Hur skall jag få honom att söka hjälp?

3 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Knallhatt
Hur skall jag få honom att söka hjälp?
Knallhatt
Min man dricker ( själv

Min man dricker ( själv tycker han att han har kontroll) men ett flak starköl 24 burkar eller en liter sprit tar lätt slut på 1. -2dagar, så att han mår lite gott tycker han själv. Jag fick iväg honom till AA och dit gick han några gånger, men tyckte sedan att han inte behövde springa där för de andra hade problem inte han, han skulle vara den som skulle kunna dricka ” socialt”
Saken är att han dricker mer om någon av mina barn kommer på besök eller någon av mina väninnor... då skall det sägas
” sanningar” och framhävas saker om hur levnads vis och framgångsrik han är och att de borde lära sig av hans erfarenheter. Pinsamt och tråkigt, min 30 åriga dotter vill helst inte komma på besök om min man är hemma. Jag har bett honom att avstå helt från alkoholen när de kommer på besök, men han lovar att han inte skall dricka ( där gick ett flak starköl på 2 dagar) han blir dryg, högljudd, krystat övertrevlig och det kryper i kroppen ... det är ju inte den man jag älskar och vill leva med som kommer fram i alkoholpåverkan. Mina barn 30-32 år gamla skäms och tycker att han är pinsam, familjesammsnkomster slutar nästan alltid med att maken bråkar och är oförskämd med sina så kallade sanningar gentemot barnen och deras partners. Efter en jul när han burit sig riktigt illa åt i fyllan så höll han sig nykter på eget bevåg i 12 månader vilket var helt underbart, sonens partner kommer aldrig fira jul med oss igen. Dessvärre är att han trots att han får berättat från olika håll vad han gjort och hur han betett sig så ” rinner det av honom” och han vill inte prata eller höra om det för det hände när han var onykter. Han menar att han är en blyg och socialt osäker person i botten och att det känns bättre med ” något” stärkande?!
Han är högutbildad, har ett specialist jobb, där han är respekterad och har en senior advisor funktion.
I 7 år har han sagt att han skall ta kontroll över sitt drickande och gör det i långa perioder av månader för att ha perioder på flera veckor där det smusslas och dricks varje dag. Skulle påstå att han är periodare.
90% av tiden är fantastiskt att leva med honom, men de där 10% ...
Hur skall jag få honom att prata med en läkare om hans alkoholintag? Sist han gjorde det så tog de ett blodprov som skulle visa på alkoholintag bakåt i tiden, men det visade inget så då tycker han att då är det inga problem att dricka fysisk för honom😱
Det är precis som om han inte kan/vill se smärtan han orsakar mig.
Jag hatar att vara medberoende( jag har inga problem att avstå alkohol och kanske tar ett glas vin till maten vid tillställningar) känner på mig när det är på gång och letar upp gömmor med sprit... konfronterar honom om varför han ställt 2 helrör sprit i garaget, så bara råka han glömma den där när han hälsade på hundarna när han kom hem från stan!!!
Jag hatar att jag älskar honom😢
Hur skall jag få honom att ta till proffesionell hjälp? Enligt honom så kan ingen hjälpa honom, ingen kan förstå varför han dricker och därför heller inte hjälpa honom! Han är inte som andra alkoholister?!
Om inte hans egen läkare kan hjälpa honom, vart skall han då gå?
Ledsen för långt mail, men orkar snart inte mer, känner att jag stänger av mina känslor och blir bara tom...
Han kan aldrig be om ursäkt ( för att det han inte minns har inte hänt?)

Ullabulla
Välkommen till forumet!

Här finns mycket att läsa och ta till sig,eller hoppa över om man tycker att det inte känns rätt.
Jag tror utan att veta att det är du som måste ta på dig tänkarmössan.

Här kommer några konkreta frågor som du kan ställa till dig själv om du vill?
Är min man eller mina barn viktigare?
Är jag då beredd att ta konsekvenserna av det valet att sätta en person före den andra.
Vill jag leva så här i 1,3 eller kanske tom 10 år?
Vad gör jag om han inte söker hjälp?
Vad kan jag göra för mig själv i denna situatuon.

Kan jag tänka mig att låta problemet vara hans och sen se vad jag kan göra för att skydda mig själv och de anhöriga som jag är rädd om?
Det är så lätt att fastna i det perspektiv när den som dricker för mycket får insikt,vaknar upp och allt återgåt till det där normala som man vill ha.
Det händer tyvärr rätt sällan.
Om det händer så är det bästa att han kommer till denna insikt själv,kanske pga att konsekvenserna runt honom blir för tuffa.
Dvs det blir synligare för honom vad han mister i sitt drickande.

Jag hoppas att du kan ta till dig en del av vad som skrivs.
Det är alltid väldigt tufft i början när man är så fylld av kärlek omsorg och välvilja om den som dricker.
Eller ilska bitterhet och uppgivenhet.
Det är svårt att se klart på situationen och ännu svårare att skilja ut sig själv och sitt eget ansvar.
Termen som börjar med "om bara" används kanske alltför ofta av oss anhöriga som inte vill släppa taget om tanken att de ska vakna upp och inse fakta.