tid? Jag har ett jobb att sköta och massa annat. Jag måste fungera under tiden. Det gör jag inte om jag slutar självmedicinera.
Det finns ingen återvända. Det är kört. Jag måste fortsätta. Helvete också... jag inser det nu. Det är kört! Fan!
Jävla tur att man älskar livet så mycket som man gör annars hade man skjutit sig för länge sen.

Det stora problemet med alkohol är att det krävs mer och mer i volym för att uppnå önskad effekt, så kallad toleransökning.

Nästa steg är att det krävs kontinuerligt ”påfyllande” bara för att känna sig ”normal”.

Det sista steget är att alkoholen inte hjälper alls längre. Du blir varken ”normal” eller nöjd - bara deprimerad och ångestriden.

Då är det kört.

Kram ?

Är ändlig, den rinner ut, det är bara du och jag och var och en som kan bestämma vad den ska innehålla.
Jobbet är ingenting- och tro mig, inte ditt heller, i det här läget.
Inget kommer att bli värre än det är. Allt blir bättre. Jobbigt och självrannsakan och sanningar. Men ett värdigt liv. Kram.

...men jag undrar vad du gör här när du säger att du inte har tid att sluta dricka? Men.. jag förstår faktiskt ändå precis hur du känner, och ja, jag måste nog också hålla med dig att det är kört för dig. Kört med det livet du lever nu, för det enda sättet att stoppa din situation nu är att kraschlanda så mjukt som möjligt. Som att du just nu sitter i en bil som kör i 200km/h, du tankar bilen med alkohol hela tiden för att hålla farten, slutar du med det slutar bilen fungera och du måste köra av vägen. Men det är det du måste! Köra av vägen och kliva ur bilen. Helt byta bil!
Det kan förmodligen leda till att du blir sjukskriven, måste lägga alla kort på bordet för din chef och dina nära. Fruktansvärd tanke, men så fantastiskt befriande när det är gjort.
Jag LOVAR DIG, kör du inte av vägen själv så kraschar du tids nog ändå, kanske i 3-400km/h... och då, när du är på noll igen, då börjar din tid.

Kram