Tack för att ni finns, jag är inte där än, jag jobbar på en beroendemottagning och extra känsligt för mig att söka hjälp, men att jag inte är ensam med min skam är ett stort stöd, läser allt, skriver sällan, tack för allt ni delar med er av som hjälper oss ”tysta”. Skammen är värst - varför? Jag skuld- och skambelägger aldrig våra patienter. Tror jag att jag är bättre än dem?

Lajnusdee

Hej! Jag kan förstå hur du känner med tanke på ditt yrke. Men det finns ingen som gör mer fel än någon annan när det handlar om den här typen av problematik. Starkt av dig att skriva - och jag håller med - det här forumet är bra för att få ta del av andras berättelser, tankar och funderingar. Skam... Denna skam, vad den kan ställa till det för oss. I viss mån är det ju bra att ha tillgång till känslan, men att känna skam inför sina svårigheter känns så dumt. Dock förstår jag, skam i relationer till A kan jag gott och väl känna igen. Ta hand om dig!

Hej,

Vad jobbigt det låter. Det låter ju som du rankar dej själv lägre än dina patienter- du skambelägger dej dubbelt. Du är ju ingen superhero för att du jobbar med beroende; inte immun mot den problematiken i dej själv.

Hoppas vi kan hjälpa dej här. Förstår om du inte kan anförtro dig åt en kollega.

Hur mår du ?

Styrkekramar ?

...för oss som skriver och hänger här tycks vara en mkt stor förståelse för andra, och andras misstag. Och en väldigt låg tolerans mot det egna jaget och självet.
Men det som är extra fint med detta forum är att hör ör vi extra-snälla mot varandra.
Många av oss är så snälla och duktiga i det civila livet, att det inte blir något över när dagen är slut.
Heja dig och att du är här!

Jag vill gärna hjälpa men jag skulle behöva veta lite mer kring vad som hjälper dig? Kan du själv sätta ord på, eller ska jag föreslå? Kram. Vi är många här, vi hjälps åt.

Precis som det känns, och som det är. Vad som känns läskigt, svårt, outhärdligt. Eller vilken sorts tankar som kan få kvällen och natten att kännas ok. Kram.

Hej Sassenach. Hur är det idag? Du fick väldigt fina reflektioner igår av Se klart. Hoppas du har haft möjlighet att läsa dem.

Det låter som en väldigt knepig situation att jobba med beroende och samtidigt brottas med det själv. Eftersom möjligheterna till stöd kan kännas begränsade i din situation så vill jag tipsa om att du förutom forumet även har möjlighet att få stöd av rådgivarna här på Alkoholhjälpen genom att skriva en fråga till dem eller anmäla dig till programmet. Du kan även prova och ringa till Alkohollinjen om du även skulle vilja prata.

Varma hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Lyft luren och ring till någon!
Man kan ringa till Alkohollinjen om du inte vill/kan ringa till någon du känner.
Du måste be om hjälp nu.
Jag förstår att precis allt är nattsvart för dig nu - men det finns hjälp att få.
Vänta med att fatta några som helst beslut och prata med någon istället!

Ring 112 annars. Du ska inte dö, du ska be om att få hjälp. Jag vet att livet känns nattsvart för dig just nu, men det blir bättre om du söker hjälp. Jag lovar dig att det blir bättre!

Ring någon nu, och har du ingen att ringa så ringer du 112. Snälla.

Kram ?